söndag, maj 30, 2010

Ny vinkel

Ofta händer det att jag gör saker, eller befinner mig någon stans och ingen vet vad eller vart. Om det skulle hända mig något skulle det ta lång tid innan någon märkte det, eller saknade mig. I morse när jag lämnat av mor och bror på tåget så gick jag hem. Satte mig en stund på några bänkar på vägen och funderade över det där. Hur ofta som människor är borta på något sätt, borta från sin vanliga värld. Som att man tar en liten avstickare från sin vanliga väg man går på.


Jag kan tycka att det är lite spännande, att sticka från det vanliga, att göra något oförutsätt, även om det bara är jag som vet att jag gör det. Det blir nästan som att göra något lite halvförbjudet.


Det är ungefär samma sak som att sätta sig på en plats man inte brukar sitta på. En gång i veckan har jag en grej jag går på där folk sitter på stolar, och varje gång sitter jag på samma stol. Det har gjort att jag bara sett halva rummet i princip. Det finns en tavla där som jag vill göra om, jag stör mig på hur den ser ut och vill ändra den, men det är en annan historia. Det jag skulle säga var att jag undrar vad det är inom oss som gör att vi sätter oss på samma platser, eller går samma vägar? Det är ju väldigt roligt och bra för hjärnan(har jag läst) att typ gå andra vägar, gå vilse lite eller sätta sig på en annan plats i ett rum man brukar vara i. Det ger en annan synvinkel och säkert nya tankar.


Eller kanske titta på andra sidan av ett rum.

fredag, maj 28, 2010

Sitter på mose backe och dricker vin. Det är kallt men trevligt, jag bryter lite mot mina alkoholregler, men det är ok ikväll. Jag tycker att det är viktigt att sörja själen i första hand och jag gillar detta läge. Ni vet väl att den inre glädjen är den härligaste, man ska lyssna på sitt inre. Jag gillar mitt inre. Ha en bra kväll älskade!

torsdag, maj 27, 2010

Serier

Det har varit väldigt många spännande säsongsavslutningar nu på senaste.
Greys var superspännande, Gossip girl också. Vampire Diaries var inte heller så tråkig och Lost var ju som sagt typ tillfredställande.
Känns som att det är många avslut på serier, gillar inte sommaruppehåll. Vad ska man se på nu då? Jag har ju sett klart underbara Arrested Development (som jag rekommenderar alla att se) och så har jag kvar My so called life, som också är bra.
Men sen då, när jag sett klart det? Bara att sitta och vänta på att allt börjar igen. Kanske ska jag börja se på Heroes, Big Love och Californication igen, där har jag väl några säsonger kvar, eftersom jag slutade se dom. Eller börja se Dexter, som alla pratar om. Eller Flashforward, men den blev ju nedlagd, så då är väl det inte så kul.
Jag började ju titta på nåt som hette Bored to life, men det var inte så kul helt ärligt.

Får helt enkelt se på film i väntan på att allt börjar.

onsdag, maj 26, 2010

VHS/DVD

Det finns ett oändligt tal med dansfilmer som är på VSH, och typ 15 av dom äger jag. En stor del av de andra äger folk jag känner och jag vill titta på dom.
Okej tänker ni, vad är problemet då?
Jo. Problemet är att jag inte har någon video. Det är ju något man började glömma bort för 10 år sen typ.
Så. Nu letar jag runt efter en video och tänker att det vore ju bra att ha en sån som är kombinerad med DVD-spelare också, för det har jag inte heller, kan bara se om jag kopplar datorn till TVn (som i och för sig inte är så jobbigt). Men, ändå, bra med kombinerad DVD/VHS, så det ska jag köpa.
Det finns inte många såna ska jag säga, men de kostar typ 1000 spänn. Jag hade tänkt mig mycket billigare. Visst, jag kan ju köpa på blocket eller så, men det är ju alltid tryggare att ha en ny. Får se hur jag gör.

Förresten så fyller jag år om typ två veckor, så då skulle jag ju kunna önska mig en sån. Fast jag vill ju ha den innan dess, så fort jag bestämt mig vill jag ju ha sakerna direkt!

Jag kan önska mig istället:
HTC Desire
Eltandborste
Ny fin soffa
Fler garderober


Eller att så många som möjligt kommer på min fest den 12 juni!

