Jag minns min glädje över att få börja jobba på Romateatern förra sommaren. Att jag till och med fick hjälpa till innan med produktionen var helt fantastiskt. När jag väl kom ner så var de första dagarna magiska.
Men ju längre tiden gick och det hände saker som fick mig att bli ledsen. Elitismen flödade och jag tappade all glädje. Jag fick jobba jämt, fick aldrig vara ledig. Personer jag ville vara med, träffa, de fick jag inte gå nära. Tillslut var det inte roligt längre, det magiska hade gått över.
Iår var jag inte välkommen. Jag har träffat den falska människan några gånger, men jag vill inte göra det igen. Jag vill inte se hennes min och sättet hon var mot mig.
Allt jag ville var att jobba med himmelriket på paradiset på jorden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sluta tänka på allt negativt. Skänk istället en tanke till mig som hostar lungorna ur mig trots inmundigerande av morfinhostmeducin. Ögonen kliar och näsan snorar.
Råkade dessutom på mitt ex på en pokerturnering i lördags, fan så kass. Jag blev bitter. Men blev gladare när jag kom längre än han i turneringen men bitter igen när jag åkte som 4a (3 platser betalda). Sen glad igen på kvällen när jag vann 1200 kr cash på turnering här i stan.
Skicka en kommentar