Helg

The best of the West end var bra. Anders var fantastisk såklart. Han upträdde med fyra andra musikalartister som turnerar runt med den här showen, och han överglänste dem alla. Jag saknade en del låtar, men jag fick iallafall höra Heaven on their minds, fast på svenska. Den låten är så bra, jag älskar den.
Jag är inne på en helvetesperiod på jobbet. I snitt börjar jag jobba 7 varje morgon. Det är lite halvträligt att gå upp vid fem, halv sex varje morgon. Jag är ju inte den som gillar att kliva upp ur sängen, så det är en plåga att tvinga sig upp när klockan ringer. Jag gillar visserligen att det är mörkt när jag kliver upp, och att det inte är så mycket folk på tåget och tunnelbanan. Det är skillnad när jag börjar nio och åker efter åtta, då är det fullt. Det är jobbigt att behöva stå hela vägen till jobbet. Ännu jobbigare är det när folk blir sura för att man sätter sig bredvid dem.
Det är surt när folk sitter på de två yttersta platserna på tåget, och de två mot fönstret är tomma när folk får stå. Jag tycker det är lite irriterande att de inte kan flytta in sig, för det är svårt att tränga sig in där när det inte finns så mycket plats att tränga sig in på. Men sån är jag.

Internatet var kul. Det var bra att vi åkte. Men jag var så supertrött på lördagen att jag var tvungen att gå och lägga mig. Pinigt. Men vi sjöng julsånger och det var roligt. Synd bara att vi inte sjunger de fina gamla vanliga låtarna. När jag gick på gymnasiet hatade jag de låtarna, vi sjöng de till döds, men nu saknar jag dem faktiskt. Jag gillar ju julen, och jag är nog ganska gammalmodig. Jag vill faktiskt höra gläns över sjö och strand och det strålar en stjärna. Men ICKE! Vi ska sjunga en cowboyjulsång där vi sjunger pangpang jättefort. Jag fattar inte vem som kommit på att vi ska ha de låtarna. I blame Ove.
Men en låt vi sjunger är jättebra, den är så vacker att jag blir rörd. Det är Robert Wells som gjort nån verision av Chestnuts rosting on an open fire. The christmas song heter den. Finfin.

Kö kö kö. Mycket nu på morgonen.