torsdag, juli 31, 2008

jaha

Så var tiden kommen då. Den sista dagen på paradisön. Jag har inte bokat biljetter hem imorn, men jag har ju planerat att åka imorn. Jag hade ju till och med planerat att åka idag, men så blev det inte. Kanske stannar jag en dag till. Man vet aldrig.
Idag träffa jag Oskar, det var mysigt. Han såg så himla trött ut men I like him ändå.

Jag tänkte på en sak, angåemde att Gotland har fått en ny sop-politik. Man måste nu slänga allt icke brännbart på sopstationer, så när vi var där sist så tänkte jag att jag skulle vara asduktig. Men jag blir så nervös när sopgubbarna satt på sina stolar och kollade att jag la soporna på rätt ställe. Jag blir så rädd att de ska ryta "Nu lägger du skräpet på fel ställe din jävla idiot!" om jag går med en sprayburk till färgburkarna. Det är som om jag tror att deras enda nöje i livet är att säga till stackars sop-sorterare att de gör fel.
Så kan jag känna på många ställen där man måste göra rätt, att folk njuter av att säga till en när man gör fel...

Nästa vecka är det Kattne, om någon är där så får ni gärna höra av er.

tisdag, juli 29, 2008

Fel fel fel fel

Jag är ju rolig. När filmen är över så ser jag att Clintan inte hade nåt alls med den att göra. Hur har jag skapat en hel historia bakom filmen som sen visar sig vara så fel.
Men jag bjuder på den.

måndag, juli 28, 2008

3:10 to yuma

Kan inte sova och då kollar jag på 3:10 to yuma. Jag gillar ju egentligen inte Clint Eastwood och jag visste inte vad den handlade om, så när jag såg att det var en western tänkte jag nej nej. Såg nån sekvens av en av hans westernfilmer häromdagen och det var ju inte det bästa.
Men jag tänkte att jag kollar väl då, och upptäckte att Christian Bale var med. Och Russel Crowe. Det tog sig bara där, och sen tyckte jag om den, och nu är jag mitt uppe i den och måste erkänna att Clintan gjort en bra film. Snygg, bra dialoger, bra scener, bra manus. Jag brukar vara väldigt kinkig när det gäller det där med filmer. Jag kan gilla många filmer, men det finns få som jag verkligen finner bra på alla plan. Blood Diamond är en sån film. Och the last king of scotland. Men det var inte de filmerna jag skulle skriva om. Nu var det min inställning till Clint Eastwood jag skulle avhandla.
Jag trodde att den här filmen var nån uppföljare till flags of our fathers, som jag inte sett. Vet inte hur jag fick för mig att jag också trodde den handlade om vietnamkriget.
Så var det icke. Det här är en snygg och bra film. Bra vinklar, bra skådisar, snygga färger, allt i ett.
Det blir inte sämre av en Chrisian Bale i cowboyhatt och bekymrade ögon. Han är en av de som snabbt höjer sig på skådis-hyllan, han blir bara bättre och bättre. Minns fortfarande hur härlig han var i Mio min mio. Jum-jum i mitt hjärta.
Han var skitbra även i Solens rike, en annan brabra film. Och The Prestige. Kolla dem. Men nu, kolla Bale som jag ser honom nu:

Style by Mats?

Förresten så kommer jag in på 1000apor nu, bara för att i min förtjusning hitta nyheten om att Mats Sétreus ska blogga! Han ska göra en modeblogg, style by mats. Helt fantastiskt, jag tror det blir på ett helt annat sätt än alla de andra. På nåt vis har han nästlat sig in hos mig som de andra inte har gjort. Jag gillar dem också, men han har väl tagit andra vägar till mitt gillande.
Jag såg dem i Visby när de satt och käkade hela gänget och blev lite svettig. Helst skulle jag vilja gå fram och säga nåt, men vad? Vad för intelligenta ord skulle komma över min mun när jag då skulle behöva det som mest? Det var bäst att jag höll mig undan, bara kollade lite diskret att de alla satt där. Mats gick till bilen och kollade på mig för att jag kollade på honom. Han är den mystiska av dem, kanske är det därför jag faller mest för honom. Men frågan kvarstår; varför har jag en sånt behov att just de ska se mig?

