Sänghimmel

Minns ni när man var liten och allt man ville ha var en princess-säng med sänghimmel?
Det fick aldrig jag, även om jag när jag blev äldre satte upp en självlysande stjärnhimmel i taket.


Men nu har jag en chans att göra precis som jag vill. Den här sängstommen är nåt jag hittade på nån IKEA-reklamfilm, men den finns inte på hemsidan. Jag blir helt tokig, bara för att jag ville ha just den. Nu vill jag ju inte ha nån annan... Jag hittade en på Tradera, men den bodde i Malmö, vet inte hur mycket det skulle kosta att få den till Sthlm.





Här är föresten planlösning på lägenheten, har ni några förslag på möblering?

Lovley

Den här lyssnade jag på när jag var liten, innan jag fattade vad musik var och hur mycket den skulle komma att betyda för mig.

Home sweet home

Ja visst hörrni, nu är det klart. 1a september behöver jag inte längre bo inneboende hos nån, eller låna nåns lägenhet. Jag ska få en egen!
Jag kommer bo på Grev Turegatan, precis vid tunnelbanan. Helt crazy bra läge, jag är supernöjd. Allt tack vare Ems.
Det är skönt att veta att jag slipper oroa mig ett tag framöver. Jag ska göra så fint så fint.

Tack tack tack.

Avsky

Jag kollar på Project Runway, tredje säsongen nu, och jag minns att jag kollade lite på den sista delen av den säsongen på tv. Då gillade jag verkligen en kille som hette Jeffrey, jag tyckte han var cool.
Men nu i det här avsnittet så kommer allas mammor eller systrar på besök och ska vara modeller, och Jeffrey blir lite sur på den mamman som blev hans modell. De får inte ha sina egna, utan måste ha nån av de andras.
Mamman försöker säga att hon inte gillar färgen och han blir offended och är helt otrevlig mot henne. Jag blir helt trasig i hjärtat, om det vore min mamma skulle jag dödat honom. Mamman sitter och gråter med sin dotter som försöker trösta henne och det gör så ont i mig, man FÅR inte snacka illa om, eller vara otrevlig mot nån annans mamma eller vilken familjemedlem som helst. Det är förbjudet.
Alla borde veta det och just nu hatar jag Jeffrey som får mig att gråta fast han bor i ett helt annat land och inte har nåt med mig att göra.

OS

Vad händer egentligen i OS? Sverige måste ha nån djävul hängande över sig, för det går ju dåligt för alla. Sanna föll, Linus rev, kanotisterna gav upp, Ara utsattes för fusk, Musse kollapsade, Carro åkte ut, simmarna råkade ut för Phelps(för hur bra är inte resten av världen om de sätter svenskt rekord och kommer femma).

Vad ska hända med Stefan Holm? Kommer han dö i hoppet? Vad ska detta resultera i?

Vem har störst ångest idag?

Hmm

Jag har kollat in min lilla blogg-lista till höger och vissa länkar funkar visst inte. Men det är i alla fall en länk till sidan där bloggen ligger på, så man kan hitta dit.

Har ni sett det här?

Jag trodde det var skämt när jag hörde talas om det första gången. Hur många av er vill pröva det här? Läs Här

Yes!

Här har ni den, bloggen som Alex tipsade om och som jag också tipsar om. Väldigt underhållande.

Sånt här får mig att grina

Gissa vad?

Bajs eller kokain

Alexander Schulman har i ett inlägg uppmanat folk att länka till bloggar, och jag sitter nu och läser igenom alla olika länkar, i hopp om att även jag kommer hitta nån ny favvo.
Så hittar jag en länk till en artikel som jag skrattar högt åt, läs här. Snälla gör det, den är skitskoj.

Världens kanske roligaste

Smal

Ibland ser man en människa man inte sett på ett tag och så har de gått ner så extremt i vikt. Hur fan gör de? Jag blir tokig, hur fan ska jag göra för att gå ner? Bli deprimerad? Svälta mig? Leva på ärtor och vatten?

