Klyscha

Livet är inte en dans på rosor

Genialiskt

Jag kan få dig när du vill

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Och så blev du mitt sår, och jag blöder ihjäl

Den fria viljan var vår tonårsdröm
Men vi är bara instinkt, bara djur och allt är lögn

De viskar
hålen i himlen ska bli vår död
övanför molnen
där djävulen bor
de viskar hålen
i himlen är från hans klor

Ge dom ett finger och värm min hand
(I ett iskallt Ikea-land)

Min hud är vit under mitt armbandsur
Därunder tar vintern aldrig slut

Ånej

PMS-sorg-svep.
Lyssnar på kevlarsjäl och känner den välbekanta känslan av tomhet och meningslöshet som paradoxalt nog fyller upp mig med mening. Hattarna borde ramla av alla som någonsin tänkt tanken att hoppa från en bro. En bro mot tryggheten, älskling jag vet hur det känns när broar mot tryggheten bränns. När hjärtat sväller av inspiration till den gräns att det välter och allt forsar ut. Allt jag sparat in och lagt på hög i olika små hörnor hotas att svepas med och försvinna ut i tomma intet. Inget som jag någonsin gjort ha varit tillräckligt, det märker jag nu när jag saknar det jag tappat.
Om jag skulle lyckas rädda det som svajar, vore det värt? Fortfarande vinglar jag på den väg som tar mig framåt mot ett numera väldigt okänt mål.
Borde jag inte känna frihet och lycka av att inte ha nån bestämd framtid? Gör jag det fast jag inte vågar visa äkta känslor ens för mig själv? Borde jag bara sluta grubbla?

Måndag morgon

Känns som om det börjar arta sig med min hemliga framtidsplan. Kanske kanske så blir det som jag vill. Men jag tänker inte jinxa den.

Har hittat en liten väg tror jag. Det pirrar i min mage.



Föresten så skulle jag vilja ha en kent-tröja, fast utan själva ordet kent.



Såhär. För alla som vet skulle ändå fatta vad det handlade om.

Otursdag?

Idag har jag hemsk mensvärk. Missade att jag skulle jobba kl 11, så jag kom flera timmar försent till jobbet...
Kanske är det bäst om jag bara går hem och lägger mig.

Katie Melua

Så jävla bra låt.

Shoppa!

Lista på allt jag köpte:

Två randiga linnen
Två cardigans, en lila och en grönblå
En svart blankig sommarjacka
Två kill-t-shirts
Två sommarbyxor
En sommarvarm tröja
Svarta träningsbyxor
Bruna träningsbyxor
Två chokladljus
Åtta elektriska värmeljus
Massa ansiktsmasker
Brun utan sol-servetter
Ansiktsservetter
Shampoo
Balsam
Hårinpackning
Hårspray
Halsband
Skor
Strumpor
Trosor
En brun cardigan
En fotfil
Ansiktsrengöringspads
Sminkborttagningspads

Tror det var allt

Ullared

Jag måste ju rapportera om hur min dag på Ullared var.

Vi gick upp rätt tidigt och kom iväg endast 30 minuter senare än planerat. 35 mil tog det innan vi var framme, men det var en rolig resa. När vi kom fram tog mamma en stor kundvagn, och vi båda gick med förväntansfulla steg mot jättevaruhuset.

Det var rikigt roligt, vi gick runt i flera timmar på samma avdelning innan vi kom till nästa. Tommy gav upp efter en timme och gick ut till bilen.

Det blev mycket skratt, mycket shopping (1700kr) och trötta fötter.

Hemvägen bestod av sömn sömn sömn. och lite drömmar om allt jag handlat.

Boknörd

Snart så

I kattne igen. Härligt. Det blir en tidig kväll, för vi ska åka tidigt imorn. Till Ullared! Äntligen!
Ska bli så himla kul att se det, jag har så stora förhoppningar och planer. Hoppas bara inte att det är som ett lite större Rusta eller ÖB.
Jag har sett två mysiga filmer på senaste, Once och Happy endings. Once var en liten mysig film om musik. Den var fin, men lite tråkig och lite dåligt filmad. Men det skulle kanske vara så. Det var väldigt bra musik i den iallafall.
Happy endings är en film om olika människors öden som går ihop med varandra. Den var jättebra, jag gillar när olika människor möts utan att de vet vilka det är, fast vi som tittar vet.

Jag har lite ont i huvet, hmmm. Har inte ätit så bra på senaste.

