Bra tider väntar

Jag gillar när man ser nåt litet som betyder nåt mycket. Jag fick ett tecken idag. Hittade lite betongpoesi typ fast på en dörr. Look, Its gonna be alright.

Snöprom

Undrar varför jag är så rädd för att somna. Jag är uppe länge och hittar på olika ursäkter till varför jag inte ska somna. Jag vill inte missa drömmarna som är de bästa, jag vill inte vakna upp och inte ha det jag önskar. Eller så gillar jag mörkret.

Jag var ute med min hund ikväll, och tog kort med min nya mobil. Det blev ganska roliga kort faktiskt. Hittade en snögubbe på en bänk som skrämde mig. Man tänker så mycket på en halv sekund innan man ser vad man ser. Jag trodde det var en förfrusen dvärg som tappat benen. Jag bara väntade på att han skulle hoppa på mig och döda mig.

Jag har läst ganska mycket av Linda Skugge på sistonde. Jag köpte hennes bok saker under huden för hundra år sedan, av en ren slump. Jag gillade titeln och så köpte jag den. Sen blev det det här är inte en bok och den var också bra. Så nu har jag också läst hennes dagbok mellan 91 och 93. I love it. Jag vill också ha hennes karriär. Jag vill också jobba på en tidning och skriva krönikor. Det är mitt drömliv. Att få en egen krönika, lära känna roliga människor, gå på roliga krogar, vara nån som finns på riktigt. För det känns som om man inte finns på riktigt om inte tillräckligt många folk vet vem man är. Absurt tänkande jag vet, but hey.. Det kan vara så. Jag ska skaffa mig mitt drömliv. Men hur? Skriva brev till alla tidningar som finns.. No way. Det var säkert lättare förut, när det inte var så inne att skriva. Nu för tiden vill alla skriva och det finns platser för alla liksom. Med Sockerdricka, och alla bloggställen. Det är förjävla svårt att komma fram som nåt outstanding. Jag ska skaffa en hård ny stil som bara spränger igenom alla andra losers som försöker skriva. Jag ska inte vara rädd. Jag ska vara som Linda. Fast på mitt sätt.
Vi får väl se hur det går..

Ja jag har ju en del att uppdatera om, men jag ska skriva om det senare, när jag vet hur jag ska formulera mig. Men vi tar nåra minnesVärt

"Var ä hon?" "Fittu"

"-Jobbar du här? -Nej jag kör taxi"

"-Sluta peta näsan! -Men jag måste."

"-När kommer båten i hamn? -Om en timme -Svensk eller finsk tid?"

diaboliskt ambivalent

Jag har hatten på min inomhus, jag gillar den. Speciellt när jag har lockigt hår. Men jag kanske ser tjock och töntig ut, I dont care. Ingen ser mig ändå. Familjen bara, men de älskar mig ändå. Skönt med så ovillkorslös kärlek.

Det kommer säkert gå åt helvete ikväll bara för att jag lägger så mycket förväntan vid det. Inget är ändå som kryssningar, det är en sån annan känsla. Jag vet redan hur kvällen kommer bli. Vi festar, nån blir irriterad på nåt, stämningen blir spänd, sen släpps det och alla blir glada. Ut, överkonsumtion av cigarretter och sprit. Raggfaktor noll. Man blir kräsen och väntar hundra år innan man hittar nån man vill ha. Men då är det försent. Alla går ut och man vill vidare, but nej! Gå hem och sova, för alla är så jävla nöjda och tillfredställda. Hatar att jag är så fucking ensam om min tillvaro. Ensam är stark, ja så kan det vara. Jag ska iallafall vara beauty queen ikväll. Snygg och farlig. Alla ska se mig och tänka, shit. Snyggo.
Imorn hoppas jag på en midsommardagenrepris. Fast staren åker säkert hem så fort som möjligt, det skulle jag också göra. Bort bort härifrån. Jag kanske ska fara till London iallafall. Nån stans måste jag ju.

Jag kan inte ens veta hur jag känner. Fuck.

