Igen

Jag har fått klagomål på att jag inte bloggat på ett tag, sånt e kul =) Då vet jag att det gör nån skillnad det jag läser. Att nån vet att jag skriver.
Förra helgen var busy. Jag åkte och festade i Uppsala på fredan och det var kul. Vi gick ut på kvällen och hade skoj. På lördan gick jag upp halv sju och åkte först buss, sen tåg, sen tåg igen och sen bil för att komma till Jönköping. Jag skulle tävla med Magnus där och det skulle bli jättekul. Men vi kom sist, vi fick en femma. Obefogad, måste jag tillägga. När jag kom till omklädningsrummet efteråt (efter tjat om att vi skulle åka innan finalerna och annat bråk) så hade nån tagit min fina svarta kavaj. Där i låg mina nyckar. Jag bröt ihop och Johanna hjälpte mig. Hon hittade nycklarna på bänken intill, så det va ju snällt av tjuven. Tack så mycket...
Vi åkte hem och va med en stund på klubbfesten. Jag vann KM och Emle var gästdomare, och fick skit för hennes dom. Det var lite festligt eftersom hon vet mer än den hon fick skit av. Söndagen var lugn,vi skjutsa Emle till skavsta och hon flög till sina cykelpojkar.
I veckan har jag haft upp och nergångar. Jag har missat massa grejor och känt mig dålig, men nu är det bättre. Jag har framtidspanik (Igen) och vet inget. Kanske borde jag flyga bort ihöst. Hitta nåt annat land o se om jag passar in där istället. Här går inget bra. Jag önskar jag fick lite flyt. Jag behöver det nu. Behöver känna att jag är värd att finnas till.

I dag har jag tävlat igen, kom sist igen. Känns jävla bra. Men jag hade fina kläder iallafall. Det var 90talstema på buggen, roligt att se de som klädde sig bra.=)

Min hund gnäller, undrar om hon har kissat ikväll...

ÅH snälla min gud eller ödet eller vad 17 det nu är som styr, varför känns det inte bättre att leva?

Failure

Jag känner mig som ett enda stort misslyckande. Jag måste bättra mig. Det är nog tur det som sker så jag får lyckas med nåt annat. Jag klarade inte det här, de är nog bättre utan mig. Tänk om de bara säger att de inte behöver mig för att kunna ha nån annan som är bättre. Jag önskar jag var riktigt bra på någonting. Jag skulle behöva det. Nu ska jag nog leva medellinjen och inte vara för upp eller ner. Allt ska bara flyta på. Ingen ångest inga krav. Jag gör mitt bästa. Om det inte duger så synd då. Jag kan inte vara alla till lags. Men jag vill.
Fan

Vilse

Igår när jag skulle hämta barnen från dagis så tänkte jag att jag skulle vara lite påhittig och hitta en ny väg till dagis, en som man kunde gå med barnvagnen. Så jag gick till vänster istället för höger, och hamnade på massa små vägar. Efter en timme på vift var jag sen till dagis, gråtfärdig och riven av alla blåbärsris jag hade trampat på när jag villade omkring i skogen. Jag hade ingen aning om vars jag var, så jag frågade en tant som kom förbi och det visade sig att jag nästan var i Sticklinge tror jag. Jag vandrade tillbaka och kom en timme försent till dagis. Då hade jag varit ute i typ en o förti. Jag var svintrött på vägen hem och vi tog en genväg till så jag fick släpa barnvagnen i skogen. Men det var det värt, för vi sparade säkert 15 min och slapp jobbiga backar. Men nu vet jag vars jag inte ska gå. Det var en upplevelse, jag har nog aldrig gått vilse förut. Ett tag var jag rädd att jag skulle gå bort mig ordentligt, men jag hittade tillbaks tillslut.