Nästan alla som blir dumpade eller att nåt annat hemskt händer dem blir smalare. Jag var konstant ledsen i flera år, hur kom det sig att jag gick upp i vikt? Hur fan åt jag förut när jag vägde lite mera normalt och ändå kände mig fet? Var gick allt snett?

Hästtjej

När jag var hemma i Katrineholm så var jag en eftermiddag på en hästshow. Jag tyckte att det kunde vara kul att gå och kolla på mitt största intresse som barn. Jag såg gamla kändisar jag hängde med i stallet och tänkte inte så mycket mer på det.
Men när jag i fjärran hörde ljudet av klapprande hovar började mitt hjärta slå hårdare. Jag vände mig om och såg hur en rad hästar med ryttare kom in i mitten och började skritta fram. Jag brukar tänka att det egentligen är bra att jag inte har en häst, för det är så jävla mycket jobb och när det regnar och är kallt eller snöstorm så är det inte så kul. Men just då kunde jag bara tänka; Det är värt det. Det är värt alla jobbiga timmar i boxen, det är värt alla leriga kläder och frusna fingrar, det är värt smärtan när ens älskade häst trycker in en i väggen eller trampar på en av misstag. Det är värt allt.
Eller? Det regnade hela tiden de försökte ha show, och alla såg sammanbitna ut. Jag tänkte på värmen i min bil och att jag slipper sitta och putsa sadel och träns när jag kommer hem.
När jag höll till i stallet var jag en sån som folk körde med. Jag gjorde allt för att få vara nära hästarna och speciellt privathästarna, de var magiska. Tänk alla de som har egen häst, vilken lycka. Övertygelsen var stor att de var de lyckligaste i världen bara därför. Den där känslan i bröstet när man fick borsta en privathäst var helt överväldigande.
En gång bad en tjej mig hålla i hennes häst medan hon skulle hämta nånting, och direkt fick jag frågan av en annan liten avundsjuk hästtjej hur det kändes att vara skötare åt just den hästen. För det var det som var det bästa, om man fick bli skötare åt en privathäst.
Jag lyckades få bli skötare åt en häst som hette Oscar de la Renta. Jag fick följa med på tävlingar och jag fick ta hand om veterinärbesök och sådär. Jag fick aldrig rida honom dock. Men jag nöjde mig. Alla i stallet visste att han var min. En dag satt det en lapp på Oscars box från en annan känd hästtjej i stallet som frågade om hon fick bli skötare på honom. Fast hon visste att jag var det. Det var jävligt kränkande för mig då.
Shit vad man stod ut med på den tiden. Den bästa tiden var nog när jag hyrde min favvoponny på loven och hade barbacka-racing i ridhuset med mina andra ponnyryttarkompisar.
Det var tider det.

Världens...

Om man är barn till världens sexigaste tjej och världens sexigaste kille, hur kan man då inte bli snygg? Jag längtar tills Shiloh blir äldre så vi alla kan njuta av hennes skönhet.

Lyssna

Jag lyssnar ju igenom massa sommar-pratar-program från P1, och idag har jag hört på Gustav Skarsgård, Salem al Fakir och Ingemar Bergman. Det är väldigt roligt att lyssna på folk som pratar om sig själva eller om nåt helt annat, jag gillar att lyssna. Det enda jag har svårt med är att jag lätt fladdrar iväg i mina egna tankar medan de pratar, och då måste jag stoppa och gå tillbaks för att höra vad de sa.
Jag började med Gustav, han gjorde en bra början, sa att han inte skulle prata nåt om sin pappa. Att han var trött på att vara "son till Stellan Skarsgård " och inte sig själv, ville byta efternamn till ett -son-namn. Hädanefter skulle alla kalla honom Gustav StellanSkarsgårdsson. Kul.
Sen började han prata och helt plötsligt var det bara som att han föll in i nån slags spoken word-rytm, helt fantastiskt. Han prosade om att han inte kunde hålla sig i ramen, att hans ord tog över och bestämde formen. Jag gillade det verkligen i början, kunde inte sluta fyllas upp av alla hans ord.
Men självklart skulle det ramla in i nån slags gangsta-stil och han började nästan få en brytning när han pratade. Som om han inte kunde prata ren svenska. Kanske är det en stil i stilen, men varför? Vad uppnår han med det egentligen? Det kan vara så enkelt att jag inte förstår grejen, och det är jag helt på det klara med att jag isåfall inte gör.
Trots hans fall-down gillade jag hans timme. En gång snackade han in sig själv i tusen olika ramsor och påståenden och hävdade att jag som lyssade inte kunde hänga med i vad han sa. Men det kunde jag.

