Lyx!

Klipper och färgar mig på ett nytt ställe I kattne, ligger I gamla himlavalvet. Fru nånting. Mycket lyxigt med kaffe och macaron!

Lugn

Idag är det lugna puckar, har lånat en mysig morgonrock och kollar på planet earth. Inte många knop idag.

Gårdagen var ok, mycket rolig fest. Önskar att jag gjort lite andra val I slutet av kvällen, men gjort är gjort.
Nu ska jag återgå till att inte göra nåt.

Down under

Pratar med kusinvitamin via Skype, han är I australien. Roligt med teknikens under, vi saknar honom här i släktjulen

God morgon

[image_0

Idag är det kusinbesök och fest som gäller. Ska ut till björkvik och äta god mat med släkten, sen är det fest I stan, hoppas på en Rolig kväll.
Nu ska Jag strax åka och hämta jono som jobbat inatt.

Jul

Vin, tv och tända ljus. Nu är det julstämning på g

Psalm

Enligt jultraditionen var vi I kyrkan innan jullunchen, och Jag kom att tänka på att alla psalmer ligger så högt I tonläget, varför är det så? Det finns ju ingen chans att sjunga med om man inte är supersopran.

Julafton

Vad gor man om man vaknar tidigt på julaftonsmorgon och inte kan somna om? Man kollar på bra film på brorsans superdator.

Så

Nu kan Jag blogga enkelt från mobilen, bra va?

Bra spärrvakt

Jag längtar hem till min monsterkatt. Vill träffa henne och bli dissad av henne, känna den motsträviga kärleken.
 Idag har jag bara varit ett misslyckande, oxh får således dränka mina känslor i sprit. Är på extremt lyckad fest, en av de bästa ever. Drömmer och glor och syns inte, men livet i bubblan kanske är bra änå, oftast är det ju skönast där.
önskar jag kunde pröva leva nån annans liv en stund, bara för att kanske kunna uppskatta mitt eget mer. 
Tårar som bränner, hjärtat som känner, livet som inte ens jag väljer. Finns det nån utväg, nåt enkelt slut, eller måste alla känslor hitta ut? 

Ska dansa mer, för att bli mer, men drömmen jag har, är den för mig eller er? Varannan sekund hat varannan löööv, hur ska jag välja min nästa köv? 

Ska iallafall festa vidare nu och ta tag i hur resten av mtitt liv ska se ut imorn. Kanske

Kallt no more. Hade tillslut en kille här som kollade elementen (efter några samtal och ett argt mail till kundtjänst) och det visade sig att elementen inte var på. Som jag trodde, det var därför jag ville att nån skulle komma och kolla på dem. Efter arga mailet ringde de till och med på kvällen och skickade en som var på jour. Så ilska hjälper lite ibland, good to know. Men nu har vi upp emot 17-18 grader bara sådär, utan värmefläkt. Ikväll är det sista jobbnatten, sen blire krök.

test

Prövar en ny telefon, HTC desire. I love it, kan inte bestämma mig bara om jag vill ha denna eller en iphone4.vad tycker ni?

Published with Blogger-droid v1.6.5

Hej hej

Idag sov jag ända till kl 19. Mycket skönt. Somnade sent imorse, Jono gick till tåget vid åtta, och det var svårt att somna då. Vaknade också av världens fylldaste blåsa vid tolv, var tvungen att åtgärda.
Annars känns det rätt rebelliskt att sova bort en hel helg. Fast jag har ju jobbat också, hjälpt andra människor att ta sig från fest efter fest jag inte är bjuden till. Men det var skoj ändå, även om det kändes som att jag har varit på jobbet dygnet runt i en vecka. Imorn natt är jag ledig, men sen är det tre nätter igen. Denna vecka ska härmed döpas till jobbvecka. Åtta nätter på rad, fast med en ledig i mitten. Helt ok lön på det sen.
Eftersom det inte heller finns en enda anledning till att jag ska vända tillbaks dygnet så kommer måndag natt bli en filmnatt i stor skala. Kanske börjar med en bio, fick ju gratisbiljett i somras när de sjabblade bort min och Jonos plusstolar när vi skulle se Inception.

Anyways, roligt att snackas, hoppas det sker igen.

Facebook

Jag är en sån som ofta är inne på facebook. Varje dag, och kollar på mobilen om jag inte har tillgång till en dator.
Det medför vissa problem för mig, som jag ofta tänker på.

För det första så tänker jag i statusuppdateringar. Alltså, jag tänker "går till köket", "är helt körd" osv. Alla tankar måste på nåt sätt göras om så att de passar in på statusraden. Jag blir helt besatt, tänker och tänker om hela tiden.
Och nästa problem då blir att jag inte vet hur man "korrekt" ska fylla i statusraden. Alltså, ska man skriva jag eller sig?
" känner sig trött" eller "känner mig trött"? Är uppdateringen något man ska berätta om sig själv som i tredje person eller i första? Det låter så töntigt när någon skriver "känner sig säker på att hon är trött", fast man vet att det är den personen själv som skrivit. Å andra sidan blir det ju så fel i svenskan när man skriver "Tilla Andersson är säker på att jag är trött".

Mvh Tacksam för svar

Ännu en rekommendation

När jag gick i mellanstadiet så var det väldigt hett att käka micromackor. Ni vet, kaviar och ost och så in i micron så osten smälter, mumma.
Nu äter ju jag inte bröd längre, men har kommit på att det går lika bra med flatbröd. Det är supergott och jag kan klämma i mig tusen stycken på en gång om jag fick. Prova det om ni, som jag, blir helt knasiga i magen av bröd.

