Gaah, varför kan jag inte bara slänga av mig obehagskänslan som alltid kommer när jag gör nåt fel. Det är inte hela världen, men jag beter mig som den allra värsta martyren. Som om all världens problem låg på mig, och om jag gjorde fel skulle alla andra bli arga. Vad gör det om någon blir arg på mig för att jag gör fel. Jag klantade mig okej, men jag kan inte göra det ogjort. Tur att Lisa var här och räddade mig. Annars hade jag dött. Jag kanske inte ska ta mig vatten över huvet hela tiden. Snacka om att bli nedtagen på jorden igen, jag trodde jag gjorde ett sånt bra jobb, men neeej. Forma kroppen säger neeej till att glömma jantelagen.
Äh, jag klarar mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar