Lugn kväll

Jag sitter hemma i mitt kök och kollar på My so called life, en underbar serie.
Ibland tittar jag ut från fönstret och kollar in grannarna som verkar förbereda en fest. Inflyttningsfest skulle jag tro. Tjejen gick runt och piffade, sen ringde det på dörren och in kom tre tjejer och pojkvännen med systemetkassar.
De har väldigt fint hemma och jag undrar hur resten av lägenheten ser ut, det jag inte kan se. Ibland kan jag inte se någon av de som är där, och jag undrar var de sitter då. De har fina skåp i köket som jag inte har hos mig, önskar jag hade dom också. Då skulle jag lägga kläder där, de som inte får plats, de som ligger i två kartonger nu.

Jag har mitt glas med isvatten, för på somrarna är det svårt att få till riktigt kallt vatten, det blir fort ljummet.
Förut var jag ute i Värmdö och hälsade på min extrafamilj. Plastsystern hade dop för sin minsta son, och det var verkligen trevligt att få ha lite familjetid.

Tröttheten sveper över mig och jag inser att jag kommer somna inom två timmar, och det med all rätt eftersom jag ska upp och jobba imorn klockan sju.
Det är fortfarande varmt ute och jag har balkongdörren öppen. Det är härligt med sommar. Jag längtar tills jag får sitta i solen på balkongen hemma i Katrineholm, där är det så fint med blommor, porlande damm(vatten alltså, inte smuts) och mys.

En vecka har gått av min förbränningsfas, en vecka utan kolhydrater. Det känns bra, men psyket vill verkligen gå och köpa ostbågar. Jag kan förnimma känslan av att rycka upp påsen och känna lukten av dem. Men det ska inte hända. Inte vin heller, fast jag har det hemma. Ska vänta en vecka till, minst.
Vilket nog också är bra med tanke på hur mycket jag festade innan denna veckan. Bra att ta det lugnt.

Jag sneglar på min Café-tidning där det finns en bra guide till att bila i USA. Den resan ska jag göra någon gång, det lovar jag. Men just nu är det den närmaste framtiden jag måste tänka på. Lösa Öland, bestämma mig om Borlänge, planera Arvika och Gotland.
Det får komma någon annan dag, idag ska jag bara titta på Angelas nutid, drömmer mig in i hennes liv och hur det var att vara tonåring på 90talet.