onsdag, januari 31, 2007

Hey

Jag har gjort min egen radiostation på launch.com, det är jäla nice. Sitter med luren i ena örat och musiken i andra. Det är skönt, för man får lite distans till de andra på nåt sätt. Det är som att vara i en bubbla med musik, men ändå inte. Jag har en pandora-station också, men jag tror inte jag fattar den helt och fullt. Det blir bara en artist åt gången, på launch blir det blandning. Visst, man får stå ut med reklam också, men det gör mig inget. Just nu är det enter sandman som ljuder i mitt öra. Bra.

Idag slutar jag kl 16 och har inget speciellt att göra ikväll. Det är lite halvjobbigt, för jag är så van att ha något att göra. Fast jag borde fixa hemma, det står fortfarande saker uppe i lägenheten som ska ner i källaren, plus att jag har ostädat i mitt rum. Ska nog planera en helkväll framför tvn med bra lagad mat och vin. Eller så borde jag skippa vinet.

Längtar redan till nästa CK-möte. Jag ska klara av det, klara att rensa ut alla små skrymslen, för jag vill bli en annan människa, eller inte en annan, men en förbättrad jag. En som inte snor energi av alla, en som inte blir ledsen när man tänker på att bli glad. En som klarar av att andra inte beter sig som man tänkt sig, det behöver inte betyda att de hatar en. Jaja, ni som följt my blog vet ju vad jag menar.

Nu blire paus mellan planen.
Jennöh, I live, I love

måndag, januari 29, 2007

Söndag/måndag

Helgen är över. Det är skönt, för nu är det lite lugnare. Men jag kände mig som mig själv när jag åkte runt på diverse dans.
Jag kan ju inte avslöja nåt om programmet, men nu är det iallafall slut. Jag lovar att skriva om det när det har sänts. 22 februari kommer det. Tror vi iallafall.

CK var ovärdelig. Jag tror på det här. Känner mig rätt lugn tror jag. Det var iallafall väldigt skönt att vara hemma idag. Det var ganska roligt på dansen igår också, fast jag blir ju inte uppbjuden. Det är synd, jag ville verkligen dansa, jag var på g.

Nu börjar en ny vecka och jag har inte så mycket att säga om det. Det blir en vecka som alla andra. Hoppas bara jag kommer till Uppsala på tisdag. Det var så länge sen.

Jobba natt kanske inte är så mycket för mig, man träffar inte så mycket folk precis...

torsdag, januari 25, 2007

Neeeej

Jag blir så tokig på den här tomheten. Jag har ingen själ känns det som. Ibland får jag bara blank-out. Plus att det här passet går mig på nerverna. Jag måste förnya det och det kommer bli knas helt och hållet. Jag känner mig så dålig och ni vet då kan jag inte fungera. Jag vill bara ha koll. Helt och hållet tok.
Imorn ska jag göra final. Läskigt. Jag är så nervös inför hela helgen. Först final och tävling och konfrontation kanske. Sen tävling i Skara och hoppas jag hinner, hoppas jag kommer tillbax, sen möte med CK. Mitt liv ska bli kaos. Eller det ska inte bli det, men jag tror det kommer bli jobbigt. Behöver folk, men vill inte belasta.
Åh!

Full

"Det förvånar mig inte". Så sa hon. Jag blir tokig. Så jävla falsk männsika. Jag har så mycket jag kan säga om folk på jobbet som hon snackat om. Hon borde inte bli ovän med mig när hon snackat så mycket skit om andra. Jag skulle ju kunna berätta för dem. Men jag är inte en sån person. Hon däremot...

