När man är yngre och någon frågar hur gammal man är svarar man ofta det talet man fyller nästa gång. Jag brukade köra med "jag fyller 20" fast jag bara var 18, det var ju ingen lögn, och det fick in en på krogen.
Men när man blir äldre blir det tvärt om. Man är sin ålder ända fram tills den dagen man fyller.
Jag fyller 25 om två veckor, men om någon skulle fråga mig hur gammal jag är så blir svaret alltid 24.
Jag tror att det är typ i den här åldern som det börjar. Jag pratade med en tjej härom dagen som var 20. När jag sa 24, så la jag snabbt till "eller jag fyller 25 snart", och hon kontrade med att säga att hon var 19, men att hon brukade säga 20.
Är det så att man vill vara typ 22 eller?
Fast jag skulle ju verkligen inte vilja vara 22 igen. Eller 18. Men jag vill inte heller vara 25. Eller 25 är väl okej, men sen när jag börjar behöva säga 28 eller 30, då kommer jag säkert noja som fan. Men ändå inte vilja vara 25 igen.
Jag får helt enkelt fortsätta fylla 25 tills jag blir 50. Okej?
tisdag, juni 01, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
DU märker ingen skillnad, man känner sig aldrig äldre,tro mig:)
Skicka en kommentar