Kvällens glädjespridare

Mellan hägg och syrén


Några veckor innan skolavslutningen när jag var yngre luktade det alltid så gott när man gick ut ur vår port hemma i Katrineholm. Det berodde på att vi hade en grymt stor syrénbuske bredvid, som alltid blommade och spred sin underbara doft runt huset.
Alltid tänkte jag att jag skulle ha syrén-blommor i håret på skolavslutningen och lukta lika gudomligt som det gör om blommorna. Men varje år så hade de blommat ut lagom till skolavslutningen, de var aldrig lika fina då som de varit bara en vecka innan.
Men ändå, den där lukten får mig alltid att tänka på skolavslutningen, liksom varje gång man ser smala björkar som är avhuggna vid foten och ställda i en hink på var sin sida om dörren som leder in till någon festsal, eller ljudet av fioler som stämmer upp till den där låten som suzuki-fiol-eleverna alltid spelade.

Den där känslan försvann i gymnasiet, som så mycket andra känslor som försvinner när man blir äldre. Men än idag kan jag tänka på de där sista härliga veckorna innan sommarlovet var slut. Då man fick sitta ute på svenskalektionen och bara läsa en bok, eller gå och rita av en sten på bildlektionen. Och doften av syrén, en lukt som genomsyrar min ungdoms försomrar.

tisdag, maj 25, 2010

FAAAAN

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article7187926.ab

Lost II

Okej, nu har jag sett.
Känns tomt på något sätt. Jag grinade såklart, så fina återföreningar mellan alla, väldigt starkt när de kom ihåg. Speciellt Charlie och Claire, och Juliette och Sawyer. Så vackert.

Nedan följer fortsättning av texten, men ni måste markera det för att se, ni som inte sett, läs inte.

Men jag måste erkänna att jag inte riktigt känner mig nöjd. Vad hände med de som lyckades åka iväg med planet? Var alla i kyrkan döda? Eller bara Jack? Varför var Penny i kyrkan? Varför inte Daniel, Charlotte och Miles? Har Dharma aldrig funnits?
Det känns ändå som att det fortfarande är massa frågor kvar. Det kanske inte är meningen att man ska förstå allting.

Jag är nöjd ändå, det var ett väldigt fint avsnitt, ett väldigt bra slut på en lång vänskap.

Lost

Jag ska kolla på sista Lost-avsnittet inatt på jobbet har jag tänkt. Det känns lite nervöst, som att det är något viktigt som händer mig. Under en sån lång tid har Lost funnits, som ett störande men ändå älskat moment i ens liv. Jag har aldrig gett upp, har alltid väntat på nästa avsnitt, aldrig snackat ner serien även om det varit ett riktigt onödigt avsnitt.
För det har det verkligen funnits, kan jag känna nu. Hur många avsnitt som helst som man egentligen inte behövt se, eller i alla fall inget som verkligen hjälpt storyn framåt.
Fast det har ju gjort att man ändå lärt känna karaktärerna bättre.

Jag vet att jag kommer sitta som på nålar, eftersom jag inte kan tänka mig hur det slutar. Det är också något som jag gillar med serien, att det är svårt att förutse saker. Vissa händelser har man kunnat lista ut, men jag kan inte säga att jag vet hur det kommer sluta.

Men ändå, ett väldigt konstigt farväl kommer det bli. Lite som Friends sista avsnitt, men mycket mer spännande. Kan inte komma på något serie-avslut jag sett fram emot som denna.
Inte för att jag vill att det ska ta slut.
För att jag har lärt känna och kommit att älska karaktärerna och vill känna mig delaktig i deras framtid. På något sätt.

måndag, maj 24, 2010

Våga vinn!


När jag var yngre, typ 15, så föll jag för Baz Luhrmanns låt Wear Sunscreen.

Jag minns att jag lyssnade på den på mitt konfirmationsläger och blev så rörd av att han sa ”you are NOT as fat as you imagine” att jag började gråta. Mina kompisar blev oroliga och gick och hämtade prästen som sa saker som ”du kan prata med mig om vad som helst” och ”är det något som hänt hemma?”.