Ingemar var näst ut och det vad också en speciell timme. Det var till och med en dryg timme, för hans låtar blev inte nedkortade i pod-verisionen som alla andras blev. Mycket handlade om musik och vad han ansåg var perfekt musik. Mycket opera och klassisk musik var det han spelade. Mycket vemod och mycket vackert. Det var nästan så jag kunde höra hans vemodiga sinne när han pratade, och det var nästan inget om några kvinnohistorier eller filmer. Bara hans musik. Det var fint.

Den bästa var Salem. Jag tyckte nog att han var lite barnslig först, läspade och pratade med en liten röst. Men han har ändå en sprudlande personlighet som lyser igenom till och med på radio. Det är grymt bra. Hela hans berättelse om sin barndom och hur hans familj var kändes härlig och man gillar honom för den han är och den han berättar om. Han är en sån jag vill bli vän med. Honom och hans underbara bror Nassim som jag är nästan helt kär i.

Igår lyssnade jag också på Björn Ulvaeus, han lät också barnslig och pratade mest om sitt dåliga minne. Men inspirerande ändå och jag gillar honom. Förut har jag gillat Benny bäst, helt klart, men nu kan jag nog gilla båda.

Själv är jag tillbaks på jobbet. Det känns som om jag inte varit borta, som om sommaren inte ens funnits. Det är kanske lite kul att vara tillbaks... fast nej, det är det inte. Jag kanske gillar sthlm lite, men jag vill inte göra det här i fortsättningen. Jag är lite inne på ett annat spår, men jag vet inte om det är rätt och helt nödvändigt.
Jag hänger på stockholms kulturfestival i veckan. Bor på operan och fixar med loger. Det är jätteroligt, jag vill ju göra sånt hela tiden. Hoppas på att jag kan fixa ännu bredare kontaktnät igenom det här jobbet.
Det trista är att jag är på originaljobbet på dagarna och missar några timmar varje dag av festivalen. Plus att jag jobbar typ 7-16 här och 16-01 där. Inte mycket sömn, och det är inte så nära hem heller, så jag kan inte somna tidigt. Men jag kan ju sova när jag dör.

Det kanske finns hopp

Men det kanske blir dyrt om jag ska sitta och ringa runt massa callcenters. Eller så kanske det ringer någon till mig.

OS

Jag hoppas verkligen att ni ser på OS-invigningen. Det är helcrazy. Så extremt snygga saker de visade upp. Nu är det inmarschen och det är ju inte lika festligt, men roligt att se skillnaderna på de olika trupperna. Kina har typ tre trupper, och endel länder har tre deltagare. Vissa man ser undrar man ju hur de kan vara idrottare, men vad vet jag.
Vissa av de som går i marschen har med sig filmkamera, de pratar i telefon eller filmar med mobilen, det känns väldigt oproffsigt. Samma som när de vinkar hysteriskt när de ser att de är med på the big screen inne i hallen.
Sen får alla över 200 trupper samlas inne i en stor ring av hejarklackare som nu borde vara helt slut av allt hoppande. Där får grekerna, som gick in först, stå i tusen år och bara glo på de andra som går runt dem.
Men man kan inte låta bli att bli lite patriotisk, jag längtar tills Sverige ska gå in. De är typ nr 180 av de som går in, och jag vet inte ens om de har kommit halvvägs än, så jag får väl fortsätta titta bara.

Fredag

Ja och hela veckan har gått. Men det har verkligen inte varit som jag tänkt mig den här katrineholmsveckan. Fast den har inte varit dålig, så menar jag inte.
Jag har varit ute och dansat två kvällar, väldigt ovanligt för att vara jag.

