Barn

Ibland kan jag känna att jag inte vill skaffa barn. Jag älskar tanken på barn, och har alltid sagt att jag vill ha 5 stycken. Har namn och allting. Men jag ser inte någon kille inblandad, bara hur hans gener ska påverka mina barn. T.ex. vill jag ha en liten pojke med mörkt lockigt hår och blå ögon. Han ska bli min lilla ögonsten och inget annat ska betyda nåt.
Det som hindrar mig är att barnen måste växa upp. Vilket betyder att de måste bryta sig ifrån sina föräldrar, det vill säga mig, och skaffa sig ett eget liv.
Höjden av separationsångest. Att den som man älskar mest i hela världen, den som man gett upp sitt liv för, den man varit beredd på att ge upp allt för, bara vill vara långt ifrån en.
Allt som man gjort, ska det inte räknas?
Det är en "bryta sig loss-period" av några år som måste vara helt förjävliga, och allt man vill göra är att vara så nära som möjligt, skydda så mycket man kan. För alla de gånger man själv blivit bränd, blivit sårad, råkat ut för nåt hemskt, vill man rädda den man älskar från att må som man själv gjorde då.
Det värsta måste vara att den personen, den man älskar mer än man kan förstå, den vill inte ha hjälp då. Den hittar nya personer i livet som kan hjälpa, den blir bara störd av att man försöker finnas där för den. Den tror att man inte förstår. Och hur kan man förklara för någon som inte vill lyssna, någon som är fullt uppe i sig själv, att man själv varit där. Man har upplevt Det Där. Kanske inte på samma sätt, men man har varit Där. Och man har tagit sig ur det, mer eller mindre. Bättre eller sämre.
Kanske känner man att det kan vara värt att härda ut, för när "krisen" gått över lite, så kommer de tillbaks. Om man visar obegränsad kärlek och tålmodighet så kommer de tillbaks. Och det är då den verkliga belöningen börjar.

Premiär för Chai Latte för mig. Gott må jag säga.

The Ark på grönan, fantastiskt!

The Ark på grönan, fantastiskt!

Mormor och jag åker dubbeldäckare!

Är det bara jag som gillar att ulla och lennart lyckats fly från sitt vårdhem? Kan se dem framför mig, hur de är trötta på demens- och alzheimersryktena och beslutar sig för att fly tillsammans. Hoppas de lever lyckliga i alla sina dar. Amen

Pappa tog blodprov på mig för att testa blodsockernivån (som för övrigt var perfekt) och så blev blodfläcken till ett hjärta. Tecken eller vad? Är det idag jag ska träffa min stora kärlek?

Sitter på en ersättningsbuss på väg till Kattne nu. Tåget blev inställt efter en halvtimmes försening, sen saknades det tydligen personal så tillslut blev tåget inställt. Mycket roligt att betrakta folk i en sån situation, hur en del bondar och skrattar medan man hjälps åt för att hitta rätt. Men vissa andra stressar fram och vill döda alla andra. Nån man ringde till kundcenter och var så fruktansvärt förbannad, svor och höll på. Sånt har jag aldrig förstått mig på. Visst att man kan bli sur och trött på saker, men aldrig att jag skulle ringa och skälla ut nån som inte är ansvarig. 
Men men. Imorn ska jag till tandläkaren och borra. Första gången, jag är skitnervös. Säg att det kommer gå bra, säg att det inte gör ont.

Har hamnat i medeltiden

Det bästa av två världar

Tillåt mig presentera världens äckligaste cider. Jordgubb och svartpeppar, hur tänkte dom då? 
Jag drack det här när vi hade avslutningsfest efter Arvika, och fy vad det inte var gott. Pauline testade att blanda med sprite, och då blev det drickbart. 

Idag kom föresten solen till ön, efter några dagar med dåligt väder. Imorn ska jag rida!