Two steps away from loneliness

Jag vill vara en isprinsessa. Det vill jag. Jag önskar jag levt mitt liv annorlunda. Lite grann, så att jag fått göra andra saker. Jag önskar att jag inte var så tjock och ful, jag önksar att jag hade fint hår. Jag önskar att jag var populär och älskvärd. Jag önskar att jag kunde sjunga bättre, jag önksar jag kunde måla vackert. Jag önskar mig en kärlek att leva på, en som höll mig uppe. Jag önskar mig ett rosa moln att flyta omkring på, jag önskar mig ett oändligt leende. Jag önskar mig glittrande ögon och rosiga kinder. Jag önskar att folk pratade om mig och sa, hon är lycklig hon. Jag önskar mig en bra framtid. Lycka.

Hve your self a merry little christmas

Idag är det christmas eve. Tänk på alla de som inte öppnat presenter än. Många som säkert bara väntar nu, så som många gjorde igår kväll i Sverige. Men det är väl tur att inte alla firar samtidigt. Vet inte varför. Men det är nog tur.
Jag fick bra julklappar. Men jag visste om alla. Jag har tappat julkänslan. Jag har blitt vuxen. Då man dricker sig full på julafton, skrattar åt karlbertil och somnar i soffan. Jag önskar jag hade nån att gå och lägga sig hos. Det är min julönskan. Men jag fick inte den. Kanske kommer den dagen efter som den gör i endel andra länder. Jag ska gå ut imorn. Det ska bli skoj, även om jag inte får gå på Safiren. Det är nog lika bäst, eftersom fucking Edwins spelar där. Fast även Scotts har jag nog anledning att tro, och de är ganska bra. Men jag ska göra det bästa av situationen. Det kommer nog bara bli trångt och jävligt på Safiren. 1200 biljetter har redan sålts. Usch.

Min bästa julklapp var skivan med Green Day som jag gav min bror. Det är en dvd också, med bra musik och live och grejor. I like. Igår köpte jag en julklapp till mig själv, en locktång, och i veckan ska jag köpa en mobil till mig själv. Jävla nice. Men jag blir fattig på köpet. Eftersom jag inte har nåt jobb eller framtid så har jag de pengar jag har nu och sen är det finito. Tur att min far har erbjudit sig att betala telefonräkningen till mig, så jag kan ha lite socialt liv iallafall.

Hur blev det såhär? När häde det? När blev jag utan framtid? Ja det ordnar sig, men fan jag vill inte leva här och nu. Jag vill kunna dansa. Jag vill utveckla mig som jag borde ha gjort för länge sen. Jag hatar de som har haft så jävla bra förutsättningar. Jag önskar jag haft en jävla guldsked i munnen, jag har kvaliten att bli bra. Fan fan fan. Jag vill ha en mysig liten lägenhet i ett fint hus, ett jobb jag trivs med och nån att sova med. det är nog för mycket för mig. Men det kommer väl sen. Jaja. Man ska inte sura på julen, för då ska varenda liten unge vara glad.

Jag vill bli författare.
god kuk

Uppföljare

Att man kan bli så förtjust i nån på så kort stund. Jag hittade nån och kände nåt, men det var aldrig meant to be. Det blir nog värre för att det inte går, då blir man mer intresserad på nåt sätt. Men det är väl så, att man vill ha det man inte kan få. Gräset är alltid grönare har jag hört nånstans. Så mycket skoj, så underbara ögon.

Grease 2. Why? Den är ju så dålig. Låtarna suger. Vem fan vill höra en låt om att bowla? Not me. Det är onödigt att göra en uppföljare på en sån film. Typ som Matrix 2 och 3. Känns onödigt tycker jag. Som om man skulle fortsätta på Titanic eller American beauty. Men folk gör ganska mycket för att tjäna pengar.


Å vad trött jag är. Att man kan bli så störd i rytmen av att inte sova en natt. Jag är trött i flera dagar efter en sömnlös helg. Men det är väl en del i att bli gammal har jag hört.

Idag fick jag ett jobberbjudande som hemmafru. Men det är lite väl långt upp i landet för mig, och jag skulle bara få betalt i natura o lite fickpengar kanske. You know what I mean, good folks, vem som erbjöd jobbet...

Hittat ragg, kanske man får la se.
Byeyb

Stranded

Jaha, då har jag lugnat ner mig. Efter en lyckad helg då jag kunde koppla bort allt om framtiden blev jag glad igen. Nu söker jag nya jobb och slutar gräva ner mig. Det löser sig nog. Jag tänker ofta så, att det kommer lösa sig för mig. Men jag vet inte hur. Jag kanske borde göra nåt åt allt och inte bara tro att allt blir bra. Vi får se.

