måndag, april 30, 2007

Eller?
But in the end, the most important thing to accept is that no matter how alone you feel, how painful it may be, with the help of those around you, you´ll get through this too.

fredag, april 27, 2007

Tycke

Är det inte någon som vill tycka nåt om min nya layout på bloggen =)

onsdag, april 25, 2007

Tyke

Nu har ju länken till min fotoblogg försvunnit också. Inte ok. Jag vet inte hur man får tillbaks den, men jag löser nog det. Jag fixar det mesta.
Gårdagen var halvdan. Jag hade en ok dag på jobbet, den slutade bättre än den började. Sen for jag till Uppsala och for tillbaks till alla känslor som jag hade sist jag var där. Allt det som jag varit rädd för att det skulle ske skedde. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ska jag sluta bugga ett tag? Jag vill antingen satsa helhjärtat eller inte alls. Jag tror att jag är trött på att vara medioker.

Jag lägger in länken här så länge
www.tillaonthego.blogspot.com

tisdag, april 24, 2007

New

Nu fick jag byta design för att få det att bli bra, men det gjorde inget. Det blev ju fint. Luftgt och fräscht. Passar min nya livsstil =)

Fan

Plus att jag skulle ta bort min google-annons som låg ovanför, och säkert råkade ta bort nåt mera ovkså, för nu ser bloggen ut som en krigszon. Suck. Inte min dag. Undrar hur den kommer sluta...
Vet inte om jag vill bugga...

Magknork

Magen och hjärtat hoppar runt överallt och jag blir helt nervig av att finnas till. Ingen luft är tillräcklig för att stanna i mina lungor nån längre stund, näringen i syret kan inte lugna min andningsrytm. Läpparna svullnar av bee stung och stickningarna sprider sig till benen och jag kan inte stanna. Stillheten runt om kring mig känns hånfull när jag inte passar in. Känslorna som inte får plats tvingas ner till ett intet när jag inte har tid att ta upp dem. De sparas och återkommer med dubbel kraft. Kraften får mig att tappa fotfästet i mitt inre, jag kan inte hantera alla snurrande tankar. De far runt som en påse i en vind som sjögräs i vågor som jag i ett vakuum.


Knas. Ni vet när man måste få ut nåt som bara skriker inombords och man vet inte hur. Så är det nu. Jag vet inte hur jag ska få ut allt, alla mina tankar och planer och känslor. Måste måste måste. Men vill inte vill. Jo vill men kan/orkar/vågar inte.

Hem i helgen? Eller en dag iallafall. Får se hur jag gör.

måndag, april 23, 2007

Ventil

Ja det är väl självklart. Jag mailade min länk hit till Aftonbladet, för att jag såg nån notis där de frågade om man använde sin blogg som en ventil. Vad har man annars en blogg till? Eller det kanske finns massa andra anledningar, men jag tror nog att man skriver en blogg för att få ur sig saker eller för att få folk att tycka om saker man själv tycker om. Inte tycka om som i gilla, utan att tycka nånting om nånting =)

Ambivalens

Depp depp depp. Jag är så less. Det jobbigaste är att jag ändå har ett uns av hopp. Jag får inspirationen att skymta lite emellan alla moln. Det är irriterande, jag kan aldrig vara antingen eller. Hela tiden två känslor.
Allt folk säger gör mig irriterad, allt folk gör får mig att kräkas. Jag vill inte vara med om jag ska tvingas känna såhär. Eller? Jag gör ju inget åt det, jag tar ju inte tag i livet. Jag kan inte klaga på noll förändring om jag inte förändrar mig. Vad som helst. Minsta lilla ändring är välkommen. Sätt fart.

Jag har inte ens vågat ta kontakt med CK efter att jag kommit hem från Kuba. Vi har bara träffats tre gånger tror jag och jag har ju rätt till fem. Jag vill inte störa, jag är så himla rädd att jag ska misslyckas med det här. När vi ses klarar jag ju inte ens att känna de känslor jag måste känna för att kunna ta itu med mig. Det går inte, och jag kan inte misslyckas och jag kan itne lyckas. Hittills har jag ju märkt skillnad, men jag vet inte om det beror på honom eller mig. Om det är så att jag skulle klarat vissa saker utan honom eller om han hjälpt mig.

