Jag känner mig som ett enda stort misslyckande. Jag måste bättra mig. Det är nog tur det som sker så jag får lyckas med nåt annat. Jag klarade inte det här, de är nog bättre utan mig. Tänk om de bara säger att de inte behöver mig för att kunna ha nån annan som är bättre. Jag önskar jag var riktigt bra på någonting. Jag skulle behöva det. Nu ska jag nog leva medellinjen och inte vara för upp eller ner. Allt ska bara flyta på. Ingen ångest inga krav. Jag gör mitt bästa. Om det inte duger så synd då. Jag kan inte vara alla till lags. Men jag vill.
Fan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar