Tillbaks

I verkligheten. Jag är så trött på verkligheten, jag vill leva i en dröm.
Vad händer då?
Jag vet inte, folk frågar, men jag känner mig så isolerad. På egna villkor, det känns som om jag isolerar mig själv från omvärlden. Jag borde ringa Fia, Lisa, Jenny, Jennöh, Linus, Julius, massa folk, men jag ids inte. Det känns så jävla elakt, för jag vill snacka, men jag känner bara inte för det. Allt jag vill är att försvinna ett tag. Försvinna bort och inte behöva tänka. Hoppas på att Kuba får mig att rensa batterierna.

Ok, det som händer är:
Jag blev lite sjuk i torsdags och smög hem två timmar tidigare från jobbet, mötte min far som skulle hälsa på mig. Vi hade en trevlig kväll. Dagen efter var det jobb igen, trots hosta. Jag jobbade hela helgen, hade en liten fadäs på lördagen och på söndagen gick jag hem från jobbet igen. Åkte till Kattne på måndagen och var hemma. På tisdagen åkte jag till doktorn på återkoll. Det gick bra. Tänkte ta ett tåg hem på onsdagen och vara med i Lustgården, men orkade inte. Stannade en dag till och imorse kl 6.04 gick tåget till sthlm. Stod värd på Amaranten imorse och nu sitter jag i växeln.
Mitt liv är tråkigt och jag är en klagomaja. Slut.

Ikväll ska jag stå värd på modecenter, så jag måste sova innan. Imorn ska jag till en doktor på lidingö och hoppas på remisser och botemedel och allt. Sen ska jag se Parlamentet och sen jobbar jag natt. Tänker att jag kanske ska åka hem i helgen igen, för jag är ledig. Men de frågade om jag ville jobba natt på söndag, så man kanske ska passa på att ta det. Jag fick ju inte ut så mycket lön som jag trott... Suck.