tisdag, juli 25, 2006

Det är inte slagen som känns

Jag var verkligen ingen höjdare på Öland iår. Jag har kollat igenom massa foton som folk tagit och jag är inte med på nåra nästan... Jag är nog ingen festare längre. Jag däckade tidigt några dagar och missade tydligen massor. Jobbigt. Nästa år ska jag vara stjärna. Eller fallande kanske. För allting faller, förr eller senare faller allt.

Fick tillsägning på jobbet också. Måste skärpa mig tydligen. Känns jobbigt. Kanske därför Christina ignorerar mig. Jag kommer säkert aldrig få komma tillbaks. Kanske lika bra det, här får man jobba så himla mycket. Varje dag och inte de bästa tiderna. Jag kan inte göra nånting annat, typ. Fan jag ska inte klaga, jag älskar den här platsen! Jag vill jobba här flera gånger. Men jag är inte på nåt solskenshumör nu. Känns som om jag inte varit det på väldigt länge. Bara enstaka stunder, men i övrigt helt mörkt. Eller inte mörkt, men tomt. Avtrubbat, jag kan inte ta in nåt, bara vara. Som en zombie. Kanske så är det bara så det känns, det märks nog inte ut.

ååh, det suger att jag ska behöva vara på min vakt.Vill kunna skriva vad som helst.

Dilemma fucker!

2 kommentarer:

Pollifaxen sa...

Men du...Du kan ju inte deppa över en tillsägning?! Visst, det är tillåtet att bli sur ett tag men oftast så har de ngn grund. Bättre att bara bita ihop och inte göra om samma misstag igen! Du ska bara veta hur mkt dumma saker jag gör på jobbet...Iof oftast så dumma ingen behöver tala om det för mig :P

Ryck upp dig nu och plocka fram din jävlarannama för det vet jag du har!!!!!!!!!!!!!

Glimra sa...

å vad det värmer! tack för att du läser och finns för mig! kraaaam