Idag ska jag iallafall träffa de som inte alls vet hur de ska hjälpa mig. Doktorn och kuratorn. De sittter där och kliar sig i huvet och ser frågande ut. Vad ska vi göra, hur ska vi gå viadre, vad tycker du, nej jag vet inte. Allt det för 150 av mina surt förärvade pengar. Det är inte helt ok. Det enda som är bra är att idag ska jag betala 60 kr, sen har jag frikort. Fram till januari nästa år. Januari. Nästa år.
För er som inte förstår min underliggande ton så betyder det att sen den 8 januari iår har jag betalat 900 kr till sjukvården. Utan att ha blivit ett dugg bättre. Tack Sverige.

Bittert. Jag är ju så hemsk, jobbig och tråkig nu. Jag vill inget. Jag önskar mig solsken inne. Även om melankolin är vacker och skön så börjar jag tröttna på sorgen. Jag blir mest arg. Men jag måste ta itu med mitt största moln nu. Jag vet jag vet, men svårigheten ökar för varje dag. Det är svårt för att jag vet själv var det kommer sluta. Hur jag måste vara och känna för att överleva.

Undrar om man kan dö av överbelastat eller krossat hjärta.

lördag, april 21, 2007

Hagsätra

Singstar i Hagsätra. Helt ok. Jag tänker på Marie när det vankas singstar. Det var en rolig tid, alltid roliga fester. Vill vara hemma och sova hos N, men jag är ett svin så jag ska hålla mig undan. Jag ska köra på nya operatörer. Seb. En ny Seb, för den på Hultan dissade.
Alla dissar. Var på Patricia igår, gifte mig och blev tydligen skild på en gång. Inte ok. Jobbigt kanske. Men som Leo sa; jag väntar på Han med vingar som ska rädda mig, men vingarna kommer smälta i solen och jag kommer att falla. Shit, jag vill inte. Jag vill inget. Just nu är allt jag vill att inte sitta hela dagen i salen imorn. F ck.

Saknar. Väntar. Våndas. Längtar. Hatar.

torsdag, april 19, 2007

Depp

Att man kan bli (insert valfri negativ känsla här) av att inte få nåt. Av att inte vara den som är framgångsrik. Jag vill också, jag har känt för den posten länge, men nu går den till nån annan som är nyare. Och bättre. Jag vill vara framgångsrik och duktig, men det är jag inte.
Som jag brukar säga så är det svårt att inse när man själv är dålig eller elak. Visst, man kan tycka dåligt om sig själv, men det är sällan man förstår på riktigt när man är dålig. Eller jag vet inte. Jag vet bara att jag verkligen ville göra det hon ska få göra och jag har jobbat längre. Hon är bra, jag är dålig. Jag måste visa framfötterna, men jag vet inte hur. Jag vet inte vad hon har gjort för att förtjäna det, jag vill veta, så jag också kan göra det.

Suck.

onsdag, april 18, 2007

Jag har ingen aning om hur jag ska kunna ta bort den där reklamgrejen som är överst på sidan. Jag skulle få pengar för att den fick vara där, men jag vet inte hur man fixar så de vet var de ska sätta in pengarna.

Godmorgon

Här sitter jag nu med en troligtvis jobbig dag framför mig. Ska jobba som värd på morgonen och det betyder att jag får sitta i salen hela dagen. Det är bra på ett sätt, för då får jag jobba upp min statistik. Men jag tycker att det är trist. Man får sitta långt från PG och missar om det händer nåt roligt. Plus att jag ska jobba så länge, då känns det jobbigare. Men men, nån gång ska man jobba så också.

Jag tror att atomerna börjar sakta ner nu. Jag kommer på att jag inte behöver ha så bråttom. Lisa och mamma hjälper mig. Jag måste ta tag i CK också, men jag har rädsla. Rädsla för att det kanske funkar.
Det är alltid rädslan som styr mig. Rädsla för att misslyckas med att lyckas och att lyckas för då har jag misslyckats. 22.

Hej

fredag, april 13, 2007

Nature girl

There was a girl
A very strange enchanted girl
A little shy and sad of eye
But very wise was she

tisdag, april 10, 2007

Nachten

Underligt vad som kan få en att tappa. Att varenda liten sak kan göra så att jag ändrar humör. Svängarna är så hastiga att inte ens jag hinner med. Atomvarning igen.
Jag har betett mig som ett svin, som det jag hatar när andra gör mot mig. Jag vet inte om jag nånsin kommer förstå mig själv. Hycklare.

Det slår mig ibland att jag inte kan se nån framtid för mig. Att jag inte kan se typ hur mitt liv ska se ut. Självklart kan jag önska, och hitta på bilder i huvet, men inget av det känns som om det verkligen skulle kunna inträffa. Just nu önskar jag nog att jag inte börjat på TaxiStockholm nu, det hade varit bättre om jag börjat om några år. Jag älskar jobbet, så jag kan inte bara dra liksom. Jag vill typ åka till Norge och tjäna pengar, men jag vill inte sluta på TaxiStockholm.

