Kaviar med ägg

Hej hej

Det var ett tag sen, jag har inte skrivit på en stund. Jag har haft min fullt upp-helg. Roligt har det varit. Jag åkte båten i fredags och tjabblade bort massa potentiella ragg på att hänga i danssalongen. Det var roligt, visserligen, men jag var full och pinsam. Sen försvann jag från jenny hundra gånger så allt blev knas. Inget hejdå eller nåt, men det är ju inte så att jag aldrig mer ser han.
Lördagen bjöd på avancerad shopping och festande i Uppsala. Dock lekte jag nån fånig lek som hette buffalo bill, som går ut på att man ska dricka med fel hand hela kvällen. Gör man fel ska alla skrika buffalo bill och då ska man svepa hela glaset. Min oförmögenhet att skilja på höger och vänster gjorde att jag svepte ganska mycket. Vid halv tolv kanske började jag må dåligt. Spenderade mycket tid på toaletten och sen somnade jag. Vid tre kom de andra hem från krogen och jag vaknade till. Drack resorb (tack Hanna) och snacka med Göran och Jenny x2 u telefon. Vid halv sex somna jag och en timme senare gick jag upp och vandrade till tåget. 9.10 var jag i Kholm och fick en glad överraskning för mormor var där och både hon och mamma skulle med på tävlingen. Jag kom 11a och det var över förväntan. Det gick bra för Gosen och Linn, det var kul. Jag kände mig ganska cool och snygg när jag sminkat och klätt upp mig efter min tävlingsdel, när jag bara kunde glida omkring.
Kidsen kom tvåa, roligt. (Jimmy, nästa gång klår vi er!)
Somnade på bussen hem och spenderade kvällen hemma hos mamma. Skööönt. Sen var jag med Jenny på måndagen och åkte tillbax och jobbade kl 16. Så sitter jag här igen. Med ett stökigt rum, tvätt som ska hängas och en kaviartub med ägg. Den var ganska god faktiskt.

Ikväll blire bugg igen, roligt!

Pussåkram

High

Igår var jag och buggade i Uppsala, det gick mycket bättre den här gången. Åkte med Anki, det gick bra. Rolig kurs, jag älskar att jag får vara med. Jag skulle egentligen inte få det, det är sån kö till kursen, men jag nästlade mig väl in på nåt sätt. Nu är det lite gruffel om att jag är med, inte nåt öppet, men jag fattar väl det själv...
Men jag tog mod till mig och frågade Mattias om han ville tävla med mig, och det ville han! Jag blev asglad. Det ska bli skitkul, även om det är i D.

På fredag blir det båt igen. Kul! Det var länge sen. Det har dragits ihop ett helt gäng som ska åka, och det är så roligt. Plus att Highlights spelar, och där är ju min gamle vän och kärlek Chris med. Helt sjukt var det när jag fick reda på det, han hade spelat i Avalon i flera år utan att jag vetat det, så vi har befunnit oss i samma värld jättelänge utan vetskap om varandra. Nu spelar han i det väldigt berömda och omtalade bandet Highlights med Andreas Wistam från Fame Factory (han som pratade i telefon hela tiden, och ja, jag träffade honom med, och nej han var inte tråkig och divig, han var riktigt rolig och jag gillade honom skarpt) Jag upptäckte honom på Safiren när de spelade, och både han och jag blev förvånade. Vad gör du här frågade han. Så konstigt, jag är ju en dansbandstönt, och han är en dansbandsstjärna. Som en handske. Det skulle vara riktigt kul om jag fick en pratstund och feststund me han på fredag. I like.


Lunchdejt idag. Nervöst. Nej inte riktigt, jag bestämde mig för att inte vara det.

Duschtajm.
beyeyb

Sommarjobbet

Så fick jag lite flashbacks från enköping också, så då kommer det lite bilder därifrån. Enjoy














Jag som ridledare. Det var väldigt varmt den här sommaren =)
















Mitt hus och rum under sommaren. Min fina, sköna säng vid fönstret. Jag lyckades få samma säng hela sommaren, det var lyx =) Det var jag nog den enda som hade. Mot slutet av sommaren var jag den som varit där längst, det var en konstig känsla, men jag gillade det. Huset jag bodde i var urgammalt och i väldigt dåligt skick. Taket ramlade nästan in, men det var lägerkänsla!














