On the go

Jag har skaffat mig en bra mobil upptäckte jag igår. Jag kan blogga från den. Det känns roligt. En liten smilframkallande sak i allt mörker. Så glöm inte att kolla in den : www.tillaonthego.blogspot.com

Nu är jag tillbaks på jobbet. Det känns som om jag aldrig var borta. Helgen hemma var perfa, men det känns ändå tomt nu. Jag har ju inget att komma tillbaka till. Jobbet. Fast om jag skulle få den här lägenheten så känns allt lite bättre. Eller om jag kunde få någon annan bra lägenhet. Just nu känns allt så platt, så tråkigt så utväntande. En enda lång väntan på nåt som aldrig verka ske. Jag slits mellan att bara vara eller att ta tag i allt själv. Jag borde slå slag i saken och bara görat, men rädslan är för stor. Rädslan att misslyckas, rädslan att lyckas. I don´t know. Det skulle vara skönt att rå om bara mig ett tag.

When will she ever learn

Jag kommer aldrig mera sluta min kväll såhär. Aldrig mera. Nu har jag lärt mig. Hoppas jag.
Men när får jag upprättelse? När blir det min tid? När är jag redo, och varför har det inte skett än? Jag skulle bara vilja veta varför, och vad det är jag borde vänta på. En förklaring vore på sin plats. Jag skulle kunna acceptera det om jag bara visste varför.

Hemvändare. Det är jag. Kvällen började bra och det såg ut som om den skulle sluta bra. Men icke. Här sitter jag nu igen. Framför datorn. Mitt liv i spillror. För nu funkar den jävla limklumpen inte. Den är bara framme när det är fel. Aldrig när jag behöver den.

Jag fick inte ens bli full...

Dagar av dess like

Igår var jag på Kista Galleria efter jobbet. Jag skulle handla nya hörlurar eftersom f***ing katten åt de jag hade (plus de som Jonas skulle få i julklapp). Jag slutade klockan sju och åkte direkt dit. Jag började pröva min lycka hos Telenor, men när de sa att lurarna kostade 399 kr skyndade jag mig raskt vidare till teknikmagasinet. Där fick jag ett par jättebra för mycket billigare pengar. Lycklig gick jag vidare till HM eller nån annan av alla tusen affärer där. Det är ju så stort att man går vilse. Sen upptäckte jag att jag glömt min påse inne på teknikmagasinet, så jag fick springa tillbaks och hämta den. Sen vandrade jag åter igen runt i virrvarret av människor och affärer. Skulle hitta nån nyårsdress, men hittade inget. Fem i nio panikhandlade jag en jätteläcker tubtopp på MQ;s. Jag är inte så bra på att shoppa längre. Jag går ut med fulla förhoppningar och kan verkligen se framför mig hur jag hittar det jag söker. Men när jag inte hittar det på en gång så glöms det sakta bort. Jag hittar annat som jag vill ha, jag tänker på andra saker, och sakta men säkert glömmer jag allt jag skulle handla. Allt slutar med att jag kommer hem antingen med helt fel saker eller ingenting.
Jag kom hem rätt sent iallafall, och skulle försöka packa allt inför helgen. Trött zombie som ska packa allt nödvändigt inför julhelgen blir inte så bra. Jag tänkte att jag hinner resten imorn. Trodde jag. Jag vaknade tjugo i sex och mitt tåg gick 19 över. 40 minuter att packa, sminka, äta frulle och hinna gå till tåget. Inte ok... Jag gick till tåget och såg det åka iväg. Gick(sprang, med tokmycket packning) tillbaks till busstationen och hann precis med 221an till Ropsten. Ringer till jobbet och säger att jag blir lite sen. När jag kommer till jobbet så säger de förvånat, nämen du ska ju stå taxivärdinna? Ajdå sa jag och sprang till tunnelbanan och åkte till Hilton och fixade iordning. Sen ser jag Lottie som säger vad gör du här? Ajdå tänkte jag igen, och så kom vi fram till att jag skulle stå på reisen. Så det var bara att ta apostlahästarna och vandra till Gamla stan. Där jag fick stå i en och en halv timme och göra absolut inget. Vi åkte till jobbet tidigare och nu sitter jag här.

Om några timmar är jag hemma i Kattne. Det ska bli så jävla skönt. Jag längtar hem som 17

This is for Henrik: Rock on!

Jag har:

- 2 avbitna hörlurar
- en halvbruten tå
- för mycket jobb
- för lite liv
- nedräkning
- ingenstans att bo
- ganska bra med pengar
- en bra och en dålig katt
- dåligt humör
- sömnbrist
- fjärilar i magen

Jag gillar att ha musik i öronen, för jag tror ju att jag levet i en film

Det blev inte min kväll. Det blev inte min dagen efter heller. Eller dagen efter det. När halva fredagen hade gått hade jag en halvbruten tå, en avbiten hörlur, en kurrande mage och fick bli svettig i tv.
Sen gick jag till La Isla och dansade salsa tills hjärtat sprack av glädje. Sen jobbade jag till 5 och hade då varit vaken i ett helt dygn. Bra dag

Nu jobbar jag igen, för det är det mesta jag gör.

Vi får äta varm mat. =D

U G L Y

Imorse på bussen kom det på en massa människor vid Torsvikstorg, så jag flyttade in mig på sätet så att nån kunde sitta på det bredvid mig. En efter en gick de förbi och jag tänkte att de vill kanske inte sitta. Men droppen blev när en man kom och ställde sig bredvid sätet. Varför inte sätta sig ner när det finns en ledig plats? Är jag så motbjudande att man inte ens vill sitta vid mig? Att man hellre står upp än vilar sina morgontrötta ben? Jag blev så trött på männsikors rädsla för att nudda andra människor. Fan jag blir ju ledsen när jag tror att jag är äcklig.

Och så ikväll.. Skulle kunna bli min kväll, men just nu känns det som om jag bara kommer ligga hemma ikväll och skita i allt. Jag kommer säkert hamna i samma sits som jag nästan alltid gör i gäng nu för tiden, ensam i ett hörn vid kvällens slut. Jag har tappat min sociala förmåga. Om det råkar kännas bra nån gång så kommer det alltid in en 10a som gör att jag hamnar på minus 25 och kvällen är förstörd.

Åh att jag inte bara tar mig i kragen.
But I have none

I wish

Om inte nån vill ge mig 175.000 kr. Snälla tomten..

hemlös...

Jag kommer bo på gatan...

Tom te?

Jag är så jättetrött idag. Igår stod jag taxivärd på nobelfesten och jag kom hem vid två. Upp imorse och gå till doktorn kl 8 och sen jobba kl 9. Tufft liv... Nejdå det är inte så farligt. Men trött är jag och ikväll ska vi ha sling-dejt på hard rock. Nice.

Jag känner mig så tom, tråkig, ensam, stillastående, fattig, upptagen, trist. Inget händer här.

Tom på liv.

Krångel

Åh, att jag alltid lyckas krångla till det... Jag vet inte hur min helg kommer lösa sig, bara att jag vill vara i borås hela helgen. Jag tror jag har en aning om hur jag ska göra, men jag gillar inte när jag inte har hundra koll. Det löser sig nog.

Paranoid

Jag tror jag utsätts för en komplott. En komplett komplott. Jag ser ugglor i alla mossar och döda hundar begravda i varje hörn.
Ingen kommer osedd förbi mina skarpa ögon, alla synas i kanterna av den klarsynta spionen med enorm skicklighet.

Äh what am I thinkin? Jag är ju tokig, jag är ju paranoid, jag är ju helt psyko.

Insomnia

Sådär. Nu är jag tillbaka =) Det var ett tag sen jag skrev, men det gör det bara roligare att läsa nu.
Jag är med i ett tv-program som heter Du är vad du äter, och jag ska få hjälp med min kost och livsstil. Det känns tok-bra, jag är taggad till tusen. Just nu är det dock ganska jobbigt, för jag får bara äta en speciell gröt som är gjord på mungbönor och ris. Det var ganska äckligt i början när jag fick äta den som de hade gjort inför bra-bordet. Imorse gjorde jag min egen, och fick krydda som jag ville, så nu är den godare.
Imorse ja... Jag vaknade vid 4 och kunde inte somna om. Det står i papprena att man ska bli piggare av tabletterna vi äter, men det här är ju löjligt. Jag måste ju få sova ut, jag är ju trött när jag vaknar, men kan inte somna. Visserligen gillar jag ju att gå upp när det är mörkt, men det skulle vara skönt att få sova lite längre. Det har pågått ett tag också, jag vaknar typ 3 timmar tidigare än vad jag ska göra.

I helgen var jag på danstävling. Jag hade planerat allt skitbra att jag skulle hinna med att åka kryssning också direkt efter tävlingen, men det blev inte som jag planerat. När vi skulle dansa semi var klockan redan för mycket och jag blev tokstressad. Jag kollade om man kanske kunde flytta finalen om vi gick dit. Jag hoppades lite att vi inte skulle gå till final. Men jag trodde nog att vi skulle det, för vi dansade rätt bra i semin. Jajamen, när jag stod där i sekreteriatet såg jag att vi hade gått till final. De blev lite sura för att jag var ute i sista sekunden, men tillslut kunde de ordna så att våran final blev som nummer två. Jag hyrde Tobias och hans bil som skulle stå och vänta på mig utanför, sen ställde jag mig i kön till insläppet. Vi gick in och jag var stressad. Carl försökte lugna mig, men jag sa bara; nu vinner vi! Efter en tokbra dans sprang jag till omklädningsrummet och hämtade mina grejor och sen ut till Tobias som stod och väntade med bilen. Han skjutsade mig till stationen så att jag skulle hinna in till båten. När jag sitter på tåget får jag ett sms från Bim med orden: Ni vann!! Det var skitkul, då hade Carl fått gå upp på pallen själv och hämtat priset. Så nu har vi fyra poäng. Nice.
Jag hann iallafall med båten. Jag var svettig och äcklig när vi gick på, men efter en snabb dusch var allt ok. Första svåra prövningen var vid maten när alla åt supergod julbuffé och jag satt med min Kisharee. Men jag klarat. Sen hade vi superkul på dansgolvet, jag och Jennöh var så himla på G. Vi hittade ett roligt gäng som vi höll på och skoja med. I gänget fanns en kille som var tok-rolig att dansa med, vi hade värsta connectionen. Så jävla roligt, vi var helt crazy på dansgolvet. Vi måste ha sett asfula ut. Men glädjen sprutade. Jag hade lite ups and downs för massa saker, men i slutändan var det ändå roligt. Jag måste ha sovit dåligt för jag har ont i nacken idag. Jag fick ett bra samtal med Tony också, Jennöhs systers man (svåger?). Det var skönt att prata av sig lite. I like that.

Jag gick till Ropsten i morse. Det är skönt att gå, men jag blev blöt om fötterna. Imorn ska jag ta gummistövlarna. Men det kanske inte är så skönt att gå i..

8,00 och jag har hela dagen framför mig.
Ha en härlig...

Kalle

Jag har laddat hem rapport till himlen, men bara del 1-3. Hoppas att det är hela serien ändå, men jag har för mig att det var fyra delar.
Det roligaste med den serien är att Kalle är med. Kalle Westerdahl från Romateatern i somras. Jag gillade honom skarpt, det är roligt att jag gillade honom redan innan jag träffade honom. Men då visste jag inte att han varit med i den serien. Det måste jag säga till honom nästa gång jag ser honom.
Sen funderar jag på om jag ska skriva ett hej till Andreas i hans gästbok, men det känns så fånigt. "Hej, det var jag som satt längst fram på REA häromdagen, minns du mig från i somras?" Äh,ni vet, precis som jag skrev den dagen jag träffade honom så känns det konstigt. Jag måste värja mig mot det, värja mitt känsliga inre mot känslostormar jag inte kan hantera.

För alla er som inte vet så ska jag vara med i TV i vår, och imorn kommer de och ska spela in. Snygga producenten Per och hans team. Och Anna Skipper kommer väl också... Det blir nog bra. Jag har plattat håret idag, så lockarna är gone. Fint blev det, jag trodde inte att jag skulle klara det själv. Men det gjorde jag! Nice.

Jag längtar tills jag ska få skriva min arskrönika. Resumén av året som gått. Jag vet redan hur rubriken ska vara. Hoppas bara jag får uppleva nåt mera innan året är slut, så jag får ändra lite i rubriken.

Jag har blivit för fet för att festa.

I don't belive in you

Oh, I'm sorry for blaming you
For everything I just couldn't do
And I've hurt myself by hurting you

Den där jävla sorgen

Men jag har varit stundvis lycklig idag, även om sorgen alltid finns där och molar.

Torsdagsnatt på Taxi

3 minuter kvar på passet. Det känns bra. Jag är inte så trött faktiskt, jag vaknade rätt sent. Men ändå. Jag kommer nog se Prison Break innan jag somnar. Det är ju lite exciting nu. Men jag har en liten orolig aning om att jag har laddat hem avsnitt 11, utan att ha sett nr 10... Så då kanske jag inte kan se den när jag kommer hem. Skit också.