Det här har blivit som en tänkarsommar för mig, men nu är den snart slut. På måndag börjar jag jobba. Fan fan fan.

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden."

Funny

Det här kan ju vara två av de roligaste människorna i världen. Jon Heder är ju jävligt snygg också. Men jag läste att han var mormon, varför får det min mage att rulla lite obehagligt?

Fortfarande Måndag

Jag kollar på ett herrans liv då Tommy Körberg var gäst. Han är en sån perosn som jag tror att många människor missförstår. Han är lite wtf-kille. De frågar honom hur det var att sitta i fängelse och han sa "jag blev bra på pingis och biljard". Så roligt att han svarade på ett sånt sätt som de säkert inte förväntade sig. Han är lite som Kjell Bergkvist. Men de är väl kompisar? Det var väl Kjell som ringde Filip och hotade honom när de skojade med Tommy. Båda två är såna där personer som har en stor personlighet som kan både locka och skrämma. Som ofta kan förvåna folk som har förutfattade meningar om dem. Som Eniro-reklamen med Kjell. Så jävla kul. Och att de kan prata om sånt de gjort, dumma saker och bra saker, som om det inte var så farligt. De känner att de är jävla bra människor fast de kan göra fel, och de kan erkänna att de kan och oftast har gjort fel.
Men tokigt härliga, även om man skulle kunna slå ihjäl dem för endel av deras egna jävla trångsynta åsikter.

Måndag

I natt satt jag uppe till typ halv två framför datorn. Egentligen var jag supertrött och trodde att jag skulle somna innan nio, men det finns en vettig anledning.
Igår var jag på utomhusbio och såg på en film som hette Across the universe. Det var en film som dök rakt in i hjärtat i första minuten. Jag och Marie googlade filmen lite innan bara för att veta vad det skulle vara för nåt, och så kom jag på att jag hört talas om en film med bara Beatleslåtar för länge sen och då hade jag tänkt att det kanske vore kul att se.
Hela kvällen hade varit seg, jag hade suttit hemma och kollat på det okända typ och tänkt att jag skulle skita i filmen, men sen så sa Marie att hon också skulle gå, så då gick jag. Tack gode Gud för det, det var en härlig kväll. Johanna Raring hittade mig också, eller egenligen var det väl hennes mamma som hittade mig, men i alla fall så satt Johanna med oss och kollade på filmen.
Filmen ja. Helt underbar. Lite psykadelisk i mitten, men som mamma sa; Beatles hade ju en sån period, så det var väl därför alla var lite höga och blå gubbar dök upp.
Det skulle ha varit en väldigt bra story utan alla de där scenerna, även om många av dem var väldigt vackra och konstnärliga. Kanske är regissören lite FÖR konstnärlig. Det blev som två olika filmer, man tittade på storyn och våndades över de unga tu som var kära och stötte på problem, och sen tittade man på de vackra scenerna som blev nåt slags pausmoment mellan den riktiga historien.

Ni minns att jag sa att jag skulle åka hem på torsdagen och sen blev det fredagen? Det blev tillslut lördag morgon som jag lämnade ön. Det var inte rolig och jag skulle ha kunnat stanna, men jag ångrar inte att jag åkte.
Klockan sju på morgonen gick båten och var i nynäs tio. Jag åkte båtbuss, fick den sista platsen på bussen, sov hela vägen och när jag kom fram bestämde jag mig för att låsa in mina väskor på centralen. Tio i tolv gick bussen mot Djurö och jag stressade lite när jag skulle bestämma mig för vad jag ville ha med mig, men glömde inget mer än mobilladdaren.
Jag lyckades också möta Jenny på vägen, det var oväntat och väldigt skojigt.
Bussresan gick jättebra, jag var verkligen på busshumör. Lyssnade på Lars Winnerbäcks sommarprogram i P1. Jag har inte riktigt gillat honom, han har lite för släpig röst även om jag verkligen gillar hans musik och texter. Men i alla fall så lyssnade jag på honom och blev helt omvänd. Han är helt härlig. Rolig och smart. Mycket av det han pratade om fick mig att le. Historien om prestationsångest var roligast. You day.
Kom fram till Djurö och träffade på mysbyxe-gänget. Vi åkte till stugan och käka brunch. Sen spelade vi kort och bara hängde. Micke och Sanna joinade oss senare och vi grillade och gjorde oss klara för dansen.
Det var Date som spelade och de var rätt bra. Jag hade inte så höga förväntningar, men jag fick en asbra kväll. Jag lyckades bli uppbjuden av B och det var stort. Jag dansade sexyfox med både Karl och Henke, så kvällen var asbra. Jag hamnade på film, lyssnade på reggae med Emil, fick ett hem av Jullan, gratis korv av Hanna och drack alcogel med Anki. Helt klart en bra kväll. Jag blev lite depp i slutet, men det kanske berodde på att jag då varit uppe i ett dygn minus 2 timmar.

