fredag, november 28, 2008

Tunnelbanedöden

När jag går ner i tunnelbanan förvandlas hela jag. Det är som om jag dör en liten smula för varje trappsteg ner. Där nere trängs alla bittra, stressade och knuffande människor och ingen har nån hänsyn. Eller kanske ibland lyckas man få ett leende eller ett tack, och då vet man att allt inte är förlorat.
Men känner inte ni så? Som om luften försvann, man måste rätta sig i leden, gå rätt, gå snabbt, av och på rätt. Jag gör det också, och jag hatar alla som inte gör det. Jag går snabbt och vet alltid hur man ska gå för att inte krocka eller var man ska stå för att komma fram snabbare. Jag blir en av dem när jag stiger ner i helvetet.

torsdag, november 27, 2008

Lika som bär?


Eller vad tycker ni? Vem är vem av Mat-Tina, Amanda Bynes och Tuva Novotny?

Natt

Jag jobbar natt i natt. Ända till kl 07. Det var länge sen jag gjorde det, förr så tog jag gärna såna pass för att jag gillar att det är så lugnt och tyst här, men har väl inte gjort det på ett halvår eller nåt.
Det går faktiskt bra, trodde att jag skulle vara tröttare och få krypningar och somningar och allt. Men inget av ovanstående har inträffat, trot eller ej. Jag svarar av, tittar lite på bloggar, lägger lite pussel mellan samtalen, har det bra helt enkelt.
Apropå bloggar, ni läser väl underbaraClaras blogg? Hon har så fina saker för sig så jag blir helt kär. Hela hennes stil och väsen får mig att vilja vara hennes vän. Hon lägger upp jättefina kort på sitt hus och sina kläder och henne, kolla in!

Yes!

Såg ni, jag vann! Så jävla kul. Jag och Lars ska höras imorn, och boka tid. Åh vad spännande, jag lovar att ni ska få updates hela vägen. Det får bli en liten artikelserie för er " Dag 1 med Lars"
Tack Kicki!

tisdag, november 25, 2008

RÖSTA!

Nu måste ni alla alla alla gå in på Kicki Normans blog och rösta på att jag ska vinna den där Lars! Lova! NU!!

måndag, november 24, 2008

Chilla

Är ni såna människor som blir arg när nåt går fel? Tänk till lite innan så ni vet var ni ska rikta ilskan.
Är det snökaos och din beställda bil inte kan komma fram, var inte arg på personerna i växeln.
Är vädret så att plan inte kan lyfta, skrik inte på de som tar emot din ombokning.
Finns inte din efterlängtade vara i affären, ta inte ut det på dem som jobbar i kassan.
Är ett barn omedvetet lite klumpig, gorma och skäll inte.
Försöker nån sitt bästa, men det blev lite fel, tryck inte medvetet ner den då och poängtera felet.

Tänk på den där reklamen för becel. Även om jag ogillar becel så tycker jag att den är bra, man får se hur alla går runt med ett hjärta i handen som ska representera deras riktiga hjärta. Endel har fina och endel har fula. Det är så träffande att de som stressar, är arga eller äter dåligt har ett fult hjärta. Jag tror på det där, att hjärtat tar stryk om man är oharmonisk och bitter och stressad hela tiden.

Tankade tankar

Calle skrev för ett tag sen på sin blogg om hur han skriver in i sin mobil saker han ska blogga om. Så gör jag också. Det finns massa utkast där jag har skrivit upp saker jag vill skriva om här, men som aldrig riktigt är tillräckliga för ett helt eget inlägg.
Jag skriver ofta upp dem i hjärnan också, som en minneslapp, men det faller ofta bort tills jag hamnar i den situationen igen där tanken dök upp första gången.
Här kommer lite tankar jag skrivit upp.