Sånt kan man ju spekulera om om man vill, men jag struntar i det.
Nya planer kanske infinner sig, troligen åker jag hem på torsdag och spenderar lite tid med Annika på schlagerfest och sommarbåt, lite tid ute i dalarö och dansfolket och sen åker jag till Kattne för min egna vecka.
Hoppas lite på Jullan och hennes tomma lägenhet nu eftersom jag inte har hittat nånstans att bo än och jag börjar jobba om drygt 2 v.
Sen hoppas jag ännu mera på att mina nya kontakter och nya jobb ska leda mig till en rak fortsatt väg till det jag drömmer om nu. Jag vet ju att allt ordnar sig, och när man ber om nåt så får man det oftast.

Although you think I cope,
my head is filled with hope...
of some place other than here.

Although you think I smile,
inside all the while...
I'm wondering about my destiny.

I'm thinking about,
all the things,
I'd like to do in my life.

I'm a dreamer,
a distant dreamer,
dreaming for hope, from today.

Even when you see me frown,
my heart won't let me down,
because I know there's better things to come (Woah Yeah).

And when life gets tough,
I feel I've had enough,
I hold on to a distant star,

I'm thinking about,
all the things,
I'd like to do in my life...

I'm a dreamer,
A distant dreamer,
dreaming for hope from today

Liveblogg

Såhär sitter jag nu med en blandning av natur och civilisation.

bajstankar

Jag har tänkt på en sak till i den där kategorin att vara tjej i tonåren.
Att kissa var också en sån där grej som hade regler. Man var tvungen att lära sig exakt hur länge man fick vara inne utan att det skulle vara konstigt. Mina tjejvänner tog alltid längre tid på sig än jag och jag förstod det inte då, vilket genidrag det där var. Det jag oftast fick höra var "jösses, du är ju klar innan jag ens hinner börja kissa, hihi" Jag suckade och väntade.
Men nu förstår jag, om de tog lång tid på sig när de skulle kissa så var det ingen som förstod när de bajsade. För det tog alltid lika lång tid för dem, och varje gång så fick man höra "ojoj, det är så mycket man ska göra innan man kissar, torka toastolen och sen lägga papper på den och sen försöka klämma ut några droppar". När de egentligen bara satte sig ner, klämde fort som fan så att ingen skulle märka att de bajsade. Kanske att de hann lägga ner papper i toastolen för att undvika plums-ljudet, och så satt de så långt fram de kunde för att korven skulle hamna på rutschkanan ner mot vattnet och vara ljudlös istället för att låta som en kanonkula.

Eller vad tror ni?

onsdag, juli 23, 2008

Jobbigt

Jag har tankarna hos en kompis nu som har det svårt. Blir så jävla sur när livet är så orättvist. Vissa klagar på småsaker, medan andra knappt säger ett ord fast de har ett helvete.
Att allt ska vara så beroende av pengar hela tiden, har man inte det så är det kört. Suck, jag orkar inte ens tänka på det.

Nu ska jag och familjen och grannarna åka till Roma och kolla på teater. Ska bli skoj, hoppas det i alla fall. Jag har ju varit arg hela dagen, men har lyckats få om det till nån slags melankoli istället, bara för att jag inte ska skälla ut nån. Skiten kommer ändå tillbaks till mig i slutändan.

tisdag, juli 22, 2008

Dramatik

Alldeles nyss hade vi drama här i stugan, säkert bara för att jag sa att inget hände.
En rabbis kom farande med katten efter sig och vi tänkte ojojoj nu tar hon den och dödar den, inte ok. Så vi sprang efter och Tommy upptäcker att rabbisen (det är en gotländsk kanin för dem som inte vet) är skadad. Den har inga ögon, den blöder från nosen och är allmänt illa däran. Så Tommy springer efter en spade för att slå ihjäl stackaren.
Mina känslor går itu, ena halvan vill inte att den ska dö, tänk vilken panik för den att bli ihjälslagen. Men andra halvan fattar ju att den ändå kommer dö, att Tommy bara är snäll och skonar den från smärta.
Så han slår och slår tills spaden går sönder. Sen blir det en ohögtidlig begravning och allt är lugnt.
Den andra begravningen för mig idag, för jakt-katten tog tydligen en liten fågel förut. Jag fick ta en handske och med tårar i ögonen lägga ut den i skogen under lite bös.
Så det kan vara.