Nu har jag gjort en Tillagrytspecial och ätit den, det var gott. Ska nog gå o vila en stund. Titta på scrubs, nu har jag bara 3 avsnitt kvar, sen har jag sett alla. =)
Love it.

byepuss

Vardagsäventyr

Idag skulle jag gå till dagis med barnen, för Mette skulle ha bilen och byta till sommardäck. Det såg jag bara fram emot, att få lite promenad. Jag gick iväg med barn, barnvagn och sparkcykel. Det var fint väder och jag kände mig ganska lycklig. Tänkte att jag skulle hitta en genväg till dagiset och tog en annan väg som jag kände var rätt. Vi gick och gick. Sen kom vi till en skog och ett berg som det kändes som om vi skulle över. Det skulle vi, så jag fick släpa barnvagn och kickbike över berget samtidigt som jag hade koll på barnen. Men vi kom fram iallafall, och nu hittar jag den riktiga genvägen. Sa till dagiset att jag är intresserad av att jobba där sen, och det hoppas jag på. Jag gillar dagiset, och det är ju inte fel att The Jens jobbar där. Snyggo.

Jag ska gå ut i solen nu och sätta mig ett tag. Det är fint väder.

Mister du en så står dig tusen åter.

Man ska inte vänta ut saker och ting, ta chansen när du får den, snart kan det vara försent. Det är dumt att gå runt och undra om saker är rätt och sen när man inser vad man vill ha så kan man inte få det längre. Jag har tänkt i flera veckor på mig och vad jag vill. Omedvetet jämför jag alla med en, och ingen är som den. Nu när jag inser vad jag behöver så går det inte.
Kanske är det för det bästa eftersom det mest varit komplikationer. Men å andra sidan så tog vi oss igenom det. Nu vill jag bara tappa fotfästet en stund.

Jag måste komma på vad jag ska göra, det är inte lång tid kvar. Jag vill åka, åka iväg, åka till Afrika, Indien, Island, jag vill träffa männsikor, jag vill hjälpa till i världen, jag vill göra en skillnad.

Jag vill bara hitta nån som förstår

Igår var jag och dansade i Brunnsparken. Jag kom på varför jag inte är ute så ofta nu för tiden. Jag blir bara ledsen när jag är ute. Det blir aldrig som jag tänkt mig, de jag vill dansa med vill inte dansa med mig och jag känner mig urdålig och ful och fel.
Igår kom jag på en idé. Istället för att dölja min mage när den är uppsvullen och tjock, så ska jag låtsas att jag är gravid, och kunna släppa ut den precis som jag vill. Nackdelen är väl att alla kommer på förr eller senare att det är konstigt att jag aldrig får det himla barnet. Men men, jag får väl gå ner i vikt istället.
Nu ska jag iallafall gå ner för trappen.

Matkoma

Å vad full jag är. Med mat, dryck och godis. Att man alltid ska käka så mycket. Min mage är helt uppsvälld och jag är trött. Har hamnat i matkoma. Det är ett tillstånd där man inte orkar nåt, bara bära runt på sin uppsvällda, gravidliknande mage. Jag ska ta mig och min mage och göra mig iordning för kvällen. En festkväll står framför mig. Kommer bli en rolig kväll...

Vad roligt det är när folk tittar på program där man kan vinna pengar. De är helt inne i hur mycket de vinner och de sitter och tänker vad spännande, undrar hur mycket de ska få. Sen när det är slut säger man nästan alltid att jag skulle göra såhär med pengarna, det borde vara jag. Det är alltid så. Det borde vara jag. Eller, om man hamnar i en lång kö. Varför just jag? Det är ju inte så att det bara händer mig. Det händer andra också. Men männsikor är ju så, allt är grönare på andra sidan, och händer det nåt dåligt så händer det alltid just mig. Det kunde faktiskt vara värre, remember that!

Glad påsk!

But in the end, the most important thing to accept is that no matter how alone you feel, how painful it may be, with the help of those around you, you'll get through this to.