Jag gillar en.

Nu är det bara två minuter, måste packa ihop mina stuff. Bye

I nån av Terminater-filmerna blir Terminatorn omprogrammerad av fienden att döda hjälten istället för att rädda honom från allt. När han blir anfallen av Arnold påminner han honom att hans uppdrag är att skydda honom från ont. Arnold blir kluven och stänger av sig för att han inte vet vilken del av sig själv han ska lyssna på.
Lite så känns det för mig ibland. Jag lyssnar på känslorna på ena sidan och tankarna på andra sidan och tillslut blir det kortslutning och jag blir katatonisk. Stänger av mig själv.
Som i jättestressade situationer när jag inte vet hur jag ska göra, fast jag måste göra nåt skitsnabbt. Då blir det soprent inne i skallen och inget händer. Eller när jag blir ledsen över nåt, men vet att det inte är nåt att bli ledsen över, då blir det tomt och jag vet inte vem jag ska lyssna på.

Imorse var jag taxivärd på hotell Clarion. Det var tokläskigt, för det var ganska mycket folk och jag visste inte riktigt hur jag skulle göra. Men jag hade en bra tjej med mig som är rutinerad, så det gick bra. Nästa gång går det säkert bättre för mig. Sen åkte jag direkt till växeln och ska jobba till kl 18. Jag har fortfarande inte hunnit äta nåt, så jag är rätt hungrig nu.

Ikväll ska jag gå på R.E.A. Det ska bli skitkul, jag gillar ju Andreas Nilsson. De andra är säkert roliga också, men han är special. Jag har bokat bord för en person och ska käka mumsmat helt alene. Roligt faktiskt, jag kan tänka mig att jag får många blickar på mig.

Allt är fixat inför the big show. Jag längtar tills det drar igång. Jag har lyckats fixa alla tider med jobbet, och det känns bra. Just nu är jag lugn. Igår däremot, var jag inte lugn. Jag blev av med mitt extrajobb för att jag inte prioriterade dem före mitt riktiga jobb. Jag fattar ju att de vill att man ska jobba, så jag blev inte sur. Bara ledsen att jag inte klarat. Det är lite orimligt att jag ska prioritera dem före mitt riktiga jobb, så det var väl lika bra att jag slutade. Jag gillade det ändå inte så mycket.

Snart har jag lunch, då måste jag springa till 711 eller nåt.
hejj

Jag har verkligen en egen sång

Ingen fattar

Think

Konstig kö-dag, det är typ lite kö hela tiden. Som en liten naggande råtta på huvet. Det är nästan jobbigare, för när det är mycket blir det som en annan stämning i hela salen.

äh, nu gick det upp till 40, så nu ljuger jag också.

Det är så kul när jag försöker skriva här och det kommer en kö-storm. Då förändras liksom hela inlägget under tiden.
Jag har pratat ganska många gånger med en viss carolina som jag gillar. Det är roligt. Synd bara att hon inte ringer till mig, utan för att få en bil =)

Dumdidumdidum, nu är det lungt igen. Ikväll ska jag gå på coctailparty. Hoppas det blir trevligt. Jag har på mig min oanvända klänning och jag tror det är rätt så fint. Skit samma, jag kommer ändå inte träffa the man ikväll.

Men jag kommer träffa the bejb.
Byeyb

Ingen frågar när du kommer, ingen saknar dig när du går..

...Ingen delar din dröm, ingen frågar hur du mår.

Undrar varför man löser världsproblemen när man ska sova? Jag klarar alltid av allt när jag ligger i sängen för att sova. Då kommer alla tankar och allt jag borde göra. Jag skulle kunna göra allt på en gång, så inspirerad blir jag. Sömnen låter vänta på sig och allt annat fyller skallen. Hoppas på ett visst antal valerina forte ska lösa de problemen och låta mig uppfyllas med den underbara avslappnande känslan istället. Men kanske behövs defoxen, I dont know. Jag har ju inte druckit vin iallafall =)
Jamie är fortfarande min no1 och jag älskar att Göris också likes him. Det betyder att vi har nåt tillsammans. I like.
För annars är det så helvetes svårt att smälta in.

Jag vill inte vara den som är den men... Äh, jag vet inte vad jag skulle skriva.
Jag läste alla mina lunardagboksinlägg här om dagen. Det var faschinerande. Jag skulle vilja ha alla inläggen som en bok. En dagboksbok. Sen skulle jag också vilja hitta boken jag skrev mitt liv i den dagen jag ringde daniel. Jag vill veta vad jag skrev, men om jag känner livet rätt så hittar jag den om tio år och ångrar allt jag inte gjorde. Man ångrar bara det man inte gjorde.

Katten

I helgen var jag hemma i Kattne. Det var nice, jag fick festa båda dagarna. Vi hade släktkalas på fredagen hemma hos oss och det var trevligt. Jag grundade med vin och sen åkte jag hem till Marie och hade en underhållande spelkväll. Anneli stod för underhållningen, hon var skrattretande faktiskt. Lagom dålig förlorare.
Sen gick jag hem och Nils ringde, vi gick ner på stan och hittade Semmi, Martin och Jimmy. Det var roligt att träffa dem. Vi bestämde dejt dagen efter och sen följde Nils mej ända hem. Riktigt snällt av honom. Jag tävlade i Hallsta Hammar dagen efter och vi kom 9a. Inte så bra, men jag dansade helt ok. Måste bara ge mera.
Kvällen var lite kaotisk. Precis när jag skulle bege mig iväg hörde vi en smäll på baklongen. Shit nu hoppade katten, sa Tommy och mitt hjärta högg till. Vi bor på fjärde våningen, så det är en bit att ramla ner. Vi sprang ut på balkongen och hittade ingen katt. Jag som var påklädd sprang ner och väntade mig att se en spetsad eller platt katt. Men jag hittade inget. Det fanns ingen katt där. Tommy kom ner med en ficklampa och lyste omkring. Hela familjen letade febrilt i nästan två timmars mörker, innan Tommy fick syn på henne inne bland stenarna i skogen. Jonas och jag smög fram och precis när han skulle ta tag i henne smet hon in under en sten. Där satt hon och glodde på oss medan vi lockade med mat och gulliga ord. Till slut tröttnade jag och sträckte in handen och drog ut na. Hon hade klarat sig helt utan skador, var väl bara lite chockad. Hon har blivit lugnare efter händelsen, och vem kan klandra henne. Det måste ha varit läskigt.
Sen fick jag skjuts av mamma till Nils där jag mötte upp grabb-gänget och promenerade till lovley Robin Dalman. Där lekte vi lekar och drack vin. Sen fortsatte jag och Semmi och Martin till Statt. Halvroligt. Jag mötte lite folk jag gillar men mer blev det inte. En vandring hem i regnet blev mitt slut på lördagsnatten.
Söndagen var lugn, I love slappdag i Kattne.
Veckan har gått i lugnets tecken. I tisdags var det dock lite kaos när vi skulle ta oss till Uppsala. Ankis bil hade blitt trasig så vi fick åka tåg. Det tog lite extra tid, men jag var i gott sällskap. Anki och jag är ganska roliga ihop.
Träningen gick bra, det var en bra träning av Malin. Jag får lite nya idéer varje gång. Den nyaste idén är väl ganska rolig =)

50 i kö, tack och hej

Hey Baberiba

Jag var ju på inspelningen av Hey Baberiba för ett tag sen. Kollade in Parlamentet-studion också. Här kommer lite pictures. Det slinker nog in lite kattbilder också =)

lugn

Efter en långpromenad och samtal med mamma har jag lugnat ner mig. Allt är inte mitt fel, och jag kan inte stå till svars för andras trubbel. Jag säger inte att andra beskyller mig för det, det är snarare jag som tar åt mig. Jag är ju som en limklump, det har jag skrivit om förut. Att jag samlar på mig allt runt omkring mig och det fastnar som om om jag vore en klump lim. Suger åt mig som en svamp. En svamplimklump.

Sockerdricka:
"Jag håller distans för att jag inte klarar av att ha vänner. Jag går upp i förhållandet så mycket att det tär på mig. När jag inte får som jag tänkt mig bryter jag ihop och känner mig sårad. När jag vill mera än den andra parten blir mitt hjärta brustet. Jag måste hålla distans för jag klarar inte av att släppa känslan, jag klarar inte av att människor inte känner som jag, att de inte ser det som jag gör. Jag måste hålla distans för att jag inte ska dö inombords. Det är inte för att de inte skulle klara av att vara vän med den riktiga jag, för jag är inte så jobbig. Det är för mitt eget bästa, för att jag blir som en svamp som suger åt sig alla känslor som finns runt omkring mig. Mest dåliga, men också de bra. Jag förstorar upp de små sakerna och låter de komma in för långt. För långt för vad som är bra för mig. För nära, för mycket. Jag har ingen spärr. Det är därför jag irriterar mig på människor utan spärr, för jag har inte heller någon."

LunarStorm:
"Jag har suttit och läst gamla dagboksinlägg från gymnasiet. Vad ledsen jag var då. Trean var jättejobbig. Såklart att det finns bra minnen också, men jag kan bara komma på de ledsna nu. Hur jag förlorade två av mina bästa vänner. Jag ska nog inte ha vänner, jag förlorar dem bara. Samma sak på komvux. Då miste jag min bästa Maria på grund av egoism. Jag är så ego när jag är ledsen, bryr mig inte om någon annan. Det är som om jag projicerar all min smärta på de som står mig närmast. Som om det vore deras fel. Å förlåt mig, alla ni som råkat ut för mitt ego, förlåt att jag inte lyssnade. Förlåt att jag inte kunde se, förlåt att jag miste er, förlåt att jag inte kämpade.

Jag har kommit på att jag inte skaffar nära vänner längre för att jag inte litar på mig själv. För att inte skada mig själv. För jag går in i förhållanden så mycket, och tappar spärren för distans. Nu för tiden har jag en distans till alla, jag litar inte. För min egen skull. Det är inte så att folk inte duger, absolut inte. Men för min skull så väljer jag att hålla distans och skona mitt hjärta från sånt som skulle kunna trasa det. För jag tänker annorlunda, jag tolkar annorlunda. Så det bästa är för alla om jag håller avstånd. Jag blir gärna din vän, men akta dig och mig."

Homewrecker

Jag tror att sambon har städdille den här veckan. Hon har aldrig förut klagat på mig så mycket, och aldrig varit så renlig. Förut har jag tyckt att hon varit orenlig, men jag tror hon fått nåt slag av äckelmage nu, för hon städar som en tok. Köper nya grejor till lägenheten och jag kan känna spänningen från henne, hur hon nästan vill att jag ska flytta ikväll. En liten del av mig vill det också. Jag vågar inte ens säga till henne nu när hon dammsuger att jag dammsög lägenheten igår, för då kommer hon säkert klaga på hur jag gjort det.
Känns som en dubbelmoral när hon har så stökigt och sen klagar på mig. Hon får mig att känna mig liten och äcklig. Jag har aldrig klagat på henne, vare sig när hon slängde mina ägg, allt hennes hår i badkaret, berget av disk jag inte vågar diska, hur hon klagar på Kurre men älskar Tjejen. Jobbigt. Tur att jag står kvar i bostadskön.

Grymt

Idag fick jag presentcheck på NK för att jag svarar av så bra i växeln, och när jag stannade extra under datastoppet fick jag 200 kr på Akademibokhandeln. Det känns inspirerande och roligt. Jag gillar ju att lyckas.

Jag saknar nu, men jag måste ha distans för min egen skull. För andras också, jag har en tendens att dra ner andra in the dirt känns det som.

Sorg

Kattis säger att hon ska ge bort Kurre, min enda kärlek just nu. Den enda som håller mig varm om nätterna, den enda som vill ligga nära fast jag är miffo. Jag blir så ledsen, vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill flytta och ta honom med mig. Jag bor faktiskt också här, jag vill ha honom! Ha honom här och krama honom.
Fan. Kan inte nåt bara gå som smort...

Självkänsla

Idag har jag gjort snabb-pizza. Man köpte en burk med deg på tub och medföljande tomatsås. Det var coolt, jag ska köpa det oftare. Jag skulle smaka av den nu och brände mig på läppen.

Jag funkar fortfarande inte som jag ska. Allt känns upprört. Fast på samma gång väldigt lungt. Antingen är det lugnet före stormen, eller ska det bara vara såhär. Jag kanske är den här som jag är nu. Men jag måste inte känna mig fel. Jag måste förstå att jag är den jag är, och ingen annan. Det är här och nu som jag mår och finns. Det är nu jag ska ta hand om mig.
För imorn kanske jag vaknar och är död.


PizzaTime!

Jag kan inte andas...