tisdag, januari 23, 2007

Surskit

Det här är jag idag med min mage

Bubbel

Min mage bubblar som en tok. Det är något som är grymt fel. Jag har ingen aning om vad det kan vara, men det är inte behagligt. Som om hela tarmen är fylld med vatten och luft som försöker samsas om platsen. Jobbigt.
Ännu mera amvibalens, ska jag åka och bugga ikväll eller inte? Egentligen orkar jag inte, det skulle vara skönt att bara vara hemma och fixa i lägenheten så det blir klart. Men jag vet att det är så jävla kul att bugga, så jag vill verkligen. Eller? Bra motion är det ju också, nu fick jag ju några dagar till på mig att gå ner i vikt så jag vinner den där dumma tävligen. Anna Skipper har blitt sjuk och kan inte filma med oss imorn, vi har fått flytta det till fredag. Då ska vi även antingen bugga eller tranca. Beror på vem som vinner. Åh vad skönt det ska bli när allt det här är över. Fast jag gillar ju the attention. Har även hittat en ny spännande kontakt, Anders. Han producerar låtar och jag kanske ska få köra på hans musik. Roligt som 17. Hoppas jag får göra det, det skulle ju vara en skitcool grej. Jag vill ju in i den världen.

Jag snackade med Sofia också, hon har varit flygvärdinna. Det ska jag också bli, hon sa att det var kul. Sen ska jag bli trafikledare i tornet. Men först ska jag skriva en bok, sjunga på skivor och bli nästa Fredrik Virtanen(fast tjej)

Fia, I love you!

Mark Levengood och Patch Adams

De kan vi lära oss något av. Mark sa igår att han är lycklig för att han inte förstorar upp saker mer än vad de behövs. Det är sant, man ska inte vara för mycket liksom. Jag gillar det. Patch Adams gjorde sin grej, och det är också viktigt. Shit jag är så nära kanten nu, det är så lätt att glida ner igen. Men CK kommer på söndag och då ska jag vara beredd. Jag måste vara stark och klara det här.
ÅÅÅH jävla ambivalism.

måndag, januari 22, 2007

GbG

Guldbaggegalan ja... Den va bra. Jag är så trött så jag gråter varje gång nån vinner. Det är jättemysigt, som om jag kände dem alla.
Det enda jag undrar är när de lyckas smyga tillbaks till sina platser efter det att de vunnit. Men jag såg när en tjej kom tillbaks och kramade sina kompisar. Så nu vet jag. Så då har jag inget att blogga om mera...





Närrå.
Natten var ensam. Tyst och ensam. Inte ett enda litet spöke kom och hälsade på. Ingen katt heller.
Ett herrans liv nu-ja tack
Mina möbler pratar. Igår kväll satt jag och tittade på tv, och jag blev skitskraj när jag hörde massa skumma ljud. Det känns som om jag inte är ensam hemma. Imorse fick jag tokryck när jag duschade, det lät som om någon pratade utanför. Läskigt. Det är som om jag har blivit förbannad nu när jag flyttat. Eller så är hela lägeneten hemsökt.

Det gick bra att flytta. Mamma och Tommy kom upp vid elva och vi började lasta in i släpet. Kattis var hemma, men hon smög iväg sen utan att lyckas obemärkt. Hon hälsade på mamma iallafall. Vi packade in första lasset och körde iväg till Solna. Alla jävla grejor kom in och vi hämtade andra lasset. Sen städade vi hela lägenheten och jag tog ett tårdrypande farväl av Kurre. Det var tokjobbigt. Jag kommer sakna honom som fan. Men nu är jag äntligen fri.
Det var konstigt att vakna upp imorse någon annan stans. Jag försov mig såklart, för igår var jag uppe och kollade på Troja. Det finns en massa tv-kanaler där jag bor nu =) Men inte i mitt rum, bara vardagsrummet. Men men. Jag får ju vara där också. Känns skönt att slippa oroa sig över vad jag får och inte får göra. Som en fånge.

Jag är hungrig.

lördag, januari 20, 2007

Hurt

I hurt myself today
to see if i still feel.
I focus on the pain,
the only thing thats real.


The needle tears a hole;
the old familiar sting,
try to kill it all away,
but I remember everything.


what have I become,
my sweetest friend?
Everyone i know,
goes away in the end,
and you could have it all:
my empire of dirt,
I will let you down,
I will make you hurt.


I wear this crown of thorns
upon my liars chair:
full of broken thoughts,
I cannot repair.