(Patetiskvarning:
Tänk ett liv där man vaknar på morgonen bredvid nån man älskar och äter frukost tillsammans. När man går till jobbet som på moln och bara har en person i tanken. Hur man kommer hem efter jobbet och blir mött av glädje. Att få krypa ner hos nån på kvällen. Att kunna ha nån att dela hemligheter med, skratta med. Att gå promenader och resa med. Nån som vet typ allt om en och förstår, som säger rätt saker. )
Tänk att jag vill ha allt det där, men när jag tänker in mig i de situationerna så blir det kortslutning. Jag kan inte se det. Det finns inte. Om det skulle finnas, eller tillochmed ske, så har jag ju lyckats, och vi alla vet ju att det inte går, för då har jag ju misslyckats och då är jag inte värd.

Det är rätt soft att jobba natt. Man är fyra-fem stycken och det är inte så mycket att göra. Jag gillart. Ikväll är LovleyLeo här och jobbar med mig. Vi gick utbildningen ihop och har varit tighta sen dess.

(Jag minns en gång när jag frågade Lars om han hade berättat för sina föräldrar om mig, och det hade han. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat om han sa nej, men jag tror jag blev jätteförvånad när han sa att han hade det. Undrar om han var den jag borde hållt kvar vid. Han spökar ju fortfarande.)

Flashbacks flashbacks. Nu ska jag jobba...

lördag, april 07, 2007

Festffamil

Här sitter vi och dricker påskmust med skum vodka från Mr. Andersson. Annika är hemma i Kattne och det är kul. Vi ska dra ut och göra stan osäker. Nice fett jas.
FDamiljen är härkigt, det är the best ever.Utna familj = jag inget.
Roligt att få visa upp mibn family för andra, det är coolt.
Ska hemtill Esko och festa, hoppas det blir kul. Vwet int evad jag ska göramedN. Full bara ´nu.
Längtar till Öland, det ska bli bättre än förra året. Jag ska bo med bra folk och firatvå år med Linus Babe!

Hejpa

fredag, april 06, 2007

Slip of a girl

Jag har nån som tycker om mig.

torsdag, april 05, 2007

Mardrömsvårkänsla

Jag drömde en mardröm nyss. Jag skulle gå ner i den trånga källaden och jag kom knappt in genom dörren. Allt krympte och sen var det som om nånting satt runt halsen på mig. Jag hade panik, jag vaknade av att jenny ringde och jag var så rädd att jag tryckte bort henne för jag trodde att jag inte kunde svara. Mitt hjärta dunkade så mycket. Så hårt. Det var bra att hon ringde och väckte mig, annars hade jag nog dött.
Om man dör i en dröm så dör man. Själen finns i drömmen, om själen dör kan man inte leva.

Jag tror att drömmen var ett tecken. Jag måste fly nu. Vill inte kvävas av min ångest av att leva på samma ställe mer än ett halvår. Jag måste vara fri, vill slänga mina onödiga saker, vill inte ha nåt att tvingas kvar av. Nu har jag för mycket som håller mig, som gör att jag måste stanna. Jag är så rädd för ekorrhjulet. Det känns som om när man mognar och tvingas växa upp så slocknar man lite för varje gång. Jag minns när jag var yngre och full av hopp. Men Niklas visade mig att killar var svin, så gjorde också Micke. Sen visade Erika mig det som jag egentligen visste, vänner överger när man behöver dem mest. Så har det alltid varit. Sen visade världen mig att man måste ha ett tufft skal, Kattis visade mig att människor kan vara rent ut sagt elaka. Mitt ljus har slocknat mer och mer, jag vill inte det. Jag är så rädd för att hamna inne i kaninpälsen, jag vill inte krypa längre in. Jag vill vara kvar ute i spetsen så jag kan se det magiska med universum, jag vill inte tappa ljuset, tappa förundran över saker som sker, jag vill inte tappa hoppet och glädjen över att finnas till. Jag vill inte bli inskränkt och irriterad på allt, jag ser det överallt, folk som bara är bittra. Jag känner det hända med mig också ibland, på tunnelbanan, på discon, i köer. Det är som om jag vill bita huvet av alla människor som jag irriterar mig på. Jag vill inte hata, jag vill inte vara bitter. Jag vill kunna älska människor, värdlen, livet.
Vi hinner inte med att leva. Våra liv springer ifrån oss medan vi försöker hinna med andra saker. Jag vill inte. Jag vill inte inte hinna med livet, för det är nu, och jag vill vara i nuet,jag vägrar jag vägrar känslor, sluta skicka felaktiga känslor till mig, jag vägrar ta emot det, jag vägrar låta er styra hur jag mår, kom inte hit och tro att ni vet hur jag ska må. Jag måste få välja själv.
(Vågar jag, vill jag, vad händer, kan jag?)