Billy och Artist, två härliga hingstar =)




















Katter =) Lilla som biter min hand heter Ragnar och han blev räddad av mig, hans mamma dog. Jag fick mata honom/henne och den blev en favvo. Bredvid honom/henne ligger två finfina katter vars mamma också dog och de blev omhändertagna av mig. Den lilla svartvita var ursöt, men jag vet inte om den lever än, den var lite sjuk. Och så har vi då Lisa, den som vi tog hem, min lilla kattskragga och älskling.

Roligt! Det var sommaren i mitt liv. Jag blev en bra människa av mitt sommarjobb. Jag skulle kunna tänka mig att jobba där igen om det blev lite bättre förhållanden.

Nyss fick jag ett enormt behov av Gotland. Jag fick en flashback som resulterade i en oerhörd längtan. Jag vill dit nu. Jag vill åka dit och ha sommar, familj, djur, sol, Visby, sandhamn, sena kvällar, skratt, strandvinkvällar, hundbad, allt som hör sommaren till. Jag längtar som fan, och nu känns det som om jag aldrig mera kommer dit. Det värker i hjärtat, jag vill verkligen vara där länge i sommar. Så ska det bli!

Hur trött är man inte på låtar som spelas på radion tio gånger i timmen? Eller är det jag som lyssnar mycket på radio?



Korten är på våra stugor, på Visby från Gotladsfärjan, på Stora Karlsö, från Djupvik oc få min kära saknade älskade familj

Feber

Nu har det slutligen hänt. Jag befarade att den här dagen skulle komma. Innerst inne visste jag det, men på ytan visade jag starkt att jag aldrig skulle bli sån. Men nu är det så. Jag kan inte hindra det längre... Jag är intresserad av sport. Jag tittar på OS och hänger med i vad som händer. Jag tyckr att det är spännande med curling. Jag läste aftonbladet sport, och det tog längre än en minut, och det var inte för att jag inte hade nåt annat för mig.
Det här är en ny era för mig, förändringarnas tid. Sportens inträde i livet, OS-febern har kommit till mig. Och jag är inte ledsen.

Jimmys:

"Vad bra hon var idag"
"Är det hon med brösten?"
"Nej det är hon utan"

Melodi?

Jag gillade Magnus Bäcklunds bidrag i melodifestivalen. Så är det. Den var cool och den skulle nog funka i ESC. Lindas låt var precis som den förra, men inget mer. Typisk schlager, och svängig, men inte så oytlig. Sen gillade jag Andreas också, snygg, glad låt. Hanna Graafs låt var bra, men 0m jag hade gjort den skulle jag gett den till nån annan, hon har inte riktigt röstkapaciteten att göra den bra. Raplåten diggade jag, men det var bra att den inte gick vidare. Kameleont var rolig, men hallå, ska vi skicka den till Aten så tror de väl att vi är galna.
Det är roligt med melodifestivalen, för det finns typ två läger. De som är seriösa och avskyr Lasse Åberg som har mage att ställa upp med bananmickar, och de som gillar musik, tycker det är en rolig grej och att man ska få musisera på det sätt man gillar bäst. Multikulti kan man väl säga. Eller kultikrock =)

Jag har varit på danstävling idag, det var roligt men jobbigt. Vi kom 7a och var en poäng ifrån final. Sugit, jag skyller allt på jävla Noregran. Nu slappar jag i Eskilstuna. Skönt, jag gillart här.
Min bejb var på kryssning igår, känns roligt, men konstigt att jag inte var med. Inte för att hon inte kan åka utan mig, men jag vill ju åka med henne. Hoppas du hade kul. Vi har inte hörts på ett tag nu känns det som, men det är ju en överdrift, för vi pratade nog i telefon igår, eller i förrgår. Så kan det vara.

Jag hoppas nog snart på ett nytt nästan-möte på Fasching eller nåt annat ställe. Men att det blir minus nästan. Hehe (<-- Jennöh, seru?! Jag ska aldrig görat igen)

Äh nu ska jag utöva mitt nästan-beroende.
Kuckelikuk

Konst

Idag har Adam äntligen kommit upp på min vägg. I like. Jag har honom i soffan.