Beneath the stains of time,
the feelings dissapear.
You are someone else,
I am still right here.


What have I become,
my sweetest friend?
Everyone I know,
goes away in the end,
and you could have it all:
my empire of dirt.
I will let you down,
I will make you hurt.


If I could start again,
a million miles away,
I will keep myself,
I would find a way.

Fan

Jag känner mig så smutsig och dålig och äcklig, och allt är hennes fel. Ett jävla mail med jävla order. Som om jag var en värsta idiotbruden som inte kunde tänka själv. Varför? Vad gjorde jag? När hände det? Kan man inte säga rakt ut så jag får en chans? Nu är jag den dumma lilla sunkiga personen som inte kan något.
Jag blir tokig

fredag, januari 19, 2007

Failure

Gaah, varför kan jag inte bara slänga av mig obehagskänslan som alltid kommer när jag gör nåt fel. Det är inte hela världen, men jag beter mig som den allra värsta martyren. Som om all världens problem låg på mig, och om jag gjorde fel skulle alla andra bli arga. Vad gör det om någon blir arg på mig för att jag gör fel. Jag klantade mig okej, men jag kan inte göra det ogjort. Tur att Lisa var här och räddade mig. Annars hade jag dött. Jag kanske inte ska ta mig vatten över huvet hela tiden. Snacka om att bli nedtagen på jorden igen, jag trodde jag gjorde ett sånt bra jobb, men neeej. Forma kroppen säger neeej till att glömma jantelagen.
Äh, jag klarar mig.

Egosvin

Undrar om jag är en sån som inte förstår när folk vill bli vän med mig. Jag är så upptagen med att välja ut de jag vill vara vän med och kämpa för dem, att jag inte ser de som jag inte tänker på. De kan ju också ha värsta bra personligheten som passar mig perfa, men jag får aldrig veta det, för jag är så ego. Jag är en sån som riktar in mig på det jag vill ha och oftast blir det så att jag får det också. Men inte alltid. Bara när jag verkligen tror att jag kan få det.
Jag vill ju ha en speciell, liksom, en som faktiskt finns och är min vän. Men jag kan inte skrika ut det tillräckligt mycket så det blir inget. Jag vågar inte ta steget över för att se om det skulle funka, för tänk om det misslyckas. Eller ännu värre, tänk om det lyckas. För om jag får det jag vill ha, har jag någonting att förlora och det är det läskigaste jag kan tänka mig.
Jag tror att jag bara lajjar omkring och inte tänker på att andra kan gilla mig och bli ledsna på mig för att jag är som jag är. För jag är ett ego. Eftersom jag har så svårt att tänka mig att andra kan bry sig om mig förstår jag inte att de blir ledsna över att jag är ledsen eller av nåt jag gör.
Åter till behovet. Jag vill ha, men vet inte hur jag ska gå vidare. Jag kan bara när jag är full eller inte så intresserad. Men inte när det är på riktigt. Riktigt är läskigt.

Idag var jag och shoppade kläder till finalen. Det var roligt. Men jag kommer ha en stil jag inte är van vid. Men fint, dock. Jag kommer få alla kläder och det är ännu roligare. Värsta fina skorna.

På söndag. Då är det slut. Då äntligen slipper jag känna ångest över att komma hem, ångest över att inte kunna känna mig trygg och lugn där jag bor. Jag kommer kunna göra mera som jag vill och slippa mötas av syrliga kommentarer, slängd mat och utställda kastruller. Hon är nog lika glad som jag, det kan jag tänka mig. Men jag är nog gladare. Jag fixar inte männsikor som hon, såna som ska mästra över mig, och hela tiden måste känna att hon är bättre. Jag ångrar att jag öppnade mig för henne, för nu tror hon att hon känner mig. Det gör hon inte. Hon tror att hon kan se igenom mig så lätt, bara för att hon kom på att jag mår dåligt. Newsflash! Det kan väl alla se. Hon har inga snälla ögon och varmt hjärta som jag vill luta mig mot, hon har bara ett behov av att jag ska stå under henne, att hon kan känna att hon vet mer än jag.
Att hon sa i TV, det jag sagt till henne i förtroende, det finns inte. Så gör hon inte. Jag kände hur jag bara stelnade till när hon sa det. Jag trodde inte det var sant. Nu kommer alla se, för jag vet att mitt skydd rämnade för en sekund. De som är uppmärksamma kan se, och de kommer titta på mig med samma ögon som hon, såna ögon som bara vill ta. Som vill trösta för att de ska må bättre.