Jag hade en bra helg. Full av tankar och fylla. Men bra fylla. Rolig sådan med roliga männsikor. Speciellt på lördagen. Kryssningar inbjuder alltid till roliga bekantskapskaper. Vi träffade ett härligt killgäng med sjuk humor. Den bästa sorten.

Nu är jag trött efter en sömnlös helg. Jag vill ha ett jobb nu.

Hejdå

fan fan fan fan

Jag ska aldrig mer berätta för någon om mina planer innan jag är säker. Jag ska aldrig mer glädjas åt nånting i förväg. Jag ska aldrig mera hoppas. Jag ska aldrig mera tro att jag kan få vara lycklig.

Jag ska däremot supa bort allt nu.

Hoobastank

Välkommen tillbaka.

Do you remember now
You acted like you never noticed me 
Forget it cause the gone has come around 
You're not allowed to be a part of me 

---

I don't want you 
To give it all up
And leave your own life collecting dust
And I don't want you to feel sorry for me
You never gave us a chance to be

And I don't need you 
To be by my side
To tell me that everything's alright
I just wanted you 
To tell me the truth
You know I'd do that for you

---

You were supposed to see
All the signs I left to read
In front of your face
You were supposed to be
The closest thing to being me
But you're the furthest away

---

Kaotiskt

Jag har haft svårt att sova nu i några nätter. Så var också fallet inatt, och jag tänkte at jag får ju sova länge idag, så det gjorde inte så mycket. Jag kollade klart på O.C.-avsnitten jag hade laddat hem. Så imorse ringer mamma från jobbet och frågar om jag kan jobba från halv åtta. Klockan var tio i sju. Javisst sa jag och skuttade upp. Inte. Men jag kom upp och tog mig samman. Tog med mig koffeintabletter om det skulle krisa. Så kom jag dit och allt flöt på, frukost, lunch och mellis. Barnen är söta som vanligt. På krokodilen skulle de ha julfest och luciatåg på klällen, och jag tänkte stanna och hjälpa till. Jag fick i uppgift att stänga av cd-spelaren och komma oboyen på spisen. Så jag stängde av musiken, gick ut och förundrades av alla dessa små barn som sjöng vackert. Jag började gråta, det var för mycket för mig. Alla föräldrar, alla barn, alla syskon. Och min mamma som tog hand om allting. Jag var storl, ledsen, glad och avundsjuk på en gång. Känslorna flög runt i luften, och jag tror jag fick endel av föräldrarnas känslor också. Så viskar Carina till mig, Tilla, hur går det med oboyen, det luktar bränt... Jaha ja tänkte jag. Såklart var det översvämning och rykigt. Jag hade en uppgift, och den gick åt helvete. Så jag spenderade mestadelen av kvällen med att gråta, och städa oboy. Men spisen blev jättefin när den var ren igen. Jag klarade av att tackla situationen också, det gjorde inget att jag klantade mig. Skönt, vi skrattade bara.

Nu är jag himla trött och ska snart gå o lägga mig tror jag. Önskar jag hade lite stake i mig.. haha skämt åsido. Nä men jag hoppas på en ljuvlig helg med kärlek och sprit. Fredagen ska bli spännande, jag hoppas att jag slipper komma till båten på jobbigt humör och supa skallen av mig, göra bort mig och ligga med okända män eller kvinnor...

Tar livet slut när man får barn, eller börjar det då?
Remember every new beginning is some beginning's end

15 går ett tåg, blir det bra?
ja det blir bra. då behöver du inte lämna mig på morgonen

Vänner?

Jag tror att jag är rädd för att skaffa nya vänner för att de snart nog kommer upptäcka vem jag egenltigen är. Jag är nog inte den människan som jag utger mig för att vara första gången. Första intrycket stämmer inte på mig. Undrar om det är bra eller dåligt. Jag försöker nog vara väldigt trevlig och rolig, så att folk ska gilla mig, men när de är på väg att komma för nära, så vågar jag inte riktigt. Jag har de vännerna jag behöver, de som redan känner mig och vet hur jag är. Enfaldigt att tänka så, jag vet, jag ska nog ändra mig. Men det är en tanke jag fick idag. Vem skulle klara av mig som jag egentligen är? Vem orkar höra fortsättningen på frågan "Hur är det med dig då?" Nä det är bättre att inte få de konstiga blickarna. Bättre att vända mig till de som vet.