Jag var lite av en konstnär här om dagen och tänkte lägga ut ett läckert stilleben =)

Snö?

Det snöar verkligen in här där jag sitter. Från fönstret.

Onödigt

Undrar hur mycket man kan fundera över saker och ting. Minsta lilla kan ge utlopp för en massa saker. Om man försöker pröva på nåt nytt som man egentligen är osäker på om man klarar, kan en liten tuva ofta stjälpa tungt lass. Jag vet inte, men jag tror att jag blev lite stjälpt. Men förvåningen tog nog mer över än ilskan. Nu kommer ilskan ikapp och allt gammalt skit följer också med och gör sig påmind.

Idag kommer Sara och hälsar på. Vi ska köpa fika och sitta hos mig och umgås. Ska bli trevligt. Men jag är sjuk. Igen. Jag har ont i halsen, hosta, snor, och trötthet. Fattar inte varför jag är så trött. Jag kan sova hela natten och ändå sova två timmar mitt på dagen. Plus att jag är trött de timmar jag är vaken. Jag kanske ska dubbla dosen rosenrot och ta alla andra tabletter varje dag. Jobbigt, men det blir kanske bättre då.

Jag har bränt mina skivor 
Eldat upp dina brev 
Och askan ligger i drivor 
Solstickepojken han ler 

Han bönar och ber: 

Tänd eld på dina tankar 
Med dina svarta tysta tårar 
Och vi vet och du vet allt tar slut 
Långsamt genom rummet går hon ut 

Kom låt oss gå härifrån 
Låt oss resa någonstans 
Resa långt härifrån 
Låt oss bli dom som försvann 

Kom så glömmer vi döden 
Han röker i vår säng 
Kom och värm dig vid glöden 
Från vårt rykande hem 

Golven sjunger igen: 

Du ger oss kalla kårar 
Med dina svarta tysta tårar 
Och vi vet alla vet allt tar slut 
Långsamt genom rummen går hon ut 

Kom låt oss gå härifrån 
Låt oss resa någonstans 
Resa långt härifrån 
Låt oss bli dom som försvann 

Kameran glider över guldgula fält 
Ja, vi vet du behöver hjälp 
Den här stan gör mig galen ikväll 
Du kommer aldrig mer hitta hem 
Vill ge dig allting ikväll 

Du kommer aldrig mer bli dig själv 
Du kommer aldrig mer bli dig själv 
Du kommer aldrig mer bli dig själv 
Du kommer aldrig mer bli dig själv 

Kameran glider över guldgula fält 
Ja, vi vet du behöver hjälp 
Den här stan gör mig galen igen 
Du kommer aldrig mer bli dig själv 
Och jag tror minsann min själ dör av svält 

Man blir trött på ditt jävla gnäll 
Man blir trött på ditt jävla gnäll 
Man blir trött på ditt jävla gnäll 