onsdag, januari 17, 2007

I like it the american way

Kryssningen var en hit. Dålig båt, men jag och Lisa hittade tre snubbar som var roliga att vara med. Jag mötte Matthew, en FN-soldat från Chicago som var här och hälsade på. Han var mysig och snäll. Det lät jättekul när han skulle säga mitt namn.

Det var roligt att vara i ett gäng. Jag brukar alltid leta efter gäng att vara med, men nu hade jag mitt eget. Vi var elva stycken. Perfect gang. Vi körde traditionella jag har aldrig och alla drack så det stod härliga till. Några däckade, några kräktes, några dansade hela natten, nån slog i tån och duschade, några fick vad de behövde. Roligt iallafall.

Tillbax till verkligheten igen. Men det händer grejor iallafall, på söndag drar jag vidare. Då ska jag flytta till mitt nya place. Bergshamra. Det klingar bra tycker jag.
Och nästa söndag ska jag sätta igång att skaffa mig en krage. CK kommer till mig och ska rädda mig. Ska bli skönt.

Det var länge sen jag kände saknad nu, som jag gjorde förut. Det ljusnar.

Fotos

Nytt inlägg på fotobloggen!

måndag, januari 15, 2007

Funny

Rolig vecka!
Jag var på rockbjörnen i torsdags och stod taxivärd. Vi kom dit vid 22 och jag smet in och kollade på slutet. Såg Marit Bergman och lovley Filip och Fredrik. Sen började vi jobba och jag fick stå i entrén till VIP-festen. Det var nice. Jag mötte tre tjejer som stod och kollade in kändisarna som gick ut och in. De var roliga, jag fick låna paraply (mot regn/snö-rusket) och de tog kort på mig eftersom jag snart också är kändis =)
Efter en stund gav de upp, när de hade fått sina foton och autografer. Dock missade de Melody club, som gick förbi mig utan att de såg det.
Sen var det kalas må jag säga. Den svinigaste festen på året sa vakterna. Jag fick gå in och ställa mig när jag höll på att frysa ihjäl. Fick många blickar i min röda mössa och gula jacka. Jag hade jättekul när alla kom och pratade med mig. Andres Estetche var full och tog på andra killars könsorgan, Basshunter tvingade på flickorna sin autograf och kladdade på en tjej med fin klänning. Markus Fagervall var jättefull och kramades mycket. Han hälsade på Fredrik Virtanen och blev förvånad när han visste vem Markus var. Pontus gårdinger gav mig ett wierd smile när han gick. Sebastian Karlsson gick jättetidigt och var toksnygg och trevlig. Jag fick kontakt med två superbrudar, Kicki Norman och en till. Jag hoppas att de kan hjälpa mig på vägen till framgång.
Senare på kvällen blev alla fullare och fullare. Jag mötte Titan-Måns som var lite på lyran och min gamla vän Anna från MTG. Fredrik Virtanen smekte mig på kinden och sa att jag var söt. Snygg-Erik var snygg, Cissi Ramsby åkte tidigt, Felicia såg fövirrad ut, Snäckan var snäll mot alla.
Nån man gick förbi hundra gånger och pussade mig på handen. Det var en trevlig kväll, som inte slutade ensamt. Men kanske hade det varit bättre. Eller inte..