På jobbet har vi en städerska som städar varje dag. I veckorna är det en tjej som städar och en annan på helgerna. Hon som städar på helgerna är som en sån där osynlig städerska. Hon går runt en som om hon inte fanns och fejar och dammar så man tycker man är i vägen, och om man flyttar sig säger hon nåt i stil med "nej nej går bra". Hon är inte så bra på svenska. För mig känns alltid det där lite jobbigt, att hon typ inte tycker att hon bör ta plats. Såklart vi ska fytta oss när hon ska städa, det är ju för vår skull.
Hon städar också väldigt noggrannt och när man går in på toaletten efter att hon varit där så är toapappret vikt som det är på hotell, som ett litet nedåtvänt V.
Jag skulle nog aldrig ha en betjänt eller nåt, skulle tro att den hatade mig hela tiden för att jag säger att den ska göra saker.


Såg på Gordon Ramsay igår och han skulle slakta sina kalkoner. Han gick in i fågelhuset och hämtade en efter en. Han hade döpt alla, sa saker som "kom nu Willa, nu ska du inte krångla" Sen hängde en annan kille upp den flaxande livrädda fågeln i fötterna i nån ställning i taket, tryckte in en pinne i munnen på dem och körde in massa ström i dem. Fågeln skrek till, spändes och de räknade till 3 innan de släppte och fågeln sjönk ihop. Jag tappade hakan, kände en sån extrem olust, avsky och förvåning över deras grymhet.
Men jag förstår ju också att det är rätt humant, om man nu kan kalla det så, att de bara dör snabbt som fan. Fast ändå kunde jag knappt röra mig av chocken.

Sen skar de halsen av dem och lindade in huvet i en plastpåse "för att det inte skulle skvätta blod", sen kom en tjej fram och plockade den. Hon jobbade som det, kalkonplockare. Vilket jobb... Hon hade tydligen gjort det hela sitt liv.
Jag gillar inte Gordon över huvud taget. Han är så överjävlig mot sina kockar i den där serien har. Nedvärderar och fördummar dem totalt.


Idag har jag ett halsband på mig som jag fick av mormor. Det är en konfirmationspresent till henne, typ från 1947. Asfin!

fredag, november 21, 2008

Föresten

Min skämslåt jag lyssnar på idag är Om du var min med Caramell.
Bästa textraden ever:
Kan inte tänka på annat än bara dej, tjolahopp tjolahej.

Word

Prat

Häromdagen var jag ute med ett gäng vänner och kom och tänka på att vi nu har kommit upp i 20something-åldern och att allt vi pratar om handlar om framtiden.
Antingen var det nåt om nån skola, eller om hur man ska bo eller om man ska åka nån stans.
När man kommer upp i åldrarna handlar det om annat, typ barn, hus och bil.
Det är roligt med olika samtalsämnen i olika generationer och konstellationer. Skulle vara intressant att vara en fluga på väggen ibland folk som snackar. Jag skulle vilja göra en analys av folk och vad de snackar om.
Barn - Högljudda monologer i sandlådan "vem vill va med o leka affääääääär", och då ska man ropa det ungefär 45 gånger på rad i samma tonläge och skrikiga röst. (Jag bor ju bredvid ett dagis, så där skulle man kunna säga att jag är expert på det här området)
Lågstadiet - (tjejer) jag gjorde klart provet före du (killar) jag kan hoppa längre än du
Pre-tonåringar - (tjejer) Har du inte fått din mens än? (killar) har du inte det senaste dataspelet?
Unga tonåringar - Verkligheten börjar kännas och det handlar väl mest om det motsatta könet och om hur man ska klä sig och vara. Detta samtalsämne kommer ligga som en grund resten av livet.
Äldre tonåringar - Nu börjar de fatta att skolan är viktig, och oftast väljer man väl riktning här om det ska handla om skolan och framtiden eller om hur man uppfattas av andra. Kan tänka mig att de mest snackar om paniken över att bli vuxen samtidigt som längtan efter just det är väldigt stort (fast utan ansvar såklart).
20-something - Framtiden framtiden framtiden. Än har man inte fattat att framtiden är nu, allt handlar om "sen när jag..."

Resten av livet har jag lite svårt att sätta mig in i eftersom jag inte kommit längre. Men så fort man får barn kretsar livet kring det. Eller om man får det där jobbet man önskat och nu måste man kämpa för att behålla sin status. Fortfarande är det knappt nån som lever i nuet.
Kanske är det inte förrän alla "sen när jag..." tar slut som man förstår att man missade alla de där chanserna man fick för att man väntade på nåt bättre.

