Torsdag

Igår hade jag massa planer. Jag skulle gå till dialect och kolla upp om jag skulle skaffa mig ett till telefonabonnemang så jag får ner min höga telefonräkning, sen skulle jag gå på friskis och sen skulle jag åka till våran pistolskytteklubb som jag har velat åka på skitlänge. Sen skulle jag hem och sova.
Jag lyckades få till en sak: Sova.
Kom hem vid halv fem och somnade typ direkt. Sen sov jag till halv tio, missade Greys, missade Top Model, missade allt. Sen somnade jag om och sov hela natten. Hur kan man sova så mycket? Jag är trött jämt.
Sen har jag inte haft mens på typ två månader. PMS har jag haft, ont i magen och ledsen och arg och allt det där, men no bleeding. Jag är inte gravid, ska jag nog påpeka, det krävs vissa aktiviteter för det som jag inte sysslat med på länge. Men vad är grejen? Jag vet att folk med anorexia kan sluta få mens för att deras kropp inte mår bra, men om man gått upp i vikt? Kan den stötas bort då också? Eller psykisk ohälsa? Inte för att jag är ledsen att inte behöva oroa sig för mensfläckar, men hallå?

Läste på Katrins blogg att nån undrade hur det går för mig. Kul att de minns mig. Jag borde verkligen kämpa mera, de kommer ju se mig sen. Alla hennes läsare kommer ju se om jag lyckas eller inte... Shit, hur hittar man motivation? Hur kan alla andra lyckas vara så glada hela tiden?
Alla på kursen är såna hära "duktiga flickor" som inte får tid till allt de vill göra. Jag är den enda som har för mycket tid och för lite liv. Jag bara sover bort min tid.

Jag förstår att mitt inlägg "på riktigt" skapar vissa känslor. Ni som vet att ni finns för mig, ni vet. Jag vet att ni gör ert bästa och jag älskar er för det. Men ofta blir det lätt att känna sig så ensam att man får panik.