Jag har skaffat mig en bra mobil upptäckte jag igår. Jag kan blogga från den. Det känns roligt. En liten smilframkallande sak i allt mörker. Så glöm inte att kolla in den : www.tillaonthego.blogspot.com
Nu är jag tillbaks på jobbet. Det känns som om jag aldrig var borta. Helgen hemma var perfa, men det känns ändå tomt nu. Jag har ju inget att komma tillbaka till. Jobbet. Fast om jag skulle få den här lägenheten så känns allt lite bättre. Eller om jag kunde få någon annan bra lägenhet. Just nu känns allt så platt, så tråkigt så utväntande. En enda lång väntan på nåt som aldrig verka ske. Jag slits mellan att bara vara eller att ta tag i allt själv. Jag borde slå slag i saken och bara görat, men rädslan är för stor. Rädslan att misslyckas, rädslan att lyckas. I don´t know. Det skulle vara skönt att rå om bara mig ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar