Gonatt

Förut har jag alltid varit så att jag gillat filmer med destruktiva männsikor för att jag velat vara som dem. Jag har aldrig gillat slutet bara för att de blir lyckliga. Jag ville leva som dem, fast utan det lyckliga slutet.
Men jag tror att det ändrats. Visst, jag kan fortfarande känna suget efter att gå in i dimman och bara skita i allt, att känna hur allt är emot mig och hur jag skulle kunna göra illa mig själv. Men nu är det inte lika starkt. Jag gör inte längre saker som förstör för mig, jag försöker stå upp utan att dra ner mig själv.

Bara en tanke i natten som var värd att skrivas ner.