Sitter på terrassen i kattne och myser. Jag har köpt sju böcker idag som jag ska läsa i sommar. Imorgon ska jag inte ha några planer, bara se till att hjärtat slår i samma takt hela dagen. 
Det är oerhört lugnande att lyssna på vinden, titta på katten och känna värmen från infravärmaren.
Snart ska jag gå i säng, nu har jag varit uppe sen tio imorn förmiddag, ett och ett halvt dygn. Har sovit kanske två timmar lite utspritt. Men ändå, känner mig rätt lycklig. Ska borsta tänderna med min nya eltandborste sen.

O M G

Sol och musik i parken.

Skumpa med jordgubbar på balkongen. Vi har klätt upp oss och är jättefina, skål!

Jag gjorde det! Jag köpte koftan, fast den var dyr.
Men den har bott i min hjärna så länge och jag ville verkligen ha den. Och kolla förfan vad snygg den är.

Vaknade av mig själv klockan 7.45, det var ovanligt. Men det är rätt mysigt att ligga kvar i sängen och lyssna på radio och tänka på veckan som kommer. Bra morgon ändå, skönt att jag släppt det dåliga humöret från igår. 
För fan igår eftermiddag var hela världen emot mig. Men så ringde Ingemar och muntrade upp mig och sen städade jag äntligen. Dammsög till och med. 
Så nu luktar det gott här, vilket är bra för idag kommer Plumsan och hälsar på, ska bli awesome! 


Nackdelen med att bo där jag bor är att det kommer hovra högljudda helikoptrar över husen idag och imorn.

If, I expected love, when first we kissed, blame it on my youth
If only just for you, I did exist, blame it on my youth
I believed in everything
Like a child of three
You meant more than anything
You meant all the world to me
If, you were on my mind, all night and day, blame it on my youth

If, I forgot to eat, and sleep and pray, blame it on my youth
If I cried a little bit, when first I learned the truth
Don't blame it on my heart, blame it on my youth

Inviger födelsedagspresent!

vän

Slängde ett öga på min facebooksida och såg att mina vänner har minskat med typ två stycken. Jag vet detta bara för att det var på ett jämt hundratal när jag sist la till en vän, det är inte så att jag har koll.
Men då betyder det att någon tagit bort mig som vän, eller hur? Jag har ju länge velat rensa bland mina vänner också, men inte vågat, för jag tycker det är så taskigt att ta bort en vän. Fast samtidigt, om man inte ens är vänner, om man typ gick i samma skola på högstadiet men aldrig pratade med varandra, då behöver man väl inte vara vänner på FB. Om inte det är så att jag vill snoka förstås.

Så alltså, någon har ansett att vi inte är vänner mer. Vet inte om jag borde bli ledsen eller nåt. Fast å andra sidan så vet jag ju inte ens vem/vilka det är som tycker så, så jag bryr mig inte nämnvärt.

Men nästa person som blir min vän blir nummer 400, det ni!

Är hemma i kattne nu, går första hundpromenaden.

ojdå

Okej. Tänkte bjuda på ett sånt där fylleinlägg.
Jag har varit på love sthlm och på rock n roll tuesday, och det är verkligen så härligt att umgås med mina dansvänner. Jag lär känna nya människor hela tiden och det är bara så lovley.
Mern samtidigt känner jag mig ås knasigt liten. Som om jag inte rikgit hade rätt att vara där de bästa är. Förstår ni? För jag hänger med de bästa och vill vara typ lika bra som de bästa, men jag är inte det för jag vågar inte träna, för då visar dets ig ju att jag inte ens är lite bra.
Suck jag önskar att mina krav på mig sjävl var mindre, det skulle vara lättare då. '
Och jag vet att ni som gillar mig känner att den som jag är räker, men jag känner ju inte likadant, jag ivll ju leva upp till de kraven jag har. Men samtidigt förstår jafg att det är semisvårt. coh så fort någonting är semisvårt vill jagju ge upp. Fan. jag ska inte ge upp.

