Nachten

Underligt vad som kan få en att tappa. Att varenda liten sak kan göra så att jag ändrar humör. Svängarna är så hastiga att inte ens jag hinner med. Atomvarning igen.
Jag har betett mig som ett svin, som det jag hatar när andra gör mot mig. Jag vet inte om jag nånsin kommer förstå mig själv. Hycklare.

Det slår mig ibland att jag inte kan se nån framtid för mig. Att jag inte kan se typ hur mitt liv ska se ut. Självklart kan jag önska, och hitta på bilder i huvet, men inget av det känns som om det verkligen skulle kunna inträffa. Just nu önskar jag nog att jag inte börjat på TaxiStockholm nu, det hade varit bättre om jag börjat om några år. Jag älskar jobbet, så jag kan inte bara dra liksom. Jag vill typ åka till Norge och tjäna pengar, men jag vill inte sluta på TaxiStockholm.

(Patetiskvarning:
Tänk ett liv där man vaknar på morgonen bredvid nån man älskar och äter frukost tillsammans. När man går till jobbet som på moln och bara har en person i tanken. Hur man kommer hem efter jobbet och blir mött av glädje. Att få krypa ner hos nån på kvällen. Att kunna ha nån att dela hemligheter med, skratta med. Att gå promenader och resa med. Nån som vet typ allt om en och förstår, som säger rätt saker. )
Tänk att jag vill ha allt det där, men när jag tänker in mig i de situationerna så blir det kortslutning. Jag kan inte se det. Det finns inte. Om det skulle finnas, eller tillochmed ske, så har jag ju lyckats, och vi alla vet ju att det inte går, för då har jag ju misslyckats och då är jag inte värd.

Det är rätt soft att jobba natt. Man är fyra-fem stycken och det är inte så mycket att göra. Jag gillart. Ikväll är LovleyLeo här och jobbar med mig. Vi gick utbildningen ihop och har varit tighta sen dess.

(Jag minns en gång när jag frågade Lars om han hade berättat för sina föräldrar om mig, och det hade han. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat om han sa nej, men jag tror jag blev jätteförvånad när han sa att han hade det. Undrar om han var den jag borde hållt kvar vid. Han spökar ju fortfarande.)

Flashbacks flashbacks. Nu ska jag jobba...