torsdag, februari 25, 2010

Liveblogg

Love

lördag, februari 20, 2010

Snöat lite på sistonde...

Natt

Fin priscermoni, men det blir lite odramatiskt när det är många som ska få medaljer. Prisutdelning på löpande band ger inte riktigt samma känsla, inte heller att man inte fick höra sveriges nationalsång, eftersom det bara blev silver.
Inga tårar hos mig heller, lite svårt när jag jobbar samtidigt.

Men nu är det bara 7 minuter kvar på denna långa natt. Ska hem och väcka Malin och snacka lite skit. Hade en lovley middag igår med Kinabuffe.

Hörs

Natt

Jobbig natt på jobbet, mår illa och är allmänt knasig.

Nästa sak att se fram emot - Prisutdelningen där Anna Haag får ta emot sitt silver. Tårar utlovas klockan 4.

fredag, februari 19, 2010

Melodifestivalen

Nu har jag tjuvlyssnat lite på svt.se på låtarna för ikväll. Jag gillar Alcazar såklart! Erik Linders låt är så typisk Kennet Gärdestad-text och det känns lite malplacerat att en liten kille med blå ögon sjunger om hur ensam han är och att varje själ är en ö.
Timoteij? Skulle inte de vara i lilla Melodifestivalen?
Darin låter som vanligt, Crucified Barbara låter bättre än de ser ut och Elin Lantto har väl en poppig röst som kan gå en bit.

Jag tror på Alcazar och Darin, men vill nog se att Erik Linder går vidare också just för att jag föll för låten. Borde ha varit någon annan som sjöng.

Näh, jag håller mig till OS.

torsdag, februari 18, 2010

OS

Det är roligt hur alla blir så sjukt OS-fixerade, att Anjas åk blir till "Vi vann brons". Alltid VI om svenskarna, vad det än gäller. Vadå vi? Det är ju inte VI som åker, det är ju den tävlande. Suck, så jävla trögt.
Och alla skriver saker och har åsikter om hur allt ska vara, hur folk borde tävla, hur tränarna borde träna atleterna. Men vem har gjort dem till experter? Vem gör dem till folk man ska lyssna till?

Hela Sverige förenas och blir en nation så fort Anja eller Ferry och de andra gör nåt bra, och blir helt upprivna när det går åt helvete.

Även jag.

Movie Quote


Elizabeth: Hemingway has his classic moment in "The Sun Also Rises" when someone asks Mike Campbell how he went bankrupt. All he can say is, "Gradually, then suddenly." That's how depression hits. You wake up one morning, afraid that you're gonna live.
So the pain begins
as the music fades
and Im left here with
more than I can take

if you lift me up
just get me through this night
i know ill rest tomorrow
and ill be strong enough to try

when the sky clears
and all is said and done
i will realize
that we all need someone

if you lift me up
just get me through this night
i know ill rest tomorrow
and Ill be strong enough to try

so when you see me crashing
and theres nowhere left to fall
will you lift me even higher
to rise above this all

if you lift me up

onsdag, februari 17, 2010

Tröttmössa

Igår beslöt jag mig för att vara uppe rätt länge eftersom jag ska jobba natt på torsdag, alltså imorn. Så hade jobbet snackat om att de behövde folk idag på dagen, och jag tänkte efter lite och sa ja till att jobba 7-15 idag. Klockan 23 igår. När jag druckit lite vin.
Så nu sitter jag här och är trött. Får repetera gång på gång hur mycket pengar jag kommer tjäna denna månad. Har jobbat väldigt mycket extra i februari, så lönen i mars kommer sitta fint.

Jag skulle verkligen vilja ha en mössa som det stod Tröttmössa på, det hade varit kul. Affärsidé kanske?

Vilka roliga tider som stundar för mig framöver, på fredag kommer Malin, nästa vecka ska jag på Kent och åka till Sävsjö, helgen efter det är det party hos Annika, helgen efter det är det fest hos mig, helgen efter det ska vi festa med nattgänget, helgen efter det är det Kattnefest.
Ett herrans liv.

tisdag, februari 16, 2010

Jag längtar hem. Saknar min hund. Och min katt. Och min familj.

söndag, februari 14, 2010

Var och shoppade lite med carina och åsa häromdagen

fredag, februari 12, 2010

Flashbacks

Ska kolla om alla säsonger av Greys Anatomy, har sett första nu. Andra säsongen är bäst, tredje är också bra. Minns inte allt som händer, så det är bra att börja om.
I sjätte säsongen är det inte lika kul längre, men det är väl så i de flesta serier. The Office är ju fortfarande roligt, men det var ju i de första säsongerna som Jim och Pam-grejen var roligast att följa. Nu är det andra intriger som inte är lika spännande. Är väl kanske en love-junkie eller nåt.

