Kalle

Jag har laddat hem rapport till himlen, men bara del 1-3. Hoppas att det är hela serien ändå, men jag har för mig att det var fyra delar.
Det roligaste med den serien är att Kalle är med. Kalle Westerdahl från Romateatern i somras. Jag gillade honom skarpt, det är roligt att jag gillade honom redan innan jag träffade honom. Men då visste jag inte att han varit med i den serien. Det måste jag säga till honom nästa gång jag ser honom.
Sen funderar jag på om jag ska skriva ett hej till Andreas i hans gästbok, men det känns så fånigt. "Hej, det var jag som satt längst fram på REA häromdagen, minns du mig från i somras?" Äh,ni vet, precis som jag skrev den dagen jag träffade honom så känns det konstigt. Jag måste värja mig mot det, värja mitt känsliga inre mot känslostormar jag inte kan hantera.

För alla er som inte vet så ska jag vara med i TV i vår, och imorn kommer de och ska spela in. Snygga producenten Per och hans team. Och Anna Skipper kommer väl också... Det blir nog bra. Jag har plattat håret idag, så lockarna är gone. Fint blev det, jag trodde inte att jag skulle klara det själv. Men det gjorde jag! Nice.

Jag längtar tills jag ska få skriva min arskrönika. Resumén av året som gått. Jag vet redan hur rubriken ska vara. Hoppas bara jag får uppleva nåt mera innan året är slut, så jag får ändra lite i rubriken.

Jag har blivit för fet för att festa.

I don't belive in you

Oh, I'm sorry for blaming you
For everything I just couldn't do
And I've hurt myself by hurting you

Den där jävla sorgen

Men jag har varit stundvis lycklig idag, även om sorgen alltid finns där och molar.

Torsdagsnatt på Taxi

3 minuter kvar på passet. Det känns bra. Jag är inte så trött faktiskt, jag vaknade rätt sent. Men ändå. Jag kommer nog se Prison Break innan jag somnar. Det är ju lite exciting nu. Men jag har en liten orolig aning om att jag har laddat hem avsnitt 11, utan att ha sett nr 10... Så då kanske jag inte kan se den när jag kommer hem. Skit också.

Jag gillar en.

Nu är det bara två minuter, måste packa ihop mina stuff. Bye

I nån av Terminater-filmerna blir Terminatorn omprogrammerad av fienden att döda hjälten istället för att rädda honom från allt. När han blir anfallen av Arnold påminner han honom att hans uppdrag är att skydda honom från ont. Arnold blir kluven och stänger av sig för att han inte vet vilken del av sig själv han ska lyssna på.
Lite så känns det för mig ibland. Jag lyssnar på känslorna på ena sidan och tankarna på andra sidan och tillslut blir det kortslutning och jag blir katatonisk. Stänger av mig själv.
Som i jättestressade situationer när jag inte vet hur jag ska göra, fast jag måste göra nåt skitsnabbt. Då blir det soprent inne i skallen och inget händer. Eller när jag blir ledsen över nåt, men vet att det inte är nåt att bli ledsen över, då blir det tomt och jag vet inte vem jag ska lyssna på.

Imorse var jag taxivärd på hotell Clarion. Det var tokläskigt, för det var ganska mycket folk och jag visste inte riktigt hur jag skulle göra. Men jag hade en bra tjej med mig som är rutinerad, så det gick bra. Nästa gång går det säkert bättre för mig. Sen åkte jag direkt till växeln och ska jobba till kl 18. Jag har fortfarande inte hunnit äta nåt, så jag är rätt hungrig nu.

Ikväll ska jag gå på R.E.A. Det ska bli skitkul, jag gillar ju Andreas Nilsson. De andra är säkert roliga också, men han är special. Jag har bokat bord för en person och ska käka mumsmat helt alene. Roligt faktiskt, jag kan tänka mig att jag får många blickar på mig.

Allt är fixat inför the big show. Jag längtar tills det drar igång. Jag har lyckats fixa alla tider med jobbet, och det känns bra. Just nu är jag lugn. Igår däremot, var jag inte lugn. Jag blev av med mitt extrajobb för att jag inte prioriterade dem före mitt riktiga jobb. Jag fattar ju att de vill att man ska jobba, så jag blev inte sur. Bara ledsen att jag inte klarat. Det är lite orimligt att jag ska prioritera dem före mitt riktiga jobb, så det var väl lika bra att jag slutade. Jag gillade det ändå inte så mycket.

Snart har jag lunch, då måste jag springa till 711 eller nåt.
hejj

Jag har verkligen en egen sång

Ingen fattar

Think

Konstig kö-dag, det är typ lite kö hela tiden. Som en liten naggande råtta på huvet. Det är nästan jobbigare, för när det är mycket blir det som en annan stämning i hela salen.

