Helgen

Gick upp klockan 5 imorse och åkte till Sthlm. Började klockan åtta. Det var jobbigt men verkligen värt det att stanna hemma en natt till. Det är så mysigt. Jag längtar hem mer och mer nu, jag trivs så bra där. Men det kanske är så att jag är där så sällan och så korta stunder i taget, så jag hinner aldrig tröttna på Kattne.

Min klubb anordnade DM i helgen. Det var coolt, vi är en sån liten klubb och det blev jättebra. Vi fick massor av beröm. Det var tok-kul att tävla, jag och Carl kom 6a. (fast det har jag nog redan skrivit, men det tåls att säga igen) Vi tränar ju inget ihop och har inga direkta mål sådär. Men nu känns det som om vi borde satsa hårdare. Det går ju bra för oss, men det skulle kunna gå bättre om vi tränade. Måste ta 2 poäng till så vi får dansa i ett bättre tempo. Jag gillade verkligen 180-tempot. Jag klarade av att spinna, det var nice.

Kvällen var också nice. Jag gillart. Fest hemma hos Marie och sen till mr. N.

Imorse hade jag existenskris igen. Fattar inte var livet är på väg, eller varför. Speciellt inte varför. Alla pendlare som vallfärdade på tåget bredvid mig fick mig att misstro världen. Varför? De sitter där på tåget en timme varje morgon och eftermiddag och jobbar däremellan och sen kommer de hem och är trötta och så blir det säkert nåt tjafs och sen går de och lägger sig, oftast otillfredställda, för att göra om allting nästa dag. Varför?
Jag kan inte förstå, inte se nån framtid. Ibland önskar jag att jag kunde försvinna ett tag, typ mentalsjukhus eller tilloch med fängelse. Bara så att jag ska slippa tänka på vad som sker i världen, och slippa känna att jag måste göra saker. För det är det som är det jobbiga, att behöva känna att jag måste göra saker, göra nåt åt min egen situation i samhället, i livet. Det vore skönare att bara slippa tänka. Sitta i nåt rum dagarna i ända och inte behöva känna ansvar för hur mitt liv ter sig, för det ligger ändå inte i mitt våld. Skönt att typ få medicin hela dagarna så man slöar runt i en bubbla.
Men bättre dagar kan jag inte få nog av livet, få nog av luften, himlen, människor, djur, världen. Då känns det inte som idag. Oroa er inte, jag ska inte lägga in mig på mentalsjukhus än iallafall. Får se hur livet ter sig inom det närmsta.

Kanske beror allt på att jag är så trött. Jag vet inte. Jag borde klarat ändå, men jag vet faktiskt inte. Känns inget bättre just nu även om jag plussar på må-bra-kontot ganska ofta.

Äh, jag klarar mig