lugn

Efter en långpromenad och samtal med mamma har jag lugnat ner mig. Allt är inte mitt fel, och jag kan inte stå till svars för andras trubbel. Jag säger inte att andra beskyller mig för det, det är snarare jag som tar åt mig. Jag är ju som en limklump, det har jag skrivit om förut. Att jag samlar på mig allt runt omkring mig och det fastnar som om om jag vore en klump lim. Suger åt mig som en svamp. En svamplimklump.

Sockerdricka:
"Jag håller distans för att jag inte klarar av att ha vänner. Jag går upp i förhållandet så mycket att det tär på mig. När jag inte får som jag tänkt mig bryter jag ihop och känner mig sårad. När jag vill mera än den andra parten blir mitt hjärta brustet. Jag måste hålla distans för jag klarar inte av att släppa känslan, jag klarar inte av att människor inte känner som jag, att de inte ser det som jag gör. Jag måste hålla distans för att jag inte ska dö inombords. Det är inte för att de inte skulle klara av att vara vän med den riktiga jag, för jag är inte så jobbig. Det är för mitt eget bästa, för att jag blir som en svamp som suger åt sig alla känslor som finns runt omkring mig. Mest dåliga, men också de bra. Jag förstorar upp de små sakerna och låter de komma in för långt. För långt för vad som är bra för mig. För nära, för mycket. Jag har ingen spärr. Det är därför jag irriterar mig på människor utan spärr, för jag har inte heller någon."

LunarStorm:
"Jag har suttit och läst gamla dagboksinlägg från gymnasiet. Vad ledsen jag var då. Trean var jättejobbig. Såklart att det finns bra minnen också, men jag kan bara komma på de ledsna nu. Hur jag förlorade två av mina bästa vänner. Jag ska nog inte ha vänner, jag förlorar dem bara. Samma sak på komvux. Då miste jag min bästa Maria på grund av egoism. Jag är så ego när jag är ledsen, bryr mig inte om någon annan. Det är som om jag projicerar all min smärta på de som står mig närmast. Som om det vore deras fel. Å förlåt mig, alla ni som råkat ut för mitt ego, förlåt att jag inte lyssnade. Förlåt att jag inte kunde se, förlåt att jag miste er, förlåt att jag inte kämpade.

Jag har kommit på att jag inte skaffar nära vänner längre för att jag inte litar på mig själv. För att inte skada mig själv. För jag går in i förhållanden så mycket, och tappar spärren för distans. Nu för tiden har jag en distans till alla, jag litar inte. För min egen skull. Det är inte så att folk inte duger, absolut inte. Men för min skull så väljer jag att hålla distans och skona mitt hjärta från sånt som skulle kunna trasa det. För jag tänker annorlunda, jag tolkar annorlunda. Så det bästa är för alla om jag håller avstånd. Jag blir gärna din vän, men akta dig och mig."