I helgen var jag på kryssning, men inte med birka. Åkte med Cinderella, och det kändes lite konstigt. Det är rätt stor skillnad på båtarna ändå, och jag tycker verkligen att Paradise är fräschare, det är till och med fräschare folk.
Det roligaste var att de inte säljer sprit i taxfreen på utresan för att få en trevligare resa. Mycket kul. Men jag lyckades smuggla in en flaska med vodka, hade lagt den i en stövel i väskan, så de såg inte det när vi tvingades gå igenom säkerhetskontrollen. Eller så såg de den i röntgenmaskinen, men trodde det var en ramlösaflaska. Vilket det var, men inte med vatten.
I alla fall så var det rätt okej, träffade mycket roligt folk. Men jag tror att det var rekord när jag inte ens hånglade med nån. Kändes ändå rätt okej, att jag inte hittade mannen i mitt liv, för jag hittade honom ju inte. Och det fanns ingen jag riktigt ville hångla med. (Annika, du ser, jag är verkligen en ny människa)

Det var roligt, jag gillar att kryssa. När man går av båten har jag kvar samma känsla av att man spanar in folk på ett annat sätt, typ "kommer jag se honom/dem ikväll". Fast det inte finns nåt "ikväll".

Anyways, jag ska plugga nu, ska skriva 1,5 sida om ifall det är positivt eller negativt att dö.

Häromdagen var jag på bio och såg eat pray love, den var absolut inte lika bra som boken, men det hade jag inte väntat mig heller. Film är bäst på bok. Men efteråt gick vi och tog en milkshake på marions, en jättecool bowlingbar på kungsgatan. Jag tog en oreo-milkshake, supergod! Ser ni att det ligger en liten minioreo i grädden? Rekommenderas starkt!

The comeback

Det var länge sen jag var här. Lite känns det som att komma hem och när jag trycker på "nytt inlägg" så pirrar det lite i mig.
Jag gillar ju att blogga, att skriva till er. Men det har varit så mycket annat som kommit före på nåt sätt. Och med "annat" så menar jag bara mig själv. Jag har kommit ivägen.
För mig själv.

Det ryms massa tusentals tankar inom mig och jag tänker dem alla nån gång. Måste komma ihåg att jag kan skriva ner dem här också. Kanske kan ni hjälpa mig att komma på något jag inte tänkt på när jag fastnar?

Jag har börjat läsa Filosofi, det är roligt. Att lämna in uppgifter är inte roligt, men det andra är kul faktiskt. Att tänka på ett visst sätt, och att alltid kunna argumentera både för och emot. Det är jag bra på. Ni vet, jag kan ju aldrig bestämma mig för att bara tycka en sak.
Fick till och med VG på första uppgiften, sånt stärker ju faktiskt oväntat mycket. Trodde inte att jag brydde mig om betyg längre, men bekräftelsebehovet finns tydligen kvar.

Har precis kommit på att ett av mina problem är att jag inte riktigt känner mig själv. Har inte hunnit med att lära känna den nya jag, den som jag har utvecklats till de senaste åren. Jag hänger fortfarande kvar med den Tilla som jag kände så bra för över 5 år sen, och speciellt så känner jag den Tilla som jag levt med de senaste 5 åren, eller iallafall från 5 år sen tills för ett år sen.
Måste nog börja om lite och lära känna mig själv, den finurliga lilla person som är jag. Eller vad tror ni?
Och visst har jag blivit en förändrad person nu, jag är väl inte så lik mig som förr? Jag vill iallafall tro det.

Hörs igen.
Snart. Hoppas jag.

Det verkar som om det kommit in en ny regel i mitt liv, att jag skavakna vid fyra varje gång jag ska upp tidigt. 
Det är alltid samma sak också, jag känner direkt när jag vaknar att jag inte kommer somna om. Alla andra gånger när jag vaknar till somnar jag om nästan på en gång, men den här är speciell. Trött är jag, gäspar och svider i ögonen, så hela tiden tänker jag att nu kommer jag somna. Men det är döfött. Så jag får väl läsa något så länge och sova på tåget till Skövde. För jag ska till Skövde imorn (eller om två timmar) på akroregelutbildning. Ska bli jätteintressant. Har inte en aning om vilka som ska dit, det känns lite skönt faktiskt. Annars skulle jag ligga och oroa mig för vem jag skulle vara med. Nu slipper jag det. 

Och ja, det är verkligen så kallt inomhus här.

Vad gör vi med folk som är bättre på bowling än oss? Neka!!

Barn

Ibland kan jag känna att jag inte vill skaffa barn. Jag älskar tanken på barn, och har alltid sagt att jag vill ha 5 stycken. Har namn och allting. Men jag ser inte någon kille inblandad, bara hur hans gener ska påverka mina barn. T.ex. vill jag ha en liten pojke med mörkt lockigt hår och blå ögon. Han ska bli min lilla ögonsten och inget annat ska betyda nåt.
Det som hindrar mig är att barnen måste växa upp. Vilket betyder att de måste bryta sig ifrån sina föräldrar, det vill säga mig, och skaffa sig ett eget liv.
Höjden av separationsångest. Att den som man älskar mest i hela världen, den som man gett upp sitt liv för, den man varit beredd på att ge upp allt för, bara vill vara långt ifrån en.
Allt som man gjort, ska det inte räknas?
Det är en "bryta sig loss-period" av några år som måste vara helt förjävliga, och allt man vill göra är att vara så nära som möjligt, skydda så mycket man kan. För alla de gånger man själv blivit bränd, blivit sårad, råkat ut för nåt hemskt, vill man rädda den man älskar från att må som man själv gjorde då.
Det värsta måste vara att den personen, den man älskar mer än man kan förstå, den vill inte ha hjälp då. Den hittar nya personer i livet som kan hjälpa, den blir bara störd av att man försöker finnas där för den. Den tror att man inte förstår. Och hur kan man förklara för någon som inte vill lyssna, någon som är fullt uppe i sig själv, att man själv varit där. Man har upplevt Det Där. Kanske inte på samma sätt, men man har varit Där. Och man har tagit sig ur det, mer eller mindre. Bättre eller sämre.
Kanske känner man att det kan vara värt att härda ut, för när "krisen" gått över lite, så kommer de tillbaks. Om man visar obegränsad kärlek och tålmodighet så kommer de tillbaks. Och det är då den verkliga belöningen börjar.

