Luch

Dagen har snart kommit till nästa steg. Lunch. Sen ska jag gå till apoteket, Åhlens och sen ska jag tvätta alla mina kläder och städa. Suck. Det kändes mycket roligare att säga det igår än nu när det närmar sig. Jag önskar att jag hade en städtant.

Jag undrar vad som gör att man blir ledsen, eller att man har berg och dal-bana i huvet hela tiden. Ibland känns livet piss, för att i nästa sekund helt plötsligt bli bra igen. Man går och ler och känner sig som om solen skiner. Jag blir alltid så ställd när jag får såna känslor, förvånad till och med. Som att man helt plötsligt blir smälld av en glad känsla. Det är så annorlunda. Annat är det när man hux flux tycker att det enda man kan göra är att gråta, det känns igen. Som en gammal vän, en som vet precis hur de ska bete sig för att få mig på ett visst humör.

Igår åkte jag tunnelbana hem och helt plötsligt började datarösten säga fel stationer. En tjej blev helt ställd, hon trodde verkligen att hon kommit fel. Det roliga med det var att vi var vid universitetet och rösten sa midsommarkransen. Jag tror att man märker tidigare om man kommit så fel. Jag tänkte att chauffören var en spjuver, men när jag gick ut och sneglade på han så såg han bara sur ut. Jag hade hoppats på att det var ett aprilskämt och att han skulle blinka lite när jag log, men icke! Då iallafall fick jag en såndär glad känsla. Konstigt.
Sen dog jag en smula.

Jag brände munnen på kaffe igår, och det gör fortfarande ont. Jag önskar jag kunde käka en chipspåse om dagen.

blablabla