Recension

Jag var och såg Singin' in the rain i fredags, på Oscarsteatern. Det var riktigt roligt, trots att jag hade ganska dålig plats.
Jag hade inte så höga förväntningar egentligen, jag tänkte att inget kunde slå filmen, att det är den bästa filmmusikalen ever. Det började ungefär som jag tänkt mig, det var lite dött och alla spelade verkligen musikal-teater. Jag tycker att det är stor skillnad på tv-skådisar och musikal-skådisar. Kanske beror det på att man måste agera mer på en scen för att det ska synas.
I denna ensamble var det ungefär hälften tv-skådisar. Maria Lundqvist är en av dem, och henne var jag mest nyfiken på, eftersom Sissela Kyle hade gjort hennes roll innan och fått bra kritik. Det första jag tänkte på var att hennes röst lät som Bella och Teo, de där sock-dockorna som gick på tv när jag var liten. I filmen har Lina Lamont väldigt pipig och nasal röst, men Maria gjorde den mer gnällig, nästan lite gnällbälte. Hennes tolkning av Lina var bra, kanske tyckte jag att det var lite för manus, att hon verkligen agerade och inte gjorde sakerna naturligt. Som scenen med mikrofonen i busken, det blev lite för buskis på nåt sätt, inte musikal.
I början var jag besviken på Karl Dyalls sång- och skådespelarinsats, men det beror nog på hans rollkaraktär. Cosmo är ju lite töntig. Men när han gjorde "make them laugh"-numret så trodde jag att jag skulle smälla av. Då satte han verkligen nivån med all sin fantastiska dans. Jag hade undrat tidigare om de skulle ha med det numret, eftersom det är ganska mycket akrobatik och dans i det. Men om det var någon som skulle klara det så är det väl han.
Efter det så tog sig hela showen. Jag tror att ensamblen kände hur mycket publiken var med, för det var vi verkligen. Hela publiken var engagerade och applåderade och skrattade på exakt rätt ställe(förutom tre brats som satt bredvid mig).
Andra tv-skådisar i musikalen var Allan Svensson och Johan Rheborg. Allan var bra som producent, han passar i den rollen.
Johan är ju humor. Jag läste i programmet att han har varit med och skrivit in lite humor i manuset, och det märktes. Kanske är det jag som älskar honom för mycket, men när Maria säger "det här känns som en transpiration", och syftar på att de har gått bakom ryggen på henne, då kan jag inte annat än tro att Johan har ett finger med i det spelet. Det känns som om han spelar ut lite också när han märker att publiken är med, ibland kan jag tycka att hans motspelare nästan skrattar till också.
Rennie Mirro har jag inte haft så mycket koll på innan, och i början av första akten tar han inte så mycket plats. Men det är när man hör honom sjunga som man andas ut och känner sig trygg. Han har en säkerhet i sin klang som är underbar, man slipper oroa sig för att han ska glida runt på tonerna, som jag kan känna lite hos Hanna och Karl.
Hanna är en oslipad diamant. Hon har inga problem att dansa på samma nivå som Karl och Rennie, och hon har bra musikal-skådespeleri.
Hela musikalen är snyggt gjord, jag var imponerad av scenografin. Med enkla medel så bytte de snabbt scener och vi i publiken blev också lite delaktiga i föreställningen när de skulle spela att de spelade framför publik.
Det bästa var att det inför sista scenen i första akten kom upp en gatlykta från golvet och att det sen började regna när Rennie skulle sjunga titellåten.
Summa summarum så var det en jättebra musikal och jag gick därifrån med ett leende.