Lugnet efter stormen

Igår var världens sämsta dag. Det började med att jag var supertrött när jag vaknade, sen åkte jag in till Söder och jobbade, men jag skulle på jobbintervju halv två, så jag skulle gå hem tidigare. Mot slutet kom det fram att jag hade glömt skicka iväg endel post, så då fick jag dåligt samvete. Jag var tvungen att gå,så jag hann inte fixa till mitt misstag då. Plus att det ändå är tonvis med saker att göra, det blev inte lättare precis... Sen åkte jag till barnflicketräffen, handlade lite lunch innan. Kunde bara stanna en sekund, sen åkte jag till rudboda montessoriförskola. Som jag inte hittade till. En snäll tant hjälpte mig. Jag gick in och de sa att jag var mycket intressant. Men så sa jag att jag hade sommarjobb till sista augusti. Ojdå vad synd, sa hon, vi behöver dig den 7 augusti. Jaha tänkte jag, skit också. Jag vill verkligen inte ge upp Romajobbet för ett dagisjobb. Never ever. Det verkade som om hon verkligen trodde att jag skulle säga upp sommarjobbet. Fast andra kanske skulle ha gjort det. Inte jag. Inget ska få förstöra mitt drömjobb. Efter den miserabla intervjun åkte jag tillbaks till träffen. Det var sista gången och alla var nostalgiska utom jag. Kände mig bara tom och irriterad på alla. När alla skulle gå kramade de varann. Inte mej... Jag fick stå där utan och de var så ledsna och lyckliga och ojojoj hoppas vi ses igen. Oj oj oj hoppas ni får nåt i ögat, krama mej med ffs... Nejdå, det dög inte. Kanske hade jag mordblickar som inte gick att dölja så de höll sig på avstånd.
När jag åkte hem skulle jag försöka hinna med Taxiträffen också kl 16. Mette skulle försöka hinna hem tidigt. Jag skulle möta henne i Ropsten. Så åkte vi dit, vi väntade och väntade. 20 i fem kom hon. Jag åkte in till stan iallafall, mest för att kunna röka en deppcigg, åkte fram till taxistället, men det var försent. Så det var bara att vända om igen, åka hem och lägga sig typ. När jag kom till Ropsten stängde bussen dörren framför näsan på mig för att det var fullt. Jag fick ta en annan buss och gå av vid Lidingövallen. Då tänkte jag i min enfald att jag kanske hittar en snabbare väg hem! Men icke. Vägen tog lika lång tid, fast jag fick gå igenom gräs och bli blöt om skorna som ett plus... Kom hem och fick äta ärtor och omelett. En fiskbiff med hårstrå i som inte var god. Somnade ganska skapligt iallafall. Alltid något.

Så igår var jag inte den bästa av människor.Ringde säkert mamma fem gånger och grät i omgångar över hur dåligt allt gick. Jag blir ju så blödig och ledsen. Fast mycket berodde nog på att min kropp var i ketos. Då blir man så trött och nere.

Idag har allt gått bättre. Jag fixade till posten och Christina var inte arg. Det var simning med barnen och det var väl roligt. Efteråt följde Bobben och Eddie med hem och vi lekte. Hade fin middag med makaronipudding. Pratade med Emilia, vi ska bilda en matklubb. Vi ska träffas nån kväll i månaden när vi hinner och testa spännande recept och hitta på egna, sen kanske vi skriver en bok =) Tänk om jag hört mig säga det för två år sen, då hade jag skrattat. Då brydde jag mig inget om recept, gardiner, lådor, mattor eller nåt som hade med hushåll att göra. Nu är det ganska roligt... Jag håller på att bli vuxen, hjällp.
Idag pratade jag med Erika på msn, skoj! Hoppas vi kan träffas nåt, jag saknar henne. Imorn blire lunchdejt med Sara om allt går vägen.

Ska klippa mig på fredag, vet inte om jag vill bli av med min lugg eller inte... Nu har den nästan blivit så lång som jag vill ha den. Det är så att jag klipper av den för att jag inte orkar vänta, sen ångrar jag mig och låter den växa ut. Men jag tycker det är så jobbigt att ha en lugg som växer 2 cm i timmen. <-- Överdrift!

Nu ska jag se på medium och ligga i min säng. Vill ha nåt att tugga på, men vet inte vad.. Det blir väl till att dricka vatten.
Godnatt min skatt