Läste förresten att Albins blogg blitt nedlagd, stackarn. Jag kanske borde ha läst den lite mer bara för att stödja honom. Men nu kanske de vill ha en ny bloggare, och vem skulle passa bättre än yours truly?

Nej

Nu provade jag att gå in på siten från Tommys dator, och då gick det... Nåt är fel.

Inget på TV, ingen som ringer, inget att göra. Lite härligt ändå måste jag säga. Härligt också att jag skapar kontakter som ger mig den framtid jag vill ha. Bra gjort i all min depp.

Asså

Jag tror på riktigt nu att jag är blockad från 1000apor. Helt crazy, men jag har inte kommit in på den sidan på flera dagar, det bara laddar, men jag kommer aldrig dit. Andra sidor fungerar utmärkt, men inte den.
För länge sen fick jag nåt mejl från Calle om att jag snackat skit och numera är blockad, men jag antog att det var ett skämtmejl eftersom jag kom in på sidan och eftersom Calle inte ens vet vem jag är. Han har bara sett mig en gång, och då släpade jag envist massa väskor till Karlaplans t-bana. Men nu kanske de har gjort det på riktigt... Men jag överlever.
Kan inte nån gå in där och säga om det händer nåt skoj? Jag saknar deras bloggar, hemskt att inse att jag inte helt kan gå igenom dagen utan att veta vad de har för sig. Vad hände egentligen på festen jag sumpade på grund av några torra brudar? Hjälp mig att stilla behovet.

söndag, juli 20, 2008

Update

Tre dagar senare och jag är lite sliten. Har festat och haft skitkul inne i Visby. Jag lyckades hitta ett alldeles underbart gäng som jag blev med i. Men jag ska sova nu, orkar inte berätta om allt nu. Men det kommer, alla historier ska berättas, allt från trista brudar till en iller som heter Gangsta.
Gonatt

torsdag, juli 17, 2008

Suck

Fan. Idag har jag skrivit upp mig och en vän på lista på Hamnplan 5. Problemet är att jag inte har nån vän. Jag vill inte gå dit själv, även om jag faktiskt skulle kunna göra det. Man tappar ändå bort varann under kvällen eller så springer man runt med nya människor.
Men jag skulle vilja gå dit, kolla in alla snygga människor och fnissa lite åt dem. Kanske dricka en öl och träffa nån annan som också gillar att fnissa.
Men det är väl en dröm. Som allt annat.

onsdag, juli 16, 2008

Så här ser det ut när stadsbor hittar kossor

Så jävla trött påt

Visst är det så att vuxna inte får skämta om sex när man är i närheten. Jag kommer aldrig att vänja mig vid det, det är för alltid något som jag ogillar.
Vi har varit och käkat idag och det var mysigt, men jag har haft en dålig känsla i magen hela dagen. Som om jag hade hemsk PMS, jag har känt mig så ledsen. Det är i såna här stunder som jag inte förstår meningen med att fortsätta. Hela tiden säger de andra här " det här är livet", och då tänker jag att är det det? På riktigt? Är det nu jag ska njuta av att finnas till? Är jag då oförskämd eller bara idiot som inte njuter?
När jag hör de orden så rycker jag till på nåt sätt, som om jag kommer på att jag lever. Att det som pågår nu är ett liv som lika gärna skulle kunna ta slut. Allt skulle kunna vara så mycket värre och här sitter jag och säger att jag är ledsen. Ledsen? Jag kunde vara död eller nåt ännu värre. Jag kunde leva i ett kollektiv där alla våldtog varann hela tiden eller kanske med några knarkare som slog mig.
Men nej, då ska jag sitta här och gnälla över att ingen försöker förstå mig när jag är ledsen eller när jag får såna här dagar. Att jag aldrig får nån cred för att jag kämpar mig igenom såna här dagar också. För varje dag är fortfarande en kamp, även om jag inte visar det lika tydligt längre.

tisdag, juli 15, 2008

Yesssss!

"Grattis!

Du är en av våra fantastiska människor här på jobbet som blivit nominerad av dina medarbetare till att bli en av månadens medarbetare!

Och du är en av vinnarna!

Din gåva väntar på dig!"

måndag, juli 14, 2008

novell

Igår hade vi välkomstfest för de som kommit till oss under natten. Vi drack ganska mycket snapsar och vin och åt bra mat.
Jag vet att jag fick för mig att skriva när jag blev onykter. Idén var så bra minns jag att jag tyckte. Så imorse läste jag det jag skrivit igår. Det var rätt bra, men det var läskigt att jag inte mindes att jag skrivit när jag läste det. Men jag måste nog ge ut den på nåt sätt, så mycket gillade jag det.

fredag, juli 11, 2008

Sova

Strax ska vi grilla och käka. Jag har sovit sen kl 15. Det är knasigt hur mycket jag sover här. Som sagt, allt jag inte kunde göra i Arvika. Sova, käka och blogga. Jag är fortfarande trött, som om jag skulle kunna sova vidare tills imorn. Får ta och göra nåt åt det. Imorn är det Lions, då blire lite fart.

Fart blire också av den här asbraiga låten som jag ger er nu


Tonår

Läser om Sara Lumholdt i Aftonbladet. Hon ska tydligen släppa en ny skiva men denna gång utan Sara Love, hennes artistnamn från förra gången hon försökte sig på solokarriär. Det var ju så roligt då, för det fanns ju en porrskådis med samma namn, om man sökte på Sara Love så kom man till en sida som kanske denna Sara inte ville förknippas med.
Men i alla fall, jag har alltid identifiera mig med Sara i det förhållande hon hade till Marie i hennes gamla band A-teens. Marie var alltid den som var snyggast och som fick sjunga mest. Jag kan förstå hur det var, att först vara aslycklig över att man får vara med i ett sånt band och sen märka att det mest är som utfyllnad.
Nu vet jag inte om allt det Sara säger i intervjun är sant, och vad som intervjuaren har läst mellan raderna. Kanske har hela Saras tonårsbitterhet fastnat i att Marie var den som var bättre, och det nu kommer fram i artikeln.
"jag tror inte att Marie tycker om mig" säger hon. Sanningen är nog annorlunda tror jag, men det är svårt att förstå om man inte varit med själv om det. Det handlar om en hatkärlek som man inte kan rå för. Nåt inom en sänks och höjs om vartannat så man tillslut inte vet vad man själv känner.

Jag hoppas att Sara lyckas den här gången, jag tycker att hon är värd det. Hon verkar vara en cool människa och inte som den andra som viker ut sin "kärlek" i klick.
Apropå kärlek så vet jag vem Linda Bengtzing är kär i, men det säger jag inte!

Nu ska jag gå ut och leka med hunten tror jag.

torsdag, juli 10, 2008

Gotland!

Sitter nu i mitt kära paradis och tar det lugnt. Smälter veckan innan skulle man kunna säga. Det jag gör här är allt det jag inte gjorde i Arvika typ. Sover, äter, läser, semestersaker helt enkelt.
Det är jätteskönt att ha internet här, även om jag säkert skulle ha klarat mig alldeles utmärkt utan det. Eller kanske inte alldeles utmärkt, för jag vill ju vara updated med världen omkring mig.

Hunden hittar pinnar att bita på, katten går runt i skogen, marisarna bor utomhus i en fin låda och bråkar inte, vi andra gör inget förhastat, vi har all tid i världen här. Mamma har gömt allt godis jag köpte, men jag har hittat det. Jag har sprayat sidlugg, för den har blivit så lång. Jag sitter ute mest av trots, för det är jävligt kallt när det blåser nu. Borde gå in och mysa eller nåt, men fan, jag ville ju sitta med datorn i mina stolar som även är mitt inre rum, tror att det ska ge mig inspiration. Har ju hittat hur framtiden ska se ut, jag måste bara se till att den blir av, jag kan inte tro att det bara händer. Alla kontakter jag skaffat mig, se bara till att ta vara på dem. Kanske kan det börja nu, livet jag vill ha. Det är inte svårt. Inte om jag vill.

Det är härligt att inte veta vad man ska göra imorn, eller på hela veckan. Min enda plan är att på lördag är det Lions loppmarknad inne i Klintehamn och dit ska jag ta mig. Har missat den de senaste åren men nu ska jag dit och hitta nåt bra fynd hoppas jag.
Jag önskar jag kände nån med båt, för jag vill ge mig ut på havet nån gång. Det är så mysigt, jag vill segla en hel dag och bara finnas till.
Men nu är det för kallt, nu går jag in och slipar vidare på min framtid.

tisdag, juli 08, 2008

Halvvägs

Jaha. Då sitter jag här som värsta backpackern eller lodisen eller vad ni nu skulle vilja kalla mig, på cityterminalen iallafall och väntar på en båtbuss jag tänker ta. Jag har bokat båtbiljett, Gotland here I come. Känns bra tillslut, fast jag kanske fortfarande ältar lite. Jag måste ju älta mina beslut lite, annars känns det inte som jag.
Men men, jag har hittat eluttag och laddar alla mobiler och min dator. Så nu kan jag nås igen. Men det sorgliga är att sen min gamla mobil dog i typ söndags så har ingen ringt alls. Ingen har försökt få tag på mig, skickat sms eller nåt. Hm. Hur ska jag tolka det?
Skit i det nu, jag är ju på väg till nästa ställe nu. Så får jag vila upp mig ett tag och sen bestämma vad mitt nästa mål ska bli. Kanske åka på Way out west? Fast väldigt dyra biljetter, kanske kan jag jobba och komma in gratis. Då kan jag hänga med Matilda och Evelina om de ska dit. Och kanske bo hos Arvid. Han sa ju det igår, men alla var ju fulla.
Igår ja... Shit Britt vilken kväll. Jag somnade på en toalett som vanligt och missade några timmar. Men sen kom jag tillbaks och festade och pratade och åt och allt det där. Jag lyckades med konststycket att inte gråta, det är bra för att vara mig. Jag och Josefin skulle ge oss iväg och åka skridskor i ishallen innan vi somnade och då fick vi se nåt jag inte vill se igen. Isåfall från en annan vinkel.
Hela festivalen har varit så bra. Det är ju som man säger, att man glömmer smärtor efter en stund, och även om jag sagt många gånger under veckan att jag inte ska göra det här nästa år så kan jag väl tänka mig att det blir så. Kanske kan jag avancera också, men jag vet inte riktigt till vad... Vad jag vill och så där. Beror på vilka andra som ska komma och jobba.

Nu är det bara en timme kvar tills bussen går. Jag ska väl dra mitt pick och pack och köpa nåt att käka. Kanske lite resgodis också, för när man reser så räknas ju inte det man stoppar i sig, det vet ju alla.

On the go

Jag sitter på tåget nu till Sthlm. I all hast bestämde jag mig för att åka till Gotland redan ikväll. Kanske var det för förhastat, men nu blev det så iallafall. Kanske skönt att vakna upp där imorn utan att behöva göra nåt mer.
Jag hade kunnat stanna i Arvika och hjälpt till lite mer, men då hade jag väl ångrat mig igen, det brukar bli bättre när jag bara kastar mig ut i saker utan att tänka igenom dem alldeles för mycket. Om jag ältar blir det bara dåligt.
Mina mobiler är typ helt batterilösa för min laddare försvann i avvecklingen, så jag har inte kunnat ladda dem sen i söndags. Har fixat så pappa ska stå redo när jag åker förbi Kattne nu med en laddare så jag kan ta med mig den till Gotland. Hoppas jag inte somnar bara och missar det, jag har ju gjort det en gång förut när jag skulle åka från Karlstad efter en fest och mamma skulle ge mig frulle på vägen. Vilken hjärtesorg när jag tänker på det.

Jaja, nu är Arvikafestivalen slut iallafall, och jag har semester på riktigt. Hela veckan har gått sjukt fort även om det känns som tusen år sen jag åkte dit. Vi har varit grymma och helt härliga hela tiden, nästan. Några psykbryt, nära döden-upplevelser, skador och sömnbrist har det blivit. Men det är en helt annan historia som man brukar säga.

onsdag, juli 02, 2008

Arvika dag 4

Här händer det grejor. Nu har vi fått upp det mesta av vårt område och alla funk är här. Jag är glad och känner mig nyttig och bra. Det är 30 grader varmt och alla håller på att dö. Smart som jag är har jag satt upp ett litet kontor i skuggan där jag sitter och fixar och trixar.
Imorn drar allt igång och vi kommer vara bäst!
Bara så ni vet.