On the road igen

Iväg bär det snart till Gotland. Jag sitter på jobbet nu för mitt internet funkade inte. Har lånat ut pengar till Annika så hon ska komma i helgen, det ska bli skitsköj!
Arvika var the time of my life. Jag hade så kul och har fått så många nya kontakter. Ska verkligen in i den världen nu.
Jag har inte mer att skriva nu, hoppas att min mobilblogg funkar snart så jag kan blogga från gotland...

Till NB

Jag minns min glädje över att få börja jobba på Romateatern förra sommaren. Att jag till och med fick hjälpa till innan med produktionen var helt fantastiskt. När jag väl kom ner så var de första dagarna magiska.
Men ju längre tiden gick och det hände saker som fick mig att bli ledsen. Elitismen flödade och jag tappade all glädje. Jag fick jobba jämt, fick aldrig vara ledig. Personer jag ville vara med, träffa, de fick jag inte gå nära. Tillslut var det inte roligt längre, det magiska hade gått över.
Iår var jag inte välkommen. Jag har träffat den falska människan några gånger, men jag vill inte göra det igen. Jag vill inte se hennes min och sättet hon var mot mig.

Allt jag ville var att jobba med himmelriket på paradiset på jorden.

Jo det har jag, sluta

Hemma igen. Helt galen vecka, jag har haft så kul. Det blev inte som jag tänkt mig, men ändå inte dåligt liksom. Jag har så bra vänner, I love!

Igår tittade jag på film hela kvällen, idag har jag städat och packat. Skönt att få det gjort. Nu ska jag bara tvätta och fixa undan det sista. Men det orkar jag inte nu. Ska iväg och möta Jennöh, vi ska promenera på söder. Måste ju lära mig var jag bor egentligen.

Förra inlägget var inte helt okej, jag var så ledsen och arg då. Vet inte var all ilska kommer ifrån. Jag blir arg på minsta lilla, jag tror att det beror på min förra verklighet på nåt vis, jag vill inte vara som jag var, jag är på väg mot nåt bättre. Så när jag påminns om nånting som var så kommer allt tillbaks. Det är så lätt att falla in i gamla mönster, att återgå till den jag var. Men jag ska klarat.

Promenad nu.