...ordentligt genom nästan, så jag måste sitta med munnen öppen, vilket ger att jag spänner käken vilket ger mig huvudvärk och torka i munnen.
Jag är tom och full på samma gång. Full av funderingar. Hela veckan har gått fort och jag har inte hunnit tänka.
Det känns som ett ultimatium. Som om jag måste välja, eller bara strunta i det. Jag eller du. Det tär på mig. Det tynger mig.
Jag blir skamsen när jag tänker såhär, som om jag inte får lov att må dåligt på min nivå för det finns folk som ha det värre. Då kan inte jag klaga, för jag måste tänka på alla de som inte har det så bra som jag. Men jag blir så arg, för jag borde få vara nere utan att bli ännu mera nere för att jag inte har rätt att vara nere.
Jag måste ta mig i kragen, men jag vet inte hur. Jag känner mig så isolerad och ensam.

Jenny var hos mig igår och såg hur jag bor. Det var roligt, men jag kände mig ganska tråkig. Allt jag gör känns halvhjärtat, kanske borde jag vara mera ensam nu. Tills jag förstår. Eller nåt...

Åh, jag menade ju inte så.

suck s

Panik

Jag fixart inte, jag vill inte hat så här, jag vill ju bort från det.

Rasta

50 i kö i två timmar. Jag hatar tunnelbanor som ställs in, regn, elaka männsikor som skäller på mig fast det inte är mitt fel, människor som inte kan använda sina jävla ben och gå några få kvarter och framför allt att kön aldrig tar slut.

Men jag älskar snälla norrlänningar som ställer tokiga frågor.

95

Dödens dö

Helg

The best of the West end var bra. Anders var fantastisk såklart. Han upträdde med fyra andra musikalartister som turnerar runt med den här showen, och han överglänste dem alla. Jag saknade en del låtar, men jag fick iallafall höra Heaven on their minds, fast på svenska. Den låten är så bra, jag älskar den.
Jag är inne på en helvetesperiod på jobbet. I snitt börjar jag jobba 7 varje morgon. Det är lite halvträligt att gå upp vid fem, halv sex varje morgon. Jag är ju inte den som gillar att kliva upp ur sängen, så det är en plåga att tvinga sig upp när klockan ringer. Jag gillar visserligen att det är mörkt när jag kliver upp, och att det inte är så mycket folk på tåget och tunnelbanan. Det är skillnad när jag börjar nio och åker efter åtta, då är det fullt. Det är jobbigt att behöva stå hela vägen till jobbet. Ännu jobbigare är det när folk blir sura för att man sätter sig bredvid dem.
Det är surt när folk sitter på de två yttersta platserna på tåget, och de två mot fönstret är tomma när folk får stå. Jag tycker det är lite irriterande att de inte kan flytta in sig, för det är svårt att tränga sig in där när det inte finns så mycket plats att tränga sig in på. Men sån är jag.

Internatet var kul. Det var bra att vi åkte. Men jag var så supertrött på lördagen att jag var tvungen att gå och lägga mig. Pinigt. Men vi sjöng julsånger och det var roligt. Synd bara att vi inte sjunger de fina gamla vanliga låtarna. När jag gick på gymnasiet hatade jag de låtarna, vi sjöng de till döds, men nu saknar jag dem faktiskt. Jag gillar ju julen, och jag är nog ganska gammalmodig. Jag vill faktiskt höra gläns över sjö och strand och det strålar en stjärna. Men ICKE! Vi ska sjunga en cowboyjulsång där vi sjunger pangpang jättefort. Jag fattar inte vem som kommit på att vi ska ha de låtarna. I blame Ove.
Men en låt vi sjunger är jättebra, den är så vacker att jag blir rörd. Det är Robert Wells som gjort nån verision av Chestnuts rosting on an open fire. The christmas song heter den. Finfin.

Kö kö kö. Mycket nu på morgonen.

Teh stars

Andreas, Anders och Daniel

RENT

Igår var jag och såg RENT. Det var intressant. Jag såg den när den var på turné 2001 tror jag det var, och blev tokkär. Men då var det inte riktigt samma skådespelare som sist. Nu hade Linus Wahlgren rollen som Roger och Linda Bengtzing var Mimi. Jag var jättenervös innan, för Linda har ju inte riktigt den stämpeln som passar in på rollen som knarkare. Men hon var ok faktiskt. Jag kan inte få ur mig bilden av Kristin Meltser från Hey baberiba när hon sjunger "jag knarkar så bra". Kanske borde jag inte ha sett det innan jag såg föreställningen. Men hatten av för Linda faktiskt, det kan inte vara lätt att göra rollen, speciellt inte efter hela historien med Magnus Hedman och allt som skrivits om henne nu. Hon har en vacker röst, förutom när hon tar i, för då låter det ansträngt och illa. Hon gör inte "ut i natt" lika bra som Therese Andersson gjorde i förra omgången, det känns lite tramsigt. Som om hon inte vågar spela ut, och när hon gör det i vissa stunder blir det bara fånigt. Men hon är godkänd.
Linus imponerade i sin roll, men han var ju med i förra omgången med, fast då som ensamble. Han har väl haft bra chans att studera rollen som Fredrik Swahn gjorde så superbra. Han sjunger jättebra, och går in i rollen bra.
Jag blev även impad av Lars Säfsund som spelade Mark. Visserligen var han också med i ensamblen förra gången, men ändå. Han sjunger jättebra och hade bra energi för den rollen.
Stjärnan var såklart Daniel Engman. Han är den allra bästa, och jag älskar honom djupt. Han och Conny Bäckström lyfter föreställninen tycker jag. De känns så säkra, och jag kan inte sluta gråta när Angel dör och Collins sjunger sin låt på begravningen. Det är så himmelst och vackert och underbart och jag kan inte ens komma på alla fina adjektiv man kan beskriva hans låt med. I love.
Summa sumarum, så blev jag rörd. Även om typ alla texter var annorlunda, det kändes som om de ville göra nåt nytt av det och bytte ut alla möjliga små ord här och där. För mig, som är en junkie på RENT-låtarna, kändes det som om jag blev lurad. Varför ändra på orden? I vissa texter bytte de typ bara tempus eller böjning på orden. Det kändes lite patetiskt. Låtarna var bra innan, nu var det bara ett irritationsmoment. Om man inte sett den förut skulle man nog inte reagera på det, för det är bra texter. Men jag blev irriterad. Det var som om de översatt de engelska texterna igen, för de var ganska direkt översatta från engelska. Kanske beror det på att det varit mycket RENT nu, med filmen som kom för ett tag sen.
RENT-feber, I like =)

Ikväll blire the best of the west end. Det ska bli superkul. Anders Ekborg är med där, och han är ju ännu en älskvärd favvo. Han, Andreas Nilsson och Daniel Engman är the best.

Vinet

Vinet. Det är alltid vinet som spökar. Men gott är det, jag gillart. Speciellt känslan jag får. Slappnat av. Japp,allt är avslappnat.

Idag på 45 minuter visar de nån docu om bögar, och såklart drar det upp Johans död. Johan som blev mördad och nedstoppad i en brunn i Katrineholm. Som blev mördad för att han var bög. Johan som var en av de snällaste jag kände. Han red i samma ridgrupp som jag och jag gillade honom. Vi brukade skratta tillsammans. Jag påstår inte att jag kände honom, men jag vet att jag gillade honom. Han fixade inte allt som gällde hästar, men vi hjälptes åt. Det var lite chockartat när vi hörde att han var död. Vi hade en till som dog i våran ridgrupp, en gammal man som var blind. Vi hade alltid pipande apparater vid varje bokstav i ridhuset så han skulle veta var på manegen vi var. Jag glömmer aldrig när Bengan sa att han var död. Vilka tragedier. Det känns konstigt att Johan blev mördad, för man kan inte veta vem som ska dö. Det konstigaste var väl att jag kände honom. Jag har känt en som blev mördad. Det är så tragiskt.

Shit, han är så läskig, pastorn som hatar bögar. Hans ögon är helt hysteriska. Han är galen. Alla är galna, vadå vem tror du att du är som tror nånting om Gud. Du borde akta dig för att ruttna i helvetet för det du tror.
Jag tror att man får tro vad man vill, Gud älskar alla ändå.
Var det Gud som skrev bibeln?

Jag är inte gjord av sten

Shit, hur deppig kan man bli? Jag hittade inte en gata, då frågade kunden nedlåtande om jag var ny, och då började jag nästan gråta av ilska och lessenhet. Jag är kall, trött och hungrig och vill bara hitta nåt.
Känner mig ledsen på världen, jag vill inte känna mig skyldig. Jag vill vara mig och göra det jag vill. Även när jag inte vet vad jag vill.

Det är inte mitt fel.

Suck

Åh, jag skrev just ett bra inlägg, så försvann allt. Surt.
Inlägget handlade mest om att jag måste lägga om mitt liv och bli sundare, för jag känner att min kropp inte gillar mig.
Sen skrev jag att jag såg en bra film igår, the Guardian. Jag gillade den jättemycket. Jag hade inga förväntningar på filmen, men både Aschton och Kevin var superbra. Se den.

Min favosnygging är här idag. Mumma

Popcorn med för mycket salt

Det har jag gjort. Kan du tänka dig? Inte jag heller, men så är tyvärr fallet.
Jag har tävlat idag. Det gick dåligt. Enda glada saken var att jag fick en 2a av Noregran. Det var kul. Men ändå inte eftersom jag inte litar så mycket på honom längre. Men men. Jag gillar att dansa med Mattias. Det är kul, han är duktig. Och jag slog ett par jag ville slå. Annars var det rätt pissigt idag. Men jag träffade Sofie, det var roligt. Vi pratade barn. Hon har ett på g. Spännande.

Jag har druckit vin och tappat mitt omdöme. As usual. But I like känslan. Avslappnande. Även om det är svårt att stava. Så gillar jag mig nu. Eller avskyr mig, det är svårt att säga.
Natten var bättre än sist, men ändå inte som jag skulle önska. Känner mig schitzofren. Ena vill ha the dream not coming true, den andra vill vara boss mit maskering.
Jaja, over and out skulle jag tro.
bye

Skräckblandad förtjusning

Ska den här gången bli annorlunda? Det är inte jag som uppoffrar mig den här gången, jag får det serverat. Tror jag. Kanske blir det precis som alla andra gånger, kanske blir det inte det.
Ska jag bli varm i magen eller kall i hjärtat?
Ska jag bli uppskattad eller utnyttjad?
Ska jag lyckas hålla modet uppe och säga det jag vill ha sagt?
Jag ska iallafall vara bättre än sist. Allt ska vara bättre. Inga ledsna tårar, ingen smärta.

Imorn ska jag till Ludvika och tävla. Då kommer jag få se Daniel hoppas jag. Jag har inte sett han sen Öland, undras hur det känns? Jag såg honom på film här om dagen och kände nåt jag inte känt på länge. Men vi är på så olika plan. Så olika men så lika. Men jag saknar våra övernattningar och positionspåhittande (inget snusk) på nätterna.

Kiss me beneath the milky twilight
Lead me out on the moonlit floor
Lift your open hand
Strike up the band and make the fireflies 
Dance silver moon’s sparkling, so kiss me

Hur orkar jag?

Jodå, det är inte så svårt. Jag var i Norge igår, och på vägen hem stannade vi i Örebro och dansade till Blender och Gamblers. Det var ganska kul, träffade nya vänner. Jag kom hem vid tre på natten, duschade och somnade tidigt/sent. Sex timmar senare hoppade jag upp (inte) ur sängen och begav mig till Jarmeus. Klockan fyra slutade jag där, och sen började jag kl fem på Taxi, där jag nu ska jobba fram till 01. Känns ok. Imorgon börjar jag 12, så det är ok.



En jätterolig bild från aftonbladet, titta på gula texten uppe i högra hörnet. Varför inte bara se att bilden är nedskuren så mycket så det står snopp? Fast det var ju roligt för mig =)

Klass-samhälle?

Igår jobbade jag på Jarméus, och det var en liten kille som skulle pröva skor. Han föll för ett par rosa Timberland-skor som var jättefina. Men mamman vägrade köpa dem till honom för att de var rosa. Han började gråta och var jätteledsen för han ville ha de skorna. Jag tänkte på det där efteråt. Varför kunde han inte få de rosa skorna han ville ha? För att han var kille? Kan inte killar ha rosa skor? Ska barnen redan vid 3 år få veta att det inte är okej att ha på sig vad man vill?
På dagis leker de familjelekar och ingen vill vara pappan, för de sitter bara i en soffa och läser. Barnen får så himla tidigt veta hur sammhället ser ut, sen klagar vi på att det måste ske en förändring. Varför inte börja där? Ge sonen rosa skor. Låt flickorna spela fotboll eller leka i leran. Låt pojkar gråta om de vill, gå på ridskola eller dansa balett. Säg till barnen att alla får vara med.

Kaj Pollack, är inte det nån känd människa?

I wish

Jag vill inte att min stad ska gå vidare, jag vill att den ska vara som den alltid varit. Jag vill att när jag kommer hem, ska alla vara som förut, alla ska kunna träffas och jag ska kunna gå tillbaks till den jag var då, till den tiden då jag hade roligt. Kunna glömma nuet och gå tillbaks till de glada stunderna jag hade ute med mina vänner. Jag vill inte att nya människor ska växa upp och ta våra platser, ta över de liven som vi levde. Nu finns det nya sortes människor, nya ungdomar som försöker hitta sig själva.
Jag vill inte att mina vänner ska växa upp och skaffa sig lyckliga liv, jag vill inte att de ska gå vidare. Jag vill bara att de ska finnas där för mig. När jag är här. När jag behöver påminnas om hur det var, när jag behöver glömma hur det kommer bli. Glömma att allt förändras.

Jag ser på en vacker, tyst film. Heaven heter den. Med min favvo Giovanni Ribsi. Den är ok, men lite mystisk.
Idag lät jag bli att gå på en fest. Det hade varit roligt att gå, men det är inte mitt liv längre. Jag vill jättegärna träffa mina gamla klasskompisar, men jag kommer nog bara få ågren över nåt, eller bara inte passa in.

Vad väntar jag på?

Call me Tilla

Fick ett roligt samtal. Det värmer att någon tänker på mig. Ibland iallafall. Även om det kanske inte är något samtal jag gått och väntat på, men ändå. Det förflutna kommer ikapp, bara det inte är ett mistake. Jag vill inte vara elak genom att vara snäll.

Jag jobbar igen. Ovanligt. Jag hade utbildning idag mellan 9-16, sen fick jag jobba till 17 för att det var eftermiddagsrusning. Nu jobbar jag igen, för jag erbjöd mig att hjälpa nån som ville bli av med sitt pass. Jag tänkte att det är ganska bra pengar när det är fredagkväll och mertid. Så fick det bli. Imorgon kommer mamma och Tommy och sätter upp mitt bord. Det ska bli skönt, det känns liksom inte klart utan det.

Fyra timmar kvar. Igår ringde en känd Taube till mig. Det var roligt.

7 sekunder

Nytt rekord må jag säga. Det kändes ju nice.

Gårdagen spenderades på jobbet fram till klockan 23, sen hem och stress-supa/äta/byta om/sminka mig för att sen dra till Café Opera. Lite ostadig på benen ställer jag mig i baren och blir direkt bjuden på en drink av nån kostymsnubbe. Visst, tänker jag, bra med gratis sprit. Det var halvroligt där inne, jag satt mest i en soffa och drack champange. Fast jag dansade lite också, det är ju ett måste.
Jag och Kattis dras in i en limo och ska få bada bubbelpool och grejor, men när vi kommer till hotellet så får vi inte komma in för vakten. Snacka om att känna sig som en callgirl. Fast det var nog det bästa, för sen försvann alla andra och han ville dra in bara mig. Jag blev lite skraj, för jag ville ju inte. Samtidigt kände jag mig taskig, för han hade ju betalat mycket för rummet. Men wtf, jag kan ju inte ställa upp på vad som helst.
Sen hittade jag Kattis igen och vi skulle in på labbet tror jag. Men så ville de åka hem och jag hittade en söt fotbollsspelare som också fick följa med hem. Det visade sig att han spelar i AIK och var jätteglad för att de vunnit derbyt igår. Han var nice.

Ikväll ska jag ha dejt. Med en speciell person. En som finns där. Även om jag är dålig och dum. Det finns inte många såna. Men jag har en.

tidtid

Shit, det här jävla passet tar ju aldrig slut. Jag är trött på den här stolen, jag får träsmak. Det har aldrig gått såhär sakta att genomlida ett pass. Annars brukar det vara ok, men fan vad jag är trött nu... Gaaah. Fast det är riktigt skönt att få taxi hem. Slippa fucking kollektivtrafik, som jag egentligen älskar btw.

hej

Plut

Kanske blire inget Borås, jag har inte råd. Kanske blir det istället Bryan om jag kan hitta en billig biljett. Känns nästan lite skönt att inte åka, vet inte varför. Jag vill ju se tävlingen, för det är en ranking, och de flesta ska dit, men jag kan inte ta mig råd till det. Plus att när jag är på en sån tävling och åker själv bara för att titta så känner jag mig ofta väldigt ensam, för alla är så upptagna med att tävla eller vara med dem de är där med. Det är superkul att titta, men kanske inte värt det den här gången. Vi får se.

Jag är hungrig nu, och det är en timme och 20 minuter kvar tills jag får gå på lunch. Jag kanske kan smita i mig en liten frukt på min lilla rast alldeles strax. Eller lite chilinötter.

Igår var jag hemma i Kattne. Jag hittade gamla dagböcker och brev från högstadiet. Vad roligt det är, fast samtidigt lite sorgligt. Jag var jättekär i en kille som säkert var lite intresserad av mig också, men jag vågade inget, för han var inte rätt kille att gilla typ. Det var ju väldigt viktigt vad andra tyckte liksom. Surt, jag önskar jag hade skitit i alla andra och bara kört.
Breven var också roliga att läsa, de var mest från Jenny under Gotlands-perioden med Elin. Vi måste ha en brevkväll nån gång plumsis, så vi kan komma tillbaka till de gamla goda tiderna =)

Oooh, nu kanske Jonas Inde precis ringde mig, eller kanske inte, I dont know. Men det skulle vara coolt. I like him.

Rufsis =)

Val

Den 23 september är det dubbelfest. Då spelar Bryan Adams på hovet och så har Ladies night sin föreställning i Globen. Jag gillart inte riktigt. För det första är jag inte hemma den kvällen, för det andra så är det väl dumt att man tar två stora föreställningar på samma kväll? Känns det inte lite fånigt att en stor artist som Bryan ska vara på Hovet och tre svenska artister i stora Globen. Eller Hovet kanske är lika stort, jag vet inte. Jag har inte varit där.
Känns jobbigt att jag inte är hemma, jag hade tänkt att chansa på att få sista minuten-biljetter till Bryan. Jag gillar honom. Det är inte många som jag känner som gillar han, det kanske är lite för gammalt, jag vet inte. Mycket jag vet inte i denna blogg, men men.
Summa är att jag gillar Bryan. Han har bra låtar och en skön röst. Jag har tre skivor som jag älskar. Alla låtar. Det är lite konstigt egentligen att jag inte anger honom som idol när någon frågar. Det är nog honom jag har flest skivor med av alla artister jag gillar. Fast å andra sidan så ligger de flesta låtarna på min dator, och där har jag kanske mera skivor med olika artister.

Ojoj vilket svammel.
Jag skulle skriva om att det är dumt att inte Bryan får vara i Globen, och att det är två stora saker samtidigt som jag vill se, och att jag hatar att jag inte är hemma då. Slut.

Idag ska jag åka till Linköping och sova hos Carl Sääv och sen fara till Karlskrona imorn. Egentligen vill jag åka direkt till Kna ikväll och sova hos piraten, men det va för dyrt. Jag har fått pengakris nu, det känns föga roligt. Det är två veckor kvar till löning och jag är stranded. Men imorgon ska jag ha skoj, Linus och jag ska tävla mot varandra, det ska bli exciting. Hoppas vi kommer på samma plats eller att jag vinner över honom. Men det lär inte hända, han är tokbra, och hans girl är också bra.

Nu är det bara 37 minuter kvar, idag har dagen gått fort. Skönt, undrar vad det beror på. Varför det gick fortare idag än igår. Kanske för att jag hade så ont igår. Igår var jag och Jennöh på nån bar och lyssna på nån som spelade. Det var roligt. Mest för att det var vi två. Det var hög volym och danskopior av oss. Nu kommer vi inte ses på länge igen, inte på hela helgen.

wish me luck in helgen. pusshej

Aj

Jag har fått hörselgångsinflammation. Det gör svinont. Jag kan inte svälja eller gäspa. Vilket är lite jobbigt när jag är hungrig och trött. Jag tog en ipren förut och hoppas den hjälper mot smärtan snart. Jag har jobbat i flera hundra timmar, sen 12.
Ojoj, nu är det storm här. Det har tagit typ 2 timmar att skriva dessa fyra små rader. Vi har haft konstant kö tror jag. Men nu är det lugnare. Fast snart börjar det nog ringa mera om det börjar regna.
Ikväll ska jag vara med Jennöh. Det ska bli roligt, det var länge sen.
Å vad ointressant jag är idag...

historia

Gud vad jag är rolig ibland:

"Jag vann precis en miljon på lotto, min mamma har skaffat en extra lägenhet till mig, jag är lyckligt kär och ska gifta mig, min bästa vän ska också gifta sig, solen skiner, våren är här, jag ska få en roll i en storfilm, min dröm om Island har blivit sann, min femte bok ska snart ges ut, mina hästar mår bra, alla andra djur också, jag är lyckligast i världen och idag är det första april.

Jag är fortfarande lite bakis och inte ett dugg rik. Jag har inga stora drömmar som blitt sanna, jag ska inte gifta mig och det är inte vår. Fast solen skiner, och jag är nog ganska glad.Tillsvidare."

Natt-tankar

Nu sitter jag här på jobbet igen. Det är ganska lungt, på en måndag händer det inte så mycket. Jag ska jobba i sju timmar till. Det blir bra med pengar det. Jag har suttit och kollat massa tågresor hit och dit och nu tror jag att jag har allt klart. Men frågan är om jag ska våga chansa på att inte boka en biljett på fredag, utan hoppas på en sista minuten-biljett. Det är halva priset på sista minuten, men risken finns ju att de är slut. Det kan ju ske, och jag måste ju komma dit. Kanske att jag kan vänta tills torsdag och beställa en sista minuten, men vågar jag det? Det kan ju vara värt 300 kr när man är fattig.

Det är så roligt med männsikor som ringer och svamlar nåt om tex kostnader och så och sen bara lägger på när de får höra priset. Som om vi var nån slags automat. Man kan väl vara trevlig? Fast å andra sidan så gör det inget, då slipper man vara trevlig tillbaks om de har varit jobbiga.

Första tävlingen på lördag, det ska bli skoj. Jag ser fram emot det jättemycket. Jag gillar att tävla med Carl. Han e skoj. Tänk att det var en blinddate första gången vi skulle tävla. Linn hade hittat nån som ville tävla med nån, och hon frågade mig, jag sa ja. Så när jag kom dit blev jag presenterad för honom och det kändes bra när vi tränade. Vi kom femma. Det var halvbra eftersom det var i D. Jag borde ha vunnit. Men men. Nu ska vi tävla i C och det bästa vi har kommit är nog fyra tror jag. Det vore roligt att få ihop många poäng och ta oss upp en klass. Fast vi skulle nog inte klara oss så superbra, jag vet inte. Det är egentligen roligare att vara bra i en klass lägre än att vara dålig i en klass bättre. Men nån gång ska jag ta mig till A-klass. Nån gång...

Raknat

Idag fick vi frukost på jobbet, det var väldigt trevligt. Det fanns all slags frukost, som på ett hotell. Myspys, tidigt på morgonen. Jag var här jättetidigt idag, men lyckades ändå logga in två minuter för sent. Måste skärpa mig. Nu är klockan snart halv elva och jag vill gå och äta. Idag ska jag hitta till mcdonalds och hinna äta. Igår bokade jag in mig på massa extrapass på natten. Money! Men det krockade lite med min norgeresa, vet inte hur jag ska lösa det... Antingen kan jag kanske åka nästa möjliga helg. Fast det vore roligt att åka då, eftersom jag vill dansa till Blender på tisdagen. Men å andra sidan är det inte så roligt att gå ut och dansa längre. Hela resan kommer kosta pengar, om jag inte åker kommer jag tjäna massa pengar... Vi får se.

Det blir lite långtråkigt såhär på förmiddagen. Efter lunchen går det fortare, vet inte varför. Men allt går nog sakta idag eftersom jag längtar tills jag slutar. Mamma ska komma till mig idag och sova kvar hos mig. Det ska bli roligt, jag saknar henne.

Å nu ska jag rasta mig.

Zombie

07,10 är klockan och jag har varit vaken över en timme... Jobbar gör jag också. Det går bra. Men det är jobbigt när jag är så trött, för jag måste ju vara lite alert, så jag inte svarar fel. Kul om jag svarar typ hej det är Tilla eller bananhammock eller nåt.
Igår var jag och Jennöh på gratisbio. Vi såg Sök. Den var... annorlunda. Vi diskuterade den länge och väl för att försöka förstå, men det gick inte så bra. Jag hade trott att det var en komedi om internet-dejting, och att jag skulle skratta, känna igen mig. Men det var mer en film om relationer och depp. Eller jag vet inte. Konstig var den. Men det var många bra, stora skådisar i filmen, så den måste ju vara bra.