Fjortonde Fucking Februari

Usch vilken förjävlig dag. Inte på nån grund alls av att det var en alla hjärtans dag-dag, utan för att saker och ting gick fel. Jag vaknade lite försent och gick ner i yran. Barnen härjade och en bror var här. Jag är passiv tills föräldrarna sticker, då lugnar allt ner sig. Sen fixade jag iordning allt och vi for till dagis. Jag var äcklig i håret och hade fula mjukisbyxor på sig. Som tur var var inte snygg-Jens där. Sen åkte jag hem, satt vid datorn en stund och segade ner mig ännu mera. Försökte fixa skjuts till Uppsala, men kom fram till att jag skulle få åka tåg. Sen fick jag ett förslag om att jag kunde åka pendeln till Märsta och sen fara till Uppsala därifrån, så skulle det bli billigare. Det är ju bra tänkte jag. Så jag kollade bussar till Graneberg, som skulle gå från Märstaplan. Bra bra, det måste ju vara i närheten kom jag fram till. Så jag stressade iväg vid fem och tog bussen kvart över. Allt var i sin ordning tills jag kom till Märsta. Då försökte jag hitta rätt buss, frågade vars den kunde vara, men icke! Den fanns inte. Jag frågade runt hos en massa folk, men ingen visste om den hållplatsen. Inte ens busschauffören. Så efter lite håglöshet och samtal till mamma åkte jag med tåget till Uppsala. Nu var klockan 19, och jag skulle ha varit framme för 15 minuter sedan, enligt mina beräkningar. Som tur var slapp jag betala tåget för det kom ingen konduktör. Så lite gladare gick jag av och letade efter nån buss som skulle gå mot Graneberg. Men det hittades inte, så jag ringde Jonas som fick kolla upp det på internet. Han hittade en linje 5 som jag frågade efter, men nej, den fanns inte. Det gick inga såna bussar. Nähe... Jag gick gråtandes in på centralstationen och när jag hämtat mig frågade jag en snäll tant i informationen på SJ som hjälpte mig hitta rätt buss. Det skulle vara linje 20 och den fanns visst, lite längre bort. Den skulle gå 19.53. Så jag gick dit och satte mig. Efter en stund i kylan kom bussen, kostade 20 kr och tog mig vidare. På nästa station gick Malin på som en räddande ängel och jag fick dra hela min hemska reseberättelse för någon. Vi pratade om framtid och dans och sen var vi framme. Nästan två timmar försent för min del. Jag missade mina kurser, och så till råga på allt sa Anki att hon skulle stanna i Uppsala, och kunde jag åka med Micael? Suck tänkte jag, men jadå, inga problem. Så det blev att åka baklucka hem. Visserligen med enormt trevligt sällskap av Julia och Mikaela, men ändå. Det blev korvköp (ajaj) och så var vi på centralen vid midnatt kanske. Jag såg att tunnelbanan skulle gå efter 25 minuter, så jag gick ut för frisk luft. När jag skulle gå in igen var dörrarna stängda. Så jag fick gå upp, ut och över vägen för att kunna gå ner igen. Då var det 16 minuter kvar, så jag satt och väntade och väntade. Kom fram till Ropsten och tog bussen hem och låg i sängen vid ett. Åtta timmars åkande för ingenting. Bra för min förkylning.

Suck vilka problem. Jag var helt i uppror på vägen hem och planerade upp ett nytt, strukturerat liv som jag ska börja med idag. Jag har nyss gjort bovetegröt (äntligen) som jag ska käka på mornarna, jag ska totalstäda mitt rum nu, för om Arthur kommer och städar sen vill jag inte att det ligger grejor överallt. Jag ska åka in till Lidingö c och lämna böcker på bibblan, slänga skräp och vara allmänt duktig. Jag har inga pengar heller, så mitt nästan-beroende får vänta en vecka. Känns bra, hoppas jag inte behöver börja igen.

Jocke

Jag har precis sett en dokumentär om Jocke, som fick dödshjälp på en klinik. Shit vad sorglig den var. Det vore hemskt att befinna sig i den situationen. Jag satt här och grät, tänk hur de känner sig. Och tänk att han måste åka till Schweiz för att görat. Fast tänk om de skulle öppna en sån klinik här, då skulle det bli kaos...

Jenny

Å vilken underbar dag jag hade igår! Min Plumsa kom och hälsade på mig och det var himla trevligt. Jag åkte in till stan och mötte henne och så lunchade vi med Jennöh. Sen åkte vi och handla skor (inte bra) och varsin stor muffins som vi fikade på när vi kom hem. Så hängde vi lite, kollade på Jamie och hade det bra. Hon hängde med och hämtade kidsen, som älskade henne! Sen for vi på kören, och sen for hon hem. Tråkigt, jag önskar att hon bodde här. Jag är så glad att jag fortfarande har dig, Jenny, vi är verkligen som handen och handsken. Jenny är min äldsta vän och då menar jag inte att hon är gammal =) Vi har känt varann längst. Kommer du ihåg:
You can make me whole again (resan till Gotland, första året)
"Åh nu har vi pratat i en halvtimme i telefon, utan att ha pratat om _ _ _ _"
Gotland andra året, festande på skeppskajen (?) och ditt fynd med en båt =)
Barnvaktsittande, promenerande, skrattande, "nu tror din mamma att jag pratar", Pusskramtröjorna, allt som vi gjort och sett. Vilka tider. Du är så viktig för mig.
















Helgen bjöd också på bra upplevelser. Tror jag. Det är himla svårt med känslor, just nu flyter jag bara med. Det kanske är helt fel, men jag måste följa hela mitt hjärta. Jag ska tänka på mig nu, så jag gör som det känns.
Jag har iallafall utökat en lista i och med en hastig härlig aktivitet på toan i Kungshallen...