En rosa bok

I min rosa bok finns drömmar, frhoppningar och glädjepärlor på samma gång. Inget negativt ska någonsin komma in mellan dess pärmar. I min rosa bok finns jag.

2U

Haha jag älskar när jag är rolig och skrattar åt mig själv. Nu e inte Jennöh här o kan sympatiskratta åt mig, men när hon läser mitt världens roligaste inlägg så lovar jag att hon gör det.

Är på bättre humör, får nog ut en ny mobil på hemförsäkringen. Men självrisken e 1500 kr. Jobbigt. Annars får jag låna Tommys mobil, roligt. Han är snäll.

Fest ikväll, tja kan väl bli ok.

Jag har köpt en fin rosa bok med sammetspärmar. Jättefin, det är ett utav mina steg till ett nytt liv. Att köpa nåt rosa. Sen har jag massa andra steg också, Emilia hjälpte mig vidare. Den här gången ska det bli annorlunda. (ha)

püss hej

Ett av varje

Jag har ett blått öga och ett brunöga

Tomt

Fan fan fan fan fan fan.
Jävla tjyvpack, jävla förbannade skithelvetes tjuvar.
Inget funkar ju, inget går bra. Telefoner åt helskotta och fan ta alla man inte kan lita på
Gud, vars är du? Jag gör ju goda gärningar.

Workout from hell

Jag är död. Aldrig mera spinning. Jag är den mest otränade, degiga, klumpiga, trötta människan. Vill bara lägga en filt över huvet och vakna upp efter en månads svält och vara smal och vacker. Nu börjar mitt nya liv där jag inte äter nåt onyttigt alls (HAHAHA)

Äh, spinning, schminning

Crazy tisdag

Vilken kväll det var igår. Jag åkte till Uppsala och tjuvåkte på tåget. Satte mig ner i en sån där väskgömställe, på den längst ner. Helt plötsligt skyms sikten och allt jag ser är ett par ben och en rumpa. Jag satt typ fast, jag kände mig verkligen som en väska. Jag tror inte att hon som stod där såg mig, så jag fnissade lite för mig själv. Det är komiskt hur de inte såg mig, folk tittar verkligen bara rakt fram, aldrig uppåt och neråt. Jag tycker synd om såna människor, de missar två tredjedelar av världen.
Efter väskupplevelsen blev jag väl mött av Mattias och vi spurtade iväg mot Fyrishov där vi skulle uppvisas på badminton-SM. En BW och en buggis blev det, på golv av matta. Det var så jobbigt, jag blev helt slut. Det var roligt när de presenterade de båda lagen som skulle mötas i SM, motståndarlaget blev bara presenterade, men hemmalaget, som typ är regerande mästare 5 år i rad eller nåt, kom in bland musik, fyrverkerier, jubel, gympatjejer och kastade godis. Lite skillnad.
Sen åkte vi till Graneberg och tränade, en ovanlig träning, vi fick öva oss i att använda alla kroppsdelar medvetet. Riktigt roligt, bra Anki!
Sen var det slut, och jag med. Vi åkte hem och jag o Anki hamnade i Hornstull. Där skulle tunnelbanan inte gå förrän om 27 minuter, så vi tänkte att det skulle gå snabbare att åka till stadion och sen gå till Ropsten. Så vi for iväg och började vandra. Vi hade räknat ut att det skulle gå fortare att gå, typ en kvart, och tunnelbanan tog ju nästan en halvtimme.
När vi kommer till Ropsten, efter klag och ojanden och olika teorier om olika saker, ser vi hur bussen går. Vi missade den med typ 3 minuter. Tunnelbanan stod där och hade kommit in före oss. Så vi skulle få vänta i 30 min till nästa buss. Nej nej tänkte vi och vandrade över Lidingöbron. Sen gick vi till Torsvik och väntade där. Men tråkigt, vi hinner ju gå till Sturevägen. Och det hann vi som tur var. Vi hade skrattattacker om diverse jävla mördare och Peruker. Det var en rolig resa, men vi kom inte hem förrän halv två. Så idag har jag varit urbota trött och hängig. Måste typ käka tre rosenrot nu, för jag ska på spinning om en halvtimme. Spännande, det har jag aldrig prövat förut.
Wish me luck!