Häromdagen hittade jag damm i mitt hår. Jag undrar om det betyder att jag blir gammal. Det tänkte jag igår också, när jag ville ha öronproppar på bion. Så kände jag i söndags också, när vi såg på bio. Då dog jag av ljudet. Tänk att se en skräckfilm eller värsta actionfilmen och hata det för att man blir döv. Jag kommer säkert vara en sån där kvinna som genomgår kriser vid varje födelsedag, skaffa yngre älskare, åka på suparresor vid 55, och färga håret rosa.

Imorgon kommer mamma till mig och vi ska göra IKEA. Jag ska köpa sängbotten, det ska bli skönt. Nu sover jag på en luftmadrass. En lyx-luftmadrass, dock, för jag brukar sova på en sån där luft/vatten-madrass, alltså en sån där platt röd/blå sak. Nu har jag en tjockare, från Rusta! Den ligger på min snabbt ihopsatta sängbotten som en provisorisk säng så jag slipper bo på golvet.

Å, nu ringde det en som lät som min gamla musiklärare, och han hade nästan samma namn. Roligt.

Ojoj, nu har det ringt oavbrutet sen jag började skriva. Nu är klockan tio i tio. Men det är ganksa kul när det kommer på rad och man får prata med hundra männsikor på så kort tid liksom. Jag har säkert tagit 140 samtal sen jag började. Så många männsikor jag kommer prata med innan jag dör. Mer än de flesta. Inte för att jag kommer prata med dem på nåt socialt vis, bara i typ 15 sekunder med varje, men ändå =)

Nu ska jag svara av lite mer. Klockan är tjugo över tio och jag har nästan 6 timmar kvar på jobbet!
Pusshej

Den perfekta festen

Fick jag uppleva i lördags. Det var skitrolig. Många människor var här och alla verkade ha trevligt. Kvällen bjöd på mycket god bål, presenter, varma rum, inget umgänge på balkongen, popcorn och päronkrig, bad, utespring och en massa naket.
Idag har jag vaknat och sett på tv. That´s all. Så skönt. Jag ser just nu på Fling, det nya dejtprogrammet som jag fick komma på casting för. Men inte kom med i. Ganska skönt må jag säga, det verkar väldigt fånigt. Men men, det kanske är avundsjuka för att jag inte kom med.
Jobbigt att tjejerna inte får se honom i början, de tror ju nåt helt som inte stämmer.
Nu ska han få klämma på dem, och han darrar ju. Usch vad jobbigt för han.

Imorgon börjar jag jobba på riktigt, jag ska ha mitt första pass. Det ska bli väldigt roligt. Och spännande.

Nu ska jag svulla i chilinötter.

Jobb jobb jobb jobb

Gudars. Jag kan inget. Vi har träning på beställningar och jag kan fan inget. Det slår slint och jag är så himla trött. Jag har säkert missat allt vi skulle fixa på provet och jag är slut i hjärnan. Orkar inte misslyckas mera. Jag har haft så mycket sista tiden. Veckan har gått så otroligt segt. Snabbt, men jag har inte haft nån tid för nåt. Upp nio och jobba kl tio på Jarméus. Sluta kl 14.30 och skynda till bussen hem, byta väska och typ kissa för att sen skynda till tåget och till Taxi där jag börjar kl 16. Sitta där till kl 22 och sen vara hemma vid 22.30. Snacka strunt med Kattis och lägga mig sent. Igår såg vi film med Annika (världens sämsta film, Venon hette den tror jag.) och jag somnade inte förrän vid tre nån gång. Och sen upp tidigt och jobba på Jarméus, sen vidare till Taxi och gjorde fucking provet. Jag orkar inte... Imorn är sista dagen, då ska jag jobba 10-22 och sen är jag l e d i g! Vi ska förbereda inför festen på lördag. Hoppas folk som inte har svarat antingen svarar, eller kommer iallafall.

Gaah vad trött jag är.
Nu böjar vi, jag orkar inte. Men om en dag är jag fri!

I'm Jacks broken heart

Den här helgen har varit den värsta på länge. Fast med vissa ljusglimtar. Det började med att jag satt i bilkö i en timme innan jag fick fart på bilen och kunde åka hemåt. Jag åkte på nån ny slags väg som jag inte sett förut, trodde jag var närmre än jag var och blev toksur när jag insåg att så inte var fallet. Sen kom jag hem, åt chips till middag och fick för mig att jag skulle gå ut och kolla läget. Sen kom jag på en bättre idé, jag tar bilen. Jag hade ändå inte druckit nåt. Så kör jag in på en gata och parkerar nere på stan. Då kommer polisen och ger mig 600 kr i böter för att man tydligen inte fick köra där efter kl 22. Polisen va otrevlig tills jag började gråta. Då blev hon snäll. Så åkte jag hem igen, luften gick liksom ur mig. Somnade i soffan och missade ett samtal jag väntat på. På lördagen åkte vi till lägenheten och packade ur. Massa skit och trist fanns det där. Jobbigt att komma hem och packa om allt som ska med hem. Sen åkte jag och Jenny och Anna till Björkvik och skulle titta på Final Warning. När vi kom dit fick vi betala 180 spänn för att se dem. Jag drack min passoa jag hade med mig och blev tokfull. Somnade nästan i bilen på väg hem. Sen gick vi hem till Håkan och satt där en stund. Jag och Anna gick i förväg till statt. Jag trodde jag glömt min mobil, och skulle gå tillbaks till Håkan. Men jag hade den i väskan. Jag blev fullare och såklart så gjorde jag min vanliga grej, som alltid.
Hittade ragg och fick typ stå ut i två timmar. Sen var jag på väg hem, blev uppringd, återvände och förnedrades helt frivilligt. Somnade och vaknade av huvudvärk och konstig dröm. Fick gå hem i värmen, så jag blev svettig.

Det var den dåliga verisionen. Här kommer den bra.
Jag åkte hem i fredags efter en bra dag på jobbet. Köpte mina snygga skor till halva priset och de satt perfa. När jag kom hem fick jag åka och visa upp Hubbe för grannarna. De tyckte han var fin. Det tycker jag med. Sen åkte jag ner på stan och fick böter, oroade mig vad mamma och Tommy skulle säga, men de tog det bra. Det var skönt.
På lördagen åkte jag och Mamma ner på stan och till Jysk. Jag träffade Patrick, det var roligt. Sen mötte vi upp mormor vid en loppis och vi köpte bra saker. Sen for vi till lägenheten och som tur var hade mormor med sig kartonger som hon frågade om vi kanske behövde. Ja, sa vi, det behövde vi ju. Så hjälptes vi åt att packa allt och forsla hem det till mamma. Jag och mormor packade ner allt i andra kartonger sen och det gick jättebra. Sen åkte hon hem. Jag tog en lång dusch och gjorde mig iordning jättelänge. Skönt. Jenny och Anna hämtade upp mig och vi åkte till Björkvik. Det var roligt att träffa Micke och Basse och de igen. Jag träffade även kusin 2 och det var kul. Sen for vi in till stan, jag hittade massa Kent-skivor och spelade bra låtar. Sen gick vi till statt. Jag var lite med Therese och hade spanat in nån grabb som satt i nåt gäng som hon kände delar av. Så vi gick dit. Jag kände mig lite malplacerad, men så kom det en kille och satte sig bredvid mig och sa typ, visst finns det många idioter. Verkligen, sa jag. Sen satt vi och snacka. Vi lekte typ "I dare you" och fick varandra att göra konstiga saker. Riktigt skoj! Sen gick vi hem och det va nice. När jag gick hem därifrån så kom samtalet jag väntat på, lite awkvard först med jag slog rekord! Sen somnade jag och när jag kom hem efter en promenad tog jag en kall, skön dusch.

Så olika saker kan se ut från två olika håll. Antingen har jag haft en dålig helg, eller en bra. I dont know. Just nu har jag lite bakfylleångest, så jag väljer nog det första alternativet.

Vad har jag att vänta?

Hej

Sitter på mitt nya jobb, eller på en utbildning inför mitt nya jobb. Det går bra, jag klarart relativt bra. Tror jag fixart till slut. Idag är jag superttött, satt uppe sent inatt och kolla på fantastiska Zoolander och snacka med sambon =)
Imorgon ska jag provjobba i en skoaffär i Lidingö c, det ska bli skoj. Jag älskar skor. Snacka om mycket skor man kommer köpa på personalrabatten! Om jag får det såklart... Om jag får det och om jag är kvar på F&S så har jag tre jobb. Historien upprepar sig, så var det ju förra våren också. Men jag klarart! Jag kan ju lägga schemat själv, så det blir nog bra.
Nu börjar vi!
hej!

Slut snart

Jaha, nu är det bara två dagar kvar här. Sen börjar mitt nya liv. På riktigt. Ett riktigt liv, ett med eget boende, räkningar, jobb och skattesedlar. Läskigt, men jag är nog mer än redo. Jag har ju tränat hela sommaren på telefonjobbet. Det ordnar sig.
Jag är trött idag, jag sover ju inte på nätterna. Jag sover skitlänge på dagarna, jag är asdålig på att gå upp tidigt. Jag ska välja tidiga pass på Taxi så jag lär mig att komma upp på mornarna. (stavning?)
Mitt nya liv. Ja just det. Det kan jag ju inbilla mig. Jag blir inte någon ny människa bara för att jag startar en ny era i mitt liv. Jag är fortfarande samma männsika som tycker samma saker. Som känner samma saker, som gillar samma saker. Jag blir inte bättre bara för att jag inbillar mig det. Jag måste byta inställning till det där, jag tror alltid att jag ska försändras till det bättre, att allt ska ordna sig. Men jag måste göra förändringarna själv. Det är jag som bestämmer över mitt liv.

Imorgon är det slutfest. Det ska bli riktigt skoj. Vi ska ha en tipspromenad, med massa skojiga frågor om folket här. Jag ska vara i lag med Ville, för han vet hur många svarta rutor det är på scenen =) Jag kommer kanske kunna svara på en eller två frågor. Känns bra!

Om två dagar kan jag åka tåg med den bästa.

bra tider

Idag fick jag ett jätteroligt brev. Ett oväntat men väldigt välkommet brev. Jag blev glad och varm i hjärtat. Jag har ju faktiskt saknat.

Det går fort på mitt jobb. Jag har redan jobbat i fyra timmar, och det känns inte som det. Fyra timmar kvar, och de lär väl gå lika fort hoppas jag. Jag är på relativt bra humör, trivs med livet och i min lilla stuga som jag flyttat till. Jag bor alldeles själv i en söt liten stuga med stor säng och trasig TV. Jag har en liten veranda som är söt och gasolspis som är läskig. Imorse kom grannens katt och kelade med mig. Livet känns gott. Undrar hur länge det håller i sig?

Inflyttningsfest den 2a. Kom om du vill. Hör av dig om du vill ha inbjudan.
pusshej, så sa han.

Pirripirri

Andreas är och tittar idag. Känns knasigt i min kropp. Jag vill vara så cool som möjligt och inte bli pirrig, men jag kan inte. Det är nog bara i my brain som det är knas, för jag är ju inte besatt av honom på så sätt... Usch vad konstigt.

Idag är jag trött och har spänningshuvudvärk. Måste sova mer, men jag vill även nu vara kvar och känna the atmos.

rock my world

Bra film?

Fucking brafilm som har spärrat mitt konto, skickat vidare mitt fall till inkasso och förstört mitt fina rykte! Fan jag kan inte ens ändra min jävla adress för de har ju spärrat mitt konto! Hur ska jag kunna fixa saker när de bara förstör!
Gaaah

Parentes

(I didn't see it coming
With my head stuck in the sand
But now I'm losing a friend
And it's keeping me up
And now I'm losing you
And it's killing me
It's the strings that I tie
I would rather just die
Go to hell and crawl back
And let it all by)

Roligt

Det finns en på e-kontakt som heter denisnor. Det är skitkul! Fatta, Den i Snor! Som om han skulle vara dränkt i snor. Haha.

(Jag kanske inte har sagt att jag är en nät-dejt-junkie. Är säkert medlem på fem olika ställen. Det är roligt när man hittar folk man känner, eller när man hittar nån grabb som man kan snacka med eller träffas. Jag är ju en sån som skrattar åt folk som är seriösa medlemmar fast jag själv säkert upplevs som seriös.)

HellNatt

Inatt har jag haft det tufft. Jag låg vaken tills halv två nån gång och kunde inte sova. Tänkte på massa saker som kommer ske och saker som skett. Lite sommarsummering såhär innan den är slut riktigt. Sen vaknade jag till vid tre och hade ont i magen, men jag vågade inte gå ut till dasset, för det är kolmörkt och jag är mörkrädd. Så jag uthärdade smärtan och fick istället restless legs plus akut törstighet. Hämtade knivar och skedar och la i sängen sen somnade jag om. Vid fem vaknade jag och gick ut på toa, för då var det ljust. Kyligt var det också, jag frös när jag kom in. La mig i sängen och kunde inte somna om ordentligt, men vaknade klocksn åtta av att mamma skrattade åt hur jag låg och sov. På rygg, med händerna knäppta som i bön över magen och med öppen mun. Jag måste ha sett ut som en nunna som sjunger psalm, eller en död människa. Skulle varit roligt att se den synen.
Så nu är jag lite trött i kroppen. Men ändå inte supertrött som jag kanske borde vara. Kan bero på att jag inte behövde den här nattens sömn eftersom jag sover så mycket annars.