På fredagen var det TSABfest. De hade fixat en after ski-fest med skidsimulatorer, såna man kan tävla mot varann i. En med snowboard och en med skidor. Det var liveband och fri bar = tokfest. Jag buggade med LG och drack tusen shots. Kräktes med Julius, grät med Lisa, kramades med Salem, flirtade med Andreas, dansade med whoever. Sen drog vi till oxid och Tomas kom inte in, vilket var synd... Men jag hade the blast med Sillen, vi dansade som tokar. I like. Sen ville vi ha efterfest, jag och Martin. Men vi fick inte med oss så många, bara nån snubbe som jag raggat upp nånstans. Vi åkte hem till Martin och spelade tvspel och lyssnade på musik. Jag hittade min lovelåt från scrubs, Overkill hette den, med Colin Hay. Mums.
Kvällen slutades inte ensam återigen, men det var inte lika roligt. Jag var rätt full.

Dagen efter skulle jag simma med Jennöh, men det blev vandring istället. Sen åkte jag hem. Lördagen spenderades i övrigt i slappens tecken och jag la mig halv åtta. Jag började klockan fem på morgonen på söndagen. Det var en nice dag på jobbet faktiskt. Mycket skvaller från fredagen =)
Igår shoppade jag efter jobbet och träffade ett gammalt ragg från Gotland. Men när han fick veta att jag inte orkade göra det han ville så sa vi tack o hej. Jag köpte en fin vit skjorta på H&M, glömde påsen inne på Cubus och började nästan gråta. Men nån vänlig själ hade lämnat in den i kassan, så jag fick tillbaks den. Tack!

Ikväll ska vi på kryssning, brudarna på jobbet och Julius och Hasse. Det ska bli nice, även om det är med Viking Line. Jag har åkt cinderella förut, och hon var väl fin. Men inget är som paradise.

Jag kokar ris på jobbet och ska försöka hinna laga och äta mat på 30 min. Hmm.
Kramhej

tisdag, januari 09, 2007

Koma

Helgen i Almunge gav mig massa tankar. Som vanligt. Jag blir tankfull och kommer fram till massa saker, men sen efter det att tankarna har ebbat ut och verkligheten har tagit överhanden igen, så blir det inget av det. Livet går på som om jag inte hinner med, eller kanske inte vill hinna med att ta tag i mig själv. Jag måste hitta kragen att ta mig i. Jag kan inte längre tralla igenom livet med en hinna framför ögonen och tro att allt ska ordna sig av sig själv. Jag kan inte gå runt och tro att alla gillar mig, fast jag är jobbig. Det är svårt att vara med mig, inte konstig att jag känner mig ensam. Jag har vänner, men ingen orkar riktigt komma ända intill, för jag tar så mycket energi. Jag vet det, jag har förstått det nu. Det är därför jag aktar mig, det är därför jag håller mig undan, för jag kräver så mycket energi att andra håller sig undan, och när de gör det tror jag att de inte gillar mig, och då för att skydda mig så håller jag mig undan. Säcken knyts ihop. Moment 22. Nåt måste göras.
Jag pratade mycket med Martina och Fia, och jag kom fram till att nu är det dags. 2006 var året då allt hände, nu kommer året då allt vände. Jag fick hjärtsnörp över att ringa en person, och jag fick det svaret jag ville. Gråten stockades "Vi kommer gå igenom allt som du varit med om, det kan bli jobbigt" Ta-daaah...

Flytt stundar. Jag har aldrig kännt mig så ohemma i mitt hem. Jag skulle försöka packa igår, men jag somnade. Mitt rum är stökigast och jag orkar inte ens nåt annat än att ligga ner. Inga kartonger finns det att packa i. Jag är som en fånge i min egen värld. Som om jag tittar ut igenom ett fönster och ser världen gå förbi. Inget känns roligt, jag har kommit in i min sovperiod igen. Alltid trött, alltid seg. Inget vill jag göra, inget vill jag höra.

Jag vill bli dom som försvann.

tisdag, januari 02, 2007

Stilla ro

Vem ger dig mod
när du tvivlar och ej längre känner
den kraft som du har

Vem tröstar dig
då ditt inre är fyllt av en sorg
som du inte rår på

Vem lyssnar till dig
när bruset från livet är högre än du vill förstå

Året då allt hände...

