Magknork

Magen och hjärtat hoppar runt överallt och jag blir helt nervig av att finnas till. Ingen luft är tillräcklig för att stanna i mina lungor nån längre stund, näringen i syret kan inte lugna min andningsrytm. Läpparna svullnar av bee stung och stickningarna sprider sig till benen och jag kan inte stanna. Stillheten runt om kring mig känns hånfull när jag inte passar in. Känslorna som inte får plats tvingas ner till ett intet när jag inte har tid att ta upp dem. De sparas och återkommer med dubbel kraft. Kraften får mig att tappa fotfästet i mitt inre, jag kan inte hantera alla snurrande tankar. De far runt som en påse i en vind som sjögräs i vågor som jag i ett vakuum.


Knas. Ni vet när man måste få ut nåt som bara skriker inombords och man vet inte hur. Så är det nu. Jag vet inte hur jag ska få ut allt, alla mina tankar och planer och känslor. Måste måste måste. Men vill inte vill. Jo vill men kan/orkar/vågar inte.

Hem i helgen? Eller en dag iallafall. Får se hur jag gör.