Idag är allt tillbaks till det normala, jag är ensam hemma hela dagen. Jag ska nog gå och sova en stund, för trött är jag. Ikväll kanske jag inte kommer iväg till Uppsala, känns inte så roligt. Men jag får lösa det på nåt sätt. Vill ju bugga.

Här är mina nya skor:

Eye see you

Cash

Jag är så fattig. Vill ha pengar. Vill inte tänka nej det där kan jag inte göra..

Här e min Bejb

Star

"ja hon är min älskare, men inte sexuellt.
Bara på alla andra sätt, min andra
hälft och själsfrände helt enkelt :)"

Å det värmde.

Pengar

Tänk att när man inte har pengar, det är då man kommer på hur mycket man vill ha nånting, det är då man hittar det där man vill köpa. Jag har hittat en Håkan-konsa, en föreställning med Johan Rheborg och massa uteställen jag vill gå till. Men jag har inte råd.
Jag vill också köpa fina knästrumpor, tjocka strumpbyxor med mönster, och så vill jag åka hem och hämta min symaskin och sygrejor och converseskor, men jag har inte råd.
Jag har läst en bra bok nu om att man inte ska hänga upp sig så mycket vid materiella ting, men jag vill verkligen ha det här nu. Konsertbiljetterna kommer ta slut om jag inte köper dem nu. Suck. Jag vill bli ekonomiskt oberoende. Eller iallafall inte ha inget på kontot.
Catching

Empty

I will not make the same mistakes that you did
I will not let myself cause my heart so much misery
I will not break the way you did
You fell so hard
I've learned the hard way, to never let it get that far

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side
So I don't get hurt
Because of you 
I find it hard to trust 
Not only me, but everyone around me 
Because of you
I am afraid

I lose my way
And it's not too long before you point it out
I cannot cry
Because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake, a smile, a laugh
Every day of my life 
My heart can't possibly break 
When it wasn't even whole to start with 

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side
So I don't get hurt
Because of you
I tried my hardest just to forget everything
Because of you
I don't know how to let anyone else in 
Because of you
I'm ashamed of my life because it's empty 
Because of you
I am afraid

Röv

ojojoj vad allt inte går som det känns idag. Jag vill ha känslan som fanns, jag vill inte känna mig dålig och knäpp. Vad bra det skulle vara om någon kom och räddade mig. Nu för tiden vill jag inte ha samma räddning som förut, det är en annan sak nu. Jag tänker på mig. Hur det känns. Hur jag känner mig. Hur jag önskar mig saker som aldrig kommer ske. Jag måste få dem att ske. Jag hatar vissa känslor i mig, hur jag kan se saker och känna avsky. Hur min jävligaste känsla blossar upp och tar över. Nån gång måste den ju ta slut, varför är jag sån. Jag vet vem jag vill skylla på. Nu har jag iallafall fått det svart på vitt att jag inte är helt saine. Kul. Men bra. Då vet jag. Då kan jag klaga och ha rätt till det. Haha Gud, in your face.

Mormorn e kvar. Jag fixart inte. Vet inte vem som ska bestämma, hon blir den snälla men jag blir den dumma, jag får göra skitjobbet, hon är med barnen. Men jag tar det. För jag jobbar här.

Och jag blir ju skitförbannad på folk som inte hör av sig. Jag finns ju här, jag vill ju bli uppmärksammad. Skit på er jävla folk som inte bryr er. Fan för de som har det bättre, fan för alla som inte ser hur jag känner, fan för alla som det går bra för. FANFANFAN.
Eller Gud kanske jag ska säga, Gud hjälp mig då, jag har ju för 17 bett om hjälp hur länge som helst, jag har ju snackat med dig länge. Men får jag nåt svar. Nej. Nu ljög jag. Ibland får jag tecken, men nu bara fryser jag.

Suck.

Flykt

Lindex har just nu en kampanj för BHar, och deras slogan är we love boobies. I stockholms tunnelbana får det inte stå så för att folk kan bli stötta. Jag tycker det är urfånigt. Det är väl bra att they love boobies, då blir det ju bättre BHar. Men nej, i Sthlm kan folk inte klara av det. Samma kampanj går i andra städer och där är det inga problem. Konstigt.

