Tilla tänker

Lika mycket som jag hatar när stor glädje förvandlas till stor sorg, älskar jag när stor sorg förvandlas till stor glädje. Pratade med mamma nyss och hon sa att vi kunde åka till Ullared iallafall, hon jag och Tommy. Jag blev jätteglad och började nästan gråta. Det ska nästan bli roligare att åka med dem än med en buss full av främlingar.

Jag försöker hjälpa Linus med deras dubbel, men det känns som om jag är så dålig. Fattar inte varför han tror på mig så mycket. Men jag uppskattar det för jag tycker att det är skitkul. De är duktiga också, min favvo-Karro är ju med.

Status är hopplöshet. Det känns som om jag åkit tillbax till den tiden jag bara ville vara ledsen. Jag äter fel igen och skiter i allt, sen när jag ätit det så får jag ångest.
Hoppas att det är PMS eller nåt, jag känner mig inte tillräckligt stark för att ta mig ur det.
Men snart kommer våren och då får jag ju lycka i kroppen igen. Detta är bara en övergående fas.