Ridningen idag gick inte så bra. Jag gillar inte det faktum att jag betalar jättemycket för en lektion och inte får ut det jag vill. Jag vill ha kritik, veta vad jag ska jobba på. Men det går verkligen ut på att komma överens med hästen hela lektionen. Jag skulle gärna kokmma till en ridskola där hästarna är bra utbildade. Men å andra sidan, vad skulle det va för skoj =) Jag gillar ju utmaningar. Det är roligt när de bråkar lite. Fast ändå, man vill ju ha kvalite...

Vad är det på tv på en tisdag? Inget... Jag ska se O.C.
Jag älskar O.C.

Jag ska försöka inte bry mig om det blir jobbigt på fredag. Jag tvivlar på att det blir som jag vill, jag vet hur det kommer bli... Jag kommer bli irriterad och röka för mycket. Om jag blir full kommer jag säkert vara elak också. Jag gillar ju att vara ärlig.

Bye

Städning

Grattis världen är hularious. Jag älskar dem, och deras sjuka humor. Jag vill bli deras lilla assistent och alltid förlja med dem överallt. De ska använda mig, utnyttja mig tills jag blir mer populär än dem och de har mig och tacka för sin framgång... haha

Jag är hungrig. Jämt. Tjockare än någonsin.. Nä inte riktigt, men men.
Jag städar i mina lådor nu, och det är roligt, jag hittar massa saker jag glömt, allt från mina stenar till sprit till brev till gud. Jag hade verkligen flaskor me sprit i lådan. Jag skrev faktiskt brev till Gud när jag gick i femman, jag hade glömt bort mina fina stenar, och pendeln jag brukade fråga saker. Jag upptäcker saker om mig själv som jag hade glömt. Sexnovellerna på mejlen jag fick från nån kille som ville hälsa på mig, och kallade sig för min pojkvän. Jag lovade att inte skriva ut dem, men det gjorde jag tydligen ändå. Tur var väl det.. Jag skrev mycket dagbok när jag var liten. Det var oftast i stil med "hej dagboken, idag var vi hos mormor och åkte pulka" Men ibland skriver jag djupa saker. Jag var poet när jag var barn. Tänk vad roligt det är att komma ihåg hur det var. Det kanske inte är roligt alla gånger, speciellt inte alla brev till någon där jag skrev ner hur hemskt allt var. Barndomen sucks.
Imorgon ska jag gå igenom pennlådan, det blir nog interssant. Jag har säkert hundra pennor av olika sorter som ska slängas eller sparas. Jobbigt jobbigt. Sen ska vi typ slänga mitt älskade skrivbord. Ännu jobbigare... Om någon vill ha det, så säg till. Det är grönt och fint. Jag fick det i födelsedagspresent en gång i tiden. Jag älskar det. Fan jag vill inte slänga det. Min mamma är som en bulldozer när hon sätter den sidan till. Skiter i minnen och sånt, vill bara få bort allt. Hon kanske inte hade samma bra minnen som jag från den tiden, innan jag visste mera...

Nu blire sitcom.

Gonatt

Für Jennöh

Du är en stark männsika, och jag är så stolt över hur bra du klarade det. Jag hoppas och tror att jag var en av dem som hjälpte dig, för det är det minsta jag kan göra för dig. Du och jag har gjort många saker tillsammans, och jag ser dig som min bästa vän. Jag vill alltid finnas där för dig så som du finns för mig. Speciellt i framtiden, då jag säkerligen behöver ha mycket stöd.
Du är en av de bästa jag vet och låt ingen få dig tro nåt annat. Du har precis klarat tre månader och du kommer klara tre till, och sen tre till. Sen kommer det vara en period i livet du minns. Hur många människor som än kommer och går i dit liv, så finns jag alltid här.


Hur längesen var det vi sågs nu? Hundra år? Eller var det första oktober?

jag åker inte hem i helgen, jag har ingen lust när du inte är där

Tama?

Häromdagen satt min mamma och pillade med sin mobiltelefon. Det kom konstiga ljud från den och helt plötsligt jamade en katt från den. Vad håller du på med? Frågade jag, och hon svarar att hon har en tamagotchi. Min mamma har en tamagotchi. Det känns så knasigt, min mamma som knappt vet hur man sätter på rec på en video. Vår familj har sakta men säkert utökats med massa djur. Det började för fyra år sedan då mamma sa "vad skulle du säga om jag sa att Tommy hade Arrim hos sig nu" Tommy är min låtsasfar och Arrim är våran hund. Han hade pratat om att skaffa hund, och han är bra på att vara impulsiv. Så det blev en hund till oss, men bara en helghund. Eftersom Tommy bor i Vadstena i veckorna så är hunden en sk. helghund. Väldans bra. Sen jobbade jag på 4H en sommar, och efter sommarns slut skulle vi göra oss av me alla smådjur på nåt sätt. Jag fick veta att om inte de fick nåt hem så skulle de avlivas. I helvete heller tänkte jag, och räddade marsvinet Tor från döden. Jag lockade mamma till jobbet och visade henne underverket. Hon var inte sen att falla för honom, så han fick bli nästa medlem i familjen. Sen förstod vi ju att gamla Tor inte kunde vara ensam, så vi fick köpa en till liten parvel. Sven/Puck/Adam/den lilla kom till oss några dagar senare. Han var en liten rädd guldlockig söt sak. Jag sov ute på balkongen första natten hos dem för att inte tor skulle ha ihjäl den lilla. Men de blev bästisar och succén var ett faktum. Men marsvin blir gamla de också, och tre år senare, i somras, så dog Tor. Sorgen var stor, men vi var tvugna att hitta en ny vän åt Sven. Så då introducerades Nisse för familjen. Han tog över direkt och är nu allas hjärtan. Han har kontroll över oss och ropar hela tiden efter mat. Han är riktigt tjock. Jag jobbade på ett kollo i somras, där kattsnuva härjade. Jag blev kär i en kattbjörn, men han var bortlovad, så jag fick min mor att ta hem lilla Lisa. Så nu har vi en tokkatt också. Hon är riktigt crazy. Springer runt och pratar och äter blommor. Mest blad.
Vårat hem har blivit trevligare sen de kom till oss, nu flyger kärleken runt som dimma i huset. Vi kommer aldrig mera vara djurlösa, även om vi vet hur jobbigt det blir när de försvinner. Jag vill inte ens tänka på det. Tors död var fruktansvärt svårt att ta, han hade nåt speciellt, men ju vuxnare man blir desto starkare man kanske också blir... Vi får la se.

Stillestånd nu, jag borde plugga, men jag är en dålig människa. Jag orkar helt enkelt inte. Imorn ska jag till Rockelstad och skriva prov. Jobbigt. Men sen ska det väl vara klart. Jag får mina betyg och bevis på att jag kan hästar.

Helgen blir skoj. Väldans skoj =)

Bye

Statt

Det var ganska roligt igår. Roligaste gången på statt iallafall. Jag är inte så förtjust i statt annars, men den här gången var ganska okej. Jag fick inge ragg, men det gör inget. Jag skulle säkert bara få bakfylleångest om ja hitta nån. Jag gick/vingla/cykla hem pratandes i telefon. Telefonstadiet.

Idag måste jag studera. Som fan, jag har värsta proven imorn, och jag är inte förberedd för fem öre.. Jag vet att jag inte kommer fatta alla frågor, men jag kanske ska fråga honom den här gången om jag inte förstår. Det vore nog bra. Snart är jag färdig med utbildningen, det känns riktigt bra, nu blir det inte plugg på ett tag, det är ett som är säkert. Jag borde ringa familjen och fråga vad som händer.. Så jag inte står här strandad helt plötsligt.

Nu ska jag äta lite rostad majs. Byesålänge

Man ska ju inte skriva när man är full. Jagblir alltid så skrivig när jag är full. Vill verkligen berätta hur jag känner och så.. Haha. Det blir nog roligt att läsa imorn. Vi har gäster här, och jag dricker ju gärna mycket vin, så nu jävlar är det mössan tjäckt på svaj... käckt kanske det stavas. Skit samma.