Nu har jag sett hela säsongen av Prison Break. Jag dör vad spännande det är. Hur 17 ska de klara av det de gör? Jag har ingen aning, och det är så lite tid kvar, hur ska de hinna göra en hel säsong till? Jag fattar det inte.

Mormodern är här i veckan. Konstigt att inte vara ensam hemma. Inte för att jag måste umgås med henne, men... Det känns ju som om jag borde vara lite trevlig. Jag ska åka o handla snart, och duscha, men jag tror jag sover en timme först. Är lite trött.

Hejpa

Haj

Jag är rolig =)
Fick en bra kommentar, komplimang tillochmed tror jag.
Task ska du ha, du hemlige

Home

Igår var en bra dag. Jag kom hem vid 10 och prata lite med Mette innan jag gick och la mig en stund. Jag och Jenny kom hem kl 6 på morgonen, så jag var lite trött. Somnade till och vaknade av att Jonas ringde och sa att de va i Sthlm. Jag sa jag kommer, och somnade sen om =/ Efter en timme vaknade jag upp och stack iväg. Hna var sur, men vi möttes iallafall upp vid tunnelbanan. Så åkte vi till Globen och käkade. De skulle gå på Foo Fighters och var ganska uppspelta, speciellt Christoffer. Sen lämnade jag dem och åkte hem, mamma och Tommy var redan på väg med alla mina grejor. Vi kom fram och så gjorde vi iordning hela mitt rum. Riktigt fint blev det, nu syns det att jag bor där. Så fikade vi och de kom jättebra övernens, timmarna flög i väg och sen va klockan halv elva och vi hämtade upp pojkarna. De va lyckliga och trötta. Vi for hemåt och så kändes allt som vanligt. Det är konstigt att vara hemma igen, men skönt också. Jag ska ju åka tillbax ikväll, men ändå. Mycket packning blev det. Vi städade ut lite i lägenheten, så nu är det ett avslutat kapitel. Skönt, jag vill inte ha det tillbaka.
Nu är jag mycket stabilare än i början av januari. Allt var så mycket då, nu har jag lugnat mig. Ganska tillfreds med allting. Önskar bara jag hade en promenadkamrat.

Jag har världens finaste tavla här i mitt rum som jag egentligen gärna vill ha med mig till Sthlm. Men jag får inte med mig den nu... Jobbigt.

hittade tre Komma-i-byxor i lägenheten. De ska jag ha på mig jämt så jag får motivation att gå ner i vikt. Tre par riktigt snygga byxor. Jag har kunnat haft alla tre en gång i tiden, men inte nu. Jag måste ju kunna andas i dem när jag knäpper dem, och just nu är det inte riktigt lätt =)

Jag ska lägga upp kort på mitt fina rum snart så ni (två, plus en hemlig) som läser se hur det ser ut.

hejs

But for now

Suck

Herr Ågren tittade förbi precis. Fan jag hatarn

"Ikväll är det torsdag"

Jaha? Vad är det idag då?

One

Ojdå. Apropå gamla kärlekar så hittade jag just en till. En riktig en. En hemsida med mycket fint innehåll. Bl.a. kort på objektet för my love. Inte nu kanske, men på gymnasiet. En såndär kärlek som inte heller kommer rosta. En sån där som man sätter upp på en piedestal, en såndär som man kanske inte egentligen vill ha. För det skulle vara för bra för att vara sant. Typ som om man skulle få allt man ville ha, hela tiden. Hur tråkigt skulle inte det vara. Utan nergångar, inga uppgångar. Men my Swengvän, Du är the One first love.

Komm

Det skulle vara roligt om alla som läser detta skrev en liten kommentar nånstans, så jag har lite koll på vilka som läser. Om det överhuvud taget är nån som läser... Jag kanske spottar ur mig mina klokheter till ingen nytta. Synd om det är så. But hey, snälla lämna ett spår, behöver inte vara nått vettigt.