Jag har också lite ångest inför Arvika, jag känner att det inte kommer bli nåt bra med mig. Jag kommer kanske inte klara av det som ska göras, nu går så mycket över mitt huvud. Så kände jag förra året också visserligen, men ändå. Det kanske är nervositet blandat med besvikelse. Nervositet för att jag vill klara det, jag vill bli en större del av festivalen och besvikelse för att jag vill att det ska bli lika roligt som förra året, jag vill hänga med de kompisar jag fick då, och nu vet jag inte vad det går ut på, om jag kommer känna mig otillräcklig och ivägen. Jag har så höga förväntningar på festivalen, jag vill att det ska bli den bästa veckan ever. Kanske kan det inte överträffa förra året för att det var första gången och allt var nytt och roligt. Fast å andra sidan så kommer det bli mer insyn för mig nu, och det gillar jag ju, när jag får veta mer om nåt än vad andra vet.
Det är iallfall jättebra band iår, kommer bli hur kul som helst att se(även om jag inte får ta hand om The Band myself)
Kolla arvikafestivalen.se.

Nu ska jag kolla in Daniel i SYTYCD.
Imorn blire shopping!

Lika mycket som jag hatar när stor glädje förvandlas till stor sorg, älskar jag när stor sorg förvandlas till stor glädje. Pratade med mamma nyss och hon sa att vi kunde åka till Ullared iallafall, hon jag och Tommy. Jag blev jätteglad och började nästan gråta. Det ska nästan bli roligare att åka med dem än med en buss full av främlingar.

Jag försöker hjälpa Linus med deras dubbel, men det känns som om jag är så dålig. Fattar inte varför han tror på mig så mycket. Men jag uppskattar det för jag tycker att det är skitkul. De är duktiga också, min favvo-Karro är ju med.

Status är hopplöshet. Det känns som om jag åkit tillbax till den tiden jag bara ville vara ledsen. Jag äter fel igen och skiter i allt, sen när jag ätit det så får jag ångest.
Hoppas att det är PMS eller nåt, jag känner mig inte tillräckligt stark för att ta mig ur det.
Men snart kommer våren och då får jag ju lycka i kroppen igen. Detta är bara en övergående fas.

Jävla skit

Det blev inget Ullared den här gången heller... Fan jag blir så arg, jag vill verkligen åka dit och se hur det ser ut. Vad ska jag göra nu då liksom? Det var ju tur att jag inte köpte tågbiljett hem.
Suck, jag har tappat all inspiration. Har hamnat precis där jag var förut. Vill bara äta onyttigt och skita i allt.
Hur fan ska man orka med när inget är roligt?

Måndag?

Påsken ska ju handla om färger och vår, men nu är det inte som det ska. Snön vräker ner precis som om det skulle ha varit vinter. Men våren ska ju komma har de sagt. Vilka nu de är...

Ikväll var det premiär på so you think you can dance. Men jag jobbar hela kvällen så jag missade det... Men jag lyckades gå in på kanal5 och kolla på Daniels audition iallafall, tur var väl det. Han är så himla bra, han kan fan vinna hela grejen. Jag är inte ett dugg orolig att han inte ska ta sig till final, juryn älskade honom.

Suck, vardagstristessen slår till. Men på torsdag ska jag och mamma äntligen få åka till Ullared!!

Kväll

Gårdagen var trevlig, det hände mycket skoj inne på statt. "Du borde testa dig" Himlans kul det där. Vi dansade och fick drinkar och jag träffade gamla vänner.
Kvällen som vi sett fram emot så mycket blev hotad när mamma började kräkas på dagen. Jag och Annika gick ner på stan och surade i vår besvikelse över den som synes förlorade kvällen. Men efter lite tröst-shoppande så ringde mamma när vi var på väg hem och sa att vi kunde bjuda hem några av gästerna bara, så det inte skulle bli värsta grejen. Hoppets låga tändes och vi skyndade hem, ty vi skulle laga maten.
Det lagades och dukades och fixades. Vi skulle bli 7 pers och en mamma som låg i sängen i sitt rum och inte ville ha nåt annat än påskmust. All mat blev klar och allt gick enligt planerna. Vi hade trevligt och vi brudar fick mycket beröm för maten. Det var roligt, vi kände oss duktiga. Sen dracks det. Vi spelade guitar hero och vid elva däckade Tommy och vi drog till statt.

All påskmat i min mage rumlar runt och hotar att komma upp, men ändå skulle jag kunna käka mera... Känns som nån konstig halsbränne-hunger eller nåt.