Jag som var lite svältfödd på uppmärksamhet njöt lite såklart, kunde inte säga att det BARA var för att låten var så fin och att det kändes som att han pratade till mig. Men jag hittade aldrig på något heller, sa bara att allt var fint. Gillade stunden när alla ville höra vad det var som hänt, för så var det i ungdomen, man var bara intressant om något hade hänt en. Då ville alla vara nära en, gå undan och väsa ”hon pratar med MIG nu” till de andra som också ville vara speciella. Vet inte vad det där handlar om, varför det var så, och jag undrar om det är så fortfarande. Både hos vuxna och hos barn, är man bara speciell om man har något intressant att ”dölja”.
Man visar tydligt att man har en hemlighet som absoluuut inte får komma fram, och alla blir intresserade av en.

Nä jag vet inte, kanske är det inte så längre, kanske lever jag kvar i barndomens anonymitet.
Det jag skulle säga med den låten var i alla fall att jag lyssnar på det fortfarande. Alltså verkligen lyssnar på den. Jag vill göra som han säger, och speciellt den delen med ”Do one thing every day that scares you”. Det tänkte jag på under vandringen i Spanien, att jag måste börja våga göra saker som är läskiga. I mitt fall var det att beställa på restaurangen fast jag inte kan spanska, eller fråga efter vägen, eller bara gå först in i en affär. Sånt kan vara svårt för mig, be mig inte förklara varför. Men jag lyckades rycka upp mig lite på slutet, klarade att handla och beställa och vara ute på stan själv. Det stärkte verkligen mig.
Så nu försöker jag göra saker som skrämmer mig, sånt som tar mig ur min comfort zone och utvecklar mig. T.ex. att ha glittershorts på banketten, eller säga nej oftare.

Och på fredag ska jag gå på skolavslutning med massa personer som jag inte känner eller har träffat någonsin. Men jag ska gå dit och våga prata med folk, våga ha roligt, för det är jag värd!

söndag, maj 23, 2010

Sömn


Det har jag nog inte fått för lite av i helgen. Det frestar på att börja sju på mornarna, kan inte förstå hur jag gjorde det jämt förut.
Jag kom hem vid halv fem idag och la mig i sängen när jag pratade i telefon. När samtalet var avslutat tänkte jag att jag skulle vila lite. Alla vet ju hur det brukar gå, jag somnade och sov fram till halv tolv ungefär.
Mycket skönt ändå, att få sova så mycket. Plus att jag ska jobba natt imorn, så nu kan jag vara uppe halva natten och vända på dygnet utan stora problem. Sova is the shit. Jag älskar att sova!

lördag, maj 22, 2010

Update

Det är verkligen en vuxenfest det där, ingen supa-med-polare-fest. Det är bubbel i glas med fot, det är pärlhalsband, det är trevliga skratt och buffébord som ingen äter av.

I like this

Okej

De sitter på sin balkong nu, mamman, pappan, tjejen och killen.

Är det pinsamt om jag sätter mig på min balkong och låtsas läsa för att smyglyssna?

Grannar

Nu kom det nya gäster till grannen. Troligen någons föräldrar, en pappa med ljuslila byxor och kavaj med bröstnäsduk som matchar byxorna och en mamma med fintröjan och en digitalkamera i handen, fotande allt i lägenheten.
Mamman gör som alla mammor gör, flyttar om lite, ställer en blomma på något annat ställe och nickar sen lite förnöjt.
Jag undrar om de kanske ska gå ut och äta först, för nu tar hon som bor där på sig jackan medan fotoblixtarna smattrar.
Pappan kontrollerar gasspisen, mamman tittar på kylen.

Det här kan bli en spännande kväll ändå.

Lugn kväll

Jag sitter hemma i mitt kök och kollar på My so called life, en underbar serie.
Ibland tittar jag ut från fönstret och kollar in grannarna som verkar förbereda en fest. Inflyttningsfest skulle jag tro. Tjejen gick runt och piffade, sen ringde det på dörren och in kom tre tjejer och pojkvännen med systemetkassar.
De har väldigt fint hemma och jag undrar hur resten av lägenheten ser ut, det jag inte kan se. Ibland kan jag inte se någon av de som är där, och jag undrar var de sitter då. De har fina skåp i köket som jag inte har hos mig, önskar jag hade dom också. Då skulle jag lägga kläder där, de som inte får plats, de som ligger i två kartonger nu.