Jag är ju helt kaiko i mina känslor.. Jag vill kramas. NU! Jag vill också åka på kryssning på lördag, men vi får väl se hur det blir. Äh, nu ska jag kollaom nån har ringt mig. Byepuss

Musik

Jag har hittat massa cd-skivor i cd-hyllan som ingen tittar i. Väldigt bra, för då får man ny fräsch musik i datorn. I like. Monkees, Cheap Trick, estet o många fler. gamla blandskivor som jag glömt.

Å vilket dilemma. Eller kanske trilemma... Jag vill tre olika saker på lördag... Kryssning, Daniel eller glöggkväll. Det blir nog kryssning, det är inte varje dag jag kan göra det. Bra att shoppa julklappar också. Och festa, vilket jag inte gjort på länge. Vi får se vad Daniel vill göra.

Dagis idag. Roligt. Ett nytt barn som va söt, Daniel heter han =)

Hejsvej

The end of an era

Japp, nu är det slut. Idag hade jag mina teatergruppsuppvisningar. Det gick jättebra, jag är stolt över dem. Nästa torsdag är det goodbye farewell för mig och dem. Hoppas verkligen att alla fortsätter med teater, de är så duktiga.
Jag vet inte riktigt hur det känns, jag tycker ju att det är lite sorgligt. Men skönt också. Jag kände ju att det blev jobbigt tillslut, och då är det ju inte rättvist mot dem. Jag vill att de ska ha nån som engagerar sig i dem ordentligt.

Jag har beställt böcker från cdon.com som kom idag, det är skoj! Jag beställer alltid så roliga saker därifrån. Speciellt väntar jag på min julklapp till mig själv. Håkans nya cd. Wee =)

Julstressen har inte riktigt kommit ikapp mig än. Jag har inga julklappar på gång, eller ens planerade. Jo två är planerade. Men resten vet jag inte... Jag vill inte köpa så många klappar, det blir så dyrt. Det är tanken som räknas, och det tycker jag nog. Visst det suger ju att man inte längre får mest julklappar under granen, och att allt bara handlar om maten och KarlBertil Jonssons jul. Nu är det nyår jag ser mest fram emot. Karlstad för hela slanten. Det ska bli jätteroligt.

Hoppas jag får träffa min babe snart. Jag längtar.

Å snart ska de ringa från Sthlm också med slutgiltigt besked. Spännande spännande.

Nu ska jag gå o lägga mig, o klockan är inte ens halv elva! =) Stolt över mig. Imorn ska jag jobba på dagis. Plumsan, ja kan inte kolla på O.C. imorn, jag ska jobba till halv två. När skulle du bort?

Godnatt min skatt

Ja det är ju riktigt skojigt att se Top Model. De blir så glada när de går vidare och ledsna när de inte gör det. De bara gråter och gråter. Jag hejar direkt på Kim, den lesbiske, hon e stentuff. I like her. Hoppas hon lär sig gå fint.

Idag fick jag Bowenterapi igen. Hon va på svanskotan, och det är väldigt obehagligt. Jag får spasmer bara jag tänker på det, och jag har fortfarande känningar efter det. Hon tryckte på nån axelpunkt också som gjorde omt som fan. Min kropp e inte som den ska.

Jag har förklarat hur rummet ser ut för mamma idag, vi har planerat lite. Det känns bra, nu ska jag fixa grejor och städa i mitt rum. Min bror ska få ta över det lite grann. Om jag flyttar det vill säga. Men det måste jag ju göra nu, när jag har planerat för det. Jag vet inte hur det skulle gå om jag inte får jobbet nu.. hm

Godnatt star on the stockholmssky

So be it

Jag är så inne på att skaffa vodafone. Jag vill ha det där abbonemanget med fast pris. Man får betala 700 i månaden och ringa för 5000 kr. Det låter utmärkt för mig tycker jag. Men jag har fortfarande kvar lite månader hos Comviq.. Det måste lösa sig. Jag vill ha en ny mobil också. Det får väl bli en julklapp till mig själv. Men det är ju ganska mycket pengar. Äh, jag får ta mig råd. '

Å nu är det Top Model 5. Gotta se it!