Everything changes, from now on.

Dreams

Idag gick det inget bra att laga mat. Jag lyckades, men det var knappt. Knäppt.
Jag är så trött och jag har gråtit. Igen. Det känns som om mina tårkanaler bör vara slut, men icke! Även om jag var lycklig på vägen hem idag så känns det ändå som att jag faller tillbaks till mitt gamla jag hela tiden. När jag är glad så får jag dåligt samvete. För då har jag ju misslyckats med att vara dålig. Och då är jag dålig. Äh, jag är ett stort moment 22 hela jag. Freak of nature.

Blabla

tisdag, april 03, 2007

If I´m gone when you wake up, please don´t cry.

Kommer nån ihåg bandet Hanson som figurerade på 90-talet? Synd för dem som inte gör det. Synd om de som tänker "Ja just det, det var ju det där bandet med den fåniga låten mmmbop". Hanson är jättebra, de har många andra bra låtar, och tro det eller ej, de har växt upp och tappat barnstämpeln. De har blitt snygga.
Jag tittar på deras aucoustic tour på Youtube. Riktigt bra. Alla tre är jävligt bra musiker och läskigt samspelta. Inte konstigt kanske, med tanke på att de alltid känt varann.

Jag sitter och lyssnar och mitt hjärta blåses upp. Tårarna hotar hela tiden att komma och jag vet egentligen inte varför. Som alltid. Jag skärmar av omvärlden med min hörlur och glömmer bort att andas. För det är det enda jag kan.

Kuba började med storm. Vi kom dit och det var skyfall. Men dagen efter var jättefin, vi låg och solade oss, brände rumpan när jag somnade i solen. Vi har träffat så mycket roligt folk. Mest kanadensare och tyskar. Stranden var underbar och det bästa var att lyssna på känslomusik och titta på vågorna. En timme gick som en minut. Behovet av havet tog aldrig slut.
Dricka varje kväll. Bra kvällar och mindre bra kvällar, men så är det väl alltid. Bästa dagen var den då vi vaknade, möttes på stranden, fortsatte, dansade på stranden, sjöng, skrattade, däckade, sa farväl och luften pös ut.
Maten var god, spriten var god. Min kropp hatar mig nu. Efter 8 veckor av Anna Skipper, sen några veckor av ganska ok mat så fick den två veckor av sprit och onyttig mat. Kroppen ställde om sig tidsmässigt och nu är den helt i kaos.

Sömnen är totalt lost. På torsdagen skulle vi åkt hem kl 13, men planet var försenar pga nån strejk i Thailand. Så vi skulle hämtas kl 02.15 på natten mellan torsdagen och fredagen. Vi somnade vid 23 och gick upp 01.30 (2, 5 h). Åkte till flygplatsen, planet lyfte kanske 06.30. Somnade i nån timme, sen var det frukost, film, lunch, film, så det blev inte så mycket sömn (ca 4 h). Kom hem och kunde inte sova. Somnade vid 04.30 Svensk tid. Sen gick jag upp vid halv tio och åkte till Västerås (5 h). Mötte världens bästa mamma och hade en jätterolig middag, tävlade och sen åkte jag hem. Jag gick ut med Lisa och Annika. No more stureplan. Somnade kanske vid 04.30. Gick upp halv elva, började jobba 12 (6 h). Jobbade till 21 och åkte hem. Jag var tvungen att kolla på Lost så jag somnade kanske 23.30. Gick upp 04, för jag började jobba 05 (4, 5 h). Jobbade hela dagen och sen gick mina planer i kras. Jag skulle ha tvättat och städat, men jag shoppade med Lisa istället. Sen gick vi till en cool krog. Desvärre var jag nykter eftersom jag skulle jobba idag. Så slutade det med att jag tog en taxi hem och somnade vid 2. Upp kl 4, började jobba kl 5 ( 2h). Så nu sitter jag här på jobbet som en zombie. Jag har alltså sovit 24 timmar på 6 dagar. Inte okej.
Ikväll vill jag åka till Uppsala och bugga, men jag vet att jag inte kommer palla det. Jag måste tvätta och städa och laga mat och framför allt sova.