Jag har mitt glas med isvatten, för på somrarna är det svårt att få till riktigt kallt vatten, det blir fort ljummet.
Förut var jag ute i Värmdö och hälsade på min extrafamilj. Plastsystern hade dop för sin minsta son, och det var verkligen trevligt att få ha lite familjetid.

Tröttheten sveper över mig och jag inser att jag kommer somna inom två timmar, och det med all rätt eftersom jag ska upp och jobba imorn klockan sju.
Det är fortfarande varmt ute och jag har balkongdörren öppen. Det är härligt med sommar. Jag längtar tills jag får sitta i solen på balkongen hemma i Katrineholm, där är det så fint med blommor, porlande damm(vatten alltså, inte smuts) och mys.

En vecka har gått av min förbränningsfas, en vecka utan kolhydrater. Det känns bra, men psyket vill verkligen gå och köpa ostbågar. Jag kan förnimma känslan av att rycka upp påsen och känna lukten av dem. Men det ska inte hända. Inte vin heller, fast jag har det hemma. Ska vänta en vecka till, minst.
Vilket nog också är bra med tanke på hur mycket jag festade innan denna veckan. Bra att ta det lugnt.

Jag sneglar på min Café-tidning där det finns en bra guide till att bila i USA. Den resan ska jag göra någon gång, det lovar jag. Men just nu är det den närmaste framtiden jag måste tänka på. Lösa Öland, bestämma mig om Borlänge, planera Arvika och Gotland.
Det får komma någon annan dag, idag ska jag bara titta på Angelas nutid, drömmer mig in i hennes liv och hur det var att vara tonåring på 90talet.

fredag, maj 21, 2010

Segt

För ett tag sen så strulade mitt mobila bredband, modemet la av och det var allmänt segt. Så jag gick till en butik och frågade var jag kunde göra åt det, och hon sa att det var så gammalt, det var bäst att skaffa ett nytt modem.
Som vanligt så sålde hon in att jag skulle uppgradera mig och bla bla bla. De skulle bjuda på ett nytt modem om jag uppgraderade mig och jag tänkte vafan, det är ju bara bra. Jag frågade om det blev någon skillnad och hon svarade nej, bara priset var lite dyrare, men jag fick mycket snabbare internet.
Så jag gick hem och provade och var skitnöjd! Det gick snabbt, det var inga problem och allt var frid och fröjd.
Tills härom dagen. Då står det helt plötsligt att jag surfat upp min gräns och att de nu skulle sänka hastigheten till 200kb/s till månadsskiftet.
Att hon inte kom ihåg att berätta att det nu fanns en gräns jag inte hade på det förra abonnemanget? Jag trodde att jag gav henne en chans att berätta det när jag frågade om det var någon skillnad. Tydligen så förstod hon inte den hinten, hon kanske ignorerade den eller så är hon bara en retard.

Men i alla fall, inatt kom säsongsavslutningen av Greys, och jag började kolla på jobbet. Det var sjukt spännande, jag var så jävla chockad och fast i avsnittet. Så när jag gick hem var jag tvungen att se klart hemma.
Det var ca 10 min kvar på första delen och sen är det 40 min på del två, tänkte att det kan jag ju orka se innan jag somnar.
Men det tog mig typ 2,5h att se de där avsnitten. Kom inte i säng förrän efter 10.15.
Vilket betyder att jag sov längre än jag planerat nu på eftermiddagen, hade bestämt FB-träff med Malin vid halv fyra, jag vaknade vid halv sex. Plus att jag ska jobba dag imorn, så jag behöver gå och lägga mig tidigt ikväll. Det kommer ju gå bra...

Avsnittet var inte ens så bra i slutet, hade kunnat vänta med att se det. Ingen cliffhanger i stil med förra säsongen...

NIce!


Folktandvården i Katrineholm is the shit!
Jag har haft ont i några tänder ett tag, och jag tror fan att det är värsta hålen som behöver lagas, säkert behöver de dra ut tänder också...

Så jag har tänkt ringa dem och boka tid, men jag har sovit på dagarna och det har inte blivit av. Så såg jag på deras hemsida att man kunde boka via ett formulär, så det gjorde jag.
Och titta! Idag fick jag hem ett brev där den tiden jag ville ha var bokad åt mig.