Okej. Det här skulle vara ett helt okej bra, rätt roligt fylleinlägg, men jag är ju inte på samma notblad som mig själv.
Jag önskar bara att resten av min vecka blir så bra som den hittills har varit.
PUSS

Dans är verkligen the shit, speciellt m man är många.

trött

Jag har haft en sån bra helg verkligen, med massa fest och skoj. Kryssning och inflyttningsfestx2 och skrattstock och bra folk. Känns som en sån där som jag kommer minnas länge.
Men nu håller min kropp på att säga från tror jag, kanske för att jag hållit i gång så länge och nu tar det lugnt.
Jag har nästan sovit konstant sen i söndags morse, varit vaken några timmar i sträck bara och är konstigt trött. Det är först nu som jag känner mig lite piggare, och det är ju bra att det sker kvart i ett på natten. Jaja, hoppas att det går över nu så jag kan orka njuta av sol och ledighet.

Kollar in underbara Carolina Wallin Perez i kungsträdgården. Hon är helt fantastiskt bra.

Är på skrattstock, de är rätt mycket folk här, känns som ett enda stort kalas.

Outfitbild. Köpte detta idag, mycket bra köp.

Jag drog på spontankryssning, hoppas det blir kul.

Hittade en kofta jag blev kär i. Men priset ligger lite över min gräns, vet inte om man vågar vänta på att den ska gå ner i pris, kanske gör den aldrig det. 
Dilemma!

Nu börjar helvetet...

Love

För länge sen hittade jag en kille på youtube som är helt a-fuckin-mazing, och nu tänkte jag dela honom med er. Det är som att jag delar lite på en hemlig crush, lite känsligt, lite pirrigt.
Hoppas ni gillar honom, han är grymt talangfull och har bra musiksmak.

Kolla in hans Myspace också, och prenumerera på hans Youtube








Okej, originalet är inte heller så dålig

Ålder

När man är yngre och någon frågar hur gammal man är svarar man ofta det talet man fyller nästa gång. Jag brukade köra med "jag fyller 20" fast jag bara var 18, det var ju ingen lögn, och det fick in en på krogen.
Men när man blir äldre blir det tvärt om. Man är sin ålder ända fram tills den dagen man fyller.
Jag fyller 25 om två veckor, men om någon skulle fråga mig hur gammal jag är så blir svaret alltid 24.
Jag tror att det är typ i den här åldern som det börjar. Jag pratade med en tjej härom dagen som var 20. När jag sa 24, så la jag snabbt till "eller jag fyller 25 snart", och hon kontrade med att säga att hon var 19, men att hon brukade säga 20.

Är det så att man vill vara typ 22 eller?
Fast jag skulle ju verkligen inte vilja vara 22 igen. Eller 18. Men jag vill inte heller vara 25. Eller 25 är väl okej, men sen när jag börjar behöva säga 28 eller 30, då kommer jag säkert noja som fan. Men ändå inte vilja vara 25 igen.

Jag får helt enkelt fortsätta fylla 25 tills jag blir 50. Okej?

Le

Det finns en film som heter City Slickers, tror att den är från 91. Jag minns att jag såg den när jag var liten och att det jag reagerade på då var att det var så hemskt när kalven nästan drunknade.
Det handlar om en man som tappat glädjen i livet, och när han kommer hem efter en äventyrsresa som får honom att växa så har han hittat sitt leende igen. Jag minns just den scenen rätt starkt, när han kommer hem och visar sitt leende, och frun frågar "var var det?" och han svarar "i Colorado, det är alltid på det sista stället man letar på". Brilliant svar.

Nu efteråt så kan jag ibland tänka på det där, vilken bra film det är. Att handlingen är väldigt bra, om vuxen-livs-kriser. Alltså vanliga "vad fan håller jag på med"-kriser, inte "livet är förstört"-kriser.
Han lever ett vanligt helt okej liv, men vill veta vad livet handlar om.
Det är just det där att han hittar sitt leende som jag fastnar för, det är så enkelt och bra. Man måste hitta sitt leende.

Jag har försökt hitta youtubeklipp när han kommer hem och visar upp sitt leende, men hittar inte. Lägger in klipp på hans superba "ta vara på livet"-tal inför sonens klass, ett klipp där han förklarar för sin fru hur han känner. Och ett klipp där ni får spola till 6.00 för att se när han kommer hem.