äh, nu gick det upp till 40, så nu ljuger jag också.

Det är så kul när jag försöker skriva här och det kommer en kö-storm. Då förändras liksom hela inlägget under tiden.
Jag har pratat ganska många gånger med en viss carolina som jag gillar. Det är roligt. Synd bara att hon inte ringer till mig, utan för att få en bil =)

Dumdidumdidum, nu är det lungt igen. Ikväll ska jag gå på coctailparty. Hoppas det blir trevligt. Jag har på mig min oanvända klänning och jag tror det är rätt så fint. Skit samma, jag kommer ändå inte träffa the man ikväll.

Men jag kommer träffa the bejb.
Byeyb

Ingen frågar när du kommer, ingen saknar dig när du går..

...Ingen delar din dröm, ingen frågar hur du mår.

Undrar varför man löser världsproblemen när man ska sova? Jag klarar alltid av allt när jag ligger i sängen för att sova. Då kommer alla tankar och allt jag borde göra. Jag skulle kunna göra allt på en gång, så inspirerad blir jag. Sömnen låter vänta på sig och allt annat fyller skallen. Hoppas på ett visst antal valerina forte ska lösa de problemen och låta mig uppfyllas med den underbara avslappnande känslan istället. Men kanske behövs defoxen, I dont know. Jag har ju inte druckit vin iallafall =)
Jamie är fortfarande min no1 och jag älskar att Göris också likes him. Det betyder att vi har nåt tillsammans. I like.
För annars är det så helvetes svårt att smälta in.

Jag vill inte vara den som är den men... Äh, jag vet inte vad jag skulle skriva.
Jag läste alla mina lunardagboksinlägg här om dagen. Det var faschinerande. Jag skulle vilja ha alla inläggen som en bok. En dagboksbok. Sen skulle jag också vilja hitta boken jag skrev mitt liv i den dagen jag ringde daniel. Jag vill veta vad jag skrev, men om jag känner livet rätt så hittar jag den om tio år och ångrar allt jag inte gjorde. Man ångrar bara det man inte gjorde.

Katten

I helgen var jag hemma i Kattne. Det var nice, jag fick festa båda dagarna. Vi hade släktkalas på fredagen hemma hos oss och det var trevligt. Jag grundade med vin och sen åkte jag hem till Marie och hade en underhållande spelkväll. Anneli stod för underhållningen, hon var skrattretande faktiskt. Lagom dålig förlorare.
Sen gick jag hem och Nils ringde, vi gick ner på stan och hittade Semmi, Martin och Jimmy. Det var roligt att träffa dem. Vi bestämde dejt dagen efter och sen följde Nils mej ända hem. Riktigt snällt av honom. Jag tävlade i Hallsta Hammar dagen efter och vi kom 9a. Inte så bra, men jag dansade helt ok. Måste bara ge mera.
Kvällen var lite kaotisk. Precis när jag skulle bege mig iväg hörde vi en smäll på baklongen. Shit nu hoppade katten, sa Tommy och mitt hjärta högg till. Vi bor på fjärde våningen, så det är en bit att ramla ner. Vi sprang ut på balkongen och hittade ingen katt. Jag som var påklädd sprang ner och väntade mig att se en spetsad eller platt katt. Men jag hittade inget. Det fanns ingen katt där. Tommy kom ner med en ficklampa och lyste omkring. Hela familjen letade febrilt i nästan två timmars mörker, innan Tommy fick syn på henne inne bland stenarna i skogen. Jonas och jag smög fram och precis när han skulle ta tag i henne smet hon in under en sten. Där satt hon och glodde på oss medan vi lockade med mat och gulliga ord. Till slut tröttnade jag och sträckte in handen och drog ut na. Hon hade klarat sig helt utan skador, var väl bara lite chockad. Hon har blivit lugnare efter händelsen, och vem kan klandra henne. Det måste ha varit läskigt.
Sen fick jag skjuts av mamma till Nils där jag mötte upp grabb-gänget och promenerade till lovley Robin Dalman. Där lekte vi lekar och drack vin. Sen fortsatte jag och Semmi och Martin till Statt. Halvroligt. Jag mötte lite folk jag gillar men mer blev det inte. En vandring hem i regnet blev mitt slut på lördagsnatten.
Söndagen var lugn, I love slappdag i Kattne.
Veckan har gått i lugnets tecken. I tisdags var det dock lite kaos när vi skulle ta oss till Uppsala. Ankis bil hade blitt trasig så vi fick åka tåg. Det tog lite extra tid, men jag var i gott sällskap. Anki och jag är ganska roliga ihop.
Träningen gick bra, det var en bra träning av Malin. Jag får lite nya idéer varje gång. Den nyaste idén är väl ganska rolig =)

50 i kö, tack och hej