Premiär för Chai Latte för mig. Gott må jag säga.

The Ark på grönan, fantastiskt!

The Ark på grönan, fantastiskt!

Mormor och jag åker dubbeldäckare!

Är det bara jag som gillar att ulla och lennart lyckats fly från sitt vårdhem? Kan se dem framför mig, hur de är trötta på demens- och alzheimersryktena och beslutar sig för att fly tillsammans. Hoppas de lever lyckliga i alla sina dar. Amen

Pappa tog blodprov på mig för att testa blodsockernivån (som för övrigt var perfekt) och så blev blodfläcken till ett hjärta. Tecken eller vad? Är det idag jag ska träffa min stora kärlek?

Sitter på en ersättningsbuss på väg till Kattne nu. Tåget blev inställt efter en halvtimmes försening, sen saknades det tydligen personal så tillslut blev tåget inställt. Mycket roligt att betrakta folk i en sån situation, hur en del bondar och skrattar medan man hjälps åt för att hitta rätt. Men vissa andra stressar fram och vill döda alla andra. Nån man ringde till kundcenter och var så fruktansvärt förbannad, svor och höll på. Sånt har jag aldrig förstått mig på. Visst att man kan bli sur och trött på saker, men aldrig att jag skulle ringa och skälla ut nån som inte är ansvarig. 
Men men. Imorn ska jag till tandläkaren och borra. Första gången, jag är skitnervös. Säg att det kommer gå bra, säg att det inte gör ont.

Har hamnat i medeltiden

Det bästa av två världar

Tillåt mig presentera världens äckligaste cider. Jordgubb och svartpeppar, hur tänkte dom då? 
Jag drack det här när vi hade avslutningsfest efter Arvika, och fy vad det inte var gott. Pauline testade att blanda med sprite, och då blev det drickbart. 

Idag kom föresten solen till ön, efter några dagar med dåligt väder. Imorn ska jag rida!

Pride

Det blev en riktigt rolig kväll igår, hamnade på Miss Transa Sweden på Ambassadeur. Bara massa transor och bögar överallt. Jag hade en bra fylla och dansade hela tiden.
När de skulle kröna Miss Transa Sweden så var det Miss Inga och Dominika Peczynski som var konferencierer och de flamsade runt och sa till publiken att vara tysta. Det var inte någon ordning, en efter en kom missarna in och visade upp sig, och fick varsin fråga. Väldigt varierande frågor, en som var från Persien skulle prata om hur man kunde leva som transa i det landet, och en annan fick frågan vad hon helst ville rulla sig i. Svaret var choklad. På fråga två alltså.

Sen kom Dominikas 9åriga dotter in och skulle dela ut priser, rolig barndom den flickan måste ha. "vad gjorde du igår då lilla vän?" "Jag träffade transor med mamma på nattklubb."

Regnet öser ner och jag ska premiärbesöka Pride Park och se schlagerfest. Kommer väl bli roligt, men jag ska inte köra all in, åker båt tidigt imorn bitti.
Mycket bra också att jag lämnade mina nyinköpta gummistövelskor i Katrineholm för att jag inte orkade släpa på dom. Smart, mycket smart, nu när jag ska stå i blött gräs hela kvällen.

Hörs!

Idag firar vi Annikas mamma på Rosen, det har varit allt från champagne till file mignon. Mycket trevlig kväll, skönt att få ha en substitutfamilj när min inte bor i stockholm. 
Imorn ska jag testa på schlagerkväll på Pride, och sen far jag till min älskade paradisö.

Har haft det lite smått varmt idag...

Road trip tll öland! Jag har gjort sex cd-skivor att lyssna på, det tar ju säkert fem timmar att åka. 
Ser fram emot veckan, det ser ut att bli kanonväder ckså, ska sola bort min brottarlinneryggsbränna en gång för alla! 


Sitter på terrassen i kattne och myser. Jag har köpt sju böcker idag som jag ska läsa i sommar. Imorgon ska jag inte ha några planer, bara se till att hjärtat slår i samma takt hela dagen. 
Det är oerhört lugnande att lyssna på vinden, titta på katten och känna värmen från infravärmaren.
Snart ska jag gå i säng, nu har jag varit uppe sen tio imorn förmiddag, ett och ett halvt dygn. Har sovit kanske två timmar lite utspritt. Men ändå, känner mig rätt lycklig. Ska borsta tänderna med min nya eltandborste sen.

O M G

Sol och musik i parken.

Skumpa med jordgubbar på balkongen. Vi har klätt upp oss och är jättefina, skål!

Jag gjorde det! Jag köpte koftan, fast den var dyr.
Men den har bott i min hjärna så länge och jag ville verkligen ha den. Och kolla förfan vad snygg den är.

Vaknade av mig själv klockan 7.45, det var ovanligt. Men det är rätt mysigt att ligga kvar i sängen och lyssna på radio och tänka på veckan som kommer. Bra morgon ändå, skönt att jag släppt det dåliga humöret från igår. 
För fan igår eftermiddag var hela världen emot mig. Men så ringde Ingemar och muntrade upp mig och sen städade jag äntligen. Dammsög till och med. 
Så nu luktar det gott här, vilket är bra för idag kommer Plumsan och hälsar på, ska bli awesome! 