..Utom det jag väntar på

Året började med dans i Skultuna. Jag glömde mina buggisar, det var sorgligt. Jag var uppe hos Jennöh några dagar, träffade en trummis (åter igen) som gav mig hopp och sen krossade det.
Vi var på världens roligaste långkryssning, Jennöhs systerson hade vunnit biljetter i en tävling, men kunde inte åka. Han frågade om hon ville ha dem, och vi var inte sena att hänga på. Vi startade på Silja Europa (Välkomna till serenad!) Vi hade en skitkul kväll och träffade många nya bekantskaper... Vi kom fram till den -30-gradiga kylans Finland och fick bussresa till hotellet. Fint hotell. Efter en halvdålig dagsplanering kom vi iväg till showen. NRJ radio awards. Det var roligt, men det var ännu roligare på efterfesten. Och festen efter efterfesten. Och resan hem. Sen blev det mycket lyssnande på NRJ =)

Jag sökte jobb i Stockholm och fick jobba hos familjen Berggren. Det var perfekt. De är en underbar familj och jag trivdes bra. Jag kunde nu åka och bugga i Uppsala och det var ett lyft. Vi började sjunga i kör.
Jag fick inte in några bra rutiner, sov så väldans mycket på dagarna. De kom och gick, dagarna och inget kändes så roligt. Såklart fanns det ljuspunkter, och de höll mig uppe.
Jag träffade Emilia, som kommer finnas kvar länge som min vän.

Våren gick och jag började tänka på sommarjobb. Jag mailade till Romateatern och fick komma på intervju. Fick jobbet och även erbjudande om att jobba extra tillsammans med producenten, vilket var väldigt roligt. Svarade på en annons om boende och fick ett jobb på köpet. Jag jobbade min sista vecka hos familjen och det var sorgligt. Åkte till Öland och hade inte lika roligt som 2005. Men dock helt ok. Mycket för mycket fylla bara för min del. Jag kan inte riktigt hantera det ibland. Träffade en pirat.
Sen bar det av till Benidorm, och det var trevligt. Både jag och brodern brände oss, men mest han. Efter det var det dags att åka till Gotland. Drömjobbet hägrade och jag var så spänd. Men det blev inte som jag tänkt mig. Jag träffade Nelly, som är allt det jag vill vara. En sån människa jag egentligen önskar att jag aldrig mött. Jag fick inte hänga runt ruinen och prata med skådisarna, jag var förpassad till ett litet rum med två datorer och en Elin. En Elin som höll mig uppe under de jobbiga veckorna. Men det slutade bra och jag hoppas på att jag får komma tillbaka iår. Efter en lång slutfest åkte jag och Hubbe till stockholm. Jag åkte vilse inne i stan, men med mycket bravur och coolhet hittade jag hem till Lidingö. Nya hemmet i Larsberg hägrade och dagen efter började mitt nya jobb. Efter en sömnlös natt gick jag och lade mig vid fyra. Sov hela natten och dagen efter smög jag upp och iväg in till stan. Det var jättespännande att börja ett nytt jobb, och jag kände att jag skulle trivas. Träffade Leo och Anna som gick samma kurs som jag. Vi hade två roliga veckor innan allvaret började. Men det var roligt då också. Jag lyckades bra, och har jobbat mig uppåt.
Mycket dans, mycket tävlingar, men det tenderade att sina mot slutet. Jag lyckades komma med i du är vad du äter, och det tog mycket tid. Plus att jobbet tog ännu mera tid.
Tyngre blev det samtidigt som dagarna blev mörkare. Jag fick besked om att jag skulle behöva flytta och det satte fart på mig. Det var jobbigt, men samtidigt lite spännande. Jag har ju levt mitt liv i halvår hittills, så varför inte fortsätta med det? Så nu är jag här, utan boende, utan liv. Men jag klarar mig, för det gör jag ju alltid.

Det känns som om jag bara har tagit med de svåra stunderna i den här årskrönikan, men det beror väl på att det är rätt tungt nu. Jag har svårt att se det glada som skett. Det blev så kort, också, men året gick tok-fort.