Jag längtar hem. Hem till Stockholm. Pratade med Jennöh igår och fick hemlängtan. Hon tycker det är pinsamt att vi bor i sthlm och speciellt på Lidingö, but i likeart. Hon förstår inte, hon har bara blivit så mycket stockholmare att hon måste nedvärdera sin boendestad. Man får inte gilla sthlm om man ska vara cool. Men det finns inte heller nån annan stad som man vill flytta till. Jag vill bo i Stockholm och gillart. Det finns mycket att göra, och Lidingö är fint. Plus att vi får bo nära varann och det är the best.

Jag vill ha filmkväll.

KändisMelankoli

Träffade just min store idol Andreas. Blev lite skakis och log. Jag sken sa Nelly. Men det är alltid så när man träffar nån som man vet vem det är men som inte vet vem jag är så blir man lite besviken. För man har ju låtsats att när man väl ses så ska den personen se nåt hos en som han inte sett hos någon annan och komma ihåg mig efteråt, tills nästa gång man ses. Kanske blir man vänner. (Patetiskt, jag vet, men nu funkar jag såhär, och låt den som är utan skuld kasta första stenen) Det har varit så med många som jag beundrat och sen träffat. De såg inte det där speciella hos en, de la inte märke till lilla mig som stod där och utstrålade kärlek och beundran. De såg inte att jag vet massor om dem, de såg inte att jag darrat när jag rört vid samma saker som dem. Det är ju lite tabu också att tycka om någon sådär som man inte känner, för det betyder ju att man inte själv kan skaffa vänner och kärlek. Man är inte trygg i det som är omkring en. Just det, då är jag väl en sån då, en som inte kan skaffa kärlek, en som behöver ha idoler för att ha någon att tycka om, en som inte är nöjd med det som livet ger, med allting som omkring mig sker.
Men nu fick jag träffa Andreas igen och den här gången presentera mig på riktigt. Nu är jag tjejen i biljettkassan. Nästa gång kanske jag uppgraderas till Tilla, tjejen i biljettkassan. Och tillslut kanske vi hejar på varann om vi ses på stan.

Monster

Jag är nog ett PMS-monster innan mens. Jag är alltid så extremt deppad då och vill bara se alla dåliga saker i livet. Nu mår jag bättre, min mens har kommit och jag är stabil. Relativt iallafall. Jag känner inte för att strypa nån, eller hoppa från ett stup.
Idag fyller Kalle år, det ska bli kul. Jag och Elin ska se föreställningen och han ska tydligen ha fiskdamm i pausen. Vi får väl se hur det blir.
Jag tänker hela tiden på lägret, och allt kul jag missar. Känns inte skoj alls, jag vill vara där Missade karaoken och firmafesten. Imorn är det liveband igen. Suck. Hoppas Linus klarar sig utan mig, men inte har för kul när jag inte är där...

Trött, foten gör ont, magen gör ont. Gaah vad jag vill vara hemma och ta det lugnt hela dagen. Men jobbar man 54-timmars-vecka så gör man.

Hej så länge

Fucking jobb

J'ai perdu mes repères

Undrar om andra också tycker att jag är osocial, att det är därför de håller sig undan.

Je nage en eau trouble
Jag ser inget ljus
Emmène-moi aussi loin que possible
Så jag kan hitta trygghet

Grâce à toi à nouveau je respire

Orutinerat

Jag mår fan illa för att jag har så ont. Förbannat att jag skulle va fucking dum och inte ha bra skor på mig. Nu kan jag inte dansa, knappt gå. Hela lägret är förstört.

Kanske måste jag nöja mig med mindre

Ikväll är det dans. Men inte för mig. Jag har skadat min fot, så jag kan inte dansa. Det suger, för ikväll är Highlights här. För er som inte hänger med så är jag på dansläger i Gamleby nu, inte på Gotland =) Ikväll har vi som sagt liveband, och jag love it. Men jag kan inte njuta, för min fucking fot är i misär. Jag har typ haft fel skor i en dag, så nu är den miserabel. Jag kan inte ordentligt stödja på foten. Vilket i sig betyder att jag inte kan dansa. Vilket är min passion. Om jag inte kan dansa blir jag deprimerad. Eller va fan, är jag inte alltid deppad? Kan va så att jag jämt är det. Men men, det är inte det som jag ska skriva om nu. Jag ska skriva om hur fucking (nu sjunger Chris, en av mina kärlekar, i like him. Men det var i ett annat liv, but you know that gammal kärlek aldrig rostar) sugit det är att jag inte kan dansa.

Dansläger i Gamleby. I like. Men som ni vet så kan jag inte känna mig trygg i den här världen längre. Jag har lärt mig hur det funkar. Jag känner mig bara trygg med min familj och en männsika till. Hon den enda som förstår, den enda som stannar när jag säger åt henne att gå. Den som inte släpper mig fast jag är den mest knäppa människan, fast jag är den som stöter bort alla. Fattar inte why Hon stannar. Men tur för mig. Just nu kan jag inte vara den roligaste att tycka om. För de få som gört alltså...

Jag fick knackning av superChrister, han hjälpte mig lite. Från att ha så ont att jag inte kunde andas till att jag faktiskt vill dansa med bästaMagnus har han hjlälpt mig. Bra.

Åh, jag borde inte skriva när jag är onykter. Det blir så mycket trams. Idag på min privatlektion med Benjamin ( I know bejb, det var läskigt, han är ju en Micke) så började jag nästan gråta för att han förstår min psykiska fucking spärr som gör att jag inte ens kan gå utan din luft i mina lungor. Inte ens kan stå om du inte ser på. Jag borde nog jobba med den innan jag kan försöka tro att jag kan dansa bra. Men det är svårt. Skitsvårt.

Over and out.

(Fast jag vill ju ha honom trots att jag borde säga nej till allt sånt som gör mig till the mess that I am. Fan, nu släpper allt. Jävla fan.)

Ledsna ögon in my heart

musikresa

Nu blir det lite Håkan-kaskad. Känner att jag ofta skriver texter och saker i bloggen, men inte ofta av Håkan. Han var ändå den första, tack vare Daniel, som jag lyssnade på på min resa mot min slutgiltiga musiksmak. Nu vet jag, nu har jag de mina och lyssnar på mina hjärtelåtar.

Vad vet du om månljuset
Förrän du blivit sönderslagen under det

Och vad vet du om gryningen
Förrän du mött varje morgon

Med sömnlösa ögon

Vad vet du om solen
Förrän nån släckt alla ljusen

Och vad vet du om att inte vilja vakna längre
Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er

Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva

Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta

Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken
Hon kommer aldrig hit igen

Jag har hört att du träffat nån
Jag har hört att han är allt jag inte var
Och jag hör att du är säker nu, jag vaknar med den tanken varje dag
Och jag hör att han är den rätte
Ja dom säger att du verkligen menar det
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kanske jag kommer över det
Hur kunde du falla när han sa, jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Mina vänner säger vakna upp
Och sluta tänk på det
Men vad vet dom, nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill ju ha dig nu
Dom har ju väntat på det här
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Det var en gång det var en fest
Och jag gick med nån för att hon påminde om dig
Men sen kom gryningen, jag reste mig gick ut genom dörren
Och jag gick genom den tidiga morgonen
Ja, genom tidiga morgonen

Och jag visste inte varför jag gjorde så

Rubrik

Jag skulle vilja kunna blogga mobilt, och det står ju att man kan göra det på den här sidan, men när jag försöker signa in så står det att man ska få en token sänd till sin mobil, vilket jag inte förstår. Hur ska man få en sån då? Ska man skicka nåt först till dem eller? Fattar inget. Det kanske är för att det inte är svenskt? Kanske måste man bo i Usa...

Lungt på jobbet idag iallafall. Har tid att tänka. Det är mycket som far runt. Men idag mår jag ganska bra faktiskt. Bättre än på länge känns det som. Som om jag kan känna lite värme av världen. Kanske ser jag fram emot lägret så mycket, även om jag inte ska vara där hela veckan iår. Skönt tror jag. Jag har känt mig så ensam förr om åren, vilsen liksom. Nu har jag mod nog att acceptera min ensamhet. Jag dör inte av att inte vara i smeten. Jag vet var jag har mig och de andra ändå. Fast det blir nog kämpigt. Min inre glöd vägrar nog acceptera att jag inte är i centrum av alla sällskap.
Hårt. Fall.

ajdå

Jag önskar att jag inte skrivit om mitt misstag, för jag får inte göra misstag. Nu måste jag förklara mer, eftersom jag skriver så kryptiskt.

Det är inte slagen som känns

Jag var verkligen ingen höjdare på Öland iår. Jag har kollat igenom massa foton som folk tagit och jag är inte med på nåra nästan... Jag är nog ingen festare längre. Jag däckade tidigt några dagar och missade tydligen massor. Jobbigt. Nästa år ska jag vara stjärna. Eller fallande kanske. För allting faller, förr eller senare faller allt.

Fick tillsägning på jobbet också. Måste skärpa mig tydligen. Känns jobbigt. Kanske därför Christina ignorerar mig. Jag kommer säkert aldrig få komma tillbaks. Kanske lika bra det, här får man jobba så himla mycket. Varje dag och inte de bästa tiderna. Jag kan inte göra nånting annat, typ. Fan jag ska inte klaga, jag älskar den här platsen! Jag vill jobba här flera gånger. Men jag är inte på nåt solskenshumör nu. Känns som om jag inte varit det på väldigt länge. Bara enstaka stunder, men i övrigt helt mörkt. Eller inte mörkt, men tomt. Avtrubbat, jag kan inte ta in nåt, bara vara. Som en zombie. Kanske så är det bara så det känns, det märks nog inte ut.

ååh, det suger att jag ska behöva vara på min vakt.Vill kunna skriva vad som helst.

Dilemma fucker!

Romateatern, Tilla

Nu sitter jag på jobbet igen. Känner mig lite som Jennöh när jag har ett headset på mig och väntar på samtal medan jag gör andra saker =) hihi.
Snart börjar föreställningen, eller inte jättesnart, men om 45 minuter. Nu värmer skådisarna upp och snart ropar Nelly på mig i walkie talkien och frågar hur mycket det är sålt. Sen börjar allt och vi stänger och vi går dit bort med presenter och blommor som ska lämnas till skådisarna efter föreställningen. Plus att jag hänger med de andra också. Ikväll borde jag åka hem och lägga mig tidigt, men det är så himla svårt att slita sig. Magin vägrar släppa mitt förtrollade sinne.

Dansvecka i Malung nu, dansläger i Herräng också. Vill vara på båda ställena, fast mest i Herräng. Jag har fått för mig att det inte är lika roligt i Malung som på Öland. Det är inte samma känsla, eftersom det är så mycket större. Herräng skulle jag vilja bo på när det är dansläger där. Dansare från hela världen samlas på samma ställe och dansar med varandra. Vare sej man är nybörjare eller världsmästare så kan man dansa där. I like. Vill dit! Jag skulle lära mig så mycket, vill så mycket! Men, nu är jag på paradisön och jobbar i himmleriket.

Jennöh kommer till mig imorn! Vi ska luncha i Visby. Det ska bli superkul. Jag ska göra en tatuering och förbereda mig inför kvällen, då det är mittfest! Halva sommaren har gått och då blire party. Roligt, jag har lärt känna ganska många nu, så det ska nog bli skoj. Fast jag måste bjuda till, tror inte att det går smidigt annars. Jag måste våga ta för mig. Nothing worth having comes easily. Mitt nya tankesätt.

Trevlig föreställning! <----- Jobbskada

Mina ögon svider
dom har torkat båda två

Kanske var det en dröm
Kanske är min hjärna tumlad & tömd
Urblekt & tvättad
annars hade jag aldrig glömt
Kanske har jag ett skal
Ett hårt ogenomträngligt skalbaggeskal
av urvuxna kläder
Ett litet barn som når till tak

Och man hatar den man blivit
och man föraktar den man var
då finns det ingen gud i världen
som kan ge er något svar, förutom
vi ska alla en gång dö

Jag hatar sångerna jag skrivit
Jag hatar allt jag nånsin sagt
och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
men jag trivs ju så bra i min svit
Älskling,vi ska alla en gång dö

Så du tog min hand i vimlet
och sa älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö

Urballning II

Åh.. Luften gick precis ur mig. Jag har varit rätt upptrissad hela dagen och glad och sprallig sådär som jag kan vara. Showat har jag till och med gjort. Men nu känns det som om jag borde gå och lägga mig. Jag är supertom. Känns som om jag inte har nån energi. Jag vet inte vad som orsakade detta tillstånd (eller egentligen vet jag det, för det finns ingen som känner mig så bra som jag gör) så jag kan inte åtgära det heller (åtgärda? det går inte, även om jag kanske vet hur man kan göra) Jag får helt enkelt bara finna mig i min nya sinnesstämning och leva med det. Bäst att jag inte är bland folk (för jag vet ju att folk tenderar att inte veta hur de ska hantera mig i det här läget, när min deppgen sätter in, då drar de sig undan och i min desperation efter nån som ska förstå ordbajsar jag tills jag ångrar att jag ens gick upp idag)
Det kommer hela tiden så mycket varför, varför, varför, och ibland dyker det upp några varför inte. Jag har inga svar eller kommentarer, de här frågorna vimlar bara runt i hjärnan och återkommer i exakt mening, dock eventuellt med andra formuleringar.