Nackdelen med att bo där jag bor är att det kommer hovra högljudda helikoptrar över husen idag och imorn.

If, I expected love, when first we kissed, blame it on my youth
If only just for you, I did exist, blame it on my youth
I believed in everything
Like a child of three
You meant more than anything
You meant all the world to me
If, you were on my mind, all night and day, blame it on my youth

If, I forgot to eat, and sleep and pray, blame it on my youth
If I cried a little bit, when first I learned the truth
Don't blame it on my heart, blame it on my youth

Inviger födelsedagspresent!

vän

Slängde ett öga på min facebooksida och såg att mina vänner har minskat med typ två stycken. Jag vet detta bara för att det var på ett jämt hundratal när jag sist la till en vän, det är inte så att jag har koll.
Men då betyder det att någon tagit bort mig som vän, eller hur? Jag har ju länge velat rensa bland mina vänner också, men inte vågat, för jag tycker det är så taskigt att ta bort en vän. Fast samtidigt, om man inte ens är vänner, om man typ gick i samma skola på högstadiet men aldrig pratade med varandra, då behöver man väl inte vara vänner på FB. Om inte det är så att jag vill snoka förstås.

Så alltså, någon har ansett att vi inte är vänner mer. Vet inte om jag borde bli ledsen eller nåt. Fast å andra sidan så vet jag ju inte ens vem/vilka det är som tycker så, så jag bryr mig inte nämnvärt.

Men nästa person som blir min vän blir nummer 400, det ni!

Är hemma i kattne nu, går första hundpromenaden.

ojdå

Okej. Tänkte bjuda på ett sånt där fylleinlägg.
Jag har varit på love sthlm och på rock n roll tuesday, och det är verkligen så härligt att umgås med mina dansvänner. Jag lär känna nya människor hela tiden och det är bara så lovley.
Mern samtidigt känner jag mig ås knasigt liten. Som om jag inte rikgit hade rätt att vara där de bästa är. Förstår ni? För jag hänger med de bästa och vill vara typ lika bra som de bästa, men jag är inte det för jag vågar inte träna, för då visar dets ig ju att jag inte ens är lite bra.
Suck jag önskar att mina krav på mig sjävl var mindre, det skulle vara lättare då. '
Och jag vet att ni som gillar mig känner att den som jag är räker, men jag känner ju inte likadant, jag ivll ju leva upp till de kraven jag har. Men samtidigt förstår jafg att det är semisvårt. coh så fort någonting är semisvårt vill jagju ge upp. Fan. jag ska inte ge upp.

Okej. Det här skulle vara ett helt okej bra, rätt roligt fylleinlägg, men jag är ju inte på samma notblad som mig själv.
Jag önskar bara att resten av min vecka blir så bra som den hittills har varit.
PUSS

Dans är verkligen the shit, speciellt m man är många.

trött

Jag har haft en sån bra helg verkligen, med massa fest och skoj. Kryssning och inflyttningsfestx2 och skrattstock och bra folk. Känns som en sån där som jag kommer minnas länge.
Men nu håller min kropp på att säga från tror jag, kanske för att jag hållit i gång så länge och nu tar det lugnt.
Jag har nästan sovit konstant sen i söndags morse, varit vaken några timmar i sträck bara och är konstigt trött. Det är först nu som jag känner mig lite piggare, och det är ju bra att det sker kvart i ett på natten. Jaja, hoppas att det går över nu så jag kan orka njuta av sol och ledighet.

Kollar in underbara Carolina Wallin Perez i kungsträdgården. Hon är helt fantastiskt bra.

Är på skrattstock, de är rätt mycket folk här, känns som ett enda stort kalas.

Outfitbild. Köpte detta idag, mycket bra köp.

Jag drog på spontankryssning, hoppas det blir kul.

Hittade en kofta jag blev kär i. Men priset ligger lite över min gräns, vet inte om man vågar vänta på att den ska gå ner i pris, kanske gör den aldrig det. 
Dilemma!

Nu börjar helvetet...

Love

För länge sen hittade jag en kille på youtube som är helt a-fuckin-mazing, och nu tänkte jag dela honom med er. Det är som att jag delar lite på en hemlig crush, lite känsligt, lite pirrigt.
Hoppas ni gillar honom, han är grymt talangfull och har bra musiksmak.

Kolla in hans Myspace också, och prenumerera på hans Youtube








Okej, originalet är inte heller så dålig

Ålder

När man är yngre och någon frågar hur gammal man är svarar man ofta det talet man fyller nästa gång. Jag brukade köra med "jag fyller 20" fast jag bara var 18, det var ju ingen lögn, och det fick in en på krogen.
Men när man blir äldre blir det tvärt om. Man är sin ålder ända fram tills den dagen man fyller.
Jag fyller 25 om två veckor, men om någon skulle fråga mig hur gammal jag är så blir svaret alltid 24.
Jag tror att det är typ i den här åldern som det börjar. Jag pratade med en tjej härom dagen som var 20. När jag sa 24, så la jag snabbt till "eller jag fyller 25 snart", och hon kontrade med att säga att hon var 19, men att hon brukade säga 20.

Är det så att man vill vara typ 22 eller?
Fast jag skulle ju verkligen inte vilja vara 22 igen. Eller 18. Men jag vill inte heller vara 25. Eller 25 är väl okej, men sen när jag börjar behöva säga 28 eller 30, då kommer jag säkert noja som fan. Men ändå inte vilja vara 25 igen.

Jag får helt enkelt fortsätta fylla 25 tills jag blir 50. Okej?