Love Kattne.

Life will smile for you

The grass is greener on the other side
I've told some people now they know it
forget your old lawn come over to mine
take your first step and you will get there in time - it's true

torsdag, maj 20, 2010

Ingen vinst

Okej, den där restaurangen jag skrev om förut drog pengar nu, så det var ingen tur i oturen för mig denna gång.

Idag är det 30 grader ute, och klockan är sju. Sommaren kom med besked när den väl gjorde det. Jag märker ju inte så mycket av det eftersom jag sover hela dagarna, men det är skönt så här på kvällning, riktigt mysigt att gå ut på balkongen.

onsdag, maj 05, 2010

Bounce

Jag var ju på Bounce härom dagen, och det var sjukt bra. I slutet spelade de Salem al Fakirs låt It's true, och det var helt perfekt, och så försöker jag hitta den versionen av låten på spotify, men jag får tag i någon annan tror jag. Eller så är det jag som hör knasigt och var så uppe i varv och gråtig när jag stod där och tittade när de dansade sittande på stolar och sen smet iväg ner under scenen när alla tittade på bilder på storbildskärmen.











tisdag, maj 04, 2010

Två veckor

Idag när jag skulle cykla till jobbet märkte jag att det var punka på bakhjulet. Min cykel står på min innergård som är låst, den ligger innanför porten, så man måste kunna koden OCH ha nyckel till innergården. Det känns väldigt suspekt att den bara skulle ha pyst ut av sig själv under helgen, jag cyklade ju förra veckan utan problem.
Är det här nåt jag borde ta tag i månne? Kanske sätta hot-lappar på cykeln och på dörren?
Om det ska vara såhär kan jag ju lika gärna ha cykeln stående utanför porten så slipper jag släpa den uppför trapporna varje dag.
Eller så har det bara pyst ut och jag överreagerar, men håll med om att det är liiiiite skumt?!


Det kommer bli välfyllda två veckor framöver, det ser jag fram emot, alltid roligt att ha saker att göra.
Igår var jag ute med jobbet och käkade på Kungsholmen, shit vilken god mat de har där. Trevliga var de också, sånt gillar jag. Jag åt musslor till förrätt, och det var ingen liten portion vi snackar om. Huvudrätten var en supergod oxrygg-stek och efterrätten var världens största banan split.
Det var en jättetrevlig kväll.

Imorn flyttar min kära Malin hit en månad, det ska bli helt fantastiskt. Sitta och dricka vin och prata hela kvällarna och hitta på mysiga utflykter. Mycket bra!
I helgen åker jag kanske hem till Kattne, mamma fyller år. Sen nästa vecka är det SM-uppladdning! Jag är ledig hela veckan och ska dedikera mig helt åt min lilla danstrio! Älskar SM, känslan, alla människor, stämningen, allt!

Tur?

När vi var i Barcelona på lördagen och skulle käka middag med Annika och hennes mamma så gick vi till en fin restaurang som hette Santa Maria tror jag. Det var nån slags tapas och väldigt gott.
Men med detta goda så var det också såklart rätt dyrt. Det blev som vanligt lite "hur betalar vi"-snack och jag beslöt att ta notan på mitt kort och ta kontanter av de andra. Så när vi till slut får tag på servitören (vi var tvungna att gå ner en trappa och själv gå fram med notan, borde bara ha gått därifrån, de hade inte märkt nåt) så sträckte jag fram kortet. Han drog det och jag slog koden, men sen dog apparaten och han fick börja om. Jag fick slå koden igen och ut kom kvitto.
Tänkte på det där sen, om det hade dragits två gånger, jag slog ju ändå koden två gånger.
Men så släppte jag det och tänkte den dagen den sorgen, jag hade ju sparat kvitton och visste att jag kunde ringa om det blev nåt strul (som om jag hade orkat trixa med det).

Det första jag gjorde när jag kom hem var att kolla kontot, men inget hade blivit draget. Mystiskt, tänkte jag, men det var väl lite segt bara, snart skulle smällen komma.
Men så kollar jag idag också, och det har FORTFARANDE inte dragits! Det har gått över två veckor, det är väl inte normalt ändå?

Kan jag ha en sån tur?

Tilla - Spanien 1-0