Vad tror ni mina kära bloggläsare?

torsdag, november 20, 2008

Time

Vilken kväll. Vilken kväll?
Jag slutade 10 och gick hem och sov i 3 timmar. Sen kom Linus och chitchattade lite, sen gjorde jag världens största sallad. Och nu då? Jag som verkligen gillar att bara vara hemma och har nästan blivit skygg för att gå ut, jag har tråkigt.
Inget på tv, massa kanaler har försvunnit och så har även min externa hårddisk. Jag bara vill hoppa från ett plan eller nåt.
Det är tydligen filmvisning på stureplan nu, nåt jippo i samband med filmfestivalen. Det tar mig typ 3 minuter att gå dit, men jag orkar inte. Hur kunde jag bli såhär? Slappjävlatorsk. För bara några veckor sen hade jag knappt tid att sova. Men nu har jag tid över till alla. Nån som vill ha?

onsdag, november 19, 2008

Igår då

Så fort jag tog av mig örängena (jag tål dem inte riktigt) så började oturen återvända. Igår åkte jag till Uppsala för träning. Jag var lite tveksam innan för jag var så trött, tänkte om det kanske var bättre om jag var hemma. Men bestämde mig i alla fall för att åka.

Tåget till Uppsala brukar alltid vara överfullt och de kollar aldrig biljetter där, så jag brukar inte köpa nån. Samma sak igår, fullt med folk, jag köpte ingen biljett. Men se där, då hade de två konduktörer, en från varje håll. Så då blev det 120 kr istället för 58... Jaja, inget mer med det tänkte jag. Jag har ju sparat pengar förut på att åka gratis, så jag blev inte helt ledsen.

Men sen gick träningen ganska bra, det kändes lite bättre. Jag fick skjuts till stationen av en vän och när jag kom dit så upptäckte jag att min mobil var kvar i Graneberg.

Fan. Det var bara att ta bussen tillbaks och hämta den. Bussen tar typ en halvtimme, och när jag kom fram tittade alla förvånat på mig. Hehe, glömde mobilen sa jag och skyndade ut till busshållsplatsen igen för att åka tillbaks till centralen. När jag stod där i kylan åkte några från kursen förbi mig, som skulle till sthlm. Tänkte att de kanske skulle stanna och fråga om jag ville åka med, men icke. Så där stod jag ensam i mörkret. Då kommer Malin ut och ser mig knappt, hon skyndade över till hållplatsen på andra sidan vägen. Jag stod tydligen på fel sida. Så vi hade en bra pratstund på bussen och när vi kom fram kollade jag tåg till sthlm. Okej, den gick för 5 minuter sen och nästa går om en timme. Då var klockan 22.10 och tåget gick 23.09. Det var bara att slå sig ner i vänthallen, men där fick jag inte sitta länge, nån städare skulle flytta alla bänkar.

När tåget tillslut kom gick jag så långt fram som möjligt, för då kommer man in närmast utgången till centralen. Men då var tydligen de första vagnarna avstängda, så jag fick sätta mig i mitten.

Jag läste ut Flyga drake innan tåget ens gått och sen slumrade jag till när vi åkte. Framme i märsta stannade tåget ovanligt länge och killen som satt bredvid mig sa nåt om att tåget var trasigt. Vi var tvugna att byta till buss. Suck. Ut i kylan och in i en iskall buss. Cool buss dock, fåtöljer som säten.

Vi kom in till centralen vid 00.15 och då missade jag precis en tunnelbana, så jag fick vänta några minuter extra. Vid halv ett kom jag in hemma och var astrött och sur.

Sömnbristen ökas ju på eftersom jag började 7 imorse...

Slutar kl 12 och då ska jag gå hem och sova. Äta nyttig mat och sen sova.

Ikväll blire AW-premiär för Linus och Djönes. Skoj.



Trött, förbannad, svettig

tisdag, november 18, 2008

Aj

Jag har förresten väldigt ont i huvet idag och ser ut såhär på jobbet. Väcker stor uppmärksamhet kan jag säga. På ett bra sätt.