Le

Det finns en film som heter City Slickers, tror att den är från 91. Jag minns att jag såg den när jag var liten och att det jag reagerade på då var att det var så hemskt när kalven nästan drunknade.
Det handlar om en man som tappat glädjen i livet, och när han kommer hem efter en äventyrsresa som får honom att växa så har han hittat sitt leende igen. Jag minns just den scenen rätt starkt, när han kommer hem och visar sitt leende, och frun frågar "var var det?" och han svarar "i Colorado, det är alltid på det sista stället man letar på". Brilliant svar.

Nu efteråt så kan jag ibland tänka på det där, vilken bra film det är. Att handlingen är väldigt bra, om vuxen-livs-kriser. Alltså vanliga "vad fan håller jag på med"-kriser, inte "livet är förstört"-kriser.
Han lever ett vanligt helt okej liv, men vill veta vad livet handlar om.
Det är just det där att han hittar sitt leende som jag fastnar för, det är så enkelt och bra. Man måste hitta sitt leende.

Jag har försökt hitta youtubeklipp när han kommer hem och visar upp sitt leende, men hittar inte. Lägger in klipp på hans superba "ta vara på livet"-tal inför sonens klass, ett klipp där han förklarar för sin fru hur han känner. Och ett klipp där ni får spola till 6.00 för att se när han kommer hem.

Ny vinkel

Ofta händer det att jag gör saker, eller befinner mig någon stans och ingen vet vad eller vart. Om det skulle hända mig något skulle det ta lång tid innan någon märkte det, eller saknade mig. I morse när jag lämnat av mor och bror på tåget så gick jag hem. Satte mig en stund på några bänkar på vägen och funderade över det där. Hur ofta som människor är borta på något sätt, borta från sin vanliga värld. Som att man tar en liten avstickare från sin vanliga väg man går på.

Jag kan tycka att det är lite spännande, att sticka från det vanliga, att göra något oförutsätt, även om det bara är jag som vet att jag gör det. Det blir nästan som att göra något lite halvförbjudet.

Det är ungefär samma sak som att sätta sig på en plats man inte brukar sitta på. En gång i veckan har jag en grej jag går på där folk sitter på stolar, och varje gång sitter jag på samma stol. Det har gjort att jag bara sett halva rummet i princip. Det finns en tavla där som jag vill göra om, jag stör mig på hur den ser ut och vill ändra den, men det är en annan historia. Det jag skulle säga var att jag undrar vad det är inom oss som gör att vi sätter oss på samma platser, eller går samma vägar? Det är ju väldigt roligt och bra för hjärnan(har jag läst) att typ gå andra vägar, gå vilse lite eller sätta sig på en annan plats i ett rum man brukar vara i. Det ger en annan synvinkel och säkert nya tankar.

Eller kanske titta på andra sidan av ett rum.

Sitter på mose backe och dricker vin. Det är kallt men trevligt, jag bryter lite mot mina alkoholregler, men det är ok ikväll. Jag tycker att det är viktigt att sörja själen i första hand och jag gillar detta läge. Ni vet väl att den inre glädjen är den härligaste, man ska lyssna på sitt inre. Jag gillar mitt inre. Ha en bra kväll älskade!

Serier

Det har varit väldigt många spännande säsongsavslutningar nu på senaste.
Greys var superspännande, Gossip girl också. Vampire Diaries var inte heller så tråkig och Lost var ju som sagt typ tillfredställande.
Känns som att det är många avslut på serier, gillar inte sommaruppehåll. Vad ska man se på nu då? Jag har ju sett klart underbara Arrested Development (som jag rekommenderar alla att se) och så har jag kvar My so called life, som också är bra.
Men sen då, när jag sett klart det? Bara att sitta och vänta på att allt börjar igen. Kanske ska jag börja se på Heroes, Big Love och Californication igen, där har jag väl några säsonger kvar, eftersom jag slutade se dom. Eller börja se Dexter, som alla pratar om. Eller Flashforward, men den blev ju nedlagd, så då är väl det inte så kul.
Jag började ju titta på nåt som hette Bored to life, men det var inte så kul helt ärligt.

Får helt enkelt se på film i väntan på att allt börjar.

VHS/DVD

Det finns ett oändligt tal med dansfilmer som är på VSH, och typ 15 av dom äger jag. En stor del av de andra äger folk jag känner och jag vill titta på dom.
Okej tänker ni, vad är problemet då?
Jo. Problemet är att jag inte har någon video. Det är ju något man började glömma bort för 10 år sen typ.
Så. Nu letar jag runt efter en video och tänker att det vore ju bra att ha en sån som är kombinerad med DVD-spelare också, för det har jag inte heller, kan bara se om jag kopplar datorn till TVn (som i och för sig inte är så jobbigt). Men, ändå, bra med kombinerad DVD/VHS, så det ska jag köpa.
Det finns inte många såna ska jag säga, men de kostar typ 1000 spänn. Jag hade tänkt mig mycket billigare. Visst, jag kan ju köpa på blocket eller så, men det är ju alltid tryggare att ha en ny. Får se hur jag gör.

Förresten så fyller jag år om typ två veckor, så då skulle jag ju kunna önska mig en sån. Fast jag vill ju ha den innan dess, så fort jag bestämt mig vill jag ju ha sakerna direkt!

Jag kan önska mig istället:
HTC Desire
Eltandborste
Ny fin soffa
Fler garderober


Eller att så många som möjligt kommer på min fest den 12 juni!

Kvällens glädjespridare

Mellan hägg och syrén

Några veckor innan skolavslutningen när jag var yngre luktade det alltid så gott när man gick ut ur vår port hemma i Katrineholm. Det berodde på att vi hade en grymt stor syrénbuske bredvid, som alltid blommade och spred sin underbara doft runt huset.
Alltid tänkte jag att jag skulle ha syrén-blommor i håret på skolavslutningen och lukta lika gudomligt som det gör om blommorna. Men varje år så hade de blommat ut lagom till skolavslutningen, de var aldrig lika fina då som de varit bara en vecka innan.
Men ändå, den där lukten får mig alltid att tänka på skolavslutningen, liksom varje gång man ser smala björkar som är avhuggna vid foten och ställda i en hink på var sin sida om dörren som leder in till någon festsal, eller ljudet av fioler som stämmer upp till den där låten som suzuki-fiol-eleverna alltid spelade.

