Rört

Undrar varför man gråter när man är lycklig eller ser nåt vackert. Jag har funderat på det där fenomenet. Barn gör det inte, inte ungdomar heller, det är först när man blir typ 18 man gör det. (Generalisering, I know) Det kanske är så att man kommer och tänka på allt lessamt och glatt som hänt. Att man bara släpper på känslorna. När jag ser nåt vackert och blir rörd, så gör det ont i hjärtat på samma sätt som om jag gråter i min säng på kvällen. Känslan fyller mig och jag tänker på allt jag missat och inte gjort, eller allt jag gjort fel. Jag tror det blir som att öppna en kanal. Som om man sätterpå minneskanalen och allt svämmar förbi. Man är ju inte olycklig,men för en sekund känns allt så hopplöst. Det kanske är därför inte unga gråter när de är rörda, de har inte så mycket i sin känslokanal. I dont know, vad tror du?