Idol

Jag hade inte sett nåt av idol innan idag, eller jo, nåt avsnitt av auditionen, men inte följt det alls. Så jag satte mig idag framför tvn och var rätt förväntansfull inför "den bästa idol ever" som jag hade hört att det var.
Men ack vad jag bedrog mig. Det är nästan bara 15-åringar som är halvt utvecklade som står på en stor scen och inte vet vad detta innebär riktigt. Visst, de är duktiga och så, men det känns som att idol borde ha högre åldersgräns, för deras egen skull. Hur många har inte stigit som stjärnor och sen fallit som furor när de inte kan hantera pressen?
Och juryn, jag blir bara irriterad. De ska sitta där och ge kritik som kan få idolerna att växa, och så säger de saker som "den här låten sjungs bättre av artisten" och "det går att ta lite steg runt på scenen faktiskt". Alexander Bard är den enda som ger bra kritik, som verkligen verkar kunna det han snackar om. När de beskyllde en flicka för att sjunga dansbandigt så förklarade han att det var problemet med en låt med så raka ackord, medan de andra sa att det lät som Lasse Stefanz fast upbeat. Det känns inte som proffsiga kommentarer.
Det bästa de andra gjorde var ju när Bagge sa fru till Laila. Annars kunde de väl hållt tyst. Saknar Andreas Carlson.


Det här bekräftar ju bara min teori om hur rätt Kjell Bergkvist har i Den bästa sommaren när han säger att man inte ska ha så höga förväntningar, då blir man bara besviken.