Studenter

Jag har tänkt lite på de här människorna som pluggar halva sitt liv. (Då menar jag inte er som valt en yrkesinriktning och blir nåt ni vill när ni är klara, bli inte upprörda nu av följande text.)

Det finns de som hoppar på kurser efter kurser och byter inriktning hit och dit. De verkar inte kunna bestämma sig för vad de vill bli eller om de vill bli nåt. Är studentlivet verkligen så tryggt att man stannar kvar så länge? Det måste bli en flykt från verkligheten att inte ge sig ut i den andra världen, utan bara stannar kvar i världen av studiebidrag, studentlägenheter och roliga nationer. Inget ansvar, inga krav. Eller vad säger ni?