All at sea

I'm all at sea
Where no one can bother me
Forgot my roots
If only for a day
Just me and my thoughts
Sailing far away

Like a warm drink it seeps into my soul
Please just leave me right here on my own
Later on you could spend some time with me
If you want to, all at sea

I'm all at sea
Where no one can bother me
I sleep by myself
I drink on my own
I don’t speak to nobody
I gave away my phone

Like a warm drink it seeps into my soul
Please just leave me right here on my own
Later on you could spend some time with me
If you want to, all at sea

Now I need you more than ever
I need you more than ever now

If you don’t need it every day
But sometimes don’t you just crave
To disappear within your mind
You never know what you might find
So come and spend some time with me
And we will spend it all at sea

Like a warm drink it seeps into my soul
Please just leave me right here on my own
Later on you could spend some time with me
If you want to, all at sea

Ooooh
If you want to, all at sea
If you want to

Jamie

Helt klart det bästa som jag varit med om. Så känns det nu iallafall. Jamie bjöd på en helvetisk show, han är the master of the stage. Jag har aldrig kännt mig så medverkande i en konsert. Han bjöd in hela publiken att dela hans glädje och värme. Att han kan få mig att dansa till de svängigaste låtarna, bara för att i nästa vändning få mig att gråta till de vackraste.
Toppen var när han gick ut i publiken, han och hela bandet ställde sig i en gång i mitten, med bara en kontrabas, lite maraccas och en mikrofon och sjöng Nature boy. Rysvarning. Jag fick för mig att jag skulle gå o sätta mig framför dem, men jag vågade inte. Sen visade han att alla skulle komma fram och bilda en cirkel runt han. Fan att jag inte gick innan. Men sen följde jag med fram till scenen när de gick tillbaks, och det var då de spelade Låten. All at sea. Jag dog. Men nu har jag varit i himlen och kommit tillbaka. Jag ska härmed lova mig själv att gå och se alla Jamies konserter som jag kommer åt. Han är ett beroende nu. Ett beroende som jag inte vill bli av med. En last som jag vill bära med mig hela livet och alltid ha nära mitt hjärta.

Kärlekar

Idag smäller det. Jamie lär befinna sig någonstans i närheten av där jag är, och det är så spännande att veta. Kanske är han inte ens i Sverige en, men i min värld låtsas jag att han är i grannhuset och väntar på mig. Att han under konserten ska se mig och säga, den här låten är till dig. För att du lyssnar på och älskar min musik. Det är inte så att jag är kär i honom som jag är i andra folk, nej det här är rent musikaliskt. Jag älskar hans musik och artisteri. Han är bäst. Iallafall är han på min Bäst-lista.


Idag hittade jag tillbaka till en gammal kärlek, som för övrigt inte har rostat, och kollade in gamla känslor som dök upp när jag såg honom. Minnen från en sommar för länge sen. Ett flyktigt möte men med mycket känslor. Min kära Andreas Nilsson som spelade i Romateaterns
uppsättning av En midsommarnatts dröm. (Han har spelat i flera, men i denna var han mest minnesvärd för mig) Föreställningen var helt magisk och jag var helt förundrad över känslan den förmedlade till mig. Jag älskade kostymerna, musiken, scenografin, skådisarna, texterna, men allra mest Andreas. Inte för att han var han, och jag älskat honom innan, utan för att han var helt klart bäst på scen. Han spelade Puck och det var fantastiskt bra. Hans rörelsemönster och uttryck var perfekt för rollen.












Min första stora kändiskärlek var Jonathan Taylor Thomas. Jag brukade gå runt med två A4-papper fulla av bilder på honom i väskan. Bara för att kunna ta upp och titta på dem. Han spelade med i Home Improvement, med Tim Allen. Jag älskade serien, och sen hittade jag filmer med honom. Jag kommer aldrig glömma känslan jag hade när jag såg honom.


En annan kärlek var Ian Somerhalder. Han spelade med i Young Americans som gick på 3an för hundra år sen. Nu är han mest känd som Boone i Lost.



Nog snackat om gamla kärlekar. Jag ska ju ta och försöka hitta mig en ny. Jag har ingen brådska dock, har upptäckt att jag är ganska nöjd nu. Vill att det ska komma som blixt från klar himmel. Som om det var meant to be.

Hoppas allt löser sig nu på fredag, jag vill verkligen, vi har ju sett till att det ska bli skoj, vi har ju sett fram emot det så mycket. Planerat reunion och allt.