Här får ni lite roliga kort från en galen Tilla med uniform
Enjoy

Party

The OC

Marissa är på väg utför nu. Hon har väl alltid varit på väg, men nu är det nog kört. Jag har alltid sympatiserat bra med henne, för hon har liksom tagit det steget som jag aldrig vågade ta. Som jag egentligen kanske aldrig kommer våga ta heller. Vilket skulle vara bra för mig om jag aldrig tog. Det läskigaste med steget är att om det tas så kommer jag såra så många och jag vet inte vilka som skulle stanna kvar. Jag skulle sakert dra ner så många med mig. Jag kan inte göra så mot nån. Tror jag. Det beror på vad som sker.
Jag vill inte vara såhär trött jämt. Jag borde inte vara det, jag sover inte överdrivet lite, jag sover bra.
Äh, jag vet ju precis vad jag borde göra.

Come fly with me

Kryssning. Love it. Hoppet gick upp igen, mötte en fin och missade dansen me stjärnan. Vi gjorde allt vi brukade göra på kryssning, och vi hade en underbar frukost tillsammans med två andra fina tjejer. Skratten blandades med äggröran och ananasen. Allt var bra, jag sneglade men missade. Men det gör inget, för jag har mig själv. Och Jennöh.
Vi är de bästa. Tillsammans är vi teh ones.

Jag måste lära mig att inte bry mig om vad folk tycker, jag måste alltid utgå ifrån mig själv. Vad jag tycker och vill.

Grattis pappa för trean, riktigt roligt, nu är ni på G tror jag. Håll bara ut och fortsätt tänka som du gör nu, det kommer gå framåt. Roligt att du joinar mina tankebanor =)

Jag har en konstig tendens att få världens tovor i underhåret, jag vet inte alls vad det beror på, men det spelar ingen roll vad jag än gör. Det blir som en enda tjock dreadlock.
Jag har strass i håret också, det är så jag.
Jag har en stil har jag fått höra nu, i like it, det är det jag vill.

Nu ska jag sova, imorn ska jag inte spendera några pengar och jag ska ta det lungt. Och göra ett budget/livsschema.
Godnatt min skatt, hej

OY

Jag vann precis en miljon på lotto, min mamma har skaffat en extra lägenhet till mig, jag är lyckligt kär och ska gifta mig, min bästa vän ska också gifta sig, solen skiner, våren är här, jag ska få en roll i en storfilm, min dröm om Island har blivit sann, min femte bok ska snart ges ut, mina hästar mår bra, alla andra djur också, jag är lyckligast i världen och idag är det första april.

Jag är fortfarande lite bakis och inte ett dugg rik. Jag har inga stora drömmar som blitt sanna, jag ska inte gifta mig och det är inte vår. Fast solen skiner, och jag är nog ganska glad.
Tillsvidare.

Dag ett av två

Ni vet de där första underbara sekunderna innan man vaknar? Då man är kvar i drömlandet, hjärnan har inte riktigt kommit igång och man vet inte vem man är. Jag gillar dem. Då kan man ligga och verkligen njuta av livet innan man kommer igång och känner verkligheten. Imorse gjorde det ont att jag fick en supervakning, men helt själv.