Föressten så undrar jag om jag är för rädd för att lyckas att jag struntar i att försöka. Jag hade kunnat skriva en text och skicka till en tidning som hade en tävling, men jag kom aldrig så långt. Försökte inte ens. Varför? Varför försökte jag inte. Äsch, tankte jag, jag har ju ändå ingen inspiration, ingen tid, ingen ork. Jag hatar min slapphet gäntemot mig själv. Om jag kan jobba häcken av mig åt andra, varför kan jag inte lägga mest energi på mig själv? För att det krockar med jantelagen. Jag skulle skämmas om jag prioriterade mig själv. Att jag bara orkar.

Skit att det tydligen "inte är kutym att hänga bakom scenen hela föreställningen" Jag som var så lycklig. Nu gick luften ur mig. Skit att alla är busy, på ett visst sätt. Luften försvann, inget syntes mera. Bara en lång ensam vandring fram till ett ovisst slut.

Working girl

Nu sitter jag på jobbet på Roma. Det går riktigt bra och jag gillart som tusan. Det är coolt att jag verkligen har fått mitt drömjobb som jag velat ha i flera år. Igår fick jag se föreställningen också, den var bra. Det satt en kvinna bredvid mig som verkligen va med i vad som sas i föreställningen, hon ojade och skrattade och en gång sa hon bravo. Det var roligt att hon var så inne i vad som hände på scenen.
På söndag kommer Jennöh till ön igen. Vi hade en bautabra lördag-söndag på båten och munken. Full som en alika, men det rätade upp sig senare på kvällen och jag hittade massa roliga männsikor och fick olika förslag till höger och vänster. Sen på söndagen följde hon med mig till Fröjel och fick se mitt sommarhem. Det var underbart att visa henne det. Sen for hon hem och jag fällde en tår. Men så kommer hon igen snart och vi får ses i några timmar iallafall. Synd att jag jobbar, annars skulle vi kunnat träffas mera. Men i höst får vi ta igen allt.

Jag är lite yrslig idag, men det kanske rätar upp sig. Jag vet inte varför jag är det, känns lite scary, men det går la över sen. Jag är iallafall väldigt fin idag =)

Nu ska jag jobba, byeyb

Hello Moto

Spanien nu. Det ar varmt som 17 och jag har brant mig. Idag var vi pà ett nojesfalt som var roligt, men det gor ont att ha de dar spannena pa sig, mot magen, som haller fast en. Det svider pa brannan..
Shit vd fult det ar nar det inte finns de tre sista bokstaverna. Strax ar det mat. Friterad mat. Det ar allt som serveras, friterad mat. Allt ar friterat, brod, agg, fisk, kyckling, potatis, potatismos, kakor, allt som finns. Kanske inte frukten, och tur ar val det. Jag som skulle starta GI igen, jag far vanta. Detta ar bara IGmat c",)

Hola españiola

la viva Espania

Nu far jag snart. Om två timmar åker jag från Kattne och vidare till Arlanda där ett flyg står och väntar på att ta mig till Spanien. Ska bli roligt hoppas jag, förra semestern med far och bror var helt okej. Vi var i Paris och kollade in alla sevärdheter.

Jag är rätt nöjd med mobilen. Den är söt. Jag har laddat ner massa nya teman som är roliga, skoj med lite förändring ibland. Så jag kan förändra den efter humör. I like.

Undras om jag har resfeber. Jag har lite nervösa inslag i mitt psykiska beteende. Mitt inre humör visar sig vara lika ostabilt som ett lutande torn i en känd stad. Mitt yttre skriftar från grått till färgstarkt. Alla runt omkring ser skiftningar i nyanserna och ler åt världens nycker. Luften skingras och kvar finns bara ett vakuum av tankar. Tankar som saknar, tankar som vill. Tankar som ingen förut tänkt. Mina ögon hittar nåt visst och far omkring runt livets illdåd.

Haha, vilken text. Ibland rinner det av fingrarna, i likeart. Nu är det 40 min kvar. Allt känns så segt, egentligen vill jag bara soova. Fast det kan man väl göra när man är död. Om man nu inte somnar innan man dör. Fast det är väl förhoppningen kan jag tro.

Det har blivit svårt att älska,
när all kärlek lett till besvikelse
Och compadres
Lever på gränsen till förintelse
Compadres, ni trodde man kunde svika kärlek
Men det kan man inte

Jag vet att du är ledsen
Jag är ledsen med
För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va

Urballning

Nu har jag varit på OnOff och fått en ny mobil. Det var typ hundra år sen jag blev av med den gamla... Men nu var jag en w810i. Det får la duga, jag ville egentligen ha en k800i, men då skulle jag behöva lägga till mer pengar. Så det fick vara.

Öland var en hit. Kanske inte lika rolig som förra året, eftersom jag var skitlessen vissa stunder. Men är man född med en depressionsgen så är man...
Jag var nog mer ensam detta år. Förra året hade jag fyra tjejer till att vara med. Då frågade folk om jag skulle med på saker. Men i år bodde jag med sex killar, som hade varandra eller andra vänner. Många gånger ville jag bara åka hem. Fast många stunder var guldpärlor också.

Jennöh säger att hon dör utan mig, men hon har inte haft så kul på länge verkar det som. Det händer saker hela tiden. Jag missar otroligt mycket, och det kanske är lika bäst att jag inte är med, tror nog att jag skulle sinka henne. Mycket skulle inte hänt om jag varit med. Jag tror att jag tappat många förmågor på sistonde. Jag kan inte festa, inte skaffa nya vänner inte vara glad. Om jag varit med henne hela veckan skulle hon inte heller känna dem, jag är som en frånstötande svart klump. Folk fastnar inte. Jag har dem jag har, som jag känner och litar på, de jag lärde känna innan vad det nu var som hände med mig, men efter det tar jag inte in folk. Förut kunde de iallafall komma in en bit, men nu för tiden släpps de inte in nåt. Jag vågar nog inte, är så rädd för att bli besviken. Plus att om folk lärde känna mig skulle de springa bort fort som fan. Jag tror att jag inte orkar lära känna folk bara för att jag vet att de inte skulle orka att lära känna the real me. Jag är en för stor mess. Den enda som inte är nära som orkat höra är Fia, och det är bara för att hon är lika dan. Det kanske betyder att hon är nära. Önskar bara att jag inte kände mig så otrygg överallt. Vad är det som hänt med mig som gör att alla är fienden?

Önskar så mycket, men får så lite.
Eller är jag bara otacksam?
Kanske borde jag se mig om och se allt jag har.
Men jag är rädd att bli (be) sviken.

Första delen av sommaren

Sådär. Nu har allt det roligaste på sommaren redan hänt. Hultsfred var the time of my life, och Öland the time of my life 2.
Hultan var precis som jag trott, fast lite äckligare och bättre. Vi bodde i ett tvåmannatält. Ett litet tält. Tre stycken. Fast, i och för sig så sov varken jag eller Jenny i det tältet nån hel natt. Det var lyckans Denise som fick mycket sovplats hela tiden. Vi hittade ju katrineholmare det första vi gjorde, som vi lyckades bli vän med och hänga med hela tiden. Det var riktigt roligt, att man skulle behöva åka till Hultsfred för att lära känna katrineholmare. Som dessutom bor i Stockholm nu. Det var iallafall en riktig fest, och vi såg så himla många bra nya band. Keizers Orkester till exempel. Riktigt bra liveband, man blev upphetsad av dem.
Badvattnet var Sveriges näst mest förorenade, vi blev nog inte renare av att bada där, men roligt hade vi iallafall. Det var sån glädje överallt, en natt struntade vi i att sova, vandrade runt med Johan och Linus istället. Vi gick runt bland tälten och hittade ett roligt gäng som hade gjort en skulptur av stolar. De drog roliga skämt (som bara jag skrattade åt) och älskade våran skiva som killarna bytt till sig hos kebabhandlaren. Sen vandrade vi vidare och hittade en toarulle, snygga killar som joinade oss med rullen, fler katrineholmare, ett konstverk som blev finare, värmlänningar med juice, ett nytt badställe och massa annat skoj. Sen däckade jag i solen och dog nästan. Det var tråkigt att fara därifrån, men skönt att komma hem och sova och duscha. Det rann smuts från mitt hår. Äckligt.
De sista veckorna på jobbet funkade bra, jag var nog inte så ledsen. Trodde att det skulle bli värre, men som det är nu så saknar jag de inte ens. Det känns hemskt att säga det, men så är det.

Öland då. The vecka of my life. Går inte att beskriva med ord. Men jag ska försöka. Tänk er en camping med kanske 2000 pers, alla har samma passion. Bland de typ 150 stugorna bor bara dansfolk och du känner nästan alla. Dagarna spenderas på stranden eller i Borgholm eller slappandes nån stans. En dag spelar ett skitbra band bland stugorna, en eller två dagar har de gammeldanskurs på gräset, en dag är det en show på campingen, det finns liksom alltid nåt att göra. Sen käkar man nåt, umgås med folk, dricker lite, och sen är det dags för dansen. I pausen går man ner och dricker mera. Efter dansen badar man eller grillar, dricker lite till. Sen kan man vandra runt på campingen, för man är verkligen välkommen var som helst. Trubadurerna brukar dra igång vid tre, halv fyra, sen sitter de uppe tills ingen orkar lyssna mera. Och sen börjar allt om igen. Åh vad härligt det är.
På onsdagen var vi inne på Strand. Jennöh hade sagt att Johan jobbade där, så jag tänkte hålla utkik. Den första jag ser är han som står i baren. Det var roligt, jag fick en drink som bara var till mig. Den kvällen spenderade jag inte ett öre, och det var min fullaste kväll. Det är riktigt mycket fylla under den här veckan. Jag har gjort många roliga saker; hållt enmansshow, badat näck, dansat alla danser som vi kunde komma på jag och Jimmy, hånglat upp folk jag inte vet, gått in i väggar, däckat med kläder, jacka och skor på, sovit på stranden, fångat en karlskronabo, och säkert massa andra saker jag inte minns.
Oj, nu dör datorn snart, måste spara, skriver mer sen!

Sista

Igår satt jag i mitt fönster och tittade ut på solnedgången. Det var melankoliskt, för det var sista gången. Jag kommer inte sitta där på samma sätt igen. Idag är sista dagen här, ikväll åker jag hem. Jag och Jonas ska nog käka på Parkens ikväll, roligt att det bara är han och jag.
I onsdags hade Jennöh bokat mig och jag förstod nästan att det skulle blli nåt speciellt. Mina teorier förstärktes när jag fick ett e-vykort där det stod att jag skulle ta bussen till Ropsten och invänta vidare instruktioner. Jag fick ett mystiskt samtal där jag blev beordrad att gå till spärrvakten o fråga om de hade nåt till mig, vilket de såklart hade. Jag fick en lapp där det stod att jag skulle gå till Pressbyrån. Där fick jag en Birkapåse (!) och vidare order om att gå till en parkering. Det var roligt, jag fick sms hela tiden där jag förstod att Jenny såg mig, men visste inte vars hon var. Tillslut hittade jag henne och fick champange. Vi skrattade lite, sen begav vi oss till vårat mål som visade sig vara Patricia och hummer! Mumma, det var jättegott. Efter en trevlig middag gick vi till Debaser och kikade. Hittade Johan och Ellinor, skojigt. Sen for vi hem efter mycket bedömning, snack och skratt.
Igår hade jag middag för familjen, gjorde tacogratäng. Det blev succé. Jag fick Bonniers stora kokbok. Skitbra! Det va verkligen perfekt present.

Nu ska jag packa ihop det sista. Hej!

Rört

Undrar varför man gråter när man är lycklig eller ser nåt vackert. Jag har funderat på det där fenomenet. Barn gör det inte, inte ungdomar heller, det är först när man blir typ 18 man gör det. (Generalisering, I know) Det kanske är så att man kommer och tänka på allt lessamt och glatt som hänt. Att man bara släpper på känslorna. När jag ser nåt vackert och blir rörd, så gör det ont i hjärtat på samma sätt som om jag gråter i min säng på kvällen. Känslan fyller mig och jag tänker på allt jag missat och inte gjort, eller allt jag gjort fel. Jag tror det blir som att öppna en kanal. Som om man sätterpå minneskanalen och allt svämmar förbi. Man är ju inte olycklig,men för en sekund känns allt så hopplöst. Det kanske är därför inte unga gråter när de är rörda, de har inte så mycket i sin känslokanal. I dont know, vad tror du?