Så nu sitter jag här och lyssnar på Beatles och Lars Winnerbäck. Ska på nån hälsodag nere på torget och sen på Liv i Parken.

Men först ska jag ge mig ut och springa lite!
You Day

Djurö

Jag vet inte om Djurö hör till Stockholms skärgård, men om det gör det så är jag nu i skärgården. Jag sitter vid ett bord och väntar på att kött ska grillas. Jag har druckit rosévin så jag är lite lullig, spelat kort och förlorat som fan och skrattat med mina vänner. Finns det nåt bättre? Om jag nån gång skulle kunna säga de där orden (det här är livet) så kanske det vore läge nu. Jag gillar ju läget.

Har ni tänkt på hur man blir när man är med ett visst gäng. Alltså såna där man tror att man har en viss profil och personlighet. Jag vill alltid chocka folk och göra nåt helt oväntat som gör att de ändrar uppfattning, men jag lyckas aldrig. Är alltid i samma gamla spår som vanligt. Varför är det svårt att bryta?
Ikväll ska jag fan bryta. Så sant som det är sagt. Eller skrivet.
Kanske blire fylleinlägg sen, vi får se.
KRAM hej

Bloggar

Jag har prövat en ny funktion som dök upp, att man kunde lista massa bloggar och så ser folk när de uppdateras och så där. Nån slags RSS-blogg-länk-lista. Kolla om ni gillar den, annars tar jag bort den. En blogg som jag glömt lägga dit, men ska görat på en gång när jag skrivit klart, är Jennies blogg. Jennie jobbar på Glamour och är även nygift med Filip Hammar, mitt gamla förälskelseobjekt. Kolla hennes blogg, hon är rätt kul. Jävligt snygg också, kanske snyggaste mänska jag sett.
Är det fler bloggar jag borde lägga upp där? Skriv kommentar så lägger jag dit dem!

Nejnej

Det blev en dag till på ön. Så det kan bli. Men ibland lyssnar jag på hjärtat istället och då blev det såhär. Jag ångrar det inte.

Jag har läst ut andra boken i stieg larsson-serien. Jag hade hört mycket om de böckerna och hur jävla bra de var och sånt där. Men tänkte inte mer på det. Så har jag läst dem när jag varit här, mest för att jag fått dem levererade till mig.
De är verkligen sådär jävla bra. Jag sträckläste nästan och kände mig ett med historien. Det är skrivet på ett sätt att man vill läsa vidare. Ibland ler jag och ibland gråter jag. Verkligen top 10-böcker. Det är bra betyg eftersom jag läst så många böcker. Kanske skulle jag göra en lista med bra böcker. Om ni vill ha tips så vet jag bra läs-matrial.

Det här har verkligen varit förändringarnas sommar. Jag har brytit många mönster och gått en annan väg. Bra för mig tror jag, det känns så nu i alla fall. Jag åkte inte till Öland, jag åkte inte till danslägret, jag bara fanns till och stressade inte runt som jag brukar. En sommar bytte jag ställe varje vecka. Men det var kul det också. Jag måste bara lära mig att det inte gör något om man inte gör som man alltid gjort, det är kul att kolla in nya stigar på vägen.