Jag såg dem i Visby när de satt och käkade hela gänget och blev lite svettig. Helst skulle jag vilja gå fram och säga nåt, men vad? Vad för intelligenta ord skulle komma över min mun när jag då skulle behöva det som mest? Det var bäst att jag höll mig undan, bara kollade lite diskret att de alla satt där. Mats gick till bilen och kollade på mig för att jag kollade på honom. Han är den mystiska av dem, kanske är det därför jag faller mest för honom. Men frågan kvarstår; varför har jag en sånt behov att just de ska se mig?
Sånt kan man ju spekulera om om man vill, men jag struntar i det.
Nya planer kanske infinner sig, troligen åker jag hem på torsdag och spenderar lite tid med Annika på schlagerfest och sommarbåt, lite tid ute i dalarö och dansfolket och sen åker jag till Kattne för min egna vecka.
Hoppas lite på Jullan och hennes tomma lägenhet nu eftersom jag inte har hittat nånstans att bo än och jag börjar jobba om drygt 2 v.
Sen hoppas jag ännu mera på att mina nya kontakter och nya jobb ska leda mig till en rak fortsatt väg till det jag drömmer om nu. Jag vet ju att allt ordnar sig, och när man ber om nåt så får man det oftast.
Although you think I cope,
my head is filled with hope...
of some place other than here.
Although you think I smile,
inside all the while...
I'm wondering about my destiny.
I'm thinking about,
all the things,
I'd like to do in my life.
I'm a dreamer,
a distant dreamer,
dreaming for hope, from today.
Even when you see me frown,
my heart won't let me down,
because I know there's better things to come (Woah Yeah).
And when life gets tough,
I feel I've had enough,
I hold on to a distant star,
I'm thinking about,
all the things,
I'd like to do in my life...
I'm a dreamer,
A distant dreamer,
dreaming for hope from today
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar