Så jävla trött påt

Visst är det så att vuxna inte får skämta om sex när man är i närheten. Jag kommer aldrig att vänja mig vid det, det är för alltid något som jag ogillar.
Vi har varit och käkat idag och det var mysigt, men jag har haft en dålig känsla i magen hela dagen. Som om jag hade hemsk PMS, jag har känt mig så ledsen. Det är i såna här stunder som jag inte förstår meningen med att fortsätta. Hela tiden säger de andra här " det här är livet", och då tänker jag att är det det? På riktigt? Är det nu jag ska njuta av att finnas till? Är jag då oförskämd eller bara idiot som inte njuter?
När jag hör de orden så rycker jag till på nåt sätt, som om jag kommer på att jag lever. Att det som pågår nu är ett liv som lika gärna skulle kunna ta slut. Allt skulle kunna vara så mycket värre och här sitter jag och säger att jag är ledsen. Ledsen? Jag kunde vara död eller nåt ännu värre. Jag kunde leva i ett kollektiv där alla våldtog varann hela tiden eller kanske med några knarkare som slog mig.
Men nej, då ska jag sitta här och gnälla över att ingen försöker förstå mig när jag är ledsen eller när jag får såna här dagar. Att jag aldrig får nån cred för att jag kämpar mig igenom såna här dagar också. För varje dag är fortfarande en kamp, även om jag inte visar det lika tydligt längre.