Asså

Är det nån som ens gillar de där klippen jag har under bloggkoll-listan? Kollar ni nåt på dem? Kanske borde jag byta ut dem mot andra klipp som är bra. Vad tycker ni?
Och blogglistan då? Är den bra? Jag har i alla fall nytta av den. Jag kanske ska lägga till dagens fråga också, den var ju rätt kul.

Fia - såklart vi ska hinna kramas nästa gång, som fan! När blir det då? Jag är ju så busy på tävlingar nu för tiden med min nya karriär som domare.

Nystart igen

Ja nu var det dags igen att försöka leva nyttigt. Den här gången ska jag inte få panik bara av tanken att inte få äta onyttigt, jag ska tacksamt ta emot chansen att bli smalare och mer hälsosam. Vi får väl se hur det går.


Linus och jag handlade igår, det gick på 600 spänn...
Nu är min kyl för första gången full med mat.
Stekte grönsaker och åt kyckling till.
Matlåda! Sallad.

måndag, november 17, 2008

Förra veckan

Vilken helg hörni. Jag har varit borta i dansvärlden hela helgen, totalt underbart.
Ulricehamn var målet, GP och lågklass på två dagar. Jag hade inte löst boendet (förvånande?) på lördagen, så jag hade lite halvångest när vi åkte ner på fredagen. Vi kom fram rätt sent och Benjamins madrass visade sig ha hål. Efter lite limmande och tejpande kunde vi lägga oss, men shit britt vad kallt det var. Vaknade av att man skallrade tänder typ.
Tävlingen gick bra, det är ju jävligt kul att döma. Jag fick lite migrän mitt i allting och kände att döden var nästa anhalt, men klarade mig från det som tur var. Som vanligt är man nästan mer förvirrad efter tävlingen än innan, trots att man kämpar för att förstå. Det är ju ändå ingen som snackar med en, och jag får inte riktigt komma in i diskussionerna fast jag försöker.
Lördag kväll fixade sig, jag låg på en luftmadrass igen i klubbstugan. Det var en sån där enkel luftmadrass som ser ut som de man har i vattnet ni vet. Blå på ena sidan, röd på andra. Ett fenomen med de madrasserna är att de kan rycka till typ, som om någon slog på den. Vet inte vad det beror på, nåt med materialet tänker jag.
I alla fall, det hände några gånger när jag skulle sova, och jag fick varje gång känslan av att det var nån som sparkade eller kastade nåt på mig. Jag var den som la mig först av alla som sov i salen. Jag hade min iPod i öronen och en sovmask på ögonen, så jag varken hörde eller såg nåt. Kände mig väldigt utsatt, men bestämde mig för att inte bry mig. Det var verkligen känslan från skolan som infann sig. Att de gjorde nåt roligt mot en som faktiskt inte var så roligt när man blev utsatt för det. Men skrattet var givet, för visade man att man blivit ledsen var det som ett hån mot upphovsmännen till skämtet. Det scenariot var inget man längtade efter, att bli nedtrampad och få höra kommentarerna som följde. "Fattaru inte skämt eller?"
Men, åter till helgen, jag kunde sova bra, trots ryckningar och på morgonen vaknade jag tidigt av att alla andra skulle med tåg och bussar till norrland tidigt. Jag blev ensam kvar och hade en timme innan tävlingen skulle börja. Tänkte ta en prommis till närmsta mack jag hade sätt kvällen innan. Jag började vandra dit jag trodde den låg. Kom till korsningen där den borde legat, men där var den inte. Nähe, då går jag väl lite till då. Kom till en annan väg där den inte heller var. Då hade tiden gått lite för långt, och jag kände att jag också gjort det. Men när jag skulle försöka hitta tillbaks för att komma i tid så var det inte så lätt. Jag har ju en kompass i väskan in case of emergency, så jag kollade upp den för att hitta tillbaks (ja jag hade kollat innan i vilket vädersträck hallen låg, bra va?).
Efter mycket om och men kom jag till nån liten kiosk där jag kunde fråga efter vägen. Då hade det börjat snöhagla och jag var svettig, blöt och kall samtidigt. Efter en lång uppförsbacke kom jag fram till vägen jag skulle vara på. Då hade det gått typ 40 min och jag hade gått i den vidaste cirkeln ever. Visst, jag brukar säga att det är bra att gå vilse för att lära sig hitta, men i en stad där man är en gång om året och då i en idrottshall hela dagen? Inte samma sak. Fick lite glirningar när jag kom tillbaks, men jag bjuder på det. Det är inte varje dag man är först i världen med nåt (tydligen hade det aldrig hänt förut att nån gått vilse i den staden).
Söndagens tävling gick också bra. Blev lika förvirrad då som efter lördagen, om inte mer. Samma känsla av hopplöshet och uppgivenhet, men så kommer det nog vara ett tag fram över. Jag tänker i alla fall fortsätta på mitt spår.
Här är min outfit på lördagen.

