Mellan hägg och syrén

Några veckor innan skolavslutningen när jag var yngre luktade det alltid så gott när man gick ut ur vår port hemma i Katrineholm. Det berodde på att vi hade en grymt stor syrénbuske bredvid, som alltid blommade och spred sin underbara doft runt huset.
Alltid tänkte jag att jag skulle ha syrén-blommor i håret på skolavslutningen och lukta lika gudomligt som det gör om blommorna. Men varje år så hade de blommat ut lagom till skolavslutningen, de var aldrig lika fina då som de varit bara en vecka innan.
Men ändå, den där lukten får mig alltid att tänka på skolavslutningen, liksom varje gång man ser smala björkar som är avhuggna vid foten och ställda i en hink på var sin sida om dörren som leder in till någon festsal, eller ljudet av fioler som stämmer upp till den där låten som suzuki-fiol-eleverna alltid spelade.

Den där känslan försvann i gymnasiet, som så mycket andra känslor som försvinner när man blir äldre. Men än idag kan jag tänka på de där sista härliga veckorna innan sommarlovet var slut. Då man fick sitta ute på svenskalektionen och bara läsa en bok, eller gå och rita av en sten på bildlektionen. Och doften av syrén, en lukt som genomsyrar min ungdoms försomrar.