gah

Shit, mina tankar vägrar stanna. Det snurrar i min skalle så jag knappt kan andas. Jag hatar när jag bli så här. Det var så länge sen jag kände såhär, som om jag var nära till sammanbrott. Planer får inte ändras nu, jag vill att det ska vara lugnt. Tydligen så klarar jag inte av flexibilitet längre. Är en gammal tant som inte vill att saker ska ändras. Det var bättre förr, säger hon och sätter sig i gungstolen med sin stickning. Sån bli jag nu.

Jag skulle kunna skriva världens längsta inlägg om varförvarförvarför, men det känns som om jag har gjort det så många gånger.