Igår var jag och Jennöh på BMB. Det var trevligt. Hela kvällen var rolig faktiskt. Vi hade dragit ner förväntningarna och det kansek funkade. Den började med att jag mötte Jennöh efter deras after work. Alla var lite runda under fötterna när jag kom dit, men vi kom till tunnelbanan helskinnade. Sen vandrade vi mot Kungsgatan och svamlade om kompisar och fukt och fula sjömän. Vi stod på gästlistan, vandrade in, mötte Anna, fick påsar och sen försvann min vän. Jag satte in en extension med strass i håret och sen spenderades det en viss tid på undangömda ställen. Ut och ta frisk luft, och där stod Olle. Riktigt roligt, we like him. Kavajen var inte svår att få låna, så vi slapp frysa. Sen måddes det bättre och vi shakade. Mötte Mäki och dansade mera. Vi gick upp för trappen och möttes av massor av folk och en oväntad konsert med Andreas Johnson. Han och Dilba och en tjej till hade konsert! Häftigt. Vi drog oss längst fram såklart och det var bra. Vi hann höra de två viktigaste låtarna, gissa vilka? Japp, Glorius och Sing for me. Jag fick ett handtag av honom och massa leenden. Jag gillar Dilba också, så jag slängde lite blickar till henne med. Hon log tillbax.

Konsan var oväntad och den fick oss på bättre humör, så vi dansade vidare till diverse hits-toner. Såg massa ragg, försökte få kontakt, men allt jag fick var en gammal grek som ville shejka, en Irakier (?) som var tandläkare, ville ta med mig till Irak och Kuwait och som hade två cm långt hår och mittbena, en väldigt mörk typ som sa att jag hade en good stile, en smal nånting som dansade som en tok och ville ha mig med och nåra andra diverse karaktärer man ser på dansgolvet. De jag inte fick va den snygga killen me rutig skjorta, väst och converse, hans kompis med cool frisyr och slipover, långhåriga killen med hatten, oj jag kommer inte ens ihåg de andra snyggosarna, jag börjar bli gammal.
Men jag fick en rolig typ som tyckte jag dissade honom fast jag bara dansade roligt. Jag älskar att dansa helt sjukt och få andra (Jennöh) att skratta. Det livar upp stämningen om man har lite tråkigt. Han var iallafall trevlig och hade fint leende. Vi skrattade, och jag fattade inte vad han ville, Jennöh fick verkligen säga det till mig. Han fick ett nummer, och jag hoppas faktiskt att han ringer.
När vi väntade på bussen mötte vi en tokig Ölänning som matade oss med pasta, tog Jennöhs mat, kände alla på Lundegård och tyckte vi skulle gå hem till honom o ta ett glas vin. Han fick mitt nr och jag hoppas han ringer och säger att vi får stugorna billigare på Ölandsveckan för att jag var så söt och trevlig.
Bussresan hem gick bra, jag fick säga godmorgon till chaufförn från Ropsten och vandrade långa vägen hem. 10 minuter kan kännas hur länge som helst när man har två klumpfötter, är lite obalanserad och bara vill hem och sova. Fåglarnas kvitter var ett hån. Fast ganska trevligt också.
Jag kom iallafall hem och stupade inte i säng, utan fixade till en fantastisk sovmiljö för mig; jag drog ner rullgardinen, jag satte in öronproppar, jag tog på mig ögonförmörkaren, tog nässpray och arla morgonstund klockan sex noll noll somnade jag. Och nu sitter jag här, 5 timmar senare och mår riktigt bra. Känner att jag hade en lyckad kväll, och de dära sömnminuterna innan man vaknar fortsatte lite längre, dock inte med samma styrka. Om jag kunde må såhär i fortsättningen skulle jag vara gladare oftare. Minus hufvudvärken då.

Ikväll blire in i dimman igen, jag och stjärnan ska ut på havet. Ser fram emot det, och hoppas att jag ska få en rolig kväll. VI ska få en rolig kväll menar jag. Jenny hoppas på turen idag, och att nån snäll makt ska väcka henne eftersom hennes telefon och väckarklocka ligger på jobbet. Jag tror på henne.
Alla ni som trodde att jag låg me token från dansgolvet så var det inte ett sånt nummer han fick ;)

Nu ska jag slänga mig i sängen med en sån där skitbok som jag tydligen inte kan vara utan, en godispåse och massa vatten.
Ha en trevlig...