Nu slutar jag snart jobba. Ska skicka texter och varma stärkande tankar till Annika i en svår stund. Be strong.


(För det är ju skönt att veta allt om mig utan att behöva höra av sig)

Underneath

I know what to say but don't know where to begin
I fear of losing you beneath my skin
is there resolution for this pain that I'm in

Sittin' all alone in this place
Even though we're here face to face
There is nothing gone
but there's something wrong

Can't you see that I'm stuck in underneath?
and you're making it hard to breathe
Take a look around and tell me what you see You'll find me underneath

If only you could feel what I dream
Maybe you hear what I mean
There is nothing gone but there's something missing

måndag, april 02, 2007

Luch

Dagen har snart kommit till nästa steg. Lunch. Sen ska jag gå till apoteket, Åhlens och sen ska jag tvätta alla mina kläder och städa. Suck. Det kändes mycket roligare att säga det igår än nu när det närmar sig. Jag önskar att jag hade en städtant.

Jag undrar vad som gör att man blir ledsen, eller att man har berg och dal-bana i huvet hela tiden. Ibland känns livet piss, för att i nästa sekund helt plötsligt bli bra igen. Man går och ler och känner sig som om solen skiner. Jag blir alltid så ställd när jag får såna känslor, förvånad till och med. Som att man helt plötsligt blir smälld av en glad känsla. Det är så annorlunda. Annat är det när man hux flux tycker att det enda man kan göra är att gråta, det känns igen. Som en gammal vän, en som vet precis hur de ska bete sig för att få mig på ett visst humör.

Igår åkte jag tunnelbana hem och helt plötsligt började datarösten säga fel stationer. En tjej blev helt ställd, hon trodde verkligen att hon kommit fel. Det roliga med det var att vi var vid universitetet och rösten sa midsommarkransen. Jag tror att man märker tidigare om man kommit så fel. Jag tänkte att chauffören var en spjuver, men när jag gick ut och sneglade på han så såg han bara sur ut. Jag hade hoppats på att det var ett aprilskämt och att han skulle blinka lite när jag log, men icke! Då iallafall fick jag en såndär glad känsla. Konstigt.
Sen dog jag en smula.

Jag brände munnen på kaffe igår, och det gör fortfarande ont. Jag önskar jag kunde käka en chipspåse om dagen.

blablabla

Rockers

Jag sitter och kollar på Tommy Lee. Det finns många coola filmer på honom när han solar på trummor. Han är grym, helt outstanding. Inte bara vanliga grejor, han gör allt off the record. Sitter i en bur som snurrar runt, flyger från plattform till plattform och spelar, han ger allt. It is bald. I like it.
Rockers i mitt hjärta. Undrar vad det är som gör att rockers är så underbara. Musiken, skiter i allt-tänket, snyggheten, självsäkerheten. Mums.

(Gud vad dåligt jag skriver just nu, det känns inte ok. Språkbruket är helt not bra...)

Musiker i all sin glans, men är inte dansare snäppet bättre? Jag har tyvärr inget bra svar på den frågan. Jag kan bli tokig i byxan när jag hör ett bra gitarrsolo, men ser jag en sexig dansare så kan jag gå i taket. Det är skitsvårt att bestämma sig, för båda kategorierna är the best of the best. Det behöver inte ens vara sexiga rockers som spelar, om en ensam grabb sitter med en gitarr och spelar lugna låtar så kan man gifta sig på två sekunder. Tänk att få en låt spelad för sig. Tänk att få en låt. En egen. (Jag har ju en egen dikt, det slår verkligen inte fel det heller)
Nu ska jag byta plats, jag skriver nog igen =)

söndag, april 01, 2007

Sturefuck

Jag gillar verkligen inte stureplan längre. Jag kände mig så himla gammal idag när jag stod där bland tusen folk och alla knuffades och hånglade eller klämde på en. Jag är 21, jag borde gillat, men det gör jag inte. Jag vill inte.
Men jag hittade en Owen Wilson-look a like. Han var trevlig. Men dock gift. Äh, jag vill ändå inte. Jag vill festa i Kattne. Jag undrar varför jag egentligen bor i sthlm. Jag gör ju inget av det jag kanske borde. Jag som fasade för att fastna i Katrinholm och typ bara jobba och inte göra nåt, jag gör precis det nu. Enda skillnaden är att jag gör det i Sveriges huvudstad. So what... Jag vill hem.

Tävlade idag. Typ sist.

Jag ska skriva om Kuba, men just nu orkar jag inte. Vet inte vad jag ska göra med mig.