Den där känslan försvann i gymnasiet, som så mycket andra känslor som försvinner när man blir äldre. Men än idag kan jag tänka på de där sista härliga veckorna innan sommarlovet var slut. Då man fick sitta ute på svenskalektionen och bara läsa en bok, eller gå och rita av en sten på bildlektionen. Och doften av syrén, en lukt som genomsyrar min ungdoms försomrar.

FAAAAN

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article7187926.ab

Lost II

Okej, nu har jag sett.
Känns tomt på något sätt. Jag grinade såklart, så fina återföreningar mellan alla, väldigt starkt när de kom ihåg. Speciellt Charlie och Claire, och Juliette och Sawyer. Så vackert.

Nedan följer fortsättning av texten, men ni måste markera det för att se, ni som inte sett, läs inte.

Men jag måste erkänna att jag inte riktigt känner mig nöjd. Vad hände med de som lyckades åka iväg med planet? Var alla i kyrkan döda? Eller bara Jack? Varför var Penny i kyrkan? Varför inte Daniel, Charlotte och Miles? Har Dharma aldrig funnits?
Det känns ändå som att det fortfarande är massa frågor kvar. Det kanske inte är meningen att man ska förstå allting.

Jag är nöjd ändå, det var ett väldigt fint avsnitt, ett väldigt bra slut på en lång vänskap.

Lost

Jag ska kolla på sista Lost-avsnittet inatt på jobbet har jag tänkt. Det känns lite nervöst, som att det är något viktigt som händer mig. Under en sån lång tid har Lost funnits, som ett störande men ändå älskat moment i ens liv. Jag har aldrig gett upp, har alltid väntat på nästa avsnitt, aldrig snackat ner serien även om det varit ett riktigt onödigt avsnitt.
För det har det verkligen funnits, kan jag känna nu. Hur många avsnitt som helst som man egentligen inte behövt se, eller i alla fall inget som verkligen hjälpt storyn framåt.
Fast det har ju gjort att man ändå lärt känna karaktärerna bättre.

Jag vet att jag kommer sitta som på nålar, eftersom jag inte kan tänka mig hur det slutar. Det är också något som jag gillar med serien, att det är svårt att förutse saker. Vissa händelser har man kunnat lista ut, men jag kan inte säga att jag vet hur det kommer sluta.

Men ändå, ett väldigt konstigt farväl kommer det bli. Lite som Friends sista avsnitt, men mycket mer spännande. Kan inte komma på något serie-avslut jag sett fram emot som denna.
Inte för att jag vill att det ska ta slut.
För att jag har lärt känna och kommit att älska karaktärerna och vill känna mig delaktig i deras framtid. På något sätt.

Våga vinn!

När jag var yngre, typ 15, så föll jag för Baz Luhrmanns låt Wear Sunscreen.

Jag minns att jag lyssnade på den på mitt konfirmationsläger och blev så rörd av att han sa ”you are NOT as fat as you imagine” att jag började gråta. Mina kompisar blev oroliga och gick och hämtade prästen som sa saker som ”du kan prata med mig om vad som helst” och ”är det något som hänt hemma?”.

Jag som var lite svältfödd på uppmärksamhet njöt lite såklart, kunde inte säga att det BARA var för att låten var så fin och att det kändes som att han pratade till mig. Men jag hittade aldrig på något heller, sa bara att allt var fint. Gillade stunden när alla ville höra vad det var som hänt, för så var det i ungdomen, man var bara intressant om något hade hänt en. Då ville alla vara nära en, gå undan och väsa ”hon pratar med MIG nu” till de andra som också ville vara speciella. Vet inte vad det där handlar om, varför det var så, och jag undrar om det är så fortfarande. Både hos vuxna och hos barn, är man bara speciell om man har något intressant att ”dölja”.
Man visar tydligt att man har en hemlighet som absoluuut inte får komma fram, och alla blir intresserade av en.

Nä jag vet inte, kanske är det inte så längre, kanske lever jag kvar i barndomens anonymitet.
Det jag skulle säga med den låten var i alla fall att jag lyssnar på det fortfarande. Alltså verkligen lyssnar på den. Jag vill göra som han säger, och speciellt den delen med ”Do one thing every day that scares you”. Det tänkte jag på under vandringen i Spanien, att jag måste börja våga göra saker som är läskiga. I mitt fall var det att beställa på restaurangen fast jag inte kan spanska, eller fråga efter vägen, eller bara gå först in i en affär. Sånt kan vara svårt för mig, be mig inte förklara varför. Men jag lyckades rycka upp mig lite på slutet, klarade att handla och beställa och vara ute på stan själv. Det stärkte verkligen mig.
Så nu försöker jag göra saker som skrämmer mig, sånt som tar mig ur min comfort zone och utvecklar mig. T.ex. att ha glittershorts på banketten, eller säga nej oftare.

Och på fredag ska jag gå på skolavslutning med massa personer som jag inte känner eller har träffat någonsin. Men jag ska gå dit och våga prata med folk, våga ha roligt, för det är jag värd!

Sömn

Det har jag nog inte fått för lite av i helgen. Det frestar på att börja sju på mornarna, kan inte förstå hur jag gjorde det jämt förut.
Jag kom hem vid halv fem idag och la mig i sängen när jag pratade i telefon. När samtalet var avslutat tänkte jag att jag skulle vila lite. Alla vet ju hur det brukar gå, jag somnade och sov fram till halv tolv ungefär.
Mycket skönt ändå, att få sova så mycket. Plus att jag ska jobba natt imorn, så nu kan jag vara uppe halva natten och vända på dygnet utan stora problem. Sova is the shit. Jag älskar att sova!

