Djurö

Jag vet inte om Djurö hör till Stockholms skärgård, men om det gör det så är jag nu i skärgården. Jag sitter vid ett bord och väntar på att kött ska grillas. Jag har druckit rosévin så jag är lite lullig, spelat kort och förlorat som fan och skrattat med mina vänner. Finns det nåt bättre? Om jag nån gång skulle kunna säga de där orden (det här är livet) så kanske det vore läge nu. Jag gillar ju läget.

Har ni tänkt på hur man blir när man är med ett visst gäng. Alltså såna där man tror att man har en viss profil och personlighet. Jag vill alltid chocka folk och göra nåt helt oväntat som gör att de ändrar uppfattning, men jag lyckas aldrig. Är alltid i samma gamla spår som vanligt. Varför är det svårt att bryta?
Ikväll ska jag fan bryta. Så sant som det är sagt. Eller skrivet.
Kanske blire fylleinlägg sen, vi får se.
KRAM hej