Pratade med min lärare idag förresten, den jag skulle ha som handledare inför vårt egna projekt som börjar nu. Pga nån lärares sjukdom hade hon inte riktigt tid med mig, så jag ska få någon annan som heter Ida. Jag tror att det är denna Ida Linde, och det ska bli jättespännande. Jag tror att hon passar mig bra, och det känns också bra att min lärare "hittat" henne åt mig och tyckt att hon passar mig. Det betyder att hon verkligen läst mina grejor och brytt sig. Det betyder oerhört mycket för mig, att någon ser och läser det jag gör på riktigt. Det är ju så känsligt, man läser ju det som är inom mig, och det handlar om att ge av sig själv, sånt jag inte är så bra på.

Men övning ger färdighet.

Falskt alarm

Det var bara en dam från Wallenstam som frågade om jag stört mig på någon av mina grannar. Jag vet att de till vänster om mig, de som har sex ibland, har fått mycket klagomål från de som bor bredvid dem. Men jag har inte stört mig så mycket på dem så att jag skulle klaga. De hade en fest en gång för ett tag sen, men jag sa att jag inte hade hört något alls från dem. Hon damen var lite kryptisk, frågade typ om jag hade hört nån av mina grannar ha fest, så att jag inte skulle förstå riktigt vilka det handlade om.
Men jag gillar inte dem som klagat, de hälsar knappt på en och ser alltid sura ut. När han går till jobbet hör man hur hon står i dörren och slänger förmaningar på honom, sen säger hon alltid älskar dig, puss hej, så där slentrianmässigt som jag inte gillar. Helt utan känsla.
Hon stör mig minst lika mycket som de som hade fest en gång.

Blir så trött på att det är lyhört, men det är fan mer än överkomligt. Vill bo här.

Synd bara att hjärtat inte kan lugna ner sig, den fattar inte att faran är över, och jag ligger och flåsar fast jag inte rört mig ur fläcken. Suck.

Snörp

Jag ligger i sängen och kollar på Greys. Vaknade av att någon ringde vid elva och blev irriterad. De ringde gång på gång, men lämnade aldrig ett meddelande eller nåt, la bara på.
När de gett upp så kom jag på att jag kände igen numret, kollade på eniro och såg att det var Wallenstam. Hjärtat blev till en liten studsboll och kan nu inte sluta slå extraslag. Jag vet inte vad det handlar om, men jag antar att jag måste flytta snart. Så det var inte så tryggt som jag trodde. Vill inte flytta härifrån, orkar inte börja om. Jag orkar inte ta tag i nåt, vill bara att allt ska lösa sig.

Så nu ligger jag här och försöker ta bort mina tankar, rikta dem på något annat än mig själv ett tag, det är så jävla tröttsamt att alltid tänka, och aldrig riktigt hänga med i vad jag tänker. Det är som att jag är en idiot för att jag inte hänger med, och det är jag själv som klankar ner på mig för det.

Fortsättning följer...

Det här gör jag inatt


Hello, brother...

måndag, februari 01, 2010

Natt

Okej det är jätteskönt att jobba natt och allt det där, men lite trist är det när man är ledig en natt och sen ska jobba massa nätter igen. Det finns ingen att snacka med, man sover bort chanser att göra något med någon och jag kan inte gå och lägga mig nu eftersom jag måste sova länge imorn eftersom jag ska jobba natt då.

Men nästa vecka är jag ledig typ hela veckan, ska bli nice! Eller jag vet inte ens vad jag ska göra, någon som vill göra något med mig?

Förresten, det där med att se mig själv i andras ögon, det är väl inte så kul när man inser hur man kanske beter sig. Jag önskar jag kunde skylla hur jag mår på någon annan, men det går ju inte.
Thats that story.