Fjortonde Fucking Februari

Usch vilken förjävlig dag. Inte på nån grund alls av att det var en alla hjärtans dag-dag, utan för att saker och ting gick fel. Jag vaknade lite försent och gick ner i yran. Barnen härjade och en bror var här. Jag är passiv tills föräldrarna sticker, då lugnar allt ner sig. Sen fixade jag iordning allt och vi for till dagis. Jag var äcklig i håret och hade fula mjukisbyxor på sig. Som tur var var inte snygg-Jens där. Sen åkte jag hem, satt vid datorn en stund och segade ner mig ännu mera. Försökte fixa skjuts till Uppsala, men kom fram till att jag skulle få åka tåg. Sen fick jag ett förslag om att jag kunde åka pendeln till Märsta och sen fara till Uppsala därifrån, så skulle det bli billigare. Det är ju bra tänkte jag. Så jag kollade bussar till Graneberg, som skulle gå från Märstaplan. Bra bra, det måste ju vara i närheten kom jag fram till. Så jag stressade iväg vid fem och tog bussen kvart över. Allt var i sin ordning tills jag kom till Märsta. Då försökte jag hitta rätt buss, frågade vars den kunde vara, men icke! Den fanns inte. Jag frågade runt hos en massa folk, men ingen visste om den hållplatsen. Inte ens busschauffören. Så efter lite håglöshet och samtal till mamma åkte jag med tåget till Uppsala. Nu var klockan 19, och jag skulle ha varit framme för 15 minuter sedan, enligt mina beräkningar. Som tur var slapp jag betala tåget för det kom ingen konduktör. Så lite gladare gick jag av och letade efter nån buss som skulle gå mot Graneberg. Men det hittades inte, så jag ringde Jonas som fick kolla upp det på internet. Han hittade en linje 5 som jag frågade efter, men nej, den fanns inte. Det gick inga såna bussar. Nähe... Jag gick gråtandes in på centralstationen och när jag hämtat mig frågade jag en snäll tant i informationen på SJ som hjälpte mig hitta rätt buss. Det skulle vara linje 20 och den fanns visst, lite längre bort. Den skulle gå 19.53. Så jag gick dit och satte mig. Efter en stund i kylan kom bussen, kostade 20 kr och tog mig vidare. På nästa station gick Malin på som en räddande ängel och jag fick dra hela min hemska reseberättelse för någon. Vi pratade om framtid och dans och sen var vi framme. Nästan två timmar försent för min del. Jag missade mina kurser, och så till råga på allt sa Anki att hon skulle stanna i Uppsala, och kunde jag åka med Micael? Suck tänkte jag, men jadå, inga problem. Så det blev att åka baklucka hem. Visserligen med enormt trevligt sällskap av Julia och Mikaela, men ändå. Det blev korvköp (ajaj) och så var vi på centralen vid midnatt kanske. Jag såg att tunnelbanan skulle gå efter 25 minuter, så jag gick ut för frisk luft. När jag skulle gå in igen var dörrarna stängda. Så jag fick gå upp, ut och över vägen för att kunna gå ner igen. Då var det 16 minuter kvar, så jag satt och väntade och väntade. Kom fram till Ropsten och tog bussen hem och låg i sängen vid ett. Åtta timmars åkande för ingenting. Bra för min förkylning.

Suck vilka problem. Jag var helt i uppror på vägen hem och planerade upp ett nytt, strukturerat liv som jag ska börja med idag. Jag har nyss gjort bovetegröt (äntligen) som jag ska käka på mornarna, jag ska totalstäda mitt rum nu, för om Arthur kommer och städar sen vill jag inte att det ligger grejor överallt. Jag ska åka in till Lidingö c och lämna böcker på bibblan, slänga skräp och vara allmänt duktig. Jag har inga pengar heller, så mitt nästan-beroende får vänta en vecka. Känns bra, hoppas jag inte behöver börja igen.