Här sitter jag nu med en troligtvis jobbig dag framför mig. Ska jobba som värd på morgonen och det betyder att jag får sitta i salen hela dagen. Det är bra på ett sätt, för då får jag jobba upp min statistik. Men jag tycker att det är trist. Man får sitta långt från PG och missar om det händer nåt roligt. Plus att jag ska jobba så länge, då känns det jobbigare. Men men, nån gång ska man jobba så också.
Jag tror att atomerna börjar sakta ner nu. Jag kommer på att jag inte behöver ha så bråttom. Lisa och mamma hjälper mig. Jag måste ta tag i CK också, men jag har rädsla. Rädsla för att det kanske funkar.
Det är alltid rädslan som styr mig. Rädsla för att misslyckas med att lyckas och att lyckas för då har jag misslyckats. 22.
Hej
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar