Lost

Jag ska kolla på sista Lost-avsnittet inatt på jobbet har jag tänkt. Det känns lite nervöst, som att det är något viktigt som händer mig. Under en sån lång tid har Lost funnits, som ett störande men ändå älskat moment i ens liv. Jag har aldrig gett upp, har alltid väntat på nästa avsnitt, aldrig snackat ner serien även om det varit ett riktigt onödigt avsnitt.
För det har det verkligen funnits, kan jag känna nu. Hur många avsnitt som helst som man egentligen inte behövt se, eller i alla fall inget som verkligen hjälpt storyn framåt.
Fast det har ju gjort att man ändå lärt känna karaktärerna bättre.

Jag vet att jag kommer sitta som på nålar, eftersom jag inte kan tänka mig hur det slutar. Det är också något som jag gillar med serien, att det är svårt att förutse saker. Vissa händelser har man kunnat lista ut, men jag kan inte säga att jag vet hur det kommer sluta.

Men ändå, ett väldigt konstigt farväl kommer det bli. Lite som Friends sista avsnitt, men mycket mer spännande. Kan inte komma på något serie-avslut jag sett fram emot som denna.
Inte för att jag vill att det ska ta slut.
För att jag har lärt känna och kommit att älska karaktärerna och vill känna mig delaktig i deras framtid. På något sätt.