Post tävling

Helgen har varit totalt uttröttande. Jag åkte i fredags kväll till Karlstad och hamnade mitt i en middag hos Ena-Helena. Sen somnade vi efter att ha kollat på CSI. Upp tidigt och åka på tävling.
Hammarös hall är ju inte känd för att ha ett bra golv, så allas skor var tejpade och alla såg extra trötta ut efter heaten.
Lindyn fick starta dagen och det var bra par med, så det var kul att titta. Jag försökte döma lite, eftersom jag tyckte att jag varit så bra på det förra veckan, men det slutade med att jag tittade för nöjes skull istället. Ibland är det skönt att inte titta med domarögonen (se hur jag verkligen redan tycker att jag har bra domarögon).
Redan efter lindyn så var tävlingen försenad typ en timme. Alla förstod var det skulle sluta och förberedde sig på en lång kväll. Jag tror att det berodde på att speakern inte var tillräckligt alert, det var många gånger som det var tyst i flera minuter utan att vi visste varför.
Eftersom alla tävlingar härmed jämförs med supertävlingen i Sävsjö så är såna misstag inte acceptabelt, speciellt inte på en GP.
Men, dansarna var bra och jag tycker ändå att stämningen var hög. Tänk då hur det kunde ha varit om Tony varit speaker.
Det blev väl egentligen inga skrällar förrän i buggen. Jag ska inte nämna namn, jag tror att de som läser det här vet exakt vad jag pratar om.

Kvällen spenderades hos vackra Lina med dricka och lekar. Alla var trötta men vi hade kul ändå. Jag gick upp tidigt igen imorse och sidodömde idag på tävlingens andra dag. Det var inte den mest intressanta tävlingen ur domaraspirant-synvinkel, jag hade gärna haft mera disskussioner. Fast å andra sidan så vet jag inte vad jag skulle ha fått ut av det, på lågklass-tävlingar är det inte så mycket att orda om ibland (men jag vet att ni vet att jag tycker).

Nu sitter jag på jobbet. Har inte sovit ordentligt på flera dagar. Hela jag känns som en geleklump och ledsamheten sveper ständigt över mig. Jag vet att det beror på diverse brister, men ändå. Känslan av sorg är så välkommen hos mig, jag lyssnar gärna på sorglig musik för att hålla kvar den. För eftersom jag är bättre nu så vet jag att den försvinner när jag är utvilad, jag är inte rädd för att fastna. Jag får älta och vältra.
För jag är lycklig.

(men jag har en extrem överdos av frustration efter en helg som denna. Jag vet att jag kan och jag vill så det värker. Samtidigt så får jag klump i magen för att jag aldrig har varit tävlingsdansare i de grenar jag vill döma. Jag tror inte att jag kommer bli en bra domare för att jag inte vet hur det funkar. Hur ska jag kunna veta vad som är bra rock när jag inte kan kicka till rakt ben? Hur ska jag kunna säga till en internationell lindydansare hur jag vill att den ska ändra sina steg så det blir mer lindykaraktär när jag själv inte ens hinner med i tempot?)