Året då allt hände...

..Utom det jag väntar på

Året började med dans i Skultuna. Jag glömde mina buggisar, det var sorgligt. Jag var uppe hos Jennöh några dagar, träffade en trummis (åter igen) som gav mig hopp och sen krossade det.
Vi var på världens roligaste långkryssning, Jennöhs systerson hade vunnit biljetter i en tävling, men kunde inte åka. Han frågade om hon ville ha dem, och vi var inte sena att hänga på. Vi startade på Silja Europa (Välkomna till serenad!) Vi hade en skitkul kväll och träffade många nya bekantskaper... Vi kom fram till den -30-gradiga kylans Finland och fick bussresa till hotellet. Fint hotell. Efter en halvdålig dagsplanering kom vi iväg till showen. NRJ radio awards. Det var roligt, men det var ännu roligare på efterfesten. Och festen efter efterfesten. Och resan hem. Sen blev det mycket lyssnande på NRJ =)

Jag sökte jobb i Stockholm och fick jobba hos familjen Berggren. Det var perfekt. De är en underbar familj och jag trivdes bra. Jag kunde nu åka och bugga i Uppsala och det var ett lyft. Vi började sjunga i kör.
Jag fick inte in några bra rutiner, sov så väldans mycket på dagarna. De kom och gick, dagarna och inget kändes så roligt. Såklart fanns det ljuspunkter, och de höll mig uppe.
Jag träffade Emilia, som kommer finnas kvar länge som min vän.

Våren gick och jag började tänka på sommarjobb. Jag mailade till Romateatern och fick komma på intervju. Fick jobbet och även erbjudande om att jobba extra tillsammans med producenten, vilket var väldigt roligt. Svarade på en annons om boende och fick ett jobb på köpet. Jag jobbade min sista vecka hos familjen och det var sorgligt. Åkte till Öland och hade inte lika roligt som 2005. Men dock helt ok. Mycket för mycket fylla bara för min del. Jag kan inte riktigt hantera det ibland. Träffade en pirat.
Sen bar det av till Benidorm, och det var trevligt. Både jag och brodern brände oss, men mest han. Efter det var det dags att åka till Gotland. Drömjobbet hägrade och jag var så spänd. Men det blev inte som jag tänkt mig. Jag träffade Nelly, som är allt det jag vill vara. En sån människa jag egentligen önskar att jag aldrig mött. Jag fick inte hänga runt ruinen och prata med skådisarna, jag var förpassad till ett litet rum med två datorer och en Elin. En Elin som höll mig uppe under de jobbiga veckorna. Men det slutade bra och jag hoppas på att jag får komma tillbaka iår. Efter en lång slutfest åkte jag och Hubbe till stockholm. Jag åkte vilse inne i stan, men med mycket bravur och coolhet hittade jag hem till Lidingö. Nya hemmet i Larsberg hägrade och dagen efter började mitt nya jobb. Efter en sömnlös natt gick jag och lade mig vid fyra. Sov hela natten och dagen efter smög jag upp och iväg in till stan. Det var jättespännande att börja ett nytt jobb, och jag kände att jag skulle trivas. Träffade Leo och Anna som gick samma kurs som jag. Vi hade två roliga veckor innan allvaret började. Men det var roligt då också. Jag lyckades bra, och har jobbat mig uppåt.
Mycket dans, mycket tävlingar, men det tenderade att sina mot slutet. Jag lyckades komma med i du är vad du äter, och det tog mycket tid. Plus att jobbet tog ännu mera tid.
Tyngre blev det samtidigt som dagarna blev mörkare. Jag fick besked om att jag skulle behöva flytta och det satte fart på mig. Det var jobbigt, men samtidigt lite spännande. Jag har ju levt mitt liv i halvår hittills, så varför inte fortsätta med det? Så nu är jag här, utan boende, utan liv. Men jag klarar mig, för det gör jag ju alltid.

Det känns som om jag bara har tagit med de svåra stunderna i den här årskrönikan, men det beror väl på att det är rätt tungt nu. Jag har svårt att se det glada som skett. Det blev så kort, också, men året gick tok-fort.