Det är så mycket som springer runt inom mig nu att jag inte vet var jag ska börja. Så tills vidare väntar jag med att börja.

Kattne

Hej och hå. Jag är i Kattne nu, det är skönt. Ikväll ska vi ha påskmiddag för massa släkt och vänner. Svartvinbär-dricka!
Kent i går var superbra, men jag tror att jag gillade nyköping bättre. hela arrangemanget var bättre där, men det kanske berodde på att conventum i örebro var nybyggt noch de inte fått in några rutiner än. Men ändå, det var riktigt dåligt fixat, garderobspersonalen var svin.

Nu ska jag och annika gå en prom med hunten.
Herrå

Post tävling

Helgen har varit totalt uttröttande. Jag åkte i fredags kväll till Karlstad och hamnade mitt i en middag hos Ena-Helena. Sen somnade vi efter att ha kollat på CSI. Upp tidigt och åka på tävling.
Hammarös hall är ju inte känd för att ha ett bra golv, så allas skor var tejpade och alla såg extra trötta ut efter heaten.
Lindyn fick starta dagen och det var bra par med, så det var kul att titta. Jag försökte döma lite, eftersom jag tyckte att jag varit så bra på det förra veckan, men det slutade med att jag tittade för nöjes skull istället. Ibland är det skönt att inte titta med domarögonen (se hur jag verkligen redan tycker att jag har bra domarögon).
Redan efter lindyn så var tävlingen försenad typ en timme. Alla förstod var det skulle sluta och förberedde sig på en lång kväll. Jag tror att det berodde på att speakern inte var tillräckligt alert, det var många gånger som det var tyst i flera minuter utan att vi visste varför.
Eftersom alla tävlingar härmed jämförs med supertävlingen i Sävsjö så är såna misstag inte acceptabelt, speciellt inte på en GP.
Men, dansarna var bra och jag tycker ändå att stämningen var hög. Tänk då hur det kunde ha varit om Tony varit speaker.
Det blev väl egentligen inga skrällar förrän i buggen. Jag ska inte nämna namn, jag tror att de som läser det här vet exakt vad jag pratar om.

Kvällen spenderades hos vackra Lina med dricka och lekar. Alla var trötta men vi hade kul ändå. Jag gick upp tidigt igen imorse och sidodömde idag på tävlingens andra dag. Det var inte den mest intressanta tävlingen ur domaraspirant-synvinkel, jag hade gärna haft mera disskussioner. Fast å andra sidan så vet jag inte vad jag skulle ha fått ut av det, på lågklass-tävlingar är det inte så mycket att orda om ibland (men jag vet att ni vet att jag tycker).

Nu sitter jag på jobbet. Har inte sovit ordentligt på flera dagar. Hela jag känns som en geleklump och ledsamheten sveper ständigt över mig. Jag vet att det beror på diverse brister, men ändå. Känslan av sorg är så välkommen hos mig, jag lyssnar gärna på sorglig musik för att hålla kvar den. För eftersom jag är bättre nu så vet jag att den försvinner när jag är utvilad, jag är inte rädd för att fastna. Jag får älta och vältra.
För jag är lycklig.

(men jag har en extrem överdos av frustration efter en helg som denna. Jag vet att jag kan och jag vill så det värker. Samtidigt så får jag klump i magen för att jag aldrig har varit tävlingsdansare i de grenar jag vill döma. Jag tror inte att jag kommer bli en bra domare för att jag inte vet hur det funkar. Hur ska jag kunna veta vad som är bra rock när jag inte kan kicka till rakt ben? Hur ska jag kunna säga till en internationell lindydansare hur jag vill att den ska ändra sina steg så det blir mer lindykaraktär när jag själv inte ens hinner med i tempot?)

Postkonsadepp

Idag vaknade jag med en näsa som inte gick att andas med. Munnen var snustorr och luftmadrassen var halvtom. INTE halvfull.
Ringde till mamma och gnällde, hon sa att jag skulle vara vaken, inte somna om fast jag hade tre timmar att sova om jag ville, vilket nu resulterar i att jag är trött som satan. Jag skulle gå och köpa kan jang eller nåt, men jag hittade ingen hälsokostbutik så jag gick till jobbet och lämpade av min tunga ryggsäck. Då får jag höra att det finns en i närheten av jobbet, men väl där så tar de inte kort. Går till seven och köper halstabletter(inte den sorten jag ville ha) och tar ut pengar. Kommer på att jag borde äta så jag köper lunchsushi, som för övrigt är väldigt svårt att uttala, men på det här stället gör de verkligen dålig sushi. Allt ramlade isär och det smakade inte speciellt bra. Plus att de alltid gör så stora bitar där, och riset är kladdigt.
Sen har mamma försökt locka hem mig i helgen för kuration. Jag ska ju till Hammarö och ha danshelg, men det känns inte fel att åka hem. Jag har fem timmar att bestämma mig på.
Nu sitter jag på jobbet och det är väl drägligt, men alla är så hurtiga och glada. Jag orkar inte med folk som är så. Speciellt inte när jag är sjuk och gnällig.

Kent igår var fantastiskt. De började så starkt med bra låtar och det sjönk inte nån gång. Hallen var bra och det var inte så mycket folk.
Det ska bli jävligt kul att åka igen om en vecka.

Ynk ynk ynk

Update

Ikväll ska jag se Kent. Looooove!
Jag Annika och Gisela åker direkt efter jobbet på roadtrip och sen är det kärlek hela kvällen.
En del av mig vill inte se dem live, för att de kommer ändå aldrig se mig som jag vill att de ska se. Jag brukar alltid bli ledsen och instängd efter en konsert.
Kanske är det lika bra att jag inte jobbar med dem på Arvika.

I helgen ska jag till Hammarö, tävling hela helgen och lite fest på lördag kväll.
Ska sidodöma på söndagen, men det blir väl lite B, jag ska stå själv, och jag vet inte om det är några bra domare med.

Bloggtorka har jag hört att folk har, men nästan aldrig rkat ut för det själv. Men det kanske beror på att jag har nån att prata med på kvällarna.

Förresten så älskar jag Californication

Recension

Jag var och såg Singin' in the rain i fredags, på Oscarsteatern. Det var riktigt roligt, trots att jag hade ganska dålig plats.
Jag hade inte så höga förväntningar egentligen, jag tänkte att inget kunde slå filmen, att det är den bästa filmmusikalen ever. Det började ungefär som jag tänkt mig, det var lite dött och alla spelade verkligen musikal-teater. Jag tycker att det är stor skillnad på tv-skådisar och musikal-skådisar. Kanske beror det på att man måste agera mer på en scen för att det ska synas.
I denna ensamble var det ungefär hälften tv-skådisar. Maria Lundqvist är en av dem, och henne var jag mest nyfiken på, eftersom Sissela Kyle hade gjort hennes roll innan och fått bra kritik. Det första jag tänkte på var att hennes röst lät som Bella och Teo, de där sock-dockorna som gick på tv när jag var liten. I filmen har Lina Lamont väldigt pipig och nasal röst, men Maria gjorde den mer gnällig, nästan lite gnällbälte. Hennes tolkning av Lina var bra, kanske tyckte jag att det var lite för manus, att hon verkligen agerade och inte gjorde sakerna naturligt. Som scenen med mikrofonen i busken, det blev lite för buskis på nåt sätt, inte musikal.
I början var jag besviken på Karl Dyalls sång- och skådespelarinsats, men det beror nog på hans rollkaraktär. Cosmo är ju lite töntig. Men när han gjorde "make them laugh"-numret så trodde jag att jag skulle smälla av. Då satte han verkligen nivån med all sin fantastiska dans. Jag hade undrat tidigare om de skulle ha med det numret, eftersom det är ganska mycket akrobatik och dans i det. Men om det var någon som skulle klara det så är det väl han.
Efter det så tog sig hela showen. Jag tror att ensamblen kände hur mycket publiken var med, för det var vi verkligen. Hela publiken var engagerade och applåderade och skrattade på exakt rätt ställe(förutom tre brats som satt bredvid mig).
Andra tv-skådisar i musikalen var Allan Svensson och Johan Rheborg. Allan var bra som producent, han passar i den rollen.
Johan är ju humor. Jag läste i programmet att han har varit med och skrivit in lite humor i manuset, och det märktes. Kanske är det jag som älskar honom för mycket, men när Maria säger "det här känns som en transpiration", och syftar på att de har gått bakom ryggen på henne, då kan jag inte annat än tro att Johan har ett finger med i det spelet. Det känns som om han spelar ut lite också när han märker att publiken är med, ibland kan jag tycka att hans motspelare nästan skrattar till också.
Rennie Mirro har jag inte haft så mycket koll på innan, och i början av första akten tar han inte så mycket plats. Men det är när man hör honom sjunga som man andas ut och känner sig trygg. Han har en säkerhet i sin klang som är underbar, man slipper oroa sig för att han ska glida runt på tonerna, som jag kan känna lite hos Hanna och Karl.
Hanna är en oslipad diamant. Hon har inga problem att dansa på samma nivå som Karl och Rennie, och hon har bra musikal-skådespeleri.
Hela musikalen är snyggt gjord, jag var imponerad av scenografin. Med enkla medel så bytte de snabbt scener och vi i publiken blev också lite delaktiga i föreställningen när de skulle spela att de spelade framför publik.
Det bästa var att det inför sista scenen i första akten kom upp en gatlykta från golvet och att det sen började regna när Rennie skulle sjunga titellåten.
Summa summarum så var det en jättebra musikal och jag gick därifrån med ett leende.

