Helg igen

Å vilken helg. Det började i onsdags kväll då jag bävade lite inför min resa, kände att jag inte ville riktigt. Jag ringde Micael, och jag fick åka med honom från Norrköping. Så från en 400krs-resa som tog 7 timmar blev det en gratisresa som tog kanske 5 timmar, och då kom jag hela vägen fram. Riktigt skönt. Torsdagen blev lugn, vi va på träning och sen fixade Emle och Fia ett rum vi kunde sova i. Vi la oss tidigt och det var skönt. Fredagen var exiting. SMhallen var fin, men jobbigt med två läktare, för de bytte front hela tiden och vi fick hänga med. Vi var ganska nöjda med alla som gått vidare till lördagen, såklart vi saknade några, men man får inte alltid som man vill. På fredan ville jag festa, men orkade inte. Så vi somnade tidigt igen. På lördan åkte vi dit med spänning. Hela dagen var okej. Finalerna började vid två. Jag hade varit och shoppat, var rädd att jag skulle missat,men det gjorde jag inte. Dubbelbuggen var skitrolig, de flesta var superbra. JAg skulle också vilja dansa dubbelbugg, det känns som en hypnos man går in i. En bra låt och färdig koreografi som är bugg liksom. Eller swing rättare sagt. Jag tänkte på det när jag såg Niklas, Vanessa och Sandra, att de är så bra på att leva sig in. Jag skulle tycka det var superskoj att göra nåt sånt.
Lindyn, Rocken och Boogien var inte nån surprise. När vi kom till buggen var jag apnervös. Darrade hela jag. Efter dansen, som var asbra av mina vänner, så var det dags för prisutdelning. Jimmy darling kom etta i junior,vilket varhelt rätt, då började jag gråta. Sen var det mer spännande om Benjamin och Anki skulle vinna. De var de enda som hade ett nummer som började på etthundra, så när de sa ettans nummer och vi hörde etthundra... så ställde vi oss upp och skrek. Alla grät och de kom o kramades. Fick fina priser och vi grät mera. Sen kunde jag inte sluta gråta. Allt släppte och bägaren rann över liksom. Nuför tiden gråter jag aldrig. Om jag känner mig ledsen måste jag typ sätta på en sorglig film så jag kan släppa ut känslorna. Men då kom alla känslor på en gång. Jag kände mig så ensam i ett virrvarr av människor, fastän alla kände mig visste ingen vem jag är. Jag har ingen trygghet i dansen över huvud taget, ingen jag kan ty mig till. Men ändå så älskar jag den världen. Kanske är jag så pass destruktiv att jag inte kan lämna nåt som gör mig illa. Fast det är verkligen ingen som är elak, men man kan göra skada utan att veta om det.

Öland är nästa dansgrej. Jag ska bo ihop med 7 killar. Jävligt roligt, men ändå lite jobbigt. Jag kommer säkert bli lite av en morsa, fast å andra sidan ska jag nog låta bli det. Det är roligt att bo med bara massa killar, bättre humor och inte så mycket tjejigt. Hoppas bara att jag slipper massa kärlekskval med en viss 18åring. Nu har jag Karl att luta mig mot,världens goaste människa. Han är så snäll och varm. En riktig favvo, plus att han e superbra på o dansa.

Jag somnade i soffan under bolibompa. Pinsamt, men jag tror inte det gjorde nåt. Både David och Carl har varit goa idag, det känns lite sorgligt att jag ska lämna dem. Fast jag ska ju inte så långt. Jag ska hälsa på ofta, så de inte glömmer mig. Har även lite planer på att försöka klara av att köpa mammas bil. Jag skulle vilja ha en bil här i höst, för när den behövs. Känns kanske onödigt i Stockholm, men jag skulle ha nytta av den. Varje tisdag t.ex. när jag åker till Uppsala. Men mamma kommer säkert dra ur mig de idéerna. Å det händer så mycket nu, ska på jobbintervju imorn och en på torsdag. Vill helst ha taxijobbet, för det ger nog bäst betalt, men idag ringde nån ny och frågade om jag var intresserad av att jobbai en ny butik i Heron city. Det skulle ju vara skitkul, men jag kan inget om hemelektronik, som jag då skulle få sälja. Men jag kan allt som jag ger mig på att jag ska klara! Oyeah. Jag gillar egentligen inte att säga oyeah längre, känns som det förstördes i och med mr.Nisse. Jaja, det är länge sen.

Jag ska hälsa till David, hoppas du läser min blogg och ser att jag visst har ett liv. Jag gjorde den ju som favorit hos dig för att nån ska läsa om mitt fullspäckade liv. Hittills är det bara Jenny, Jennöh o pappa som läser. Marie också kanske. Jag bloggar alltså finns jag, men om ingen läser den så är det väl inget bevis på att man finns?

Min ica-butik i Rudboda är den som är med i Svensson, Svensson-filmen har jag hört. Där ni!