I'll be back

Piss

Idag fick jag reda på tråkiga saker om mig och min dansklubb. Jag har tydligen folk som ogillar mig och det jag gör. Det känns jättetrist. Jag vill ju vara omtyckt. Vem vill inte det. Men det här e folk som ändå betett sig trevligt mot mig, jag har inte märkt nåt. Kanske från en person, men där är det ömsesidigt. Jag vet att hon inte gillar mig, och jag gillar inte henne. Äh, jag är bättre än dem, jag klarar mig, men jävligt jobbigt att få höra. De kan ju ta sig i röven.

Idag gick det bra på ridningen. Men de i gruppen efter är bättre... Det är min gamla ridgrupp, det känns jobbigt att de har utvecklats utan mig liksom. Men det är ju inte så konstigt efteresom jag hade ett upphåll på fyra år. Men de red med kandar, och då är det lättare. Men jag vet inte hur mycket lättare. Hm =/

Jag saknar ganska mycket.

Tänk

Idag har jag varit i Stockholm. Det har gått bra. Jag var aptrött på slutet, men hoppas att de inte märkte så mycket av det. Jag hoppas jag är redo för det här. Det är som om livet börjar nu och jag måste hoppa på tåget. Jag kan inte stå kvar och vänta på nästa, jag kommer ju dö utan att ha haft ett liv. Inget annan än jag kan leva mitt liv, men det är så svårt att ta steget ut och våga lita på att man klarar det. Jag hoppas jag gör det rätta. Det som är bäst för mig just nu. Jag kommer behöva så mycket stöd sen. Eller så stänger jag ute alla andra. Det återstår att se...

Imorn ska jag jobba på dagis. Det ska bli skönt att komma till ett ställe där jag vet hur allt är. Jag kan det jobbet nu, relativt bra. Det är bra när man kommit så långt i ett jobb att man vet vad som ska göras. Att man kan ta egna beslut och veta att de är rätt. Så blev det på kollot i somras. Att jag kunde jobbet. I like. Säkerhet är bra, man kan inte fjompa sig.

Min katt är en eremit. Hon vill inte komma o sitta i knä längre eller gosa som hon gjorde i början. Bara ibland kommer hon o lägger sig på mitt bröst och spinner. Men bara hos mig. She loves me. Jag kommer sakna henne som fan. Hon har blitt lite av en ögonsten för mig. Jag är verkligen en kattmänniska, jag älskar henne mera än vad jag älskar min hund tror jag. Och hunden har vi haft i flera år. Men en katt passar mig bättre. Hundar är mera krävande och intensiva.

Känslorna vill inte stanna upp, de bara flyger runt som tokigt och jag vet aldrig var jag har mig själv. Jag vill ha Honom, men bara när jag tänker på honom eller hör viss musik. Men när vi ses känns det inte hundra. Kanske för att han inte riktigt bryr sig som jag gör. Jag ska lägga ner. Säger jag jämt, men wtf. Jag är dumihuvvet.

Nu ska ja göra en fuskis. =)

kramhej

Himmel

Jag har precis sett filmen så som i himmelen igen. Den var bra den här gången med. Jag såg den på bio med Maria, och då gillade jag den. Nu gillar jag den mer. Den är lite överkänslig, men ibland behöver man såna filmer. Jag blev tokig när jag såg de öppna vidderna fulla med snö. Det är nästan som att man vill flytta till norrland. Men nej, jag ska till Stockholm. Jag älskar också att se folk som verkligen kan skådespela. Ingela Olsson, som spelar Inger är helt fantastisk. Mikael Nyqvist också såklart. De har en erfarenhet över sig som speglas i deras sätt att agera. De har en förmåga att kunna sänka ner rösten och göra så att man vill höra dem. Man hör hur de blir intressantare, hur fantastiska de är. De andra spelar såklart också bra, det finns många stjärnor i filmen. Men de två lyfter den.
Det är en känslig film. Många känslor springer runt. Jag gråter flera gånger i den, bara för att de vågar visa. Jag börjar tänka när jag ser såna filmer. Tänka på massor av saker som pågår nu. Hur jag är besviken på en som inte riktigt bryr sig, som inte tänker. På hur jag dras åt ett annat håll, på hur min framtid utvecklar sig. På hur jag ska klara mig. Om jag hamnar i knarkträsket eller om jag blir lycklig.