Update

Det är verkligen en vuxenfest det där, ingen supa-med-polare-fest. Det är bubbel i glas med fot, det är pärlhalsband, det är trevliga skratt och buffébord som ingen äter av.

I like this

Okej

De sitter på sin balkong nu, mamman, pappan, tjejen och killen.

Är det pinsamt om jag sätter mig på min balkong och låtsas läsa för att smyglyssna?

Grannar

Nu kom det nya gäster till grannen. Troligen någons föräldrar, en pappa med ljuslila byxor och kavaj med bröstnäsduk som matchar byxorna och en mamma med fintröjan och en digitalkamera i handen, fotande allt i lägenheten.
Mamman gör som alla mammor gör, flyttar om lite, ställer en blomma på något annat ställe och nickar sen lite förnöjt.
Jag undrar om de kanske ska gå ut och äta först, för nu tar hon som bor där på sig jackan medan fotoblixtarna smattrar.
Pappan kontrollerar gasspisen, mamman tittar på kylen.

Det här kan bli en spännande kväll ändå.

Lugn kväll

Jag sitter hemma i mitt kök och kollar på My so called life, en underbar serie.
Ibland tittar jag ut från fönstret och kollar in grannarna som verkar förbereda en fest. Inflyttningsfest skulle jag tro. Tjejen gick runt och piffade, sen ringde det på dörren och in kom tre tjejer och pojkvännen med systemetkassar.
De har väldigt fint hemma och jag undrar hur resten av lägenheten ser ut, det jag inte kan se. Ibland kan jag inte se någon av de som är där, och jag undrar var de sitter då. De har fina skåp i köket som jag inte har hos mig, önskar jag hade dom också. Då skulle jag lägga kläder där, de som inte får plats, de som ligger i två kartonger nu.

Jag har mitt glas med isvatten, för på somrarna är det svårt att få till riktigt kallt vatten, det blir fort ljummet.
Förut var jag ute i Värmdö och hälsade på min extrafamilj. Plastsystern hade dop för sin minsta son, och det var verkligen trevligt att få ha lite familjetid.

Tröttheten sveper över mig och jag inser att jag kommer somna inom två timmar, och det med all rätt eftersom jag ska upp och jobba imorn klockan sju.
Det är fortfarande varmt ute och jag har balkongdörren öppen. Det är härligt med sommar. Jag längtar tills jag får sitta i solen på balkongen hemma i Katrineholm, där är det så fint med blommor, porlande damm(vatten alltså, inte smuts) och mys.

En vecka har gått av min förbränningsfas, en vecka utan kolhydrater. Det känns bra, men psyket vill verkligen gå och köpa ostbågar. Jag kan förnimma känslan av att rycka upp påsen och känna lukten av dem. Men det ska inte hända. Inte vin heller, fast jag har det hemma. Ska vänta en vecka till, minst.
Vilket nog också är bra med tanke på hur mycket jag festade innan denna veckan. Bra att ta det lugnt.

Jag sneglar på min Café-tidning där det finns en bra guide till att bila i USA. Den resan ska jag göra någon gång, det lovar jag. Men just nu är det den närmaste framtiden jag måste tänka på. Lösa Öland, bestämma mig om Borlänge, planera Arvika och Gotland.
Det får komma någon annan dag, idag ska jag bara titta på Angelas nutid, drömmer mig in i hennes liv och hur det var att vara tonåring på 90talet.

Segt

För ett tag sen så strulade mitt mobila bredband, modemet la av och det var allmänt segt. Så jag gick till en butik och frågade var jag kunde göra åt det, och hon sa att det var så gammalt, det var bäst att skaffa ett nytt modem.
Som vanligt så sålde hon in att jag skulle uppgradera mig och bla bla bla. De skulle bjuda på ett nytt modem om jag uppgraderade mig och jag tänkte vafan, det är ju bara bra. Jag frågade om det blev någon skillnad och hon svarade nej, bara priset var lite dyrare, men jag fick mycket snabbare internet.
Så jag gick hem och provade och var skitnöjd! Det gick snabbt, det var inga problem och allt var frid och fröjd.
Tills härom dagen. Då står det helt plötsligt att jag surfat upp min gräns och att de nu skulle sänka hastigheten till 200kb/s till månadsskiftet.
Att hon inte kom ihåg att berätta att det nu fanns en gräns jag inte hade på det förra abonnemanget? Jag trodde att jag gav henne en chans att berätta det när jag frågade om det var någon skillnad. Tydligen så förstod hon inte den hinten, hon kanske ignorerade den eller så är hon bara en retard.

Men i alla fall, inatt kom säsongsavslutningen av Greys, och jag började kolla på jobbet. Det var sjukt spännande, jag var så jävla chockad och fast i avsnittet. Så när jag gick hem var jag tvungen att se klart hemma.
Det var ca 10 min kvar på första delen och sen är det 40 min på del två, tänkte att det kan jag ju orka se innan jag somnar.
Men det tog mig typ 2,5h att se de där avsnitten. Kom inte i säng förrän efter 10.15.
Vilket betyder att jag sov längre än jag planerat nu på eftermiddagen, hade bestämt FB-träff med Malin vid halv fyra, jag vaknade vid halv sex. Plus att jag ska jobba dag imorn, så jag behöver gå och lägga mig tidigt ikväll. Det kommer ju gå bra...

Avsnittet var inte ens så bra i slutet, hade kunnat vänta med att se det. Ingen cliffhanger i stil med förra säsongen...