Har jag pratat om mina tur-örhängen? Det är ett par örhängen jag köpte på en loppis för tusen år sen i sthlm. Jag köpte dem och när jag hade dem på mig fick jag massa tur. Nu hittade jag dem i mitt smyckeskrin och satte på mig dem. Bra saker har ju hänt också, så jag anser att de fortfarande funkar. Det känns som första steget på en lång bra fin väg. Hoppas verkligen på det här, jag blir darrig och hoppig i hjärtat när jag tänker på det. Bildenär jävligt suddig. Har inte så bra kameramobil som jag skulle önska.
Lite andra bilder från helgen:
Josefin hälsade på mig i veckan, här sitter vi och fikar på String på söder, där jag bodde förut.
Maten jag åt på lördagkvällen. Väldigt lite mat och inte så gott för dyra pengar...

fredag, november 14, 2008

onsdag, november 12, 2008

Koll!

Nu har jag koll. Bloggkoll alltså. Jag skaffade mig ett inlogg på Bloggkoll.se, och det funkar ju asbra. Jag la till massa nya bloggar också, så nu kommer jag inte missa nåt.
Jag såg också att 2 personer prenumererar på min blogg, och jag ligger på 38418 plats på listan. Inte dåligt!
Det tar sig sa pyromanen...

Jag kollar ju mycket på So you think you can dance och jag hittar fan nya bra låtar hela tiden. Sist var det Mia Michaels som än en gång gjorde en sån jävla bra rutin till en Imogen Heap-låt. Jag var tvungen att ladda hem den, The moment I said it, så nu går den varm i min iPod kan man säga. Repeat!
Den första briljanta rutinen var ju som vi alla vet till Hide and seek från säsong 2.




Fan


Jaha, den här gången verkar det inte ordna sig som det brukar. Kommer bli att jag stannar hemma. Synd, det skulle varit en skoj tävling.

tisdag, november 11, 2008

Snälla?

Att det ska vara så jävla svårt att planera iförväg. Nu sitter jag här igen och nojar över att jag inte kommer komma i tid till tävlingen på lördag. Om någon har en bra idé eller kanske en bil att låna ut så tveka inte att höra av er, jag ska vara där halv elva på lördag. Sen skulle jag behöva komma hem på söndag, vi är klara vid halv fem kanske. Ring bara, jag tar emot all hjälp.

Suck. Vill ha ny mobil också. Vad enkelt om jag bara skulle hitta några tusen, ca 10 kanske. 8 skulle räcka, helt klart.

måndag, november 10, 2008

Veckan i bilder

I onsdags var vi med jobbet och körde gokart och sen gick vi och käka på fridays. Efter det var det rätt segt, vi sprang runt på olika ställen. Sen hamnade vi på spybar och fick drinkar och shots och vi dansade och hade askul. Jag var på g som fan och sen såg jag Vincent Pontare och trånade lite efter honom en stund. Sen tappade jag bort mitt sällskap, hittade en ny och sen gick jag hem. Festade typ i 12 timmar, det var kul som fän. Lite halvtrögt i mitten, men det blev en bra kväll.
GoKartbanan





Min outfit för kvällen

Strawberry Daquiri på Fridays







I veckan har jag tränat buggregler som en tok, vilket resulterade i att jag klarade det!
Jag och Karro och Linus hade en urmysig fredagskväll, vi prövade en restaurang som ligger bredvid min port, de hade massa bufféer som var superba, dit måste ni gå.
Karro
Linus äter sushi med bestick
I lördags kom de över med en surprise, tårta och bubbel. Det var jätteroligt och mysigt. De är så älskvärda.