Jag sänder tusen tankar till min stjärna som är strandad i Österrike med en idiot. Jag saknar dig och önskar jag kunde rädda dig.

Stockholm imorn, spännande spännande. Jag ska hälsa på familjen. Det känns bra. Allt ska funka.

Godnatt min skatt

Dumbo

Är det så svårt att göra det som är bäst för mig? Jag måste ju äta nåt, jag kan inte gå hela dagen och inte känna hunger. Jag borde gå upp vid nio o äta frukost, sen kunna äta lunch vid tolv, och så mår magen bra. Men icke. Jag fastnar vid datorn och äter inget på hela dan. Snart kommer Linn också, o då har jag inte hunnit med nåt. Fan då..

Men jag har ju roligt på internet =)

Framtid, farväl och dans

Jaha, då var det över då. Jag tog farvälet och svalde sorgen. Jag går vidare och klarar mig, det är egentligen mera situationen och saknaden som är sorglig. Kanske var det inte rätt, kanske överdriver jag, kanske borde jag ha gjort allt annorlunda. Jag kanske skulle gett in för länge sen, jag skulle haft roligare då, men det är bäst det som sker.

Nu är det bara framåt som gäller. Jag tänkte på det idag. Vi människor fokuserar så mycket på det vi gjort istället för det vi ska göra. Vi lever inte nu, vi lever då och sen. Jag ska försöka tänka nu istället.
Jag ska till stockholm på måndag och kolla in jobbet. Det ska bli hur skoj som helst. Jag har stora förhoppningar och jag vill inte bli besviken. Det värsta vore nu om jag inte fick jobbet, vad skulle jag göra då? Jag har verkligen planerat nu för att fara. Jag vill inte stanna här nu. Jag vill framåt, bortåt.

O.C.-maratonen var skitskoj, synd att jag inte pallade. Jag somnade i soffan efter 4 avsnitt. klockan var typ två på natten.

Min katt har rivit mig på armen där vissa skär sig, så det ser ut som om jag vore självmordsbenägen.

I helgen kommer Linn till mig och vi ska åka på LagSM på lördag. Det ska bli jätteroligt. Imorn ska vi se dansfilmer och Idol. Det blir nog mycket snack om killar, och det behöver jag. Jag vill prata om allt som sker. Hon vet ju så mycket om dansvärlden, där jag spenderar min mesta levande tid. Så det är skönt att kunna prata utan att behöva förklara massa saker för nån som inte vet vad en femma betyder =) Eller Ölandsveckan för den delen. Den måste upplevas.

Nu=sova

Jaha, då var det över då. Jag tog farvälet och svalde sorgen. Jag går vidare och klarar mig, det är egentligen mera situationen och saknaden som är sorglig. Kanske var det inte rätt, kanske överdriver jag, kanske borde jag ha gjort allt annorlunda. Jag kanske skulle gett in för länge sen, jag skulle haft roligare då, men det är bäst det som sker.

Nu är det bara framåt som gäller. Jag tänkte på det idag. Vi människor fokuserar så mycket på det vi gjort istället för det vi ska göra. Vi lever inte nu, vi lever då och sen. Jag ska försöka tänka nu istället.
Jag ska till stockholm på måndag och kolla in jobbet. Det ska bli hur skoj som helst. Jag har stora förhoppningar och jag vill inte bli besviken. Det värsta vore nu om jag inte fick jobbet, vad skulle jag göra då? Jag har verkligen planerat nu för att fara. Jag vill inte stanna här nu. Jag vill framåt, bortåt.

O.C.-maratonen var skitskoj, synd att jag inte pallade. Jag somnade i soffan efter 4 avsnitt. klockan var typ två på natten.

Min katt har rivit mig på armen där vissa skär sig, så det ser ut som om jag vore självmordsbenägen.

I helgen kommer Linn till mig och vi ska åka på LagSM på lördag. Det ska bli jätteroligt. Imorn ska vi se dansfilmer och Idol. Det blir nog mycket snack om killar, och det behöver jag. Jag vill prata om allt som sker. Hon vet ju så mycket om dansvärlden, där jag spenderar min mesta levande tid. Så det är skönt att kunna prata utan att behöva förklara massa saker för nån som inte vet vad en femma betyder =) Eller Ölandsveckan för den delen. Den måste upplevas.

Nu=sova