NIce!

Folktandvården i Katrineholm is the shit!
Jag har haft ont i några tänder ett tag, och jag tror fan att det är värsta hålen som behöver lagas, säkert behöver de dra ut tänder också...

Så jag har tänkt ringa dem och boka tid, men jag har sovit på dagarna och det har inte blivit av. Så såg jag på deras hemsida att man kunde boka via ett formulär, så det gjorde jag.
Och titta! Idag fick jag hem ett brev där den tiden jag ville ha var bokad åt mig.

Love Kattne.

Life will smile for you

The grass is greener on the other side
I've told some people now they know it
forget your old lawn come over to mine
take your first step and you will get there in time - it's true

Ingen vinst

Okej, den där restaurangen jag skrev om förut drog pengar nu, så det var ingen tur i oturen för mig denna gång.

Idag är det 30 grader ute, och klockan är sju. Sommaren kom med besked när den väl gjorde det. Jag märker ju inte så mycket av det eftersom jag sover hela dagarna, men det är skönt så här på kvällning, riktigt mysigt att gå ut på balkongen.

Bounce

Jag var ju på Bounce härom dagen, och det var sjukt bra. I slutet spelade de Salem al Fakirs låt It's true, och det var helt perfekt, och så försöker jag hitta den versionen av låten på spotify, men jag får tag i någon annan tror jag. Eller så är det jag som hör knasigt och var så uppe i varv och gråtig när jag stod där och tittade när de dansade sittande på stolar och sen smet iväg ner under scenen när alla tittade på bilder på storbildskärmen.

Två veckor

Idag när jag skulle cykla till jobbet märkte jag att det var punka på bakhjulet. Min cykel står på min innergård som är låst, den ligger innanför porten, så man måste kunna koden OCH ha nyckel till innergården. Det känns väldigt suspekt att den bara skulle ha pyst ut av sig själv under helgen, jag cyklade ju förra veckan utan problem.
Är det här nåt jag borde ta tag i månne? Kanske sätta hot-lappar på cykeln och på dörren?
Om det ska vara såhär kan jag ju lika gärna ha cykeln stående utanför porten så slipper jag släpa den uppför trapporna varje dag.
Eller så har det bara pyst ut och jag överreagerar, men håll med om att det är liiiiite skumt?!


Det kommer bli välfyllda två veckor framöver, det ser jag fram emot, alltid roligt att ha saker att göra.
Igår var jag ute med jobbet och käkade på Kungsholmen, shit vilken god mat de har där. Trevliga var de också, sånt gillar jag. Jag åt musslor till förrätt, och det var ingen liten portion vi snackar om. Huvudrätten var en supergod oxrygg-stek och efterrätten var världens största banan split.
Det var en jättetrevlig kväll.

Imorn flyttar min kära Malin hit en månad, det ska bli helt fantastiskt. Sitta och dricka vin och prata hela kvällarna och hitta på mysiga utflykter. Mycket bra!
I helgen åker jag kanske hem till Kattne, mamma fyller år. Sen nästa vecka är det SM-uppladdning! Jag är ledig hela veckan och ska dedikera mig helt åt min lilla danstrio! Älskar SM, känslan, alla människor, stämningen, allt!

Tur?

När vi var i Barcelona på lördagen och skulle käka middag med Annika och hennes mamma så gick vi till en fin restaurang som hette Santa Maria tror jag. Det var nån slags tapas och väldigt gott.
Men med detta goda så var det också såklart rätt dyrt. Det blev som vanligt lite "hur betalar vi"-snack och jag beslöt att ta notan på mitt kort och ta kontanter av de andra. Så när vi till slut får tag på servitören (vi var tvungna att gå ner en trappa och själv gå fram med notan, borde bara ha gått därifrån, de hade inte märkt nåt) så sträckte jag fram kortet. Han drog det och jag slog koden, men sen dog apparaten och han fick börja om. Jag fick slå koden igen och ut kom kvitto.
Tänkte på det där sen, om det hade dragits två gånger, jag slog ju ändå koden två gånger.
Men så släppte jag det och tänkte den dagen den sorgen, jag hade ju sparat kvitton och visste att jag kunde ringa om det blev nåt strul (som om jag hade orkat trixa med det).

Det första jag gjorde när jag kom hem var att kolla kontot, men inget hade blivit draget. Mystiskt, tänkte jag, men det var väl lite segt bara, snart skulle smällen komma.
Men så kollar jag idag också, och det har FORTFARANDE inte dragits! Det har gått över två veckor, det är väl inte normalt ändå?

Kan jag ha en sån tur?

Tilla - Spanien 1-0

Grannar

Ni vet ju att jag rätt lätt kan se in till mina grannar. Nu har det flyttat in ett par som inte bryr sig om någon tittar. Alla andra har persiennerna nere, men inte dem. Asså, inte kvällstid om ni fattar, men ändå.
Nu i alla fall så verkar det som att de ska ha en mysig middag. Killen lagar mat, han verkar vara rätt bra på det. Tar fram en stor kniv och hanterar en paprika som ett proffs, steker, vänder, till och med rör sig som ett proffs.
Tjejen, hon ligger i soffan och tittar på tv. Han gick precis dit med ett glas vin till henne så att hon skulle smaka av det tror jag. De har det så fint, IKEA-hem med fräcka detaljer, men de verkar rätt unga och nya i sin kärlek.
Och jag kan inte sluta titta. Eller sluta bli provocerad av dem.

Liveblogg! Ska se bounce, är så jävla pepp!

Är hemma i sverige igen nu. Rätt stor värmeskillnad, inte så smart att ha flipflops på sig nu. Fryser, trött och hungrig. Jag ska jobba ikväll, känns inte heller så skoj. Men jag är iallafall hemma igen.