För ingen håller mitt huvud när jag kräks

När jag var yngre brukade jag inte ha råd att skaffa vissa saker som man "skulle" ha. Min mamma och mormor ville verkligen att jag skulle få sakerna jag ville ha, så de gjorde sitt bästa, de gjorde egna varianter på de coola sakerna. Jag ärvde mycket och fick användna saker. Har ägt många omsydda byxor, stickade mössor, egendesignare väskor och som sagt, väldigt mycket arvegods.
Mina vänner brukade alltid reta mig för de där sakerna. De flesta andra hade råd med alla de där rätta grejorna, så de tyckte att jag var jättetöntig som hade hemmagjorda plagiat. Jag har också faktiskt fått den där kommentaren som fälls i "sanning eller konsekvens", när den tuffa tjejen säger till huvudpersonen; "du gillar den där tröjan va? Du har ju haft på dig den i tre dagar nu"
På ett läger jag aldrig glömmer hade jag gula cykelbyxor och ett urtvättat linne jag fått av mamma. Jag hade hennes cykel också, minns inte varför. Mina vänner hade championbyxor och fruit of the loom-tröjor, och de coola killarna sa alltid rätt saker, tjejerna skrattade alltid på rätt ställen. Jag var aldrig en av dem. De brukade kolla på mig, jag kände mig alltid fel. Jag hade en bästakompis, Elin, som jag känt hela livet. Hon var alltid på de andras sida. Jag var en sån som inte riktigt förstod att jag var fel. Elin skrattade ofta åt mig, och det var hennes skratt som gjorde mest ont.

Jag hade inte mycket självsäkerhet när jag var yngre, man skulle inte ha det. Jag har aldrig varit i det töntiga gänget, som alltid finns. Men ibland önskar jag att jag hade varit det, för då kasnke man fått riktiga vänner. Jag har alltid befunnit mit med de "tuffa tjejerna" men aldrig varit ledare på nåt sätt. Jag var väldigt naiv och lättlurad som barn.
Fortfarande idag kan det hända att folk skrattar åt mina hemmagjorda prylar, men aldrig med samma elaka underton som de hade då. Men i mitt hjärta åker jag tillbaks 10 år i tiden och blir den lilla osäkra tjej som var lycklig över att min mamma försökte ge mig allt, för att i nästa sekund bli nertrampad och skrattad åt. Det kändes som om de hånskrattade åt min mamma. Min mamma som aldrig gjort nåt ont, min mamma som fick min pappa till man och fick sköta allt. Min mamma som älskar oss högre än allt annat, min mamma som bara vill mitt bästa. Min mamma som skyddade oss från verkligheten, från det som verkligen hände. Min älskade mamma.

Hultsfred

Time of my life

Weekend

Trevligt veckoslut. I Torsdags tyckte jag och Jennöh att vi skulle dricka vin i parken, men det blev en bio istället. Vi gick till Saga och skulle se Rika vänner. Efter typ 20 min reklam såg det ut som att filmen skulle börja. Men den verkade svensk. Det stod Helena Bergström och Maria Lundqvist. Shit tänkte jag, vi har gått in till fel film. Vi skrattade och visste inte riktigt vad vi skulle göra, om vi skulle sitta kvar eller gå ut. Sen började andra människor i salongen också vrida lite på sig, och vissa gick ut. Det visade sig att teknikern satt på fel film. Vi fick se början på Heartbreak hotel istället. Den verkade bra. Hon kom in och bad om ursäkt och vi blev bjudna på kaffe. Hon hade tydligen hand om nån gala också samtidigt. När vi kom ut så stod kändisar där och skulle se på nån biopremiär. Jag såg Fredde Granberg och fick lite hjärtklappning. Jag gick in i salongen och hämtade nåt och när jag skulle gå ut igen så gick jag nästan in i honom. Han hade gått till fel salong. Hans kommentar var bäst "Va visar dom annan film också?" Som om det inte finns flera salonger. Roligt. 50 minuter försenat visade de filmen vi skulle se. Den var ganska bra. Efteråt frågade jag om vi fick ta varsin väska med gratisprylar som hade blitt över från galan. Ja visst sa han jag frågade. Så det var bra, vi fick en fin väska, en tidning, en film och lite pringles. Bra kväll helt enkelt.
På fredan hade jag lunchdejt med mamma, Carina och Rosmarie. De hade barnfri dag i Sthlm. Vi gick o shoppa på söder och käkade mat. Mysfaktor 10. På kvällen infriade jag och Jennöh våra planer om vin i parken. Vi satt i Fatbursparken bland alla andra som drack. Allt var perfa tills det kom en polis och hällde ut vårt vin. Suck. Sen gick vi till Street och tittade på Jens arrangemang, typ inför Roskilde. Det var kul, bra musik, men jag drack för mycket öl. Jag hade crazy outfit på mig och satte mig i grafitti =/
Igår åkte jag hem till Kattne och gick ut o kolla på studenterna. Vagnen var mycket finare när vi tog studenten. Hela estet håller typ på att faljera... (stavning?) På kvällen gick jag till barndomsvän Elin och förfestade, sen gick vi på stan och jag träffade massa folk jag känner. Roligt var det! Va med lovely Nils hela kvällen och allt var bra, fast jag hade druckit för mycket vin. Dejá vù?
Nu är det varm och jag ska ta en promenix me hunten iklädd bara min bikini och shorts. I like it.

Längtar som fan till Hultsfred och till Öland. Det är mina höjdargrejer iår. Allt annat ska också bli skoj, men Öland är speciellt och Hultsfred har jag velat åka på så länge.

Hejsveg

Sleepy

Min kropp har börjat med nåt nytt. Varje morgon vid typ fyra halv fem vaknar jag och ligger och väntar på att klockan ska ringa. Men när den ringer så är jag dödstrött och vill bara somna om. Känns fånigt att jag ska sova för lite timmar vid fyra och sen vilja sova igen det vid elva. Varför inte bara sova allt på en gång? Jag blir ju en sleepwalker snart... Lite scary eftersom jag läser Sömnlös nu. Fast jag längtar ju efter färgerna, så jag borde vara glad.

Ikväll blire vin i parken. Kanske lite hum hum från humlegården om ni lyssnar noga.
Nu ska jag göra iordning barn.
hejdå

Sveriges Dag

Å vilken dag. Jag är så trött och hungrig, men lycklig i själen. Idag har jag fått se Håkan. Han spelade på nationaldagsfesten, men bara en låt. Arrangörerna trodde väl att Robert Wells och Eva Dahlgren skulle locka mera. Eller Petter. Men icke! Alla ville se Håkan. När han kom in så blev jag så emotionell att jag grät. Så spelade han den låten jag gillar allra mest, Gårdakvarnar och skit. Då blev allt så mycket bättre. Å vad lycklig jag var.

Helgen blev bra, jag och Jenny och Emilia och Denise var ute på Sturekompagniet i fredags. Halvbra, ganska knasig musik och inte så mycket tittgodis. Men helt ok. På lördagen kom mamma och mormor till mig och vi gjorde stan. Mormor har jobbat på tysta gatan, så vi kollade in det stället. Sen åt vi sushi på fältöversten. Det var gott. Jag hängde med hem till Kattne och hade en familykväll. Mysigt. Sen ringde Jenny och skulle gå på statt. Jag hängde på och vi började med fest hos henne. När vi gick skulle jag ta ut pengar. Men jag slog tydligen fel kod tre gånger, vilket jag inte minns... På statt tappade jag bort Jenny nästan direkt, men jag hittade en söt kille. Vi hängde hela kvällen och hade skitskoj. Efter ett tag kommer Anna och säger att Jenny har gått hem. Det va småjobbigt, jag gillar inte att bli lämnad bara sådär, speciellt inte eftersom jag var full och ensam i övrigt. Hon brukar lämna mig där känns det som. Men men. Killen va från Uppsala så jag skvallrade om alla människor jag kände igen, vad de hette och vad de var för folk. Det var roligt.
Sen gjorde jag en dubbel. Jennöh, You know =) Nästan4 på 4, men istället 2 på1.

Nu ska jag ladda inför hela min sommar som är fullspäckad som vanligt. Hoppas allt blir somjag tänkt mig.

Det finns ett berg dit jag brukade gå
Det är så vackert där, nästan som en tavla
för man ser gårdakvarnar, men man ser skiten med

Lugnet efter stormen

Igår var världens sämsta dag. Det började med att jag var supertrött när jag vaknade, sen åkte jag in till Söder och jobbade, men jag skulle på jobbintervju halv två, så jag skulle gå hem tidigare. Mot slutet kom det fram att jag hade glömt skicka iväg endel post, så då fick jag dåligt samvete. Jag var tvungen att gå,så jag hann inte fixa till mitt misstag då. Plus att det ändå är tonvis med saker att göra, det blev inte lättare precis... Sen åkte jag till barnflicketräffen, handlade lite lunch innan. Kunde bara stanna en sekund, sen åkte jag till rudboda montessoriförskola. Som jag inte hittade till. En snäll tant hjälpte mig. Jag gick in och de sa att jag var mycket intressant. Men så sa jag att jag hade sommarjobb till sista augusti. Ojdå vad synd, sa hon, vi behöver dig den 7 augusti. Jaha tänkte jag, skit också. Jag vill verkligen inte ge upp Romajobbet för ett dagisjobb. Never ever. Det verkade som om hon verkligen trodde att jag skulle säga upp sommarjobbet. Fast andra kanske skulle ha gjort det. Inte jag. Inget ska få förstöra mitt drömjobb. Efter den miserabla intervjun åkte jag tillbaks till träffen. Det var sista gången och alla var nostalgiska utom jag. Kände mig bara tom och irriterad på alla. När alla skulle gå kramade de varann. Inte mej... Jag fick stå där utan och de var så ledsna och lyckliga och ojojoj hoppas vi ses igen. Oj oj oj hoppas ni får nåt i ögat, krama mej med ffs... Nejdå, det dög inte. Kanske hade jag mordblickar som inte gick att dölja så de höll sig på avstånd.
När jag åkte hem skulle jag försöka hinna med Taxiträffen också kl 16. Mette skulle försöka hinna hem tidigt. Jag skulle möta henne i Ropsten. Så åkte vi dit, vi väntade och väntade. 20 i fem kom hon. Jag åkte in till stan iallafall, mest för att kunna röka en deppcigg, åkte fram till taxistället, men det var försent. Så det var bara att vända om igen, åka hem och lägga sig typ. När jag kom till Ropsten stängde bussen dörren framför näsan på mig för att det var fullt. Jag fick ta en annan buss och gå av vid Lidingövallen. Då tänkte jag i min enfald att jag kanske hittar en snabbare väg hem! Men icke. Vägen tog lika lång tid, fast jag fick gå igenom gräs och bli blöt om skorna som ett plus... Kom hem och fick äta ärtor och omelett. En fiskbiff med hårstrå i som inte var god. Somnade ganska skapligt iallafall. Alltid något.

Så igår var jag inte den bästa av människor.Ringde säkert mamma fem gånger och grät i omgångar över hur dåligt allt gick. Jag blir ju så blödig och ledsen. Fast mycket berodde nog på att min kropp var i ketos. Då blir man så trött och nere.

Idag har allt gått bättre. Jag fixade till posten och Christina var inte arg. Det var simning med barnen och det var väl roligt. Efteråt följde Bobben och Eddie med hem och vi lekte. Hade fin middag med makaronipudding. Pratade med Emilia, vi ska bilda en matklubb. Vi ska träffas nån kväll i månaden när vi hinner och testa spännande recept och hitta på egna, sen kanske vi skriver en bok =) Tänk om jag hört mig säga det för två år sen, då hade jag skrattat. Då brydde jag mig inget om recept, gardiner, lådor, mattor eller nåt som hade med hushåll att göra. Nu är det ganska roligt... Jag håller på att bli vuxen, hjällp.
Idag pratade jag med Erika på msn, skoj! Hoppas vi kan träffas nåt, jag saknar henne. Imorn blire lunchdejt med Sara om allt går vägen.

Ska klippa mig på fredag, vet inte om jag vill bli av med min lugg eller inte... Nu har den nästan blivit så lång som jag vill ha den. Det är så att jag klipper av den för att jag inte orkar vänta, sen ångrar jag mig och låter den växa ut. Men jag tycker det är så jobbigt att ha en lugg som växer 2 cm i timmen. <-- Överdrift!

Nu ska jag se på medium och ligga i min säng. Vill ha nåt att tugga på, men vet inte vad.. Det blir väl till att dricka vatten.
Godnatt min skatt