lördag, november 08, 2008

Jag klarat

Jag är verkligen domare nu. På riktigt. Nu börjar det.

fredag, november 07, 2008

Nervös

Okej. Nu är det bättre, jag kan andas igen.
Jag ska göra en rätt viktig sak imorn, och jag hoppas att alla tänker på mig och skickar varma tankar. Det finns inte mycket annat i mitt liv som jag verkligen vill. När jag trodde att jag inte hade hjärtat med mig i nåt jag gör, att jag bara halvar mig igenom allt, så tänkte jag inte på det här. Jag har varit så nervös och har aldrig trott att jag ville det här på riktigt. Men det är så. Jag vill det. Jag vill kasta hela mitt hjärta i det här och bara göra mitt bästa. Jag vill vara bäst.
Imorgon är första steget. Tänk på mig

Jag har lite svårt med att blogga nu

Jag kan nämligen knappt andas.

onsdag, november 05, 2008

Ny era

Så Obama vann. Det var väl inte konstigt egentligen, han är smart. Och varför vill man hellre ha en 74-årig man till president, och om han kolar så får man en puckad brud till president.
Det blev nog bra det där, alla säger att det kommer bli en förändring, och att Obama har mycket att göra efter Bushs röriga åtta år, han har mycket att städa upp typ.
Jag började 5 imorse, så jag kollade på live-TV från aftonbladet. Jag blir ju så lätt rörd, och nu satt jag och nästan bölade när Obama klev ut i jublet från den stora publiken med sin dotter i handen och sin fru vid sin sida med den andra dottern i sin hand.
Sen blev det kramkalas och allt var frid och fröjd. Nu väntar vi bara på att se hur han sköter sin nya post.

Igår var jag i Uppsala och tränade igen, det var roligt först. Sen tappade jag nåt och det gick inte så bra. Kändes som om jag bara gav upp. På tåget hem ringde Oskar och frågade om vi inte skulle köra Apollo ett år till. Jag berättade om mitt dilemma och han förstod. Kanske om jag skulle komma upp på onsdagen eller nåt sa jag, och han sa att det var ok.
Så hör och häpna kära vänner, kanske behöver jag inte göra det där svåra hemska valet som jag trodde, kanske kan jag få äta kakan och ha den. Jag ber på mina bara knän att det funkar.
Tack tack tack tack.

Jag tackar även för styrkan jag kommer få på lördag.

tisdag, november 04, 2008

Studenter

Jag har tänkt lite på de här människorna som pluggar halva sitt liv. (Då menar jag inte er som valt en yrkesinriktning och blir nåt ni vill när ni är klara, bli inte upprörda nu av följande text.)

Det finns de som hoppar på kurser efter kurser och byter inriktning hit och dit. De verkar inte kunna bestämma sig för vad de vill bli eller om de vill bli nåt. Är studentlivet verkligen så tryggt att man stannar kvar så länge? Det måste bli en flykt från verkligheten att inte ge sig ut i den andra världen, utan bara stannar kvar i världen av studiebidrag, studentlägenheter och roliga nationer. Inget ansvar, inga krav. Eller vad säger ni?

Perfekt

Shit Britt vilken helg.

Fredagkväll- spaghetti och köttfärssås och tv i Eskilstuna
Lördag - Superlärorik tävling, älskar det. Fick uppenbarelser och guds hand på mitt huvud. Inga mer tvivel
Lördagkväll - fest. Danderyd, hotell Viking, gratis taxi, kön till Pattan, Temple bar, gatorna i gamla stan, 7-11 vid hemmet, sen hem. Mycket okontrollerat och härligt och lite ur balans.
Söndag- Brunch på Fåfängan. Dansfilm mys.
Måndag - Brushan, TV, sladdar, internet, kanaler, nästan allt gick fel.
Tisdag - lösa alla problem från måndagen.

Brushan med TVn


Lördagens superfina dagens


Guitarhero hemma hos mig! Be there or be square
Hur små är QP:na nu för tiden? Helt sjukt dåligt. Som Magnumglassen som blev dyrare och mindre. Ska allt bli så?