Suck

Det är nåt fel på min blogg. Jag kan inte mobilblogga längre. Det publiceras liksom inte. Helt sjukt irriterande, jag gillar ju att vara on the fly.

Utflykt

Idag har jag varit i tumba för första gången. Åkte och hämtade en luftmadrass jag vunnit på tradera. Det har varit väldigt roligt och intressant att se den södra delen av sthlm. Kändes som om jag var halvvägs till Kattne. Nästa projekt är att klippa mitt röda hår. Ja ni läste rätt. Jag har blivit en sexy redhead. Ska lägga upp nån bra bild så ni kan kommentera hur fint det är.

Jobb

Jag hänger på Match.com nu och kan inte sluta le. Det är så kul att kolla runt på profiler. Det roligaste jag hittade idag är en som gjort ett slags kollage på sig själv som foton. Skrivit sitt namn och allt. Det är så fint och gulligt, jag blir lite skrattig.
Skrattig blir jag ju även av mina egna skämt, på min profil har jag på frågan; vad är din trosuppfattning, svarat "jag använder bara mina egna trosor". Hur kul är inte det! Asroligt.
Ibland blir jag skrattig för att killar är så snygga. Men så vet man ju att man lägger upp sina snyggaste bilder. Förutom jag som har lagt upp fulbilder också, bara för att folk ska fatta att jag inte tar mig på för stort allvar.
Men det är ändå ingen som kontaktar mig där längre, förut hade jag många som blinkade. Äh, jag ska ju ändå inte bli kär.

Nu ska jag nog käka yakiniku.

Paus

Jag skrev ett inlägg idag från mobilen, men det verkar inte ha kommit in. Jaja, jag skriver nu istället.
Jag är i Kattne och pausar. Jag och mamma skulle ju åkt till Ullared igår, men icke sa nicke. För få anmälningar. Men jag bestlöt mig att vara hemma iallafall, det är ju så skönt.
Igår hade jag slappdag, men idag har jag gått runt halva stan.
Gick upp till lövåsen och köpte mig ett par walkingskor. Nu har jag ingen orsak till att inte gå ut och gå. De är snygga och sköna, det blir premiärwalk ikväll.

Jag drömmer mycket om killar nu för tiden. Om att jag är ihop och trygg med nån. Jag undrar om det har att göra med att våren är på väg och jag får vårhormoner eller nåt. Kärleken spirar väl mer när knopparna brister. Men det får vänta, jag ska inte bli ihop med nån nu. Jag ska inte ens bli kär, jag får nöja mig med känslan i drömmen.

Jag var ju i Hedemora i helgen och dömde. Inget skvaller alls därifrån, det var väl en liten och oansenlig tävling. De är helt okej arrangörer, det var ganska roliga par med, men det var inte som Sävsjö. Sävsjö är en tävlig för sig. En annan klass liksom.
Jimmy och Nattis vann vuxen A, det var helt okej. De var riktigt bra. Jag var väl inte helt överens med vissa av de som dömde, vissa siffror chockade mig lite. Men det var väl ingen katastrof. Vissa har blivit duktigare, vissa har blivit sämre.

Jag trivs bra på gärdet, sover på en luftmadrass. Hoppas på att det perfekta boendet inom en snar framtid dyker upp.

Det blev föresten ingen patten i lördags, vi hamnade på ambassedeur istället. Men förfesten hos marie var supermysig. Vi kolla på melodi-björn och drack vin och pratade. Daniel Koivounen dansade bakom Linda Bengtzing, det var stort. Jag satte nästan i halsen när jag såg honom, så snygg och duktig! Han ska